Zhang Jike tar hem sin kvartsfinal mot Hongkongkinesen Jiang Tianyi (WR. 20). Det blir 4-1 (11-4, 8-11, 11-4, 11-9, 11-6) till världsmästaren som bakom siffrorna visar såväl mod som nerver, och det är där coach Liu Guoliang kommer in. Jag tror att det är i setpausen efter det jämna fjärde setet - Liu Guoliang blir nästan faderligt öm mot sin adept - lägger lugnande sin hand på först hans axel sedan hans nacke, och vilar några sekunder där innan han mjukt börjar rulla världsmästarens högra öronsnibb mellan tumme och pekfinger. Allt är över på bara några sekunder, men det är kärt på något sätt - förtroendet de visar varandra, den fysiska närheten, och det självklara i den. Känns aningen omöjligt att vi får se den svenska förbundskaptenen kela så otvunget med Jörgen, PG eller Jens? Kanske hade de behövt det..
I morgon semifinalmöte mellan Zhang Jike och Dimitrij Ovtcharov.
Wang Hao mötte i sin kvartsfinal japanen Seiya Kishikawa (WR. 21). Och Stackars Kishikawa; det blir 0-4 i baken och han får inte över fem bollar i något set (11-4, 11-5, 11-3, 11-5). Hela matchen igenom såg den lille stabbige japanen ut att vara på jakt efter både sig själv och sitt spel. Men Wang Hao var järnhård, omutlig, gav honom inget utrymme. Semifinal i morgon mellan Wang och taiwanesen Chuang Chih-Yuan (WR. 8) som i sin kvartsfinal eliminerade Timo Bolls baneman, rumänen Adrian Crisan, med liknande utklassningsiffror (11-3, 11-4, 11-4, 11-5).
Kvartsfinal på damsidan mellan Feng Tianwei, Singapore (WR.8) och 35-åriga defensivdrottningen Kim Kyuang-Ha, Sydkorea (WR. 5). Jag har inte koll på statistiken mellan dessa, men att singaporianskan har goda förutsättningar för att ta hand om deffare är solklart. Feng Tianwei är teknikmässigt en av världens mest kompetenta damspelare och förmår variera sin forehand bra, inte minst träffen på bollen, vilket är en egenskap som kan behövas mot defensivspelare. Det blir en ruggigt bra match. Sydkoreanskan storspelar och framstår ibland som rena väggen för att ta till en väl använd sportklyscha. Feng Tianwei rullar föredömligt, och kommer också till med hårda avslut som både skärs och fiskas tillbaka av Kim Kyuang-Ha. Duellerna är många och långa, som mest över 50 tillslag. Starkt av Feng att gå in och spela så avslappnat och fokuserat som hon gör. Hon visar fysisk och mental uthållighet, största tålamod och värsta spetsen i viktiga lägen. Hon vinner matchen med 4-2 i set (13-11, 11-7, 4-11, 11-6, 10-12, 12-10). Några timmar senare spelar hon semifinal mot Ding Ning. Det blir en sevärd match, även den med en hel del spektakulära bollar, inte minst från Ding Nings sida. Världsmästarinnan vinner med 4-2 och är därmed klar för final. Där väntar Li Xiaoxia som i sin semifinal slog ut japanska Kasumi Ishikawa med 4-1. Således en helkinesisk damfinal och det blev förstås åka av i ett ruskigt tempo. Samma finalpar som i VM i Rotterdam 2011. Ding Ning vann då, men Li Xiaoxia tar revansch nu och kniper OS-guldet. Segern skrivs till 4-1 (11-8, 14-12, 8-11, 11-6, 11-4). Ding Ning blir av med några poäng för felaktiga servar. Det är hennes patenterade tomhawkserve som inte har tilltalat domarna i London. Hon störs, mister koncentration och humör, känner sig blåst på konfekten samtidigt som pressen blir för stor. De två sista seten spelar hon med tårfyllda ögon. Li Xiaoxia håller sig kall. Hon är i krig. Har spelat bra och är en värdig vinnare. Snart gråter även hon, men det är förstås glädjetårar. Samtidigt ser man Ding Ning stega iväg med sin pingistrunk på ryggen, bort från allt, upprörd och snyftande. Allt det där gav smolk i alla fall min glädjebägare. Bronset bärgades av Feng Tianwei som besegrade Kasumi Ishikawa (WR.6) med 4-0 (11-9, 11-6, 11-6, 11-5).
