Timo besegrade Jun Mizutani med 4-0 i semifinalen och ser ut att trivas i duellerna mot den unge japanen. Höstens båda möten dem emellan visar just detta; se här och kanske framförallt här. Från andra set och framåt är allt hanterbart och som skräddarsytt för honom - tempo, skruv, förflyttningar, allt flyter på och inga slag är omöjliga. Mizutani är självfallet en utomordentligt intressant och fin spelare, men om han ska utgöra ett verkligt hot mot de nio som är framför honom på världsrankingen så är det dags att börja ta för sig. Japanen behöver mer tyngd i spelet, kraftfullare attacker, företrädesvis från fh, och inte minst då fh-arbetet från mitt och bh-hörna. En mer bestämd approach, ett förbättrat taktiskt tänkande samt lite mer pondus hade inte heller skadat. Ge honom det och han är snart hemma. Detsamma gäller Kenta Matsudaira. Men jag måste säga att jag är svag för den nya japanska generationen. Den kinesfödde japanen och pennskaftaren Kali Yoshida, 3o år, rankad 28 i världen får ursäkta, men fokus ligger nu på det yngre gardet: Jun Mizutani, Kenta Matsudaira och 16-åringen Koki Niwa (94:a på värlsranken) som om allt vill sig väl kan nå hur långt som helst. Kenta är rankad kring 30-strecket i världen för tillfället, men kommer tids nog att börja röra sig uppåt. I skuggan av dessa tre finns också den något mindre spektakulära men alltid strävsamme Seiya Kishikawa, 23 år, rankad på plats 32 i världen. Den lille kompakte Kishikawa har slagit både Timo Bolloch Ma Long i modern tid.
Ma Lin, Ma Lin, upp som en sol och ned som en pannkaka.. Kinesen mötte Samsonov i semi och spelade ut så det stod härliga till. Vinst med klara 4-0. I finalen väntade Timo som inte visade den olympiske mästaren någon pardon: 6-11, 11-7, 11-7, 11-8, 11-9 i tysk favör. Ma Lin verkade inte vara helt i fas med sig själv. Han hade mer än lovliga besvär med Timos servar, och bh-sidan var skakig, passiv. Timo prickade fickan på Ma Lin vilket föranledde att kinesen titt som tätt hamnade i trångomål och fick kompensationsspela i bh-hörnan. När han väl kunde steppa runt ordentligt så bjöd han som vanligt på översinnliga fh-attacker av bästa märke. Men när returerna inte är finjusterade och mellanspelet inte stämmer så blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att hantera Boll..
Det kan ha varit en synvilla, men såg inte Ma Lin lite ”gubbstruttig” ut i både semifinal och final? En smula trögare i rörelsemönstret här och var? Märkligt nog satt jag och tänkte på det mer i semin, trots hans övertygande spel. Eller var det den långe 34-årige Vladimir på andra sidan bordet som sände ut sådana signaler? Ma Lin blir 31 år i februari. Hade han inte lagt på sig ett par kilo också? För mycket tårta månde?
Timo följer upp VW-Cup på sin blogg och nämner i en post att han - efter sitt tre veckor långa uppehåll - hade ett underdog perspektiv i sina matcher, men att han under resans gång blev uppriktigt överraskad över sitt spel och började känna att det kanske ändå skulle kunna bära långt. Han berättar vidare att triumfen inte bara gav honom en ny bil och en rejäl slant till julklappsinköp.. Troligen medför den också att han kommer att erövra första platsen på världsrankingen - ”die Eroberung der Weltranglistenspitze” - men det tror han på först när det är helt klart, och han får det svart på vitt på i januari, skriver han. Ungefärligt.
Damtävlingen i VW-Cup vanns inte överraskande av Li Xiaoxia som utmanövererade sydkoreanskan Kim Kyung Ah med 3-2 i set.
