Sidor

2 okt. 2010

Leksakspingis

I svenska ”Pingisligan”, fd Elitserien, spelar man alla grundseriens matcher i bäst av tre små set. Jag har svårt att ta det på allvar. I övrigt nationellt och internationellt seriespel så kör man matcher i bäst av fem set. I individuella tävlingssammanhang likaså. De större tävlingarna i världen körs ofta i bäst av sju.

Man anser att matcherna ska gå snabbare i Pingisligan, passa tv-mediet bättre och inte vara så jobbiga för publiken att se. Det ska vara en mer friktionsfri upplevelse att se på bordtennis, och mer underhållande så att sponsorerna och pengarna hittar in. Man tycker nog också att det blir mer spännande så här. För publiken. För de tänkta tv-tittarna. För spelarna. Hursomhelst - ingen tycks protestera så man får väl vänja sig vid eländet. Kanske anses det bakåtsträvande att inte gilla läget.. 

Att det kanske inte alls är genom matcher i leksaksformat som man bäst förbereder våra mest lovande spelare för internationell toppingis - ja, det verkar liksom inte spela någon roll. Nu ska det vara så här. Men tv-media har uppenbarligen inte nappat alls. Trots förnyelse och anpassning så blev det inga livesändningar från Pingisligan den här säsongen. Inget bandat material som sänds i efterhand heller faktiskt. Inte ens någon streaming på webben. Hur publiksiffrorna på matcherna ser ut vet jag inte, men det är nog ingen radikal förändring där. Vi ser en sport utan självförtroende som nervöst söker marknadsanpassning, och i den processen strippar man sig själv på substans och kvalitativt innehåll. Känns halvt.