19-åriga deffen Wu Yang, rankad 22 i världen, vinner sin första ITTF Pro Titel genom att ta hem Slovenian Open. I finalen betvingar hon världstrean Li Xiaoxia med 4-3 i set. Jag skummar matchen i efterhand från skrivbordsplats. Wu Yang, klassiskt "kinacool", med koncentrerad blick och ett ansiktsuttryck som inte berättar något annat än att hon är tillstädes och väldigt samlad. När matchbollen har vunnits knyter hon nästan blygsamt sin näve och andas ut i en härligt befriande pust. Hon spricker inte upp i något leende, höjer inte sina armar i någon vidlyftig segergest - men är förstås så innerligt glad. Och det är som om glädjen sätter sig i benen. När hon tackat Li Xiaoxia och domare 1 för matchen så kan hon kan inte låta bli att börja trippa igång, ja småspringa fram till domare 2 för nytt handslag. Sedan bugar hon kort och lite ovant för publiken innan hon tar sin handduk och trippar vidare ut ur hagen - och det är så ödmjukt, sympatiskt och vackert att den känslige här lätt blir tårmild. Inga yviga gester, men ändå så tydligt - hennes starka glädje inombords för det här är ju hennes pingislivs hittills största framgång. Det slår mig att jag sett det där lilla segerspringandet förut, i synnerhet hos asiatiska damspelare. Kanske är det rentav typiskt för en viss typ av spelare som dels är sprungna ur en stram och disciplinerad uppförandekultur och samtidigt har utrustats med ett känslomässigt återhållsamt kynne. Som Wu Yang.
Li Xiaoxia kommer inte till sin rätt i den här matchen, hon är ofta pressad, får inte arbetsro och det ställer till det. Hon stressar och slänger iväg alldeles för många enkla poäng. Backhand är inte i ordning och samtidigt underlåter hon att jobba runt. Och var är de små extra skären som rycker Wu Yang i djupled? Var är den byggda bollen med förlängning i mindre förutsägbara fh-attacker? I en intervju efter matchen är hon självkritisk och tycker att man ska kunna förvänta sig mer av henne som den nyckelspelare i det kinesiska landslaget hon är. Hon pekar inte på något speciellt spelmässigt utan säger att hon ska ta en rejäl funderare över hur det kunde bli så här. Bra. Noterar att hon inte säger något om sin hårt tejpade handled, men ser att hon böjer och tänjer på den i samband med prisceremonin efter matchen som slutar 11-9, 8-11, 14-12, 8-11, 11-8, 7-11, 11-8 i Wu Yangs favör.
På herrsidan vinner Xu Xin finalen över Ma Lin med 4-2 i set.
Ma Lin slår Wang Hao i sin semifinal och Xu Xin betvingar Zhang Jike i sin. Allt videomaterial ligger uppe på itTV. Allt är sevärt. En del av det är fantastiskt.