
Herr Boll skriver på sin blogg om China Open. Ett par ord om sin insats i allmänhet och förlustmatchen mot Xu Xin i synnerhet. Han konstaterar att han hade 3-1 i set och 9-6 i femte och inte lyckades förvalta sin ledning. Han nämner att han för ett par månader sen hade matchbollar mot samma kines och inte heller då kunde knyta ihop säcken. Hans tankar om det hela:
”Ich kann wirklich nicht behaupten, dass ich das Spiel schon als gewonnen abgehakt hatte, weder bin ich extrem nervös geworden. Klar wird man angespannt wenn es eng wird, aber es ist schon verrückt, dass ich so viele Chancen auslasse. Mal schauen, vielleicht werde ich mal mit unserem Sportpsychologen über solche Situationen sprechen. Einfacher wird es mental auch nicht, wenn der Gegner Punkte nimmt, die ihm nicht zustehen.”
Det som i första hand slår mig när jag tittar till Bolls blogg är den resonerande tonen han har. Intresset för hur han fungerar i sin sport, för sina prestationer, oavsett vinst och förlust. Timo skriver alltså här att han varken var nervös eller tog ut segern i förskott, och att det är tokigt rent att han inte kunde ta vara på alla de möjligheter han hade. Han nämner att han ska ta upp saken med sin idrottspsykolog, och att det troligen har psykologiska orsaker att motståndaren vinner de poäng som egentligen inte tillhör honom - vilket för övrigt låter mycket tjusigare på både tyska och engelska.