Mattias i SOC

Det roligaste Swedish Open Championship på länge, trots frånvaro av toppkineser.
Mattias Karlsson (WR:46) finns! Det var bara Yuja Oshima (WR: 45) som blev för svår för honom. Men herre min skapare vilket spel svensken visar upp i SOC. Han slår ut danske Jonathan Groth (WR:33), japanen Koki Niwa (WR:19) och tyske Dimitrij Ovtcharov (WR:6) på sin väg fram till final. Visst - Ovtcharov har fortfarande bekymmer att hitta sitt spel. Verkar ha en viss materialoro och har dessutom haft sorg i familjen. Men det bör också betonas att Mattias spelar bra, riktigt bra. Det är som han i turneringen häver sig upp till en ny nivå. Och han tittar inte bara till den kort, men uppehåller sig där, ser sig omkring, hänger sig kvar. Backhandspelet stundtals briljant, forehandrepertoaren likaså. Tungt tryck där. En hammare. En kanon. Och bra skruvvariation trots de korta nabbarna (av märket Yasaka Rakza Po). Han är rätt unik där, den gode Mattias. Mentalt ser det också fint ut. Han är den mest balanserade svenske spelaren skulle jag säga. Finns något tryggt över honom. Samlade energier. Balans och arbete vid bordet. I finalen möter han en japan med samma återhållsamma energi. Och kanske var Oshima för dagen coolare än Mattias. Japanen kändes stabil. Där var ingen ivrighet eller yvighet som ställde till det. Han bjöd inte på några slarvigheter. Var stark i korta spelet matchen genom, och med en ruggig forehandslägga. Mattias kom inte riktigt upp i samma nivå som tidigare, jo bitvis, men en viss trötthet kunde skönjas. Han är aktiv också mellan bollarna. Det är självfallet bra att hålla igång, men det känns ibland - framförallt när bataljen hållit på ett tag att - som han läcker lite onödig energi där; i allt hoppande och studsande med småröda kinder och förmodad hög puls.

Zhou Yu (WR:17) som jag hade kunnat satsa mina slantar på i årets upplaga av SOC åkte ut tidigt mot tyske Steffen Mengel (WR:69). Mengel har gjort sånt där förut, Han har en tendens att chocka de allra bästa. 2014 slog han ut Wang Hao från German Open.

Japansk triumf även i damsingel där Kasumi Ishikawa finalbesegrade nykorade turkiska Europamästarinnan Hu Melek. Herrdubbeln vann brassarna Hugo Calderano/Gustavo Tsuboi och damdubbeln togs hem av Cheng I-Ching/Lee I-Chen, från Taiwan.

Lebesson avlöste Secretin i Budapest

Emmanuel Lebesson

Ett EM där förhandsfavoriterna inte höll måttet, svenskarna ett tag stormade fram på bred front, men snart skingrades och föll bort. Nåja, det blev i alla fall en bronspeng i herrdubbel för Mattias och Kristian Karlsson - igen. I herrsingel tog sig något otippat två fransmän till final. Ny europamästare är Emmanuel Lebesson (WR:38) som besegrade yngre landsmannen Simon Gauzy (WR: 19) med 4-2. Man skulle kunna tro att världsmästaren från 1993 i Göteborg, Jean Philippe Gatien, är den senaste franska EM-segraren, men så är det inte. Gatien vann aldig något europmästerskap, blev inte ens tvåa, men bronsmedaljör tre gånger. Vi får gå 40 år tillbaka i tiden för att hitta en fransk europamästare, nämligen Jacques Secrétin, 1976 -  en av Stellan Bengtssons gamla ärkerivaler.

Fjolårsvinnaren, världssexan Dimitrij Ovtcharov, har haft en tung period och den fortsatte i Budapest med tidig sorti mot hemmahoppet Jakub Dyjas (WR:45). Timo Boll fick ge sig i semifinal mot Gauzy efter nackskada. Och gamle långskånken Vladimir Samsonov, som på vägen besegrade Mattias Karlsson, åkte ut mot Robert Gardos (WR:48).

På damsidan faller Li Fen tidigt mot defensiva ungerskan Maria Dolgikh (WR:94). Matilda Ekholm istället svenskt glädjeämne fram till kvartsfinal där hon förlorar i skiljeset mot nederländska kinesiskan Li Jie.

Ny Europamästarinna är 27-åriga turkkinesiskan Hu Melek (WR:25) som vann mot portugalkinesiskan Yu Fu (WR:25) med 4-1 i set. En dansk guldmedalj i herrdubbel blev det genom Jonathan Groth som bildade par med tyske Patrick Franziska. Damdubbelmästare blev Kristin Silbereisen och Sabine Winter, Tyskland, och mixeddubbeln vanns av äkta paret João Monteiro och Daniela Monteiro Dodean (Portugal/Rumänien).