Inside The Copper Box

ITTF Team World Cup som spelades i The Copper Box Arena i London var en visuellt förförande historia. Hallen hade en genomtänkt färg- och ljussättning som gjorde att rummet kändes intimt och storslaget på samma gång. En stilren modern interiör med elektroniska blingbling-barriärer. Kliniskt och hi-tech, men trots det soft och varmt välkomnande. Vår idrott tedde sig precis så bländande och sofistikerad som den är. Och snacka om tv-sport! Den alltmer avancerade kameraföringen ger ett mervärde. Vässad ultrarapid och okonventionella perspektiv stärker tittarupplevelsen. Både speldrama och aktörer tydligörs. Spelarnas tekniska skicklighet, fysiska power och inte minst deras känsloresa under matcherna framhävs, dimensionen av psykologi som är så förtätad i pingis.

Man spelade på samma typ av bord som användes under OS i Rio 2016. Modellen kallas Infinity och är designad av japanen Shinichi Sumikawa, som en gång i tiden gav form åt Sony’s Walkman. Färgen på bordsytan kallar man "Les yeux bleus" (blå ögon), och den upplevs blå eller grön beroende på ljustillgång. I matchljus såg den mörkturkos ut. Mattan var blå istället för den gröna som användes i Rio. Borden är producerade av japanska SAN-EI Corporation och tyska TIBHAR i ett nytt samarbete företagen emellan.

Engelsmännens interiörmässiga tjusverk kan bli svårt att trumfa för hemmaarrangörerna av Lag-VM i Halmstad. Evenemanget i Halmstad är ju av en annan kaliber, ett betydligt större och mer krävande arrangemang, men det ska bli spännande att se vad de kan åstadkomma. Den stora bordtennisfesten börjar om två månader!

Nedan ögongodis inifrån Kopparlådan. Notera åldersspannet och kvinnodominansen i den kinesiska klacken som viftade frenetiskt med sina flaggor och skyltar.

Women’s World Cup

Ding Ning & Co hade inga problem att ta hem guldmedaljerna i Team World Cup i London. Den kinesiska dominansen på damsidan verkar ha stärkts ytterligare efter den furiösa solo-attacken av japanska Miu Hirano för drygt tio månader sedan. I Lag-VM i Halmstad ska ett smärre mirakel till för att kinesiskorna inte ska  bli världsmästarinnor, igen.

Tråkigt nog var inget svenskt lag med i damernas Team World Cup. Europa frontades av Europamästarinnorna från Rumänien som nådde kvartsfinal där man fick stryk mot Hong Kong (0-3). Kina besegrade USA i kvarten och Hong Kong i semi. På den andra halvan tog sig Japan till final via seger över Singapore (3-1) och Nordkorea (3-0).

Norkoreas damlag var inte så pjåkiga. Men bilden är lite oklar. De var i alla fall det lag som tog flest set (2..) och vann överlägset flest poäng mot Kina. Var kinesiskorna snälla mot sina röda småsystrar från Nordkorea? Nordkoreanska Kim Nam Hae stal t.o.m ett set mot Ding Ning: 8-11, 14-12, 2-11, 5-11. Hennes landslagskamrat Kim Song I vann hela 31 poäng i tre täta set mot kinesiska Zhu Yuling. Samma Kim hade betydligt sämre poängskörd mot t.ex. japanska Kasumi Ishikawa där hon bara fick med sig 18 poäng.

Som förväntat final mellan Kina och Japan. Och ett lika förväntat resultat: 3-0 till kinesiskorna. Man förlorade bara ett set och det i dubbel. Kina ställde upp sitt mest rutinerade och förmodligen bästa lag i dagsläget: Ding Ning, Zhu Yuling och Liu Shiwen. Det japanska laget bestod av Kasumi Ishikawa, Mima Ito och Hina Hayata. Således sparade man Miu Hirano.

Nedan kort sammandrag Ding Ning - Mima Ito.