Grattis Li Fen till guldet! Och grattis svensk bordtennis! Och grattis Malmö! Grattis allting! Det gick inte att ta miste på Li Fens och coach Anders Johanssons glädje efter den här triumfen. Kramkalas och segerkalas. Inte ett öga torrt förstås.
37-åriga Li Fen. Hon är ett steg före mest hela tiden. God skolning och mycken erfarenhet ja, och den här instinktiva förmågan att avläsa motståndarens förhavanden under boll. Den skarpa blicken. En egenskap som hon omsätter direkt genom att göra lämpliga val i placering och skruvvariation. Det ser inte så mycket ut för världen, är inte så spektakulärt, men klokt, enkelt - och effektivt. Motståndarna ser gärna lite dåliga ut, eller i alla fall rätt beskedliga, som i kvarten och semin. Förmodligen har hon haft med sig det här från början, från barnsben. En naturlig fallenhet för taktisk disposition, att göra rätt val och få motståndaren ur balans. Hon är extremt bollnål och säker, ger inte bort mycket i det tillsynes obetydliga, där så många småpoäng ligger och väntar. Det är tydligt i kvartsfinalen mot Shen Yanfei, och kanske ännu mer i semifinalen mot Yu Fu. I finalen mot Shan Xiaona är det en annan femma, en annan och bättre spelkvalitet, men hon är där också - tar den större poängen, ger oss den större bilden av allt sitt kunnande, den rena spelskickligheten. Det spektakulära kommer till. Hennes backhandspel är sådant, speciellt när hon är trängd, överlevandet i bollen, giftigheten som får plats i det räddande slaget. I slutskedet av matchen när kyla inte längre är, när trötthet, tankar och nerver börjar ta vid - då visar hon riktigt hög nivå. Hon hamnar ur taktik, tvingas bara köra på, får svara och föra om vartannat - men det spelar ingen roll för allt hon har kommer fram och hon spelar en makalös bordtennis. Det här är var ju fantastiskt roligt. Blir ett nätt litet hopp från åttioåttonde platsen på världsrankingen. Grattis igen! Simpelthen.
Final damsingel, EM 2013, Schwechat, Österrike.
Li Fen , Sverige - Shan Xiaona, Tyskland: 4-2 (9-11, 11-4, 11-5, 10-12, 11-6).