Australian Open 2018

I hamnstaden Geelong i södra Australien spelades årets upplaga av penningstinna Australian Open. Bordtennisen har länge fört en undanskymd tillvaro i landet, men är nu i en god loop av stadigt växande popularitet. Den högklassiga tävlingen hade i fjol runt 80 miljoner tv-tittare worldwide, och även inhemsk media fick på allvar upp ögonen för sporten vår.

Kina luftade två f.d juniorvärldsmästare i tävlingen: Yu Ziyang, juniorchamp 2014, och Liu Dingshou 2015. 2014 var ett särdeles lyckosamt år för den då 16-årige Yu Ziyang. Utöver triumfen i junior-VM vann han också Japan Open, slog hemmafavoriten Jun Mizutani i finalen. Men efter det har vi inte sett mycket av kinesen på touren. Han har dock spelat i Chinese Super League, men inte blivit upptagen på A-nivå i landslagssammanhang. Skälen till det är mindre kända, men man får utgå ifrån att hans utveckling inte har varit helt till belåtenhet. Eller kan det vara osportslighet som är orsaken? Nja, men jag minns att han i finalen i Japan Open 2014 hade en kontrovers om en poäng med Mizutani. Kinesen hävdade kantboll, men den var mer än tveksam. Japanen protesterade, men pratade inför döva öron, och blev tydligt påverkad av dispyten i sitt fortsatta spel. Det pratades en hel del om Yu Ziyang som en tjuv och bedragare efter incidenten. Att fuska och knipa bollar på det sättet ses inte med blida ögon i pingisvärlden. Den skyldige riskerar att doppas i tjära och fjädrar, och för evigt stämplas som pingisbrottsling.

Liu Dingshou har till skillnad från Yu Ziyang fått förtroendet att spela på världsstouren vid ett par tillfällen. Och I Australien Open fick alltså båda chansen. 20-åringarna möttes i kvartsfinal och Liu Dingshou segrade med 4-3. Ziyang gjorde lite fler enkla misstag än sin landsman, framförallt på backhandsidan, men i stort visade de unga kineserna en ruggigt hög nivå. Det ska bli spännande att följa deras utveckling. Dingshou kombinerar på ett imponerande sätt säkerhet och ungdomlig fräckhet i sitt spel. Han besegrade även japanen Yuya Oshima sedan och nådde final mot Xu Xin. Där hade han nog allt sina chanser, men kunde inte förvalta och åkte på pumpen med 1-4. Finalen var sevärd och bjöd på finfina dueller där framförallt Xu Xin excellerade med sina tunga forehandslag. Sevärd var också Xu Xin’s semifinal mot en superladdad - och efter varje vunnen poäng rekordskrikande - Tomokazu Harimoto (4-2).

På damsidan fick vi se en klassisk finalbatalj mellan Liu Shiwen och Ding Ning - ärkerivalerna som alltid bjuder på taktiskt raffinerade matcher med spektakulära poäng. Så även denna gång.

Ta en titt nedan på Xu Xins fantastiska förmåga att vända försvar till attack, och sedan ett svindlande snabbt rally mellan Ding Ning och Liu Shiwen. Enjoy!

Sydkoreanska minns VM 1991 och 1993

I samband med Korea Open tar jag en titt i The Korea Herald och får korn på en intervju med den 48-åriga sydkoreanska coachen och f.d. världsmästarinnan Hyun Jung-hwa. Det var den pennskaftspelande Hyun som var kapten i första utgåvan av det Förenade Korea som överraskande vann guld genom att besegra Kina i lag-VM i Chiba, Japan, 1991. Sydkoreanskan spelade då dubbel med nordkoreanskan Ri Pun-hui. De två blev goda vänner under de gemensamma förberedelserna inför mästerskapen och det har t.o.m gjorts sydkoreansk långfilm om den sensationella VM-segern, och om de unga kvinnornas vänskap. Filmen som heter As One (2012) får jag lov att återkomma till i ett annat inlägg framöver.

Hyun Jung-Hwa satt på läktaren i Dajeon när landsmannen Jang Woojin och nordkoreanskan Cha Syo Him vann mixeddubbelfinalen i Korea Open häromdagen. Hon kommenterar i tidningsintervjun:

“It reminded me of 1991, and I’ve always wanted people to know that the teamwork wasn’t scripted or orchestrated by politics. Here in Daejeon, I felt that sense of genuine teamwork once again. There’s definitely a difference being teamed up with a North Korean compared to players from other parts of the world -- you can actually feel like you share the same blood running through your veins.

Efter VM i Chiba -91 följde VM i Göteborg -93. Hyun Jung-hwa blev världsmästarinna i singel (efter finalseger mot mjukspelande Taiwan-kinesiskan Chen Jing). I lag-tävlingen återställdes ordningen: Kina återtog titeln och Nord- och Sydkorea hade åter separata lag. Hyun Jung-hwa sägs bara ha lyckats träffa nordkoreanska Ri Pun-Hui en kort stund under tävlingen, men sedan dess, sedan drygt 25 år tillbaka har inte de båda koreanskorna setts. De frostiga relationerna mellan deras respektive hemländer har satt käppar i hjulen vid flera tillfällen. I det smågripande klippet nedan berättar Hyun om mästerskapet 1991, om triumfen för det förenade Korea och om relationen till sin nordkoreanska väninna.



Uppdatering: Kuriosa.. Läser att Ri Bun Hui (ibland stavas namnet Li Bun-hui) 1992 gifte sig med nordkoreanske Kim Song-Hui som spelade för Kalmar BTK tillsammans med Waldner när de vann SM-guld säsongen 2001-2002. Jag hittar också en artikel i Aftonbladet om påstådda läggmatcher i Elitserien 2003. Antingen är det sprunget ur klassisk svensk pingisparanoja, eller så är det sant och komprometterande. Fan vet. En smula komiskt att läsa om ett gäng nordkoreaners rätt torftiga och oglamorösa liv som proffs i en svensk småstad. Läs här!