Idag är det den 6 april vilket betyder World Table Tennis Day som firas med event och engagemang på alla nivåer runt om i världen. Jag drar mitt strå till stacken genom att uppmärksamma en animerad tv-serie med pingistema (medveten om att jag därmed konserverar bilden av mig själv som nörd och notorisk bordtennisevangelist).
Masaki Yuasa´s Ping Pong - The Animation (2014) är en välfunnen och underhållande coming of age berättelse om några individers livs- och pingisresor. Vi följer Makoto "Smile" Tsukimoto, en innesluten och deppig 16-åring som mobbats under uppväxtåren. Han kallas "Smile" för att han aldrig skrattar och "Robot" för att han har svårt att visa känslor. "Smile" är en skicklig defensivspelare med brillor (deff med glasögon får väl anses vara en bt-stereoptyp som ändå har en viss relevans!) vars segervilja ibland hindras av hans medkänsla inför sina motståndare - t. ex. när han spelar mot sin gode vän Yutaka "Peco" Hoshino - som alltid funnits där som hans beskyddare, hjälpare och hjälte. "Peco" är raka motsatsen till "Smile" - en offensiv glappkäftande slarver och kaxig supertalang med naiv självbild och gott hjärta. Han dövar sitt oroliga sinne genom att tröstäta chokladkakor och sörpla läskeblask. Dessa båda ungfrön tränas av två kedjerökande åldringar i 70-årsåldern: Den kloka, men något sträva fru Tamura som förestår den pingis-dojo där de båda började spela som barn - och Joe “The Butterfly” Koizumi, som är en passionerad och tankfull tränare i Katase High School Team. De ärrade gamla coacherna har inte bara tigerkoll på sina adepters spel, men även deras själsrörelser, vänskap och inbördes rivalitet.
Masaki Yuasa´s Ping Pong - The Animation (2014) är en välfunnen och underhållande coming of age berättelse om några individers livs- och pingisresor. Vi följer Makoto "Smile" Tsukimoto, en innesluten och deppig 16-åring som mobbats under uppväxtåren. Han kallas "Smile" för att han aldrig skrattar och "Robot" för att han har svårt att visa känslor. "Smile" är en skicklig defensivspelare med brillor (deff med glasögon får väl anses vara en bt-stereoptyp som ändå har en viss relevans!) vars segervilja ibland hindras av hans medkänsla inför sina motståndare - t. ex. när han spelar mot sin gode vän Yutaka "Peco" Hoshino - som alltid funnits där som hans beskyddare, hjälpare och hjälte. "Peco" är raka motsatsen till "Smile" - en offensiv glappkäftande slarver och kaxig supertalang med naiv självbild och gott hjärta. Han dövar sitt oroliga sinne genom att tröstäta chokladkakor och sörpla läskeblask. Dessa båda ungfrön tränas av två kedjerökande åldringar i 70-årsåldern: Den kloka, men något sträva fru Tamura som förestår den pingis-dojo där de båda började spela som barn - och Joe “The Butterfly” Koizumi, som är en passionerad och tankfull tränare i Katase High School Team. De ärrade gamla coacherna har inte bara tigerkoll på sina adepters spel, men även deras själsrörelser, vänskap och inbördes rivalitet.
Karaktärerna kan initialt tyckas vara platta och klichéaktiga, men fördjupas snart. Storyn funkar och växer fram i en märklig mix av övertydlighet och ett lite styltigt, nästan hemlighetsfullt berättande. En del svårtydda personkopplingar tenderar att förvirra i den tempofyllda och hårt koncentrerade berättelsen, men tillför också ett visst mått av utmaning. Det finns flera goda anledningar att låta sig bevekas av Ping Pong - The Animation. Pingisreferenserna skildras trovärdigt, inte minst en del materialmässiga detaljer. Varje match har också sin egen emotionella och visuella värld och är underhållande i sig med tokexpressiva sekvenser och ett intensivt bildbombande. Den ymniga symboliken är kanske i mesta laget ibland, men den ingår i animepaketet och verkar vara ofrånkomlig i genren. Kärleken till sporten förmedlas med humor - som när en spelare tidigt i serien blir utslagen ur en tävling av den fullständigt överlägsna "Smile". Killen blir helt knäckt, slutar med pingisen och börjar resa runt i världen för att finna mening med livet igen. I sista avsnittet återkommer han hem. Sitter som en solbränd men olycklig backpacker i en stol på läktaren i pingisstadion och blir alldeles betagen av det vackra spelet. Han utbrister till sig själv, och till bordtennisen: Holy damned - I Do like this sport.. And I left you.. And wandered the world.. Searching for where I belonged.. But all this time.. The answer was You! Sedan gömmer han gråtande sitt ansikte bakom händerna och kikar vidare på matchen mellan fingrarna. Med tårarna strömmande nedför sina kinder kvider han fram: I'm So sorry, Table Tennis! My perfect Queen, will you foregive me? Can't we just start over? I swear - I'll never leave you again!
Den största behållningen har man av de tre sista episoderna. När den stora turneringen - The Championship - ska avgöras förtätas dramat. Protagonisterna utkämpar inte bara en kamp mot varandra men i hög grad också mot sig själva. Berättelsen kommer att handla om att utmana rädslor, läka sitt förflutna och landa på friskare plats i livet. Patetiken är omfattande, men inte utan giltighet. Mer än en speedad sportanime har vi plötsligt en livsklok historia om existentiell mognad. Mot slutet vässas bildspråket med symboliska partier och skissartade slowmotionsekvenser som förstärker upplevelsen av spelarnas inre kamp. Bäst skildrat är det i den storslagna semifinalen mellan "Peco" och den plågade Ryuichi Kazuma där den senare genomgår en regelrätt katharsis och når försoning och frigörelse långt bortom frågan om vinst eller förlust. Och "Peco" blir - trots sin ickeperfektion - en karaktär som i sin rätt omedvetna strävan efter utveckling förmår förändra livet för de personer han möter på vägen. Visst kan det vara all pingis som en smula grumlar mitt kritiska öga när jag nu funderar över den här tv-serien, men jag måste gilla den nära nog terapeutiska kvaliteten som återfinns i storyn. Den får också en buddhistisk twist genom Kazamas slutliga "upplysning" i semifinalens slutskede. Stjärnan är aggressivt segerstinn och vill vinna till varje pris, men det är "Peco" som vinner eftersom han älskar själva handlingen att spela - och allt eftersom matchen fortgår lyckas han befria Kazama från sin bur, dra upp honom ur hans mörka källarvalv genom den högoktaniga bordtennis de skapar tillsammans. Den förlorade innebörden återfås. Meningen återskapas. Båda spelarna ges vingar. Kazamas tankemonolog under matchens slutskede säger det mesta:
All of my cells are singing out with joy.
Faster they command me, faster!
Ping Pong - The Animation - utsedd till "Animation of the Year" vid Tokyo Anime Awards (2015) - bygger på Taiyo Matsumoto's mangaalbum Ping Pong (1996-97) som också blev långfilm (2002) i regi av Fumihiko Sori. Denne vann Best Director' prize på Japanese Academy Awards för filmen, som var hans debut. Det måste ha varit ett dåligt år för japansk filmkonst för Ping Pong (the movie) är inte så jättebra. Däremot hamnar den här animerade tv-serien liksom seriealbumet mer rätt. Ping Pong - The Animation består av 11 episoder och hittas dubbad på engelska här. Vill man se den med originalspråk och engelsk text så ligger den på animeportalen Chrunchyroll, men då får man räkna med reklam stup i minuten om man inte pungar ut med ett premiumabonnemang på 79kr/månad.
World Table Tennis Day
Faster they command me, faster!
My concentration is a force shutting out the world.
As I speed up - reality around me slows to a crawl
Yet he ("Peco") keeps learning and growing like a sponge.
I explode in to motion but I'm steadily being outpaced.
I feel myself being left behind.
Its becoming obvious who the better player is.
And yet I don't feel anxious.
I'm striking with all I got,
Reacting with all I am.
There is no time to be afraid.
There is no time to be afraid.
This is as far as I go, hero ("Peco").
My wings can´t take anymore.
Will you bring me to this place again?
I'll get it now: All of my cells are singing out with joy.
I'm being outpaced, but don't feel anxious.
There is no time to be afraid!
There is no need to be afraid!
There is no need to be afraid!
I like this place.. It's glorious!
Ping Pong - The Animation - utsedd till "Animation of the Year" vid Tokyo Anime Awards (2015) - bygger på Taiyo Matsumoto's mangaalbum Ping Pong (1996-97) som också blev långfilm (2002) i regi av Fumihiko Sori. Denne vann Best Director' prize på Japanese Academy Awards för filmen, som var hans debut. Det måste ha varit ett dåligt år för japansk filmkonst för Ping Pong (the movie) är inte så jättebra. Däremot hamnar den här animerade tv-serien liksom seriealbumet mer rätt. Ping Pong - The Animation består av 11 episoder och hittas dubbad på engelska här. Vill man se den med originalspråk och engelsk text så ligger den på animeportalen Chrunchyroll, men då får man räkna med reklam stup i minuten om man inte pungar ut med ett premiumabonnemang på 79kr/månad.
World Table Tennis Day