Jag förmodar att våra landslagsspelare får mental uppbyggnadsträning, men jobbar man också privatpsykologiskt med spelarnas väl och ve, på individnivå? Finns det en eller flera kvalificerade personer som har till uppgift att hjälpa våra spelare att växa både som lirare och som individer på det sättet? Det hade varit bra. Mentalträning i all ära men utan ett mer gediget psykologiskt och personligt växande är det rätt svårt att få kropp och sinne att samverka på bästa sätt, att nå ända fram. Den mentala biten har kommit att spela en allt större roll i idrottslivet, men många gånger handlar det mest om metoder av topp-preparerande karaktär: Prestationsinriktade visualiseringsövningar, målsättningspsykologi, och dylikt. Det är naturligtvis inte av ondo, men kan vara ganska grova redskap när det kommer till att ta hand om det som utgör en människas väsen och psykologi. Det du bär med dig som människa tar du allt som oftast med dig in i hagen. Det skulle vara bra om man kunde använda sig av samtalsbaserade inslag i den idrottspsykologiska praktiken. Tror att vi hade kunnat få både helare, klokare och mer högpresterande idrottutövare med en sådan inriktning. Behovet är där, men om modet och kunskapen finns - det är jag mer tveksam till. Sportvärlden är av tradition inte så framåt när det kommer till bemötande av svårare och mer komplexa känslor. Det är synd. Och när samhället i övrigt, både i arbetsliv och i den privata sfären, allteftersom har öppnat upp och fått ett mer avdramatiserat förhållande till de psykologiska aspekterna av vårt varande - så står sportvärlden kvar och stampar i det gamla ”flow” och topprestationsspåret. Jag skulle vilja påstå att för många spelare räcker inte det. För att kunna bära en förfinad teknik, automatiserade rörelser och en klok taktik på snabba fötter krävs hela och solida spelare. Ett mer genomgripande psykologiskt närmande är därför önskvärt. På sikt kanske vi kan få spelare som i något högre grad är i fas med sig själva vid bordet, spelare som inte låser sig och som lättare kan bryta mönster när man kört fast.. Spelare som inte fastnar i frustrationscentrifugen utan som har bättre motståndskraft när de negativa tankarna kommer - och som därmed får större tillgång till sitt kunnande.
Europamästerskapen är över och Sveriges herrar lyckades med nöd och näppe ta sig till kvartsfinal där det dessvärre blev tvärstopp mot Tyskland. Förlusten är inget att säga något om - tyskarna var för starka, men samtidigt kändes den svenska insatsen en smula disharmonisk. Ansiktsuttryck, hållning och kommentarer, både under spelet och i setpauserna vittnade om att saker och ting inte stod helt rätt till. Det verkade inte finnas så mycket att falla tillbaka på mentalt när det blev uppförsbacke i matcherna. Mindre avstånd till att behöva pysa ut massa känslor än till att hämta nytt syre ur inre samling och tilltro till den egna förmågan. Det fanns något jagat och forcerat över svenskarna. Ett lynnigt beteende såg man också här och var i damernas lagmatcher. Irriterade blickar och joxande mot motståndarbänk, ett illa dolt missnöje över hejande och klappande vid svenska förlustbollar. Frustration och känslighet. Di svenske såg helt enkelt inte ut att ”ligga rätt i skallen” och må så bra i hagen. Känslan och tonen vid setpauserna skiljde sig också markant mellan de båda lagen i herrarnas kvartsfinal. Och det berodde inte bara på att vårt landslag var pressat och tyskarna förde tillställningen, nej, nej, här såg det ut att handla om något annat - om förmågan till samling och om bristen på densamma. Den skarpögde noterade också en viss fnissig snicksnackighet på den tyska spelarbänken mellan varven, och sånt ser ju aldrig bra ut. Beteendet kan ses både i den svenska ankdammen och ute på djupare internationellt vatten hos yngre spelare. Således har vi att stämma i bäcken och samarbeta för att kultivera och fostra bordtennisungdomen till att bli snälla och skötsamma hedersknyfflar (Timo says hello...) istället för skitsnackande snorvalpar.
En rörd Viktoria Pavlovich under medaljceremonin vid pingis-EM i Ostrava, Tjeckien. Miss Pavlovich, 32-årig defensivspelare från Minsk, Vitryssland, vann finalenöver kina-österrikiskan Jia Liu i en rejäl holmgång över sju set. I semifinalen blev det vinst över frk. Hu Melek, Turkiet med 4-2 och och i den matchen finns en hyfsat välspelad boll som passerar hela 91 gånger över nätet från serve till poäng. Pavlovich, rankad 43:a i världen såg därmed till att det trots allt blev ett vitryskt guld i EM, när nu långskånken Vladimir Samsonov kom till korta mot formstarka tyskar. Matcher och intervjuer från EM i Ostrava ligger uppe här att se - och ja - nu slipper du se den bräkiga reklamrullen från Butterfly som inledde varje stream och klipp under tävlingarna. EM-resultat år 1958 - 2010.
Timo Boll verkar vila i sig själv och i sin sport. Han uppehåller sig i ett alldeles speciellt rum. Resultatmässigt är han en vinstmaskin av sällan skådat slag, anslående stadig sett över tid - och vid bordet är hans uppenbarelse ett under av koncentration, balans och kunnande. Han går genom EM som en slåttermaskin och befäster sin position som Europas hopp i pingisvärlden. Helylle-Timo från Erbach im Odenwalt kan nu titulera sig fyrfaldig europamästare i singel (2002, 2007, 2008, 2010). Och för fjärde året i rad tar Tyskland hem EM-guldet i lagtävlingen. Formidabel succé för Jörg Rosskopf, ny förbundskapten för herrlandslaget. Dessutom vinner Timo, i par med Christian Süss, dubbelklassen - vilket de har gjort sedan 2007, så fjärde raka där också. Till detta kan läggas både silver och brons i singel genom Patrick Baum respektive Christian Süss. Exempellösa framgångar för Tyskland och då deltog ändå inte tyskarnas tvåa, Dimitrij Ovtcharov, i singel och dubbel eftersom han skadade sig i lagfinalen. Dominansen som Tyskland har nu påminner en del om svenskarnas under tidigare decennier. Det är inte utan att man både längtar tillbaka och avundas tyskarna en smula. Se singelfinalen mellan Timo Boll och Patrick Baum i sin helhet här, eller klippt och skuren nedan.
Europeiska Bordtennisförbundet livestreamar Pingis-EM från Ostrava som börjar den 11 september. Och vill man ta sig en titt på Europas för tillfället bästa juniorer och kadetter tittar man med fördel in på samma adress. Ett digert material från juli månads Junior-VM i Istanbul ligger fortfarande uppe: Intervjuer med spelare, coacher, jämte massor med matcher från arrangemanget.
Pär Gerell tar ett rejält kliv från plats 45 till 35 på nya världrankingen. Därmed passerar han Jörgen Persson och är högst rankade svensk. Jörgen faller från plats 37 till 40. Vi som är jämnåriga med Jörgen känner oss dessvärre minst ett par år äldre för varje plats han faller på världsrankingen.. Och vi drar oss till minnes Peking-OS och den motsatta effekten - för aldrig har vi väl känt oss så unga i våra medelålderskroppar som då ”den långa telefonstolpen” nådde semifinal i ”välritad pingisstadion” (för att citera CHTV) och gav oss hopp om både livet och vår pingisgärning.
