Knepig avslutning för de svenska damerna

Matilda Ekholm, Filippa Bergand,
Linda Bergström och Jennifer Jonsson

Ajdå.. De svenska damerna sumpade chansen att ta en direktplats till 2020 års lag-VM. I placeringsmatchen mot Polen blev det förlust med 2-3. Matilda Ekholm som har radat upp segrar under VM (hade 8-0 i kvot efter gruppspelet) förlorade oväntat båda sina singlar mot polskorna. Svenskan stod inte att känna igen, eller jo, den där Matildan har man nog sett förut, men inte tidigare i under Lag-VM. Hon kom inte upp i nivå alls och hade det bekymmersamt med humöret, verkade helt slut mentalt. Kanske sliten efter ansvaret som ankare under gruppspelet, urladdningen som varit? Man noterade också att Matilda inte satt på bänken och hejade på medsystrarna efter sina förluster. Besviken och förbannad klart, men synd ändå. Och vid ringside verkade det inte stämma helt mellan förbundskapten Peter Sartz och Ekholm heller, tyckte jag mig se redan under gruppspelet. Jaja. Det är nu historia.

Trots den rätt tunga förlusten så fanns det glädjeämnen. Filippa Bergand och Linda Bergström vann ju var sin match! Och framförallt Bergand överraskade genom att slå polska lagets etta, Natalia Partyka med 3-0 i set. Partyka är rankad på plats 60 i världen. Bergand 402:a. Allt sammantaget får man ändå säga att svenskornas insats under Lag-VM har varit rätt ok och bjudit på en hel del minnesvärda stunder.

Ett förenat Korea

United Korea in Halmstad

Pingisen har en förenande förmåga som inte ska underskattas. Vi har sett det förut. Ping-pong-diplomatin mellan Kina och USA under 1970-talet är ett exempel på när bordtennis möter storpolitik och helar länders relationer till varandra.

I lag-VM i Halmstad är det nu Nord- och Sydkorea som fångar världens intresse. Inför kvartsfinalen, där de båda nationerna skulle mötas, tog deras respektive coacher och spelare kontakt med varandra. Tillsammans beslutade man sig för att avstyra kvartsfinalmatchen, och istället förenas som ett landslag inför semifinal mot Japan. ITTF gjorde ett sympatiskt undantag från sitt regelverk när de godkände idéen, och samtliga nationer tillfrågades och omfamnade förslaget. Så i semifinalen fick vi se den nordkoreanska coachen i samarbete med den sydkoreanska, och de bägge nationernas landslagsspelare sida vid sida på stolarna utanför hagen.

Just inom bordtennisen har den här viljan till förening mellan syd- och nordkoreaner varit stark. Man minns det förenade Korea under VM i Chiba 1991. Då körde man under samma flagg redan från början av tävlingen, och tränade tillsammans i Japan en månad innan mästerskapet. Laget var starkt, hade haft tid att formera sig, och gick hela vägen - besegrade Kina i finalen och blev världsmästare.
Guldlaget bestod av sydkoreanskorna Hong Cha-ok och Hyun Jung-hwa (pennskaftaren som 1993 tog hem singelguldet i VM i Göteborg, och sedemera blev firad coach och legend på Koreahalvön) samt nordkoreanskorna Li Bun-hui och Yu Sun-bok. 

Det förenade laget i Halmstad hade inte samma slagkraft som laget från 1991 och det blev en väntad semiförlust mot ett starkt Japan som vann med 3-0. Korea ställde för övrigt upp med två spelare från Syd och en från Nord. Den här historiska sammanslagningen sker bara en vecka efter mötet mellan nordkoreanska Kim Jong Un och den sydkoreanska presidenten Moon Jae-In vid den militära avgränsningen på koreahalvön. Mötet handlade om fortsatt nukleär demilitarisering och att formellt avsluta Koreskriget som varit i vapenstillestånd sedan 1953.