Finns vissa förhållningsregler runt sådant här. Man får absolut inte resa till Kina eller andra länder för att shoppa, det betraktas som fusk, och det är ju heller ingen sport om man använder sig av webben. Nej, när det kommer till genuina pingisartefakter bör de hittas live på svenska loppmarknader. Därför tar det oftast en mansålder att bygga upp en samling. Hittar man två trevliga saker under ett decennium - ja då är det en mycket god skörd. I all ära vackra gamla stommar och charmiga kinesiska gummikonvulut med felstavad engelska, men det är de sköna och originella tingen som är mest åtråvärda - som den här kinesiska brickan som jag hittade på loppis i Folkets park i Malmö för snart 20 år sedan. Min initiala reaktion när jag fick syn på den var att jag hallucinerade, att jag hade passerat gränsen för när ett extremt pingisintresse slår över i psykisk sjukdom. Jag menar.. rosenblomster i bukett med fladdrande sidenband och små pennskaftsracketar dansande på en bård av nätrutor! Ett osannolikt motiv, men bra sött, eller hur?
Diskhandukarna återfanns på en lantloppis i St Olof på Österlen hösten 2001 - och används nu bara när jag har finfrämmande. Affektionsvärdet är självfallet skyhögt, och hade de här tingen berövats mig av någon illvillig person så hade jag gjort allt som stod i min makt för att leta rätt på banditen. Under sömnlösa nätter hade jag förmodligen övervägt torpeder eller illegal vapenhandel.. Men att skjuta någon, verkligen skjuta någon? Man fick se hur det kändes när man fick korn på den ormen.
Diskhandukarna återfanns på en lantloppis i St Olof på Österlen hösten 2001 - och används nu bara när jag har finfrämmande. Affektionsvärdet är självfallet skyhögt, och hade de här tingen berövats mig av någon illvillig person så hade jag gjort allt som stod i min makt för att leta rätt på banditen. Under sömnlösa nätter hade jag förmodligen övervägt torpeder eller illegal vapenhandel.. Men att skjuta någon, verkligen skjuta någon? Man fick se hur det kändes när man fick korn på den ormen.