Han är allt ett fenomen, den 14-årige supergossen Tomokazu Harimoto. Han är fortfarande yngst och skriker högst av alla efter varje vunnen poäng. Det enda man absolut säkert vet här i världen är att Harimoto kommer att vråla sig igenom målbrottet. Och att alla rekord kommer att slås. Han betar av dem efterhand. Det finns gott om tid för ungfröet från Nippon att förverkliga sina pingisdrömmar.
Som 11-åring gick han till final i Safirs internationella i Örebro. Slog bl.a. ut Jens Lundkvist och den dåvarande afrikanske mästaren Omar Assar. Sedan dess har det hänt massor och i år har det skjutit fart på allvar. Han nådde final i Indian Open i februari och i början av juni gick han som yngste spelare någonsin (13 år) till kvartsfinal i ett världsmästerskap. För en vecka sedan tog han hem Czech Open. och blev därmed den yngste (14 år och 61 dagar) att vinna en World Tour tävling. Den 36-årige världssjuan Timo Boll besegrades med 4-2 i finalen. Det är en njutning att se Harimoto i aktion. Han spelar rent, enkelt, och smart. Använder hela bordet, väljer så självklart den lurigaste och mest optimala placeringen i bollväxlingarna. Och hans säkerhet.. Den ruggigt vassa backhandsidan. Attackens snabbhet. Den tidiga träffen. Servarna som bygger upp för andra- och tredjebollsattack. Och det dominanta forehandtrycket. Har ni sett hur han tar hand om de stackare som hamnar i ballongplock mot honom? Inget halvdant exekverande där inte, men skoningslöst och effektivt. Och det underbara blockeringsspelet, trycket, känslan - ett välsignat offensivt försvar. Manufactured in Japan. Sprängfyllt av kvalitet. Blockeringskonsten har verkligen blivit ett signum för de japanska spelarna. Det har unge Harimoto gemensamt med bl. a. Kenta Matsudaira och Koki Niwa.
Tomokazu Harimoto har under de senaste månaderna positionerat sig som Japans starkaste spelare. Han slog ut världssexan Jun Mizutani i VM (4-1) och därefter världsnian Koki Niwa (4-0) i China Open. Och han har besegrat ett koppel av andra toppspelare. Vad ska man säga? Det är fullständigt mind-blowing att bevittna hans framfart på den internationella pingisscenen. Vi får se vad som kommer att ske när han matchat runt ett par varv till mot de allra bästa. Kanske lär de sig att handskas med honom, läsa hans skillade linjer över bordet bättre.
Tänk, alla år han har kvar.. Om tio år är han bara 24. Hur bra kan han bli? Hur länge till står toppkineserna pall mot honom? Och hur ser hans spel ut när han är fyllda 30? Spelar han ens fortfarande då? Genombrott av en sådan här prematur art kan säkert vara knepiga att hantera. Klarar hans kropp och psyke påfrestningen? Kommer han att bli mätt på framgångar? Vem vet, han kanske struntar i alltihop redan i 20-års åldern, lägger racket på hyllan. Skaffar flickvän, lägenhet och börjar plugga istället - hemma i universitetsstaden Sendai (i prefekturen Miyagi, 30 mil norr om Tokyo). Eller så stagnerar han en smula, lägger sig tillrätta och guppar runt bland de tio-femton främsta i världen - når som de andra japanerna inte ända fram, lyckas inte riktigt rå på kineserna. Eller så fortsätter det att gå som tåget och han blir världsmästare om något år. Slår sin idol Fan Zhendong i VM-finalen. Sedan vinner han OS-guld i Tokyo 2020 och blir så småningom en pingislegend, kanske legendernas legend med den längsta och mest framgångsrika karriär världen skådat. Man kan bara spekulera. Man vet inte hur det kommer att te sig. Ingen har sett något sådant här förut. Den spelskickligheten vid så unga år. Det är helt unikt.
Liu Shiwen har varit med ett tag, men är bara 26 år gammal. Hon kom tidigt in i hetluften, redan som 16-17-åring. Så med kinesiska pingismått mätt har hon faktiskt börjat bli lite till åren - och bakom henne jagar ett koppel av intressanta yngre spelare. Hon är fortfarande fruktansvärt bra, men i VM-singel vill det sig inte. Allt annat har hon vunnit flera gånger om. Nästan. OS har hon inte haft tillträde till. Där har Li Xiaoxia och Ding Ning lagt beslag på de ynka två kvalificeringsplatserna som varje nation har i singelspelet. Så var det i London 2012 och så var det i Rio 2016. Det gångna VM i Düsseldorf var inget supermisslyckande för Liu Shiwens del. Det blev en bronspeng. Ytterligare en sådan till samlingen. Och hon vann ju faktiskt guld tillsammans med Ding Ning i dubbel.
Men det är ju det ännu uteblivna singelguldet hon vill åt. Den här gången var det Zhu Yuling som stod i vägen. Deras semifinal var tät. Liu Shiwen vände ett 4-10 underläge i första set till setvinst 12-10 och hade sedan 2-1 och 3-2 i set innan Zhu Yuling vann det jämna sjätte setet. Ett helt felfritt spel krävdes för Yulings misstag blev allt färre. Sånt tröttar. Urladdning. Tapp. Och omladdning. I det avgörande sjunde sprang Yuling iväg till en ointaglig 9-1 ledning efter en vanvettig duell i början av setet. Någonstans där fick VM-drömmen vingar och flög sin kos för Liu Shiwen. Hon orkade inte stå emot mentalt. Slutsetet skrevs till 11- 5 för Zhu Yuling som därmed tog sig till sin allra första VM-final. Liu Shiwen såg klart besviken ut. Sammanbiten. Hon är förstås värd ett bättre VM-öde efter all ruggig pingis hon presterat genom åren. Om vi tittar tillbaka på hennes placeringshistorik i VM-singel. Hon knep sin första bronsmedalj som 17-åring i Yokohama 2009. Hon följde upp med ännu ett brons 2011 i Rotterdam. Det blev ett silver i Paris 2013. Likaså i Suzhou 2015 - och så då en ny bronsmedalj i år. I damdubbel har det gått bättre: Silver tillsammans med väninnan och ärkerivalen Ding Ning i Paris 2013. Guld i par med Zhu Yuling i Suzhou 2015 Och så guldet tillsammans med Ding Ning i Düsseldorf för ett par veckor sedan. Från 2009 och framåt har Liu Shiwen nog fasen varit rankad etta i världen under ett par år - om man räknar ihop alla månader som hon haft förstaplatsen. 2016 var hon världsetta sex månader i sträck, från januari till september. Därefter var hon klistrad vid andra platsen efter Ding Ning t. o. m. januari 2017.
Hon har bara någon enstaka gång varit utanför topp-tre under de senaste åren. Men i slutet av förra hände något. Hon blev suspenderad av det kinesiska förbundet och försvann helt från rankingen från februari t. o. m. april. Headcoach Kong Linghui uttryckte med tråkig ton något om orsaken till avstängningen. Det handlade tydligen om en "Improper withdrawal from the women's World Cup." och så var det något om en "lätt förkylning" som inte borde ha fått hindra henne att spela. Ansåg man. Må så vara. Tror fan att pressen på de kinesiska spelarna blir för stor ibland. Det är rätt konstigt att man inte ser fler fullt utblommade nervsammanbrott. Man får hoppas på att de har god stab av psykoterapeuter tillhanda. Nåväl - avstängningen hävdes efter ett par månader och i maj var hon också tillbaka på rankingen igen - som tvåa i världen efter Ding Ning. Under tiden hade hon hunnit med att smaska hem The Marvellous 12 hemma i Kina Hon gick fram som en slåttermaskin - gjorde 11-0 i matcher - och blev som första dam kvalificerad till VM i Tyskland. OS i Tokyo 2020 känns avlägset, och det är väl nästan orealistiskt att Liu Shiwen ska kunna stå upp mot alla nya kinesiskor som mycket snart kommer att utmana på allvar. Tiden talar för dem. Not so much för Liu Shiwen. Å andra sidan - det krävs fortfarande helgjutna insatser för att besegra henne. Frågan är om hon klarar av att hitta motivation. Och om hon får förtroendet från coacherna. Hur som helst så lär det bli en brutal jakt på de åtråvärda biljetterna till OS. Jag var småkritisk mot hennes utveckling för ett par år sedan, men jag tycker att det gått i rätt riktning de senaste, säg två. Hon har förbättrat sin rörelse i djupled, vässat sin förmåga att växla mellan skruv och tempo - och klarar av att bemöta ett varierat spel bättre än vad hon gjorde tidigare. Till det kommer hennes erfarenhet. På minussidan lite skadeproblem och att det finns en del gamla "glitches" som kan visa sig när hon blir pressad. Och en viss mental slitenhet. Det där singelguldet som inte händer hade förstås inneburit en omedelbar revitalisering. Men istället alltså fortsatt motvind för Liu Shiwen. Och jag håller inte det för omöjligt att hon har fått sömnproblem. Ständiga uppvaknanden efter mardrömmar om en skrattande Ding Ning badandes i guldmedaljer..
