Samling framför tv-apparaterna

I kväll kl 20.00 är det obligatorisk samling framför valfri tv-apparatur. Vår egentliga nationalsport kommer att förevisas i SVT-dokumentären Bragden. De tre soffpotatisarna, förlåt - de tre vise männen på bilden har framträdande roller i det klassiska bordtennisdrama som dokumentärfilmen bl a låter oss ta del av. Platsen var Dortmund. Seten var längre. Bollen var mindre och året var 1989. Om vi följer den svenska bordtennisspecifika tideräkningen så hamnar vi här mitt i den närmast mytiska tidsperiod som pingisentusiaster ibland lite slarvigt refererar till som de gyllne åren. Ett epitet som i och för sig inte är helt felaktigt, men varje sant bokstavstroende bordtennisälskare känner till den mer korrekta benämningen på den här glansfulla perioden - nämligen tiden e.St, d v s tiden efter Stellan (Bengtsson). Nåväl.. inom loppet av ett par år föddes en samling gudabenådade gossebarn i Sverige. De gavs helgonlika namn som Jörgen, Jan-Ove, Mikael, Erik, Ulf, Thomas och Peter, namn som minner oss om de gamla kyrkofäderna eller om apostlarnas namn i Markusevangeliet. Nåja.. Under sina första år levde i alla fall dessa svenska små gossar vattenkammade och obekymrade, lyckligt ovetande om varandra, men snart skulle deras bolltalang upptäckas och deras träningsiver föra dem samman på träningsläger efter träningsläger, i tävling efter tävling, år ut och år in, och land och rike runt. Bordtennisen kom att bli deras liv.

SVT's skriver om Bragden: 

"Den fjärde april 1989 bröt Sveriges herrlandslag äntligen genom den kinesiska pingismuren. Det hade tagit dem tio långa år. När de började var de lekfulla tonåringar som reste till Kina för att se varför kineserna var så överlägsna,hur de skulle göra för att slå dem. Vid VM 1989 hade de närstuderat kinesernas spelteknik och mognat i både sitt spel, sin gruppdynamik och sin kroppsliga förmåga. Mikael Appelgren, Jörgen Persson och Jan-Ove Waldner var de tre som slutligen valdes ut att spela finalen. Tre ur en större grupp svenska världsstjärnor. Tre, fostrade av tidigare världsmästare som Stellan Bengtsson och av en tid då i princip alla spelade bordtennis. Unika filmer ur privata arkiv illustrerar både tidsandan, ett dåtida Kina och hur unga dessa spelare faktiskt var. Svensk dokumentär från 2012."

Bragden. Sändningstider: 


SVT1 tis 21 aug 2012 kl 20.00


SVT1 fre 24 aug 2012 kl 13.35 


SVT1 fre 24 aug 2012 kl 04.10 


SVT1 tis 28 aug 2012 kl 12.45

OS-semifinaler

Jodå, Timo Boll hade fyllt sin förlustkvot till brädden och pumpade på i någorlunda normal nivå igen. Han besegrar guldmedaljör Zhang Jike som i och för sig lirar stabbigt och orörligt som vore han proppmätt på segrar. Lär bli full utväxling på honom i finalen i stället. I dubbeln stöttas han av en stabil Wang Hao vilket ger kinesisk seger. Och så har vi virvelvinden Ma Long, som man har så lätt att tycka om - han tar sina gubbar, gör 11-1 i fjärde set mot Ovtcharov, och processen kort med Bastian Steger - och Kina är som sig bör i final. Det är lustigt med Ma Long - oavsett motstånd får han mig alltid att börja tokheja på Kina. Nu hade man önskat att Tyskland var lottade på andra halvan, för möte med Kina först i en final, men det är som det är och vi får se om Sydkorea kan bjuda motstånd i den helasiatiska finalaffären i morgon. Roligt i alla fall att de tre rutinerade musketörerna från Sydkorea får avsluta med en OS-final. Förmodligen sista gången de uppträder i samlad trupp. En ny generation koreaner står beredda att ta vid efter Oh "Mr Soft" Sang Eun, Ryu "Happy Face" Seung Min och Joo "See Defence" Hyuk. 

Kina-Tyskland 3-1

Ma Long-Dimitrij Ovtcharov 12–10, 5–11, 11–9, 11-1 

Zhang Jike-Timo Boll 11–8, 8–11, 9–11, 8–11 

Wang Hao/Zhang Jike-Bastian Steger/Boll 10–12, 11–8, 11–5, 11–5 

Ma Long-Steger 11–3, 11–5, 11–7

Sydkorea-Hongkong 3–0

Ryu Seungmin-Tang Peng 7–11, 11–4, 11–6, 8–11, 11–9 

Joo Saehyuk-Jiang Tianyi 11–3, 11–6, 11–8 

Oh Sangeun/Ryu Seungmin-Leung Chu Yan/Jiang Tianyi 5–11, 11–6, 11–2, 11–13, 11–9