I resterna av China Open
Feng Tianwei, Singapores världssexa, såg stark ut i semifinalen mot världfemman Liu Shiwen i China Open härförleden. Det här var det första mötet dem emellan sedan Lag-VM i Moskva förra året då singaporianskan vann och förde sitt landslag till en historisk seger mot Kina. De unga kinesiskorna hade en stor press på sig då, och den pressen tycks inte ha lämnat Liu Shiwen. Hon har stelnat till en smula, har en del trubbel i teknik och förflyttningshänseende. Sett över tid så är det en ganska statisk problembild hon visar upp. Kan tycka att läget såg ljusare ut för några år sedan, typ 2009, hennes brister var mindre konserverade då. Ett annat krux är att hon ibland hamnar fel mentalt, liksom i frustration över sakernas tillstånd. Vid ställningen 1-3 i set och 2-2 blir detta väldigt tydligt i China Open semin: Liu S. får en nätrullare som Feng T. lyckas rädda men inte bättre än att det blir ett upplägg som Liu S. har att avgöra och trycka in. Hon missar dock sin forehand ganska grovt och fastnar sedan i resterna av sin lilla blunder.. Hon ler ett tillkämpat ironiskt leende direkt efter den förlorade poängen och sedan - bara sekunden innan hon ska ta emot nästa serve från Feng T - så ser man en vag antydan till ännu ett menande leende. Hon förlorar förstås även den bollen. Det är uppenbart att hon inte är i fas med sig själv. Lika uppenbart är det att hon inför sin motståndare och publik önskar påskina att det egentligen var hennes poäng och att Feng T. minsann bara hade tur. På ett plan är det kanske så, men på ett annat utspelar det sig ett lurigare drama - och här kan jag inte låta bli att göra en hyperpsykologisk tolkning: Liu S har plötsligt klivit in i en offerroll och försöker skyla över det faktum att hon själv inte klarade av att ta hand om upplägget på ett adekvat sätt. Hon försöker helt enkelt besvärja en känsla av skam, men besvärjelsen är negativ och hon drivs med i det oroliga känslor som kör runt i henne efter det misslyckade fh-slaget. Därmed stiger spänningsnivå och hon jagar den egna koncentrationen på flykt. Det verkar som om hon vill att vi ska se både förlopp och poängutfall som orättvist. Feng T's aktiva medverkan i bollen och eventuell "cred" till henne för god prestation i densamma (räddningen av nätrullaren) är inte aktuellt sett ur Liu S. perspektiv. Mycket hellre vill hon att vi ska tycka att Feng T. hade en nästn oanständig flax och egentligen inte alls förtjänade poängen. Liu Shiven reflekterar indirekt sin egen skam i riktning mot sin motståndare. Det såg mycket bättre ut i VM då hon i en setpaus under förlustmatchen mot Ding Ning plockade upp sin stora anteckningsbok och stod och läste i den för att komma vidare och hitta öppningar - ett beteende av en lite annan kaliber. Nu ger hon uttryck för en oförmåga att härbärgera sina egna tillkortakommande vid bordet och vi får hoppas att tränarna, strategerna och framförallt staben av psykologer bakom "The Chinese Nuping" uppmärksammade situationen - och genast rusar till hennes undsättning.
Feng Tianwei, Singapores världssexa, såg stark ut i semifinalen mot världfemman Liu Shiwen i China Open härförleden. Det här var det första mötet dem emellan sedan Lag-VM i Moskva förra året då singaporianskan vann och förde sitt landslag till en historisk seger mot Kina. De unga kinesiskorna hade en stor press på sig då, och den pressen tycks inte ha lämnat Liu Shiwen. Hon har stelnat till en smula, har en del trubbel i teknik och förflyttningshänseende. Sett över tid så är det en ganska statisk problembild hon visar upp. Kan tycka att läget såg ljusare ut för några år sedan, typ 2009, hennes brister var mindre konserverade då. Ett annat krux är att hon ibland hamnar fel mentalt, liksom i frustration över sakernas tillstånd. Vid ställningen 1-3 i set och 2-2 blir detta väldigt tydligt i China Open semin: Liu S. får en nätrullare som Feng T. lyckas rädda men inte bättre än att det blir ett upplägg som Liu S. har att avgöra och trycka in. Hon missar dock sin forehand ganska grovt och fastnar sedan i resterna av sin lilla blunder.. Hon ler ett tillkämpat ironiskt leende direkt efter den förlorade poängen och sedan - bara sekunden innan hon ska ta emot nästa serve från Feng T - så ser man en vag antydan till ännu ett menande leende. Hon förlorar förstås även den bollen. Det är uppenbart att hon inte är i fas med sig själv. Lika uppenbart är det att hon inför sin motståndare och publik önskar påskina att det egentligen var hennes poäng och att Feng T. minsann bara hade tur. På ett plan är det kanske så, men på ett annat utspelar det sig ett lurigare drama - och här kan jag inte låta bli att göra en hyperpsykologisk tolkning: Liu S har plötsligt klivit in i en offerroll och försöker skyla över det faktum att hon själv inte klarade av att ta hand om upplägget på ett adekvat sätt. Hon försöker helt enkelt besvärja en känsla av skam, men besvärjelsen är negativ och hon drivs med i det oroliga känslor som kör runt i henne efter det misslyckade fh-slaget. Därmed stiger spänningsnivå och hon jagar den egna koncentrationen på flykt. Det verkar som om hon vill att vi ska se både förlopp och poängutfall som orättvist. Feng T's aktiva medverkan i bollen och eventuell "cred" till henne för god prestation i densamma (räddningen av nätrullaren) är inte aktuellt sett ur Liu S. perspektiv. Mycket hellre vill hon att vi ska tycka att Feng T. hade en nästn oanständig flax och egentligen inte alls förtjänade poängen. Liu Shiven reflekterar indirekt sin egen skam i riktning mot sin motståndare. Det såg mycket bättre ut i VM då hon i en setpaus under förlustmatchen mot Ding Ning plockade upp sin stora anteckningsbok och stod och läste i den för att komma vidare och hitta öppningar - ett beteende av en lite annan kaliber. Nu ger hon uttryck för en oförmåga att härbärgera sina egna tillkortakommande vid bordet och vi får hoppas att tränarna, strategerna och framförallt staben av psykologer bakom "The Chinese Nuping" uppmärksammade situationen - och genast rusar till hennes undsättning. 