Detta är alltså SM. Svenska Mästerskapen. Bättre spelnivå är det alltså inte. Man har kanske ett halvhjärtat och slarvigt förhållningssätt till dampingisen ute i landets klubbar, tänker jag. Allting tyder på det. Det är alldeles för många enkla misstag. För svaga servar och för passiva returer. Otillräcklig bollvärdering och skruvuppfattning. Om inte skruvdyslexi så i alla fall uppenbara lässvårigheter. Felprocenten hög i såväl första attack som i uppföljningen av denna. Hemmabyggena är för många. Bh-loop används här och var, men säkerheten är inte tillräcklig. Svenska damspelare som hopbuntat kollektiv är inte i närheten av standardiserad och väl skolad loop. Därmed är man också rätt långt ifrån att ha peakade och kryddstarka sådana individuellt. Ballongplock och fiskande är det dåligt ställt med, nästan som av tradition. Smash mot ballongplock likaså. Blockering som bestämt styrmedel saknas på många håll. Både block och backhand används alltför stereotypt. Det finns brister i spelfinessen över bordet, saknas aktiva returer som kan öppna upp för attacker från fh-vingen. Och den effektiva backhandflicken är med några få undantag inte alls inkorporerad i våra damseniorers spel. För lite explosivitet i förflyttningar och slagutväxling. Startpunkt för rörelse ligger för högt, ger fel tyngdpunkt och långsamma, stolpiga, förflyttningar. Många lirar med felställda grundpositioner - fastnaglade vid bordet eller för mycket sittande på halvdistans. Ingen balans. Blir inte bra någonstans. Gu' vad jag låter negativ och irriterad, men det lugnar nog ner sig. Snart. Svårt bara skönja någon spelteknisk utveckling värd namnet på de damer som år efter år dyker upp på SM. Man står och stampar. Kämpar med samma problem som när man var junior eller kadett. Spelproblematik konserverad i djupet av muskulatur och nervbanor.
Står man i träning med allt vad det innebär så ska det hända mer under senioråren, tycker jag. Utvecklingsmöjligheterna tar liksom inte tvärt slut när man är 20, 25 eller ens 35 år gammal. Det vore ju förfärligt. Taktiska coacher verkar det finnas gott om, men tränare inriktade på spelteknik, kropp och rörelse? Som har koll på bärande småkomponenter? Vår sport kräver aktivering på flera olika nivåer. Spelteknisk och rörelsemässig felkorrigering är två av de mest grundläggande. Det kräver kunniga och uppmärksamma coacher - och spelare som är beredda på nötning och slipning på extrem detaljnivå. Fordrande? Japp, men låter sig göras. Även när du börjar komma upp i åren.
Din bordtennis är inte statisk och oföränderlig, men fullt modellerbar. Det där lät väldigt positivt, och det är ju dessutom sant. Känns pingissituationen oöverskådlig? Diskutera. Med dig själv. Med din tränare, mentor, guru eller coach. Har du ingen så sök med ljus och lykta efter en. Hittar du ingen så kör igång själv, börja odla din medvetenhet om bordtennisen. Din relation till den är livslång och både du och den förtjänar ett visst mått av seriositet. Se det som en utmaning att påbörja ett gediget förändringsarbete. Penna och papper fram. Du kommer att kunna formulera allt tydligare mål ju mer du förkovrar dig i ditt spel. Det är nu din pingis kommer att börja kännas vital igen. Intressant och rolig trots alla dina år i hagen.Bli en härmapa. Spelar ingen roll att du inte är junior längre. Kraften i att härma bör inte underskattas. Det finns gott om spelstilar att studera och djupdyka i. Använd dig av youtube. Kolla mest asiatiska spelare, företrädesvis kinesiskor. Härvidlag ordineras minst 3 timmars kinastudium varje vecka - med anteckningsblocket vid din sida. Det finns gott om frågor att ställa och svar att fundera över: Hur rör hon sig för att dominera så? Hur står hon? Hur rör du dig? Hur använder hon sig av armen, hur träffar hon bollen där? Var tar hon vägen efter loop för att bäst vara förberedd inför nästa tillslag? Hur brukar du närma dig den där typen av bollar? Vad gör hennes olika förflyttningar och positioner för hennes slag, vad vinner hon? Osv.
Eftersträvansvärt: Mod att bryta ner sitt spel för att kunna bygga upp nya speldetaljer. Skulptera fram nya starka speldelar - rentav gröpa fram en ny spelare ur dig själv. Passa samtidigt på att göra dig kvitt känslan av att behöva vinna för att känna dig duktig och tillfreds. Identifiera det du inte gör bra. Nagelfar, iaktta och studera. Identifiera dina fel. Arbeta bort dessa metodiskt. Du har att släppa taget om det gamla. Omfamna det nya. Ha tålamod. Ett långsiktigt perspektiv. Och var inte bekymrad över att dina styrkor ska försvinna under perioder av mer genomgripande omställningar. Det kan temporärt kännas så, men det som händer är att din hjärna och din ryggmärg väntar in dig. Låt det nya ta form i lugn takt. Lita på att det kommer att sätta sig. Informationen behöver bearbetas. Snart blommar ditt spel med en helt ny lyster.
Nu dricker vi te.
