Han förlorade inte ett enda set i Eriksdalshallen i Stockholm under Sweden Open Championships, Ma Long. Han har vunnit 6 raka tävlingar och är synnerligen värd det kinesiska epitet "Qiang Long" eller "Strong Dragon" som man började prata om redan efter hans triumf i Chinese National Championships häromveckan. Efter att ha sett hans matcher från SOC på itTV slås man av ett par saker: 1. Hans koncentrationsförmåga, avspändheten. Vilan han utstrålar både innan och under match. Det är så tydligt i kvartsfinalen mot den gänglige ryssen Kirill Skachkov. De har just avslutat inbollningen och Ma Long står med sin handduk och sitt rack. Nånstans där ser han ut att gå in i ett mentalt rum där allt som är ovidkommande försvinner. Platsen är väldefinierad, han vet vad han är ute efter, hur det ska kännas, och vet hur han ska söka upp just det här bärande mentala läget. "Kinesiska nerver", nix, det där verkar inte stämma längre. Med undantag av Timo Boll tycks de bästa européerna brottas och kämpa mycket mer med sinnesrörelserna än vad kineserna gör. Det svajar helt enkelt mera - inte minst för de svenska spelarna. 2. Ma Long förbättrar ideligen sin spelrepertoar. Backhanden är i särklass, det har noterats, men i SOC tänker jag mest på att han har skruvat upp nivån även på forehandsidan - som ju inte direkt var svag innan uppvisningen i Eriksdalshallen. Han håller emot bättre i dueller, placerar bollen bättre i hög fart. Det korta spelet och servereturerna har vässats, både genom att han kan möta bollen tidigare utan kvalitetesförlust (även om han tiltar ibland), och i den andra änden av repet - att han förmår hålla inne en del returer längre, med senare bollträff, så att de skjuts ut som välmaskerade kobrahugg. 3. Hans nervbanor och signalsystem är mer väloljade än någonsin och han hinner utföra det han ska på extremt kort tid. När allt samverkar optimalt går det undan som aldrig förr. Om han skulle felbedöma en situation hinner han ofta blixtsnabbt ändra sig och omforma från ett slag till ett annat med bibehållen kontroll över situationen. 4. Ma Long har en god intuitiv taktisk förmåga, men har också ökat dosen mer medveten taktisk praktik i sina matcher. Det kan slå fel ibland, som när han någon gång mot Wang Hao i en backhandduell försöker flytta bolldestinationen något på dennes bordshalva, men väljer att samtidigt växla ner tempot i bollen. Smack, säger det då och han blir omedelbart straffad av den förre världsettan. Men i de flesta fall betalar sig hans sökta taktik riktigt bra. I finalen vinner han ofta bollen innan den har blommat ut i öppen duell. Wang Hao får frekvent bollen där han inte vill ha den, inget spektakulärt, bara klokt, (p-r-i-c-k) säkert - av den gode Ma Long, den starke men snälla draken, som man har så lätt att tycka om. 
26 okt. 2011
Strong Dragon
Han förlorade inte ett enda set i Eriksdalshallen i Stockholm under Sweden Open Championships, Ma Long. Han har vunnit 6 raka tävlingar och är synnerligen värd det kinesiska epitet "Qiang Long" eller "Strong Dragon" som man började prata om redan efter hans triumf i Chinese National Championships häromveckan. Efter att ha sett hans matcher från SOC på itTV slås man av ett par saker: 1. Hans koncentrationsförmåga, avspändheten. Vilan han utstrålar både innan och under match. Det är så tydligt i kvartsfinalen mot den gänglige ryssen Kirill Skachkov. De har just avslutat inbollningen och Ma Long står med sin handduk och sitt rack. Nånstans där ser han ut att gå in i ett mentalt rum där allt som är ovidkommande försvinner. Platsen är väldefinierad, han vet vad han är ute efter, hur det ska kännas, och vet hur han ska söka upp just det här bärande mentala läget. "Kinesiska nerver", nix, det där verkar inte stämma längre. Med undantag av Timo Boll tycks de bästa européerna brottas och kämpa mycket mer med sinnesrörelserna än vad kineserna gör. Det svajar helt enkelt mera - inte minst för de svenska spelarna. 2. Ma Long förbättrar ideligen sin spelrepertoar. Backhanden är i särklass, det har noterats, men i SOC tänker jag mest på att han har skruvat upp nivån även på forehandsidan - som ju inte direkt var svag innan uppvisningen i Eriksdalshallen. Han håller emot bättre i dueller, placerar bollen bättre i hög fart. Det korta spelet och servereturerna har vässats, både genom att han kan möta bollen tidigare utan kvalitetesförlust (även om han tiltar ibland), och i den andra änden av repet - att han förmår hålla inne en del returer längre, med senare bollträff, så att de skjuts ut som välmaskerade kobrahugg. 3. Hans nervbanor och signalsystem är mer väloljade än någonsin och han hinner utföra det han ska på extremt kort tid. När allt samverkar optimalt går det undan som aldrig förr. Om han skulle felbedöma en situation hinner han ofta blixtsnabbt ändra sig och omforma från ett slag till ett annat med bibehållen kontroll över situationen. 4. Ma Long har en god intuitiv taktisk förmåga, men har också ökat dosen mer medveten taktisk praktik i sina matcher. Det kan slå fel ibland, som när han någon gång mot Wang Hao i en backhandduell försöker flytta bolldestinationen något på dennes bordshalva, men väljer att samtidigt växla ner tempot i bollen. Smack, säger det då och han blir omedelbart straffad av den förre världsettan. Men i de flesta fall betalar sig hans sökta taktik riktigt bra. I finalen vinner han ofta bollen innan den har blommat ut i öppen duell. Wang Hao får frekvent bollen där han inte vill ha den, inget spektakulärt, bara klokt, (p-r-i-c-k) säkert - av den gode Ma Long, den starke men snälla draken, som man har så lätt att tycka om. 