Spännande och omvälvande dagar i Wuxi, en stad med nästan fem miljoner invånare som ligger vid kusten i provinsen Jiangsu i östra Kina. Stadens kraftiga ekonomiska tillväxt gör att den ofta kallas "Lilla Shanghai".Nåväl.. Till Lilla Shanghai kom för några dagar sedan lilla Miu Hirano för att spela pingis i stora Asian Championships - och resten av historien är som saga och fantasi. Det som inte kunde hända - har nu hänt! I kvartsfinalen (på sin 17-årsdag!) slog japanskan ut världsettan Ding Ning (3-2). I semifinalen besegrade hon världstvåan Zhu Yuling (3-0) och i finalen världsfemman Chen Meng (3-0). Man kan tycka att ordningsföljden borde vara omvänd, men det hade nog inte spelat någon roll. Vilken sanslös framfart Miu Hirano hade i den här turneringen, och hennes lycka visste inga gränser efter segern. Hon sprang själaglad runt i hagen, bugande och bockande på japanskt vis. Hennes coach Baba Mika med sin sympatiska utstrålning var alldeles tagen av sin unga adepts prestation. De bevekande glädjescenerna mellan henne och Hirano i pingishallen i Wuxi har säkerligen vevats ordentligt i japansk tv det senaste dygnet. Ta en titt på videon nedan. Det är ett kort sammandrag på runt 14 minuter från japanskans tre mycket drivna och rebelliska uppgörelser med överheten. Håll i hatten, för det går undan.
Jag läste i någon artikel om att man för drygt ett år sedan företog sig en kursändring med de japanska damerna. Inledde en serie individuella omläggningar av spelsätt, slagteknik och rörelsemönster. En slags totalrenovering av varje spelare. Hirano svarade bäst av alla på denna. Så pass bra att även tränarstaben uttryckte stor förvåning: "We were shocked by Hirano's rapid progress in just one year", I fjol tog hon på seniorsidan hem Polish Open och World Cup (där i frånvaro av kinesiskor). I januari blev hon Japansk mästarinna för första gången, besegrade Kasumi Ishikawa i finalen. Hon har haft en ruggig utveckling under det senaste året. Just nu är hon rankad elva i världen, men efter den här tävlingen lär hon skutta in en bra bit på topp-10. Hirano har under säsongen spelat för Ordos Team i Chinese Super League, tillsammans med bl.a. Singapores Feng Tianwei. Japanskan har haft en tuff resa i ligan, men fått lära och lira mot de allra bästa vilket förstås bidragit till hennes nya nivå.
Jag vet inte om de tre kinesiskorna var en smula nedtränade inför VM - de såg bitvis aningens sega ut. Men det är ingen tvekan om att Hiranos spelstyrka och snabbhet gjorde att man upplevde dem som ovanligt "långsamma". Och ovanligt osäkra. De var inte på något sätt ofokuserade, men verkade förbryllade över japanskans kvalitet, ja liksom förvånade - och under matcherna växte det där till både fruktan och frustration. Tydligt så.
Miu Hirano har en kolossal frenesi i sitt spel - och visade en imponerande jämnhet under det här mästerskapet. Hon möter bollen tidigt - inte helt olikt Liu Shiwen - och spelar fruktansvärt aggressivt. Japanskans backhandspel gav många poäng eller öppnade upp för varierade och svårlästa forehandattacker. Hon lyckades dyrka upp kinesiskorna i duellerna. Attackerade energiskt och välplacerat med växelvisa winners i båda hörnen, ofta långt ut, men även raka vägen - använde sig verkligen av hela bordet. Japanskan rör sig effektivt och samlat med kroppen, kommer rätt till det mesta. Hon täcker upp mitten väl, glider blixtsnabbt över till forehand och hinner forma backhand från samma position. Allt går så fort. Hennes servar är ett kapitel för sig. Hirano står i mitten av bordet när hon anlägger dem (för att hon är kort i rocken och lätt behöver kunna nå ut på kanterna). Hon har en bra variation i placering och tempo - och väl dold skruv som ställde till omåttligt stora problem för både Ding, Zhu och Chen. Och återigen - japanskans extrema driv vid bordet, det rasande tempot. Tidigare när jag har sett henne i Chinese Super League har den där ständigt höga växeln inneburit en hel del enkla misstag, men inte nu. Hon var kassaskåpssäker - och hade med sig lite flyt också. Ett så intensivt och dominant styrande från den här lilla människan (1,56 cm lång, 45 kg.). Kinesiskorna fick inget andrum alls.
Det ska bli intressant att följa japanskan i VM, lika intressant att se hur Ding Ning & Co hanterar henne vid nästa matchmöte. Det borde finnas en del taktiska förändringar att göra. De kinesiska toppdamernas returspel kunde varit mer distinkt, skären kortare, smartare och mindre bladdriga. De egna öppningarna mer pregnanta och välplacerade. Vägen måste vara att försöka plantera in en större variation i spelbilden mot den här furiöst attackerande japanskan. Gärna öppningar med mer skruv - loopar i låg fart med lägre båge som inte bara låter sig knyckas hårt tillbaka - men som kan öppna upp för välriktade attacker och en genomtänkt offensiv. I de här tre matcherna var det mest japanskan som stod för finessen, inte minst från backsidan där vi såg smarta överraskande utvikningar och några "boomerangskär" i "fel hörn". Japanskan söker och ser intuitivt och naturligt var hon bäst ska placera bollen och motståndarna hamnade gång på gång i obalans. Frapperande lätt gick de i tempofällan där bara panisk flykt och ihåligt försvar stod att finna.
Man har i Kina att analysera Hirano mer grundligt nu. Så ska det nog lösa sig. Bättre beslut krävs i stundens hetta som kan bryta av Hiranos fartfyllda aggressiva pingis - och även framkalla de enklare misstagen från henne igen. Men den här gången gick det inte. Kinesiskorna blev faktiskt fullständigt överkörda av Hirano som spelade sitt livs absolut bästa bordtennis.
Miu Hirano blev därmed den yngsta spelaren någonsin - och den första japanskan på tjugo år - att vinna Asian Championships. Tidigare japanska mästarinnor är Chire Koyama (1996) Tomie Edamo (1974). Tävlingen har annars uteslutande vunnits av kinesiskor. År 2005 hissades förvisso Hong Kongs flagga högst då Lin Ling vann, men det berodde på att hon hade bytt nationalitet. Samma Lin Ling tog år fem år tidigare hem tävlingen för sitt moderland. Asian Championships spelas vartannat år sedan 1972. Singel, dubbel och lag.
