J-M Saive var min sons idol under det tidiga 90-talet. Vi döpte förvisso vår katt till Gatien (efter franske världsmästaren Jean-Philippe), men idolerna var Jörgen Persson - mer än J-O Waldner - och så var det Jean-Mi. I pojkrummet hade han en plansch på Saive med sin bandana runt pannan. Belgaren gjorde reklam för stommen och gummit V-max från Donic-Schildkröt. Sonen körde med det i svamptjocklek 1,5 mm under sin korta men framgångsrika bt-karriär i Pojkar 9.
Den fyrtiosexårige belgaren har meriter som få och är dessutom en mästare på uppvisningsspel, en showman i hagen, kanske den bäste i sin generation. Han kunde väl ha fortsatt spela över OS i Rio också, tänker man. Fast det är klart, det knackar på bakom honom. Yngre förmågor vill fram. Men inte kan man påstå att de har knackat på så hårt under åren som gått. Jean-Michel har varit rankad etta i Belgien i 30 år! Från han var femton år tills nu. Vad säger det om belgisk pingis? Lillebror Philippe Saive fanns förstås. Och nu tänker jag plötsligt på Andras Podpinka, den legendariske ungraren Tibor Klampars brorson. Hur hamnade han i Belgien? Och skrällde inte Podpinka mot Wang Tao i just VM 1993? Måste googla honom. Jodå, där är han, mot Wang Tao i Göteborg 1993 och här är han i modern tid, nu gråhårig, men med samma spelstil och samma kutrygg. Det var förstås väntat att Saive skulle sluta, men tråkigt ändå på nåt sätt. Det känns alltid lite när spelarna i ens egen ålder lägger av.. De som man följt så många år. Vi blir äldre. Allt hopp för min generation står nu till Hsi En Ting, nej där snubblade jag på kinanamnen.. Jag menar He Shiwen, den 53-årige spanienkinesen som fortfarande är bäst i Spanien och rankad som nittionde man i världen. Han får representera hoppet och hålla ställningarna. Den förstnämnde - Hsi En Ting var ju kinesen som hade superflax med sina två matchavgörande kantbollar mot Kjell "Hammaren" Johansson i VM finalen i Sarajevo 1973. Då var jag sju år och hade precis börjat spela i klubb.
