Tack, Jörgen Persson

Det hade man väl aldrig trott för tja, låt säga 15 år sedan.. Att man skulle få se en nästan 47-årig Jörgen Persson spela i den kinesiska superligan. Dessutom klarade han av att föra laget sitt - Tianjin - till semifinal. Tänk, det är bara några månader sedan han tog set på Kung Ma Long. Okey, Ma Long är rätt snäll av sig, men ändå. Jörgen Persson, vilken fantastisk spelare! När han nu lagt racketen på hyllan kommer vi som är jämngamla med honom förmodligen att åldras väldigt fort. Han har liksom alltid funnits där. Han har gett oss hopp, trots vår tilltagande ålder, trots förlorad snabbhet och spänst. Hans satsning och entusiasm har inspirerat hela vägen ner till fotfolket på bordtennisens bakgård. Sinnesbilden av lintotten från Halmstad har gjort skillnad. Ja, jag vill t o m påstå att han har haft en starkt föryngrande effekt på den medelålders svenska pingisbastarden. Han har med sin gärning satt igång okuvliga och livsuppehållande krafter i våra kroppar och sinnen. Den begynnande skruttigheten har jagats på flykt. Jörgen har inte låtit sig puttas ner i gubbalådan, och inte vi heller. Visst har vi spelat oss halvt fördärvade på kuppen stundom, sträckt och stukat oss svårt många gånger, men allt har en kostnad och det kan vara dyrt att ligga på topp - även i en medioker motionsserie. Nåväl, jag hoppas att någon vänlig själ nu ser till att Jörgen avtackas ordentligt för sin långa och makalösa karriär. Det är ju faktiskt rätt viktigt. Han borde självfallet hedras på något sätt. I en bättre värld - där vår egentliga nationalsport verkligen hade varit just det - hade han hamnat på en stor oljemålning i den grandiosa bordtennisavdelningen på ett nationellt sportmuseum i huvudstaden. Den kunde hänga sidan om J-O´s porträtt, mitt ibland byster och fullskaliga skulpturer av storheter som Tage Flisberg, Hans Alsér, Kjell Johansson, Stellan Bengtsson, Birgitta Tegner, Ann-Christin Hellman, Marie Svensson osv osv. Men till verkligheten: Om Stellan står staty i Falkenberg så borde rimligtvis Jörgen få stå på sockel i Halmstad. Hur man än gör konst av honom så bör man nogsamt välja motiv.. Fånga lämpligen ögonblicket när han springer in sin patenterade backhandsmash, eller kanske när han studsar bollen mot sitt vinklade rack just innan serve. Roligast och samtidigt mest nyskapande hade varit att precisera i sten - eller brons - hans sprattlande i ryggläge efter segern mot Liu Guoliang och Kina i Lag-VM år 2000. Det hade varit en skulptur det! Och nog borde han föräras ett särskilt djuplodande porträtt i en statsunderstödd filmdokumentär där han bl a ges fritt utrymme att lägga ut texten om sitt stora intresse av att fika och gå på kafé. Jag menar - tänk att få godlynte kaffeexpert Persson som ciceron på en omfattande konditoriresa världen över. Det hade varit en dokumentär det! Ge honom också en bragdmedalj av något slag, adla honom gärna, bara lova att komma till skott med det här liksom, för det är han värd. Och medan vi väntar på detta så måste jag få passa på att buga djupt och säga tack.. Tack Karl-Erik (!) Jörgen Persson för alla fantastiska pingisstunder du bjudit på. Och när du nu har lämnat in handduken så får du säkert tid och möjlighet att uppdatera din något eftersatta hemsida med lite nytt material. Du kan sitta med din kaffekopp framför datorn och pyssla med den, precis som vi andra gör när andan faller på.