Timo Boll gör vad han kan, och är nästan, men bara nästan så färdigslipad och skarp som han måste vara i en VM-final mot Kina. Han gör mycket rätt, men är småseg vid ett par viktiga tillfällen, och det har han inte råd med mot Ma Long som i sin tur faktiskt har råd att fibbla bort ett par poäng här och där mot Timo och ändå knipa alla set. 3-0: 11-6, 11-9, 11-9.
Zhang Jike mot Dimitrij Ovtcharov. Med facit i hand kanske Fan Zhendong skulle ha spelat även om det hade varit en viss risk. Zhang Jike tycktes inte riktigt ha möjlighet att anpassa kropp och sinnelag efter motstånd idag. Visst spelar Dimitrij Ovtcharov riktigt bra, och det var nog väntat. Han tokstartar med en ruggig perfektion och skaffar sig 6-0 i första set. Han är taktisk och en jätte i duellerna. Zhang Jike hittar tillbaka in i setet och snart står det 7-7. Vid 10-10 missar kinesen en serve, men vinner nästföljande boll. Till sist vinner tysken setet med 13-11 efter fantastisk pingis där han bl a på ett fenomenalt sätt tar steget in i bordet och trycker in sina backhand raka vägen, djupt i forehand på en inte helt bekväm Zhang Jike. Kinesen kan bättre, men det är ju också för att det ser ut så här ibland som han har passerats av tysken på världrankingen. Bara det enkla faktumet borde räcka som tändmedel för den kinesiska stridstuppen, kan man tycka. Att att vilja ta hem matchen, flyga på tysken, börja hacka sönder honom. Strunt i lagmatchen liksom - kör ditt race, tänker man. Besegra honom du har framför dig på världrankingen. Herre på täppan! Det är en smula primitivt men det passar Zhang Jikes psyke bättre, är mer hans stil: Det ensamma krigaren i kamp mot världen. Det är liksom ingen tillfällighet att kinesen slet sönder sin tröja när han vann VM 2013. Att hitta killerinstinkten, vinnarådran, den primitiva man mot man uppgörelsen befriad från nations-tröjor och nationsgränser är av största vikt för hans prestation. Han behöver utrymmet. Och det är klart - ibland är det nog rätt lurigt att hitta det där, lite svårt liksom att bara skaka av sig - Kina - från sina axlar. Det är rätt förståeligt. Ok, 13-11, 11-8, 11-6 till tysken. Man får acceptera faktum: Zhang Jike har med kinesiska mått mätt sett ganska knackig ut under VM.
Xu Xin mot Patrick Franziska, den unge hjälten från tyskarnas semifinaltriumf mot Japan. Idag är det en annan femma. Vilken touch och tjuseri Xu Xin har i sitt spel! Och hans nya bestämda ansiktsuttryck med de små vecken i pannan krackelerar inte heller. Han är fullpumpad med självförtroende och "det ska till väldigt, väldigt, väldigt mycket för att kunna slå mig”, verkar han tänka. Varje boll. 11-5, 11-2, 11-8 till världsettan.
Ma Long får sätta punkt. Och som han gör det. Han har 2-0 i set och 5-0 i tredje mot Ovtcharov när jag plötsligt hör en djup och allvarlig röst inombords: "Ma Long has started bombing Germany", fast jag tror jag tänkte det på ganska bred skånska först, men det kan man ju inte skriva. Men det är så: Kinesens välkända bombsalvor ljuder i hallen. Hans stormpingis har börjat vina och alla dras med i den tornado som är Ma Long. Segersiffrorna skrivs till 12-10, 11-5, 11-2 och Kinas fantastiska herrlandslag har besegrat Tyskland med 3-1 i matcher och är världmästare igen!
