"Spårvägen ligger under med 2-0 i matcher när J-O kliver in i hagen. Han ska möta Chang Hong Jiang, Wartas rutinerade kines. Det börjar dåligt. Jiang spelar med högt tempo och Waldner tappar snabbt första set. Humöret är inte på topp.
– Kan ni ta ut den där?
Han syftar på en bebis som jollrar någonstans i bakgrunden.
– Kan ni ta ut den där?
Han syftar på en bebis som jollrar någonstans i bakgrunden.
Nästa set går lika snabbt och Waldner suckar, himlar med ögonen och tittar ömsom på sin racket, ömsom på bordet för att hitta förklaringar till att spelet inte stämmer. Mitt i en boll stannar han upp och pekar mot läktaren.
– "Inga blixtar sa vi."
– "Inga blixtar sa vi."
Han blänger länge, länge på den stackars åskådare som råkat ta en bild med blixten på. ”Jag ser ju fan ingenting”, muttrar han. Stämningen i hallen är närmast tryckt. Varför är han så sur?
En stund senare är det en liten flicka som inte kan sitta still och Waldner frågar sarkastiskt om de ska spela mixed. Nej, det ska ni inte, svarar mamman och stolpar ilsket därifrån med flickan i släptåg.Världens bäste pingisspelare genom tiderna förlorar matchen i tre raka set och påminner mer om en evigt gnällande gubbe än något grönskande träd."
