Bollen, reformerna och Ma Long

Bollen.. ITTF har ju bestämt att den ska genomgå en metamorfos. Igen. Celluloiden ska försvinna till förmån för något biobaserat plastmaterial. Det handlar delvis om miljö och hälsomässiga hänsyn, men också om att ytterligare dra ner på farten och skruven i spelet. Bollen kommer att stöpas i ett stycke, istället för att sammanfogas av två halvor. Den blir jämnare, och den gamle goe skarven är snart ett minne blott. Vår nuvarande 40mm's boll har också en viss måttmässig tolerans nedåt, medan den nya bollen inte har det. Toleransspannet för den nya smyger i stället så smått upp över de 40 millimetrarna vilket kan medföra en något större boll än vad vi är vana vid. Gud förbjude att sprida svartprat - men det ryktas om att ljudet som uppstår när denna nya boll möter rack och bord är så annorlunda att det inte går att känna igen annat än som en förvriden och dovt klånkig ljudkarikatyr av det klassiska och karaktäristiska "pingpong" som en gång bidrog till att ge sporten dess kinesiska namn. På något sätt har Ma Long & Co övervunnit själva syftet med den nuvarande 40mm's bollen (som ersatte 38 millimetaren efter OS i Sydney 2000) och samma sak lär ske med plastbollen som införs 2013. När förändringarna kommer, när det dödande slaget riskerar att inte längre bli fullt lika dräpande så står vårt hopp till framtida generationer av varsamt framodlade kinesiska fullblodspelare som till synes oberörda av ändrade förhållanden blåser på med allt de har - och låter dessa nya segelflygplan till bollar slå ner som precisionsstyrda missiler på motståndarnas bordshalvor. Men det är flera reformer på väg: Servemönstret kan komma att ändras från de alternerande två servar vi har idag till ett system där den som förlorar poängen ges serven. ITTF provade detta under Baltiska Mästerskapen i Lettland i höstas och testerna ska ha slagit väl ut. Många spelare var positiva. Även en höjning av nätet diskuteras och kan bli aktuell längre fram. Var vi hamnar och hur pingisen ser ut om, låt oss säga 10 år är svårt att sia om, men jag håller inte för omöjligt att reformerna blir omfattande och vi får mycket nytt att förhålla oss till. En önskad bieffekt från ITTF's sida är förstås att minska den kinesiska dominansen. Den här bloggen har inga som helst problem med Kinas position, tvärtom. Och handen på hjärtat - vad vore egentligen vår sport utan dessa nästan överjordiska pingisbodhisattvor från Mittens rike? Inte mycket mer väl.. än en saggig gummilek, ja, en svampig och rätt träig historia. Nedan koncentrerad energistorm i form av Ma Long som innan han gick i vinterträning vann över 40 tävlingsmatcher i rad. Senast Pro Tour Grand Finals i London där han finalbesegrade en styck regerande kinesisk världsmästare (Zhang Jike) med 4-1 i set.  

Dampingisen över en kopp kaffe

Zoégas Intenzo. 

Min misstanke om att det skulle krävas en kopp extra starkt kaffe för att lyckas spåna fram en ny centraliserad modell för svensk dampingis besannades i kväll. Nackdelen med detta är att kaffe sent om natten riskerar att göra dig sömnlös. Det positiva är att det enda man behöver för att skapa små visioner av den här typen är just en bunke kaffebönor, hett vatten samt eventuellt en utskrift av damlandslagets dystra resultatlängd från de fem senaste Europamästerskapen: 16, 25, 17, 16, 21.. Just not good enough. Man borde förmodligen se över hela damsidan - från flick/kadett/junior till damsenior. Se över konstruktion, innehåll och ansvariga. Demontera och bygg nytt. Förädla framvaskningsapparaten och skapa en ny separat elitapparat. Top notch. Nå, hur många tjejer skulle man klara av att arbeta kvalitativt och koncentrerat med? 64? Nej alldeles för många, för mycket bredd. Och var skulle vi få de resurserna ifrån? 48? Nix, fortfarande för stort, vaska på! 32? Ja, det blir bra. Vi stannar där, 32 blir utmärkt. 32 spelare tas alltså ut i en verksamhet som direkt har med rikets landslagsfunktion att göra. 32 spelare som baserat på spelstyrka och förutsättningar, oberoende av ålder, fångas upp i ett högkvalitativt sammanhang. Dessa får tillgång till fortsatt pingisutbildning genom daglig träning, återkommande läger samt en omsorgsfull och tät individuell uppföljning med en klart riktad rörelse mot landslagsspel. Man ges också möjlighet till anpassade lösningar för att på bästa sätt kunna kombinera t.e.x studier/lönearbete med ett fullödigt bordtennisliv. Urvalet ska göras av en kommission med stenkoll. Kommissionen - eller nämnden - utgörs av personer ur den svenska bt-intelligentian (för nog finns det väl en sådan?) vars goda omdöme är oomtvistat och vars klokskap är högt värderad. Dessa personer är tio till antalet. De arbetar i väl sammansvetsade par med tät kommunikation och ett djupt intresse för bordtennisens alla aspekter. Två av dem har ansvar för övergripande planering och fungerar även sammankallande. Kommissionens arbete får inte kritiseras och debatteras annat än under en öppen utvärderingsperiod som infaller vart tredje år, i juni (En sådan skarp och kvalitetsmedveten arbetsgrupp behöver nämligen arbetsro). Kommissionens medlemmar har fortlöpande möten och genomgångar av spelarmaterialet. Alla par har tät kontakt med spelarna och deras klubbtränare såväl som med kommissionens övriga medlemmar. Varje par har huvudansvaret för 8 spelare. De 32 spelarna är indelade i fyra grupper där grupp 1.8 är den starkaste och utgör aktuell landslagstrupp. Sedan följer förstås grupp 2.8, 3.8 och 4.8. Alla grupperna har flytande gränser. En spelare kan avancera uppåt i gruppsystemet eller falla nedåt. Ingår du i någon av grupperna tilldelas du epitetet "nationsspelare" samt mottager en för ändamålet unik träningsoverall + en pin i form av en högblank svart stjärna med ett litet rödfärgat bordtennisrack på. Spelarna tränar främst inom den egna gruppen, men även tillsammans med övriga grupper enligt noga utmejslade riktlinjer. Grupp 1.8 och 2.8 ges också möjlighet att träna internationellt. Grupp 4.8 är öppen ut mot pingissverige och fungerar som ett insug till den åtravärda positionen som nationsspelare, vilket innebär att du som spelare står under uppsikt av en kvalitetsmärkt svensk landslagsorganisation med tydligt uppdrag att göra dig så bra så möjligt i den här sporten. 

Bland rapporter och remissrundor

Läser aktivitetsrapporter på Svenska Bordtennisförbundets hemsida. Det är inga långa dokument, mer av sammanfattande karaktär, men ofta väl valda ord om spelare, matcher, träning och teknik, om detaljer att förbättra och lägga större vikt vid. Egentligen borde alla aktiva ta sig en titt på och idissla materialet. Man känner den goda intentionen och grundligheten i sportchef Anders Johanssons och Peter Karlssons teknikanalys från EM i Gdansk. Samma känsla av noggrannhet infinner sig när man läser Pernilla Anderssons rapporter från när och fjärran. Vår förbundskapten på damsidan är av tonen att döma en både klok och varm person. Det kan faktiskt vara så lyckligt att vi har fått helt rätt folk till våra seniorlandslag. Men så läser jag vidare, tar del av organisationsbygge, måldokument och diverse visioner för svensk bordtennis. Blir plötsligt bekymrad över delar av förbundsverksamheten. Hur väloljad är egentligen den svenska modellen? Arbetssättet som ska föra oss i riktning mot vision känns trevande trots att måldokument och handlingsplan finns på plats. Processen tycks vara märkvärdigt långsam. År 2000 framlades ett måldokument som inte verkar ha följts upp nämnvärt. Tio år senare startar ett nytt arbete med ett nytt måldokument. Nu får många personer komma till tals. Rörelsen inventeras. Det pratas och utvärderas och delegaterna får hemuppgifter. Det verkar bra, tänker jag. Men allt måste ut på demokratiska remissrundor och en börjar så smått fundera över om inte ett maktfullkomligt centralstyre hade varit mer effektivt. Ett klädsamt strukturellt självförtroende av kinesisk modell? Nåja, men ett något mindre demokratiskt förfarande kanske.. Några hemuppgifter färre, ett par remissrundor kortare? Så man slipper oroa sig för att apparaten inte ska fungera. Nivån på aktivitetsrapporter och utvärdering är en aning ojämn Det är inte lätt. Mycket måste stämma. I valet av ansvariga personer i det gemensamma bygget måste det skarpaste och godaste omdömet få råda. Vassa armbågar filas ner. Finns en risk annars att sådant här utvecklas till riktigt svårlöst tjafs, med prestigeproblematik och stridigheter inom leden. För att folk är folk, och för att verksamheten här är något vag i konturerna samtidigt som resultaten uteblir.




Blir bekymrad över delar av förbundsverksamheten. Hur väloljad är egentligen den svenska modellen? Arbetssättet som ska föra oss i riktning mot vision känns trevande trots att måldokument och handlingsplan finns på plats. Processen tycks också vara märkvärdigt långsam. År 2000 framlades ett måldokument som inte verkar ha följts upp nämnvärt. Tio år senare startar ett nytt arbete med ett nytt måldokument. Nu får många personer komma till tals. Rörelsen inventeras. Det pratas, utvärderas och spretar förstås rejält. Men det behöver luftas, samsas, tas vidare, och mer samstämmigt så, allt. Det verkar bra, tänker jag. Sedan läser jag om delegater, hemuppgifter, demokratiska remissrundor och börjar så smått fundera över om inte ett maktfullkomligt centralstyre hade varit mer effektivt. Ett klädsamt strukturellt självförtroende av kinesisk modell? Önskvärt rentav? Nåja, men ett något mindre demokratiskt förfarande kanske.. Några hemuppgifter färre, ett par remissrundor kortare? Hur som haver: Ansvarsområden och resurser verkar vara i obalans. Apparaten för i synnerhet elit/landslagsbygge känns otydlig. Nivån på aktivitetsrapporter och utvärdering är på vissa håll riktigt skral för att vara på förbundsnivå. Det är inte lätt. Mycket måste stämma. I valet av ansvariga personer i det gemensamma bygget måste det skarpaste och godaste omdömet få råda. Vassa armbågar filas ner. Finns en risk annars att sådant här utvecklas till riktigt svårlöst tjafs, med prestigeproblematik och stridigheter inom leden. För att folk är folk, och helt enkelt för att verksamheten är något vag i konturerna samtidigt som resultaten uteblir.

World Ranking 12

Årets sista världsranking: Kung Ma Long jagas av världsmästaren Zhang Jike som byter plats med Wang Hao på topp-3. Timo Boll fyra. Xu Xin ny femma efter skutt från åttonde plats. Wang Liqin kvar på sjätte plats medan Ma Lins olustiga hösttermin visar sig i slutbetyget som en tråkig sjua. Japans Jun Mizutani ner ett hack till åttonde plats. Sydkoreanen Joo See Hyuk avslutar året som nia i världen och tyske Dimitrij Ovtcharov är Europas nya hopp på tionde plats. Vitryske långskånken Vladimir Samsonov faller ner till fjortonde plats, och så lågt har han inte varit rankad sedan tidigt 90-tal. 

På damernas världsranking är trojkan i topp oförändrad: Ding Ning, Li Xiaoxia och Guo Yan. Men frågan är hur länge de kan hålla minstingen i gänget, Liu Shiwen, bakom sig. Hon har nu klättrat upp till fjärde plats och puttar därmed ner Singapores Feng Tianwei till postion nummer fem. Guo Yue är sexa. Japans Kasumi Ishikawa sjua. Ny åtta Singapores Wang Yuegu som krånglar sig förbi den andra japanskan, Ai Fukuhara, på en nionde plats. Och slutligen på tionde plats - med ett, får man lov att säga, passande namn för en sådan placering - Tie Yana, Hong Kong. 

Svensk dampingis

Skillnaden är stor - inte i ålder, men i spelskicklighet - mellan förra postens huvudperson, kinesiskan Liu Shiwen och de yngre svenska landslagsdamerna. Inget konstigt alls. De kinesiska damerna har befunnit sig i en kunskapsrik och väloljad pingisapparat sedan barnsben, medan våra svenska damer har fått ta sig framåt så gott de har kunnat - på sin fritid - i den ankdamm av klubbträning, seriespel, helgtävlingar och träningsläger som utgör kärnan i den svenska modellen. Man vet ju det här, men det hindrar inte att man ibland bekymrar sig en smula över hur svensk dampingis mår. När det kommer till internationella framgångar går det alldeles för lång tid mellan varven.. Vi tittar tillbaka: Under 70-talet var Ann-Christin Hellman från Varberg rankad etta i Europa, var som bäst rankad sjua i världen. Hon vann Europa top-12 1975 och -76, var i EM-final -74. Sedan fick vi vänta 20 år.. till 1994 då Marie Svensson från Baskemölla på Österlen klev fram och vann EM-guld i Birmingham. Åsa Svensson var också med och lekte bland de bästa i Europa då, även Pernilla Pettersson tog för sig bra under perioden. Nu har det snart gått 20 år igen - utan större succéer, bortsett från skrällen i Zagreb 2002: EM bronset i lag, det får inte glömmas. Nåväl. I oktober spelade den svenska damtruppen både EM i Gdansk och Swedish Open Championships i Eriksdalshallen i Stockholm. I EM slutade man 21:e plats. I SOC vann de inga matcher. Det blev inte ens några setvinster, jo Matilda Ekholm (WR 70) lyckades knipa ett set mot sydkoreanskan Dang Ye Seo (WR 52, exkinesiska). Därmed bättrade hon på svenskornas samlade setstatistik till milt sagt beskedliga 1-24. Matilda är Sveriges bästa damspelare och den enda som förmår utmana uppåt för tillfället. Men så är de nya landslagstjejerna också väldigt unga. De är faktiskt så pass unga och lovande att de knep ett UEM-lagbrons i somras - så man får liksom gilla läget, bida sin tid, ha is i magen - eller bita sig i armen.. För även om de här tjejerna i sinom tid kommer att ta för sig något mer i internationella seniorsammanhang så har de just nu inte någon tuffare konkurrens om landslagsplatserna. Tittar man på senior-SM resultat från de sista 4-5 åren så utkristalliserar sig en återkommande grupp spelare. Men ingen av dessa (förutom Ekholm då) finns med i den svenska landslagstruppen för närvarande. Marie Olsson (f.84, SM-guld 2006, 2008, finalist 2011) har rygg och axelproblem, men spelar med den äran på SM år efter år. Malin Pettersson som vann SM 2010 (f.91) har tackat nej till landslagsspel. Marie Persson (f.86, semifinalist 2011) likaså. Carina Jonsson (f.79, SM-guld 2003 och 2004, finalist 2010), har ett besvärligt diskbråck som fått henne att lägga av. Det finns mer än en handfull spelare till: Caroline Wersäll (f.86, semifinalist 2010), Sandra Johansson (f.81, SM-guld 2002). Kajsa Andersson (f.81, kvartsfinalist 2010 och 2011), Susanna Wigow (f.83, SM-guld 2005, Linda Mernsten (f.81, finalist 2005 och 2006), Madeleine Melcher (f.90, åttondelsfinal 2009-2011), Sara Rask (f.88, kvartsfinal 2011) m.fl. Summan av kardemumman är att samtliga fortfarande är i en ålder då de rimligtvis borde ha flera års elit och landslagspingis framför sig, men man verkar nöja sig med den svenska elitserielunken, eller spel i andra ligor. På tal om ålder: På EM i Gdansk var de tre holländska guldmedaljörerna i lagfinalen 27, 38 och 42 år gamla. De 16 bästa damerna i singelspelet hade en medelålder på 29,5 år. Den nyblivna europamästarinnan Li Jiao är 38 år gammal. Något tillspetsat menar jag att det finns en drös svenska spelare som inte borde ha något val. Eller.. uttryckt på ett annat sätt.. det skulle vara önskvärt att de kunde finna pingislivet så pass attraktivt att de ville satsa några år till. Nog borde man kunna se möjligheter till utveckling snarare än stagnation eller avveckling. Vad krävs för att få de bästa med i skutan? Finns det organisatoriska och strukturella orsaker till deras frånvaro? Brist på mer genomgripande helhetslösningar för de aktiva, brist på medel, kunskap, på intresse och engagemang? Hur betraktar de aktiva själva sin idrott? Finns det samhälleliga konventioner och förväntningar som leder bort spelarna från en mer uttalad satsning på bordtennisen? Vilka förändringar bör göras för att bättre ta tillvara den spelkvalitet vi har i leden? Hur skapa ett klimat som tydligare uppmuntrar till en tydligare konkurrens om landslagsplatserna? 

Liu Shiwen är på väg tillbaka

Liu Shiwen är 20 år och 7 månader gammal, och mäter 1.59 cm i strumplästen  

Liu Shiwen besegrar Ding Ning med 4-0 i prestigefyllda Pro Tour Grand Finals i London. Frustrerande match - om man som jag sitter och hejar på Ding Ning som kör fast och manglas ned av Liu Shiwens täthet och höga tempo. Shiwen gör få misstag och verkar vara i fas med sig själv vid bordet. Hon är mer stabil nu än för några månader sedan, uppträder mer avslappnat, verkar ha fått ett större lugn inombords, ett starkare självförtroende. Så sent som i september i år fick man indikationer om att allt inte stod rätt till, men också om att hon var i goda händer och att riktningen var klar och definierad. I en intervju med hennes coach Yang Huajie på pingisportalen Table Tennista hittade man en del initierade uttalanden, det lät bl.a. så här: 

"She is currently in a stage of adjustment and exploration. She still hasn't found her breaking point. This requires a process." 

"She needs to break from her old self."

".. needs a breakthrough starting in her mindset" 

"Liu Shiwen needs to have something new in terms of techniques. She does not only need to learn new things but she should also be able to come up with some sophisticated skills. 

"She is actually faced with two issues: First is she needs to achieve a different way of thinking then changing the training methods as the second step." 

Liu Shiwen var bara 18 år när hon blev världsetta i januari 2010. Hon behöll den positionen i nio månader. Så här i efterhand inser man att prestationerna i viss mån var av prematur karaktär. Kraven var höga. Hon förväntades efterträda Zhang Yining som Kinas och världens pingisdrottning, och hade att föra nationens stolta bordtennistradition vidare. Trycket var stort och till sist blev bördan för tung att bära. Det krackelerade vid lag-VM i Moskva där hon förlorade båda sina singlar mot Singapore som skrällde och vann finalen över det oerfarna och hårt pressade kinesiska landslaget. Efter det har Liu Shiwen haft en längre vistelse i skymningsland, och även om hon inte har varit borta ur leken (hon har trots allt inte dalat längre ner än till en sjätte plats på världsrankingen) så har hon haft en segdragen kamp för att komma tillrätta med sig själv och sin bordtennis. Nu, arton månader senare, har något förändrats. Hon har mognat till, verkar vara mer grundad. Det märks inte minst i intervjuer när hon berättar om hur hårt hon tog förlusterna mot Feng Tianwei och kanske framförallt Wang Yuegu i lagfinalen mot Singapore - och om hur mödosam hennes väg tillbaka har varit. Liu Shiwen har börjat prata om sin pingis på ett mer erfarenhetsmässigt plan, och hon ansluter till det öppna och mycket grundliga sätt att resonera som flera av toppkineserna ger prov på. Man pratar ofta välformulerat om sin egen pingis, om tänkandet, om sinnesrörelserna, om styrkorna och svagheterna, om koncentration och distraktion, om det hårda arbetet osv. Liu Shiwen verkar omfatta innebörden av orden bättre nu, har fått några mått ökad självförståelse och är uppenbarligen sig själv på spåren. 

Nedan ett sammandrag av finalen i Grand Finals.

World Ranking 11

På damernas världsranking är världsmästarinnan, 21-åriga Ding Ning, för första gången också rankad etta i världen. Li Xiaoxia som har abonnerat på första platsen sedan april flyttar ner till andra plats. Bakom henne Guo Yan och singaporianska Feng Tianwei på tredje respektive fjärde plats. Liu Shiwen ny världfemma. Hon växlar välförtjänt plats med Guo Yue som envist håller sig kvar i toppen utan att förta sig, men tyvärr också utan att på allvar utmana uppåt. Japanska 18-åringen Kasumi Ishikawa ligger kvar på sjunde plats före väninnan Ai Fukuhara.  Singapores Wang Yuegu är nia. Avslutningsvis så får unga kinesiska deffstjärnan Wu Yang temporärt lämna tio i topp till förmån för Hong Kongs Tie Yana som är ny tia i världen. Det var hon även för nio år sedan, i november 2002. 


Inga större förändringar på herrarnas världsranking - samma fem spelare i topp som förra månaden: Ma Long toppar som sig bör. Sedan följer Wang Hao, Zhang Jike, Timo Boll och Ma Lin. Den sistnämndes tillkortakommanden på touren under oktober och november syns alltså ännu inte på rankingen. Wang Liqin steppar upp två placeringar från åttonde till sjätte plats. Jun Mizutani droppar ner från sjätte till sjunde, och Xu Xin från sjunde till åttonde plats. Nia är långskånken Vladimir Samsonov och tia är världens bästa deff, sydkoreanen Joo Se Hyuk.

Strong Dragon

Han förlorade inte ett enda set i Eriksdalshallen i Stockholm under Sweden Open Championships, Ma Long. Han har vunnit 6 raka tävlingar och är synnerligen värd det kinesiska epitet "Qiang Long" eller "Strong Dragon" som man började prata om redan efter hans triumf i Chinese National Championships häromveckan. Efter att ha sett hans matcher från SOC på itTV slås man av ett par saker: 1. Hans koncentrationsförmåga, avspändheten. Vilan han utstrålar både innan och under match. Det är så tydligt i kvartsfinalen mot den gänglige ryssen Kirill Skachkov. De har just avslutat inbollningen och Ma Long står med sin handduk och sitt rack. Nånstans där ser han ut att gå in i ett mentalt rum där allt som är ovidkommande försvinner. Platsen är väldefinierad, han vet vad han är ute efter, hur det ska kännas, och vet hur han ska söka upp just det här bärande mentala läget. "Kinesiska nerver", nix, det där verkar inte stämma längre. Med undantag av Timo Boll tycks de bästa européerna brottas och kämpa mycket mer med sinnesrörelserna än vad kineserna gör. Det svajar helt enkelt mera - inte minst för de svenska spelarna. 2. Ma Long  förbättrar ideligen sin spelrepertoar. Backhanden är i särklass, det har noterats, men i SOC tänker jag mest på att han har skruvat upp nivån även på forehandsidan - som ju inte direkt var svag innan uppvisningen i Eriksdalshallen. Han håller emot bättre i dueller, placerar bollen bättre i hög fart. Det korta spelet och servereturerna har vässats, både genom att han kan möta bollen tidigare utan kvalitetesförlust (även om han tiltar ibland), och i den andra änden av repet - att han förmår hålla inne en del returer längre, med senare bollträff, så att de skjuts ut som välmaskerade kobrahugg. 3. Hans nervbanor och signalsystem är mer väloljade än någonsin och han hinner utföra det han ska på extremt kort tid. När allt samverkar optimalt går det undan som aldrig förr. Om han skulle felbedöma en situation hinner han ofta blixtsnabbt ändra sig och omforma från ett slag till ett annat med bibehållen kontroll över situationen. 4. Ma Long har en god intuitiv taktisk förmåga, men har också ökat dosen mer medveten taktisk praktik i sina matcher. Det kan slå fel ibland, som när han någon gång mot Wang Hao i en backhandduell försöker flytta bolldestinationen något på dennes bordshalva, men väljer att samtidigt växla ner tempot i bollen. Smack, säger det då och han blir omedelbart straffad av den förre världsettan. Men i de flesta fall betalar sig hans sökta taktik riktigt bra. I finalen vinner han ofta bollen innan den har blommat ut i öppen duell. Wang Hao får frekvent bollen där han inte vill ha den, inget spektakulärt, bara klokt, (p-r-i-c-k) säkert - av den gode Ma Long, den starke men snälla draken, som man har så lätt att tycka om. 

Kjell Johansson är död

En barndomsidol och bordtennislegend har gått bort. Som liten parvel i början av sjuttiotalet stod jag och spelade med min morbror Sten-Alve, morfar Göte och min far vid pingisbordet hemma i vårt villagarage. Varje gång vi hade gäster så var det nämligen samling där - för grogg och för pingis. Jag fick inte mycket grogg, men väldigt mycket pingis. Och jag vill dra mig till minnes att det var just Kjell Johanssons namn som nämndes allra mest när vi spelade, följt av Hasse Alsérs, Stellan Bengtssons och sedan tjötade förstås gammelmorfar en hel del om Tage "Flisan" Flisberg. Nåväl, Kjell "Hammaren" Johansson var en starkt bidragande orsak till att många födda på 1950 och 1960-talet började spela pingis i det här landet. Vilket i sin förlängning gav oss några fantastiska pingisårtionden med spelare som Stellan, Ulf "Tickan" Carlsson, Ulf Bengtsson, Mikael "Äpplet" Appelgren, Erik Lindh, Thomas Von Scheele, Peter Karlsson, J-O Waldner och Jörgen Persson m.fl. Det kan vara svårt att föreställa sig idag hur oerhört uppmärksammad Kjell var i Sverige under mitten och slutet av 60-talet, och en bra bit in på 70-talet när hans framgångar var som störst. Det var verkligen så att alla visste vem mannen bakom det hårda fh-slaget - den berömda "hammaren" - var, och av hans meritlista förstår vi att han går till historien som en av de främsta företrädarna för vår egentliga nationalsport. Kjell tog EM-guld i singel 1964 och 1966. Vann VM-guld i dubbel tillsammans med Hasse Alsér 1967 och 1969. Han tog VM-silver i singel 1973, och samma år blev det VM-guld både i lag och i dubbel tillsammans med Stellan Bengtsson. Han var rankad världsetta 1972 och 1973. Kjell Johansson blev 65 år gammal och somnade in på Höglandssjukhuset i Eksjö i morse. SVT minns honom nedan. 





Hör också Stellan Bengtsson berätta om betydelsen Kjell Johansson hade för honom. 

Jörgen Persson i TV4 i morse

World Ranking 10

Det var några veckor sedan den kom, oktoberrankingen, men här är den sent omsider: Ma Long ny världsetta. Wang Hao nedputtad till andra plats. Zhang Jike upp ett hack till tredje. Timo Boll ner från tredje till fjärde plats och för honom börjar vi närma oss rätt ranking. Ma Lin och Jun Mizutani kvar på femte respektive sjätte plats. Xu Xin hoppar upp två pinnhål från nionde til sjunde plats. Wang Liqin ner till åttonde och även Samsonov tappar en placering till nionde - och fortsatt kräftgång där är nog att vänta. Defensivspelarnas okrönte konung Joo See Hyuk kvar på tionde plats. Inga uppseendeväckande jätteskutt på herrarnas världsranking som helhet annars, jo förresten, ser att den unge Taiwanesen Chen Chien-An har flyttats upp tjugosju pinnhål, från plats etthundrasex till plats sjuttionio efter sin U21- kvart i China Open då han besegrade koreanen Seo Hyun Deok (då rankad tjugofemma i världen, nu trettioetta). På damernas ranking är det fortfarande trippelkinesiskt i topp. Världsettan Li Xiaoxia skuggas av nya tvåan Ding Ning som växlar plats med Guo Yan - som alltså är ny trea. Plats fyra till åtta är oförändrade sedan förra månaden och tillhör i följande ordning: Singapores Feng Tianwei, Kinas Guo Yue och formstarka Liu Shiwen före japanskorna Kasumi Ishikawa och Ai Fukuhara. Nia i världen är Singapores Wang Yuegu som därmed klättrar förbi Kinas unga deff Wu Yang på tionde plats. 

Sweden Open i Stockholm!

Uppmanar alla pingisentusiaster att åka till Stockholm torsdag fredag nånting - och stanna över helgen. I Eriksdalshallen väntar dig de mest fantastiska spelarna ur den starkaste kinesiska pingisgenerationen någonsin, och allt vad Du behöver göra är att vara människa och sätta dig tillrätta på läktaren med kaffekopp & chokladboll - och bara njuta. Toppspelare från 41 nationer ställer upp i SOC. Många européer är med, även om en del av de vassaste saknas. De svenska silvermedaljörerna från lag-EM är självfallet på plats. Japanerna kommer med de absolut bästa på både herr och damsidan. En högklassig pingisfest är att vänta! Nedan en förteckning över de gudabenådade spelarna från Mittens Rike som kommer att förgylla tillställningen i Eriksdalshallen (Xu Xin är utbytt mot legenden och gamle sverigebekantingen Wang Liqin). För full deltagarlista se här. För övrig information se här. 

Mer från Chinese National Championships

Nederländska europamästarinnan Li Jiao, tyska överraskningen Irene Ivancan och alla andra pingisdamer i Gdansk och Sopot i all ära, men jag har blivit hängande kvar i Kinesiska Mästerskapen i Jiangsu. Sånt är det bara, kan inte hjälpas. På herrsidan vet vi att Ma Long triumferade och på damsidan lossnade det äntligen för Liu Shiwen som i semifinalen slog Li Xiaoxia med imponerande 4-0 och i finalen besegrades väninnan och världsmästarinnan Ding Ning med klara 4-1. Det rapporterades förvisso om att Ding Ning inte spelade på topp, men Liu Shiwen har nog haft en del med det att göra. En tät Liu Shiwen med koncentrerad och positiv attityd vid bordet ska alltid vara svårforcerad. Hon har en lätt statisk, men ofta svårgenomtränglig och alltid konsekvent spelstil som kräver mycket av motståndarna. Liu Shiwen ställer snabbt in sig efter vad som kommer emot henne, vilket både är en styrka och en svaghet. Blir motspelaren själv för oföränderlig i sitt spelupplägg så adapterar hon kvickt och är fruktansvärt säker. Hennes sårbarhet ligger i att hon inte lika framgångsrikt tar hand om det avvikande och mer växlande spelmönstret. En välkomponerad brygd av tempoväxlingar och skruvvariation gillar hon inte. Att flytta på henne är viktigt, men måste göras i ett taktiskt och varierande flöde så hon tappar styrfart. Många klarar inte av att det, håller liksom inte ut mot henne - och därför räcker det hon har riktigt långt. Det krävs en superkoncentrerad, avslappnad och kreativ Ding Ning som har full tillgång till sitt mer finkalibriga maskineri. Eller kanske en Feng Tianwei när hon är som bäst, eller möjligen en Guo Yue med självförtroende och alla hästar hemma. Att Li Xiaoxia och Guo Yan också ibland kan hantera henne är en helt annan historia med delvis andra beståndsdelar. Ding Ning och Liu Shiwen möttes också i finalen i Austrian Open häromveckan. Ding Ning förde och Liu Shiwen avväpnades och föll genom. Det har sett ut så ett tag dem emellan, men nu är en utjämning på gång vilket borgar för intressanta matcher framöver. Tvenne spelstilar mötas, två olika sorters bollsinne rentav, och mycket handlar om att vara optimalt förberedd, hantera sig själv och därigenom sin motståndare. Kanske får vi se de båda drabba samman redan på SOC i Stockholm om bara några dagar. 
____________________

Efter singelspelet i Jiangsu var det dags för lagtävlingarna och kinesiska mästare på damsidan blev Shandong (Li Xiaoxia, Chen Meng, Gu Yuting) som vann över Beijing (Guo Yan, Ding Ning, Sheng Dandan) med 3-1. Li Xiaoxia tog här två singlar. På herrsidan segrade Beijing (Ma Long, Yan An, Hou Yingchao) för första gången på 23 år. I finalen som slutade 3-1 mötte man Shanghai (Xu Xin, Wang Liqin, Shang Kun). 

Äpplet 50 år, EM är över och "Kara" är gladast

Igår fyllde den svenske pingislegenden Mikael "Äpplet" Appelgren 50 år och det firades ordentligt har jag förstått. Idag har förmodligen den gamle mästaren spenderat dagen hemmavid, fått ta det något lugnare kanske, och förstås legat i soffan och tittat på EM-strömmen från Gdansk. Kvartsfinalerna igår: Patrick Baum besegrade en tung Samsonov som tycks ha lagt sin pingis tillrätta på en nivå som inte alls överensstämmer med hans ranking som nia i världen (11–6, 11–9, 1–11, 11–9, 11–8). Vi fick också se fantastiska bilder på den 36-årige serben Alexandar Karakasevic och hans glade tränare efter vinsten mot Jörgens baneman, tysken Bastian Steger (11–3, 6–11, 12–10, 11–5, 8–11, 13–11). Det är egentligen bara balkanmusik i fulltempo som saknas i högtalarna i hallen när de båda drar igång med sina glädjeyttringar av - på något sätt - genuint "serbisk" karaktär. Och att  "Kara" slänger iväg några rejäla gamla Yosssssssaaa!! från 70-talet gör inte saken sämre. Se match och tokjubel på uppstuds nedan: 



"A dream come true" säger en trött men lycklig Karakasevic i segerintervju efter match. Vidare -  Timo Boll vann över fransmannen Adrien Mattenet som ibland verkade ha svårt att få med sig sin forehand i koordinationen från backhand. Sånt håller inte mot Timo som vinner med 4-0. (11–8, 11–4, 11–9, 12–10). Att slovenen Bojan Tokič har ett stort spel i kroppen såg vi redan i somras när han mötte Ma Long i VM. Nu besegrade han Dimitar Ovtcharov i en riktig rysare där tysken verkade ha det mentalt tufft i skiljeset (11–8, 2–11, 11–9, 11–5, 5–11, 6–11, 12–10). I dagens semifinal fick Tokiç däremot inte alls till det mot en urstark och superfokuserad Timo Boll som körde över honom med 4-0 på sisådär 20 minuter (11–5, 11–2, 11–5, 11–5). Baum mot Karakasevic var nästan lika snabbt överstökad och slutade 4-0 (11–4, 11–7, 11–7, 11–8) till tysken, men "Kara" verkade inte speciellt missnöjd med det - glad som han är för sin första och rätt säkert sista EM-bronspeng i singel. Final i år igen mellan herrarna Boll & Baum och där segrade Timo enkelt med 4-1 (11–7, 6–11, 11–3, 11–7, 11–8). Därmed har helylle-Timo fem individuella EM-guld på tio starter - pretty good ja pretty bäst.


Se allt på sportkanalen med det lustiga namnet: LaolaTV.


         

Håll koll på din Laola-Tv idag!

Lech Walesa spelar med kamrater i Solidarność

Många svenskar igång idag nere i Polen. Vet inte vilka som kommer med i sändning, men det kan vara klokt att ha uppsikt över sin Laola-Tv när det drar ihop sig för matcher i Europamästerskapen:

Kl.10.00. 8-delsfinal i damdubbel:

Matilda Ekholm/Jennifer Jonsson - Li Jie/Elena Timina, Holland. 
Kl 10.35. 8-delsfinaler i herrdubbel:

Kristian Karlsson/Mattias Karlsson - Gardos/Habesohn, Österrike
Jörgen Persson/Robert Svensson - Platonov/Samsonov, Vitryssland

Kl 11.10. Omgång 3 i damsingel:

Matilda Ekholm - Li Qian, Polen

Kl 13.00. Omgång 3 i herrsingel:

Pär Gerell - Alfredo Carneros, Spanien
Jens Lundquist - Dimitrij Ovtcharov, Tyskland

Kl 13.50: Omgång 3 i herrsingel:

Jörgen Persson - Gavin Rumgay, Skottland

Mattias Karlsson - Zoran Primorac, Kroatien

Ma Long vann KM

Back to China. För en vecka sedan vann Ma Long sin fjärde raka turneringsseger och är obestridlig världsetta. Triumferna i China Harmony Open, Austrian Open och Asian Cup följs alltså upp med segern i Chinese National Championship. Zhang Jike besegrades i semi (4-3) och Ma Lin i final (4-1). Tråkigt nog har inga rörliga bilder alls läckt ut från Kina, men Ma Longs egna ord om segern i Jiangsu hittas här. 
   

Tyskland Europamästare. Igen.

Kom in i matchen vid setpaus och 1-0 i set för Jörgen mot Timo Boll. Fantastiskt förstås. Men knappast realistiskt. Sedan släcktes de svenska förhoppningarna slag i slag och Staffan Lindeborg & Ulf  Tickan Karlsson blev alltmer molokna i sina kommentarer. Tyskland vinner EM för femte året i rad, och det är inget att säga något om. Silver till Sverige smakar gott nog. Snart börjar singelspelet! Läs om lagfinalen på Svenska bordtennisförbundets hemsida.  
      

EM-bragden!

Semifinal i Lag-EM och vi kör över Österrike med vårt skogstokiga och osannolika landslag.. En av dem är en nackstyv servetrollare som grimaserar av smärta efter vart och vartannat slag. En annan skjuter från höften och utgör en patenterad blandning av badboy, snobb och cowboy. En av dem har spelat pingis i sisådär 40 år och är världens bästa 45-åring. Och en är - världens bästa Karlsson! Grattis Sverige till EM-bragden! I morgon i lagfinalen tar det bryskt slut mot Tyskland, men vad gör väl det? Ett plötsligt EM-silver sprider ljus och glädje åt det luttrade och krympande svenska bordtenniskollektivet. Det här var roligt, riktigt roligt. Semifinalen och morgondagens final kl.18.30 hittar du här. 
Hepp, update:  EM-finalen sänds 18.30 idag på SVT play.

Kvartsfinalklart i Chinese National Championships

Li Ping till kvartsfinal
mot Ma Long

Kvartsfinalklart i "KM" - kinesiska mästerskapen. Inga överraskningar i damsingeln. Seedade deffen Wu Yang föll mot Wen Jia, men det kan inte betraktas som någon skräll. Alla är där de ska vara och hyperhårda matcher väntar: 

Li Xiaoxia - Wen Jia, 

Liu Shiwen - Guo Yue, 

Ding Ning - Fan Ying, 

Cao Zhen - Guo Yan.

I herrarnas tävling blev något överraskande Xu Xin utslagen av en taggad Yan An (2-3). Även Hao Shuai fick lämna in handuken efter förlust mot Li Ping (1-4). Alla övriga seedade spelare vidare till kvartsfinal. Och vilka kvartsfinaler det blir: 

Wang Hao - Yan An, 

Wang Liqin - Ma Lin, 

Li Ping - Ma Long, 

Chen Qi - Zhang Jike

I damdubbeln skrällde paret Zhao Yan/Li Jiayi genom att slå ut favoriterna Ding Ning och Li Xiaoxia. 

EM i Polen

På lördag börjar EM som i år spelas i Gdansk och i Sopot. De svenska damerna möter Wales med början kl 11, och kl 16 kör herrarna  igång gruppspelet mot Slovenien. Efter diverse tröttsamma sponsorbråk så får vi tyvärr inte se J-O Waldner i någon coachroll. Medföljande coacher och ledare är: Peter Karlsson och Fredrik Håkansson för herrarna, Pernilla Andersson för damerna samt Anders Johansson som "överledare". ETTU sänder EM via LaolaTV (klicka Channels + Table Tennis) och man hoppas på en bättre insats än i fjol i Tjeckien av svenskarna (EM-reflektioner 1 & 2). 

Svenska herrarna: 

Jörgen Persson Klubb: Halmstad BTK

12:e EM-starten

28:e-rankad i världen

Pär Gerell Klubb: Chartres (Frankrike)5:e EM-starten

49:e-rankad i världen

Jens Lundqvist  

Klubb: SV Werder Bremen (Tyskland)

8:e EM-starten

51:e-rankad i världen

Robert Svensson  

Klubb: Fulda-Maberzell (Tyskland)

5:e EM-starten

59:e-rankad i världen

Mattias Karlsson  

Klubb: Halmstad BTK

2:a EM-starten

156:e-rankad i världen

Kristian Karlsson  

Klubb: Halmstad BTK

3:e EM-starten302:e-rankad i världen

Svenska damerna:

Matilda Ekholm
Född: 15/6 1982
Moderklubb: Vikingstads SK.
Nuvarande klubb: Fotoprix VIC Barcelona
Världsranking: 76
EM-starter: 6:e
Linda Bergström
Född: 12/1 1995
Moderklubb: Ängby SK.
Nuvarande klubb: Ängby SK
Världsranking: 389
EM-starter: debutant
Jennifer Jonsson
Född: 13/8 1994
Moderklubb: Lekstorps IF.
Nuvarande klubb: Lekstorps IF
Världsranking: 447

EM-starter: debutant