
Ding Ning förlorade bara ett set i Women’s World Cup i Chengdu, Kina. Det var ett något oskärpt set mot sydkoreanska defensiven Seo Hyo-won, i en annars pigg och välspelad kvartsfinal. Sydkoreanskan gör sina matcher ibland, men mot Ding Ning blir det för tufft.
Seo Hyo-won är 12:a i världen och Sydkoreas högst rankade spelare, och det slår mig att hon varit med ett bra tag. Hon är 31 år gammal. Tre år äldre än Ding Ning, och sevärd som "deffar" ofta är. Jag gillar framförallt hennes "cleana" smörknivsmjuka skär med forehand.
Efter att det nya rankingsystemet infördes i januari i år har Ding Ning tappat på världsrankingen p.g.a. en hel del inaktivitet, efter skador vad jag förstår, men man har också fått känslan av att motivationen kan ha minskat, att hon fått någon form av reaktion på några rejält intensiva år. Men i Chengdu var det ingen tvekan om att inspirationen fortfarande finns kvar, och att hon har siktet inställt på att ta sig högst upp på världsrankingen igen.
Det var längesedan jag såg henne så taggad och stark som i finalen mot världsettan Zhu Yuling. Högsta nivå på spelet. Ding Ning vinner i fyra raka, men täta set (9, 8, 10, 8). Hennes koll och coolness på avgörande bollar är avgörande. Och hon gör som hon brukar när hon är i gynnsamt mentalt läge - hittar det där intuitiva och avspända spelet som gör henne så extremt svårforcerad för sina motståndare. När hon från och till mister momentum i duellerna lyckas hon ändå rädda sig kvar i bollarna. Hon är unik där. Hinner på sitt krängiga småkrångliga sätt vända spelet och forma giftiga svarsattacker - fastän hon ser mer eller mindre avhängd ut.
Således guld till Ding Ning och silver till Zhu Yuling i WWC. Bronsmedaljen gick till till Taiwans Cheng I-Ching efter seger med 4-1 mot Kasumi Ishikawa, Japan.