Samling framför tv-apparaterna

I kväll kl 20.00 är det obligatorisk samling framför valfri tv-apparatur. Vår egentliga nationalsport kommer att förevisas i SVT-dokumentären Bragden. De tre soffpotatisarna, förlåt - de tre vise männen på bilden har framträdande roller i det klassiska bordtennisdrama som dokumentärfilmen bl a låter oss ta del av. Platsen var Dortmund. Seten var längre. Bollen var mindre och året var 1989. Om vi följer den svenska bordtennisspecifika tideräkningen så hamnar vi här mitt i den närmast mytiska tidsperiod som pingisentusiaster ibland lite slarvigt refererar till som de gyllne åren. Ett epitet som i och för sig inte är helt felaktigt, men varje sant bokstavstroende bordtennisälskare känner till den mer korrekta benämningen på den här glansfulla perioden - nämligen tiden e.St, d v s tiden efter Stellan (Bengtsson). Nåväl.. inom loppet av ett par år föddes en samling gudabenådade gossebarn i Sverige. De gavs helgonlika namn som Jörgen, Jan-Ove, Mikael, Erik, Ulf, Thomas och Peter, namn som minner oss om de gamla kyrkofäderna eller om apostlarnas namn i Markusevangeliet. Nåja.. Under sina första år levde i alla fall dessa svenska små gossar vattenkammade och obekymrade, lyckligt ovetande om varandra, men snart skulle deras bolltalang upptäckas och deras träningsiver föra dem samman på träningsläger efter träningsläger, i tävling efter tävling, år ut och år in, och land och rike runt. Bordtennisen kom att bli deras liv.

SVT's skriver om Bragden: 

"Den fjärde april 1989 bröt Sveriges herrlandslag äntligen genom den kinesiska pingismuren. Det hade tagit dem tio långa år. När de började var de lekfulla tonåringar som reste till Kina för att se varför kineserna var så överlägsna,hur de skulle göra för att slå dem. Vid VM 1989 hade de närstuderat kinesernas spelteknik och mognat i både sitt spel, sin gruppdynamik och sin kroppsliga förmåga. Mikael Appelgren, Jörgen Persson och Jan-Ove Waldner var de tre som slutligen valdes ut att spela finalen. Tre ur en större grupp svenska världsstjärnor. Tre, fostrade av tidigare världsmästare som Stellan Bengtsson och av en tid då i princip alla spelade bordtennis. Unika filmer ur privata arkiv illustrerar både tidsandan, ett dåtida Kina och hur unga dessa spelare faktiskt var. Svensk dokumentär från 2012."

Bragden. Sändningstider: 


SVT1 tis 21 aug 2012 kl 20.00


SVT1 fre 24 aug 2012 kl 13.35 


SVT1 fre 24 aug 2012 kl 04.10 


SVT1 tis 28 aug 2012 kl 12.45

OS-semifinaler

Jodå, Timo Boll hade fyllt sin förlustkvot till brädden och pumpade på i någorlunda normal nivå igen. Han besegrar guldmedaljör Zhang Jike som i och för sig lirar stabbigt och orörligt som vore han proppmätt på segrar. Lär bli full utväxling på honom i finalen i stället. I dubbeln stöttas han av en stabil Wang Hao vilket ger kinesisk seger. Och så har vi virvelvinden Ma Long, som man har så lätt att tycka om - han tar sina gubbar, gör 11-1 i fjärde set mot Ovtcharov, och processen kort med Bastian Steger - och Kina är som sig bör i final. Det är lustigt med Ma Long - oavsett motstånd får han mig alltid att börja tokheja på Kina. Nu hade man önskat att Tyskland var lottade på andra halvan, för möte med Kina först i en final, men det är som det är och vi får se om Sydkorea kan bjuda motstånd i den helasiatiska finalaffären i morgon. Roligt i alla fall att de tre rutinerade musketörerna från Sydkorea får avsluta med en OS-final. Förmodligen sista gången de uppträder i samlad trupp. En ny generation koreaner står beredda att ta vid efter Oh "Mr Soft" Sang Eun, Ryu "Happy Face" Seung Min och Joo "See Defence" Hyuk. 

Kina-Tyskland 3-1

Ma Long-Dimitrij Ovtcharov 12–10, 5–11, 11–9, 11-1 

Zhang Jike-Timo Boll 11–8, 8–11, 9–11, 8–11 

Wang Hao/Zhang Jike-Bastian Steger/Boll 10–12, 11–8, 11–5, 11–5 

Ma Long-Steger 11–3, 11–5, 11–7

Sydkorea-Hongkong 3–0

Ryu Seungmin-Tang Peng 7–11, 11–4, 11–6, 8–11, 11–9 

Joo Saehyuk-Jiang Tianyi 11–3, 11–6, 11–8 

Oh Sangeun/Ryu Seungmin-Leung Chu Yan/Jiang Tianyi 5–11, 11–6, 11–2, 11–13, 11–9 

Att gråta med Japan

De japanska herrarna blev utslagna i kvartsfinalen mot Hong Kong. Jun Mizutani, Seiya Kishikawa och Koki Niwa har haft ett tungt OS. De japanska damerna däremot - tar sig till final. Man slår för allra första gången Singapore, silvermedaljörerna från Peking-OS, och man gör det med solklara 3-0. Ai Fukuhara besegrar Feng Tianwei för första gången på 5 år. Kasumi Ishikawa gör småsten av gamla klippan Wang Yuegu. Och slutligen vinner Sayaka Hirano och Kasumi dubbelmatchen mot Wang och Li Jiawei. Här klarar de annars så återhållsamma och kontrollerade japanskorna inte av att hålla tillbaka sina känslor längre, utan brister ut i en hejdlös gråtkavalkad. Deras coach, Yaskazu Murakami står helt stilla, iakttar dem när de omfamnar varandra - och även hans ögon svämmar över av tårar. Vackert så, gåshud. Japans första OS-medalj någonsin i bordtennis är säkrad. I Peking-OS förlorade de japanska damerna bronsmatchen mot Sydkorea. Och i VM i Dortmund blev man utslagna redan i kvartsfinal av samma nation. Nu väntar Kina i final i morgon, om inte just sydkoreanskorna ställer till det för kinesiskorna i dagens semifinal, men det ska inte kunna ske.

Svensk sorti med flaggan i topp

Jörgen Persson

Det är helt vanvettigt egentligen. 46-årige Jörgen  (WR.90) som i singelspelet var en spillra av sitt forna jag - studsar några dagar senare runt som en yngling i hagen och spelar nära nog drömpingis. Jag ser ingen annan förklaring än att han är besatt av flertalet små djävulska pingisdemoner som jagar åren ur kroppen på honom när helst de vill. Jörgen kliver alltså in i lagmatchen mot Tyskland och besegrar självaste Timo Boll med 3-1 i set. Timo som är en av världens absolut bästa spelare är paralyserad och blek som en albyl i ansiktet. Alltsammans känns overkligt, galet, men ändå inte - för det är ju Jörgen Persson som spelar därinne i hagen, och aldrig mera kommer vi att få uppleva hans like. 1-0 till Sverige! Sedan är det Pär Gerells tur att gå in mot den nybakade tyske singelbronsmedaljören - Dimitrij Ovtcharov. PG är precis som Jörgen långt mer samlad än han var i singelspelet, och visar tydligt vilka kvaliteter han besitter. Han skaffar sig slagläge med 8-6 i skiljeset, men Ovtcharov lyckas vrida sig ur greppet och vinner fem raka bollar till 11-8 och matchvinst. Timo Boll och Bastian Steger vinner sedan dubbeln mot Jens Lundkvist och PG med 3-0 och plötsligt leder Tyskland med 2-1.

I sin förmodligen sista match för det svenska landslaget möter Jörgen Persson tyske trean Steger (WR. 24). Men nu går det bara inte längre, demonerna lämnar honom, orken tryter och åren gör sig påminda igen. När Steger leder med 2-0 i set och ställningen är 9-9 i tredje har Jörgen överläge i bollen. Tysken tvingas ballongplocka och svensken jobbar sig fram till något som ser ut att bli en dödande smash, men kommer aningens fel i slagögonblicket och han, som i princip aldrig brukar förlora den här typen av poäng, missar och slår bollen sidan om bordet. Dessutom vrider han till sin nacke så olyckligt att han tvingas bryta för några minuters koll. Fysioterapeuten håller om hans huvud, stabiliserar och testvrider försiktigt. Jörgen grimaserar av smärta. 

Just då skickar min son - som är bortbjuden på middag och inte kan följa matchen - ett sms där han undrar hur det går för svenskarna. Jag svarar: "Steger har tyvärr 2-0 i set å matchboll mot Persson, å det ser just nu ut som om fysioterapeuten håller på att skruva fast Jörgens huvud". Det känns som en adekvat beskrivning av läget. Vi bevittnar svenskens sista strid i den blågula tävlingsdräkten, han är nästan uträknad, har inte tappat huvudet helt, men såväl sinne som kropp har sagt sitt. Jörgen reser sig från stolen efter kort massagebehandling, går in i hagen för att försöka på nytt. Han trycker in en backhand till 10-10, men sedan är det slut. Steger vinner 12-10, Tyskland matchen med 3-1 och Sverige är utslaget ur OS. Allt annat hade varit sensationellt, men tyskarna skakades i alla fall om ordentligt. Timo Bolls svaga insats och förlust mot Jörgen gör nog paradoxalt att bördan på världssjuans axlar minskar. Nu har han fått förlusterna avklarade, på något plan överlevt dessa, fått lov att förlora utan att världen gått under för det. Tyskland bör besegra Österrike i kvartsfinal, men ställs sedan mot tuffast tänkbara motstånd i semifinal där Kina väntar.  

Tyskland - Sverige i siffror: 

Timo Boll-Jörgen Persson 6–11, 6–11, 16–14, 8–11 
Dimitrij Ovtcharov-Pär Gerell 16–14, 9–11, 5–11, 11–4, 11–8 
Gerell/Jens Lundquist-Boll/Bastian Steger 11–9, 11–8, 11–9 
Steger-Persson 14–12, 11–7, 12–10 

Guld till Zhang Jike

Kinagos

Den tibetanska mastiffen Zhang Jike en värdig olympisk mästare, men manchuriska tigern Wang Hao så nöjd och glad silvermedaljör att man börjar undra om inte snälle draken Ma Long borde ha spelat istället.. 

Bronset till Tyskland genom Dimitrij Ovtcharov efter 4-2 (12–10, 9–11, 8–11, 13–11, 11–5, 14–12) mot 31-årige taiwanesen Chuang Chih-Yuan, som återigen coachades av sin mamma, den förtjusande Mrs. Chuang.

Helkinesisk final

Wang Hao

Semifinaler. Zhang Jike blev för svår för Dimitrij Ovtcharov. Den ukrainafödde tysken med de utpräglat estetiska serverörelserna fick förvisso ett set, men det hade krävts mer för att skapa riktig nerv i den här tillställningen som kinesen vinner med 4-1 i set (11-8, 11-3, 5-11, 11-9, 11-8). Bronsmatch för tysken och motståndare blir taiwanesen Chuang Chih Yuan som inte oväntat fick ordentliga problem med en mycket bestämd Wang Hao. 4-1 till kinesen (11-13, 11-2, 12-10, 11-6, 11-9). Efter matchen gör Wang Hao honnör till coach Liu Guoliang, och sedan gör de det tillsammans, synkront mot publiken. Wang Hao är i sin tredje olympiska final och Liu Guoliang är självfallet glad som en speleman efter att ha lotsat båda sina adepter till OS-final.

Ett OS-svep

På Rådhuspladsen i København följde en storpublik Michael Maze kvartsfinaldrama mot Ovtcharov på storbildskärm, pendlande mellan hopp och förtvivlan. Dessvärre landade allt i en stor och stum skuffelse när dansken till slut förlorade med minsta möjliga marginal: 3-4 (8-11, 10-12, 11-1, 11-9, 11-9, 6-11, 9-11). Men vilken comeback han gjorde i London, Maze. Skall bli riktigt skoj att se honom mot toppkineserna.

Zhang Jike tar hem sin kvartsfinal mot Hongkongkinesen Jiang Tianyi (WR. 20). Det blir 4-1 (11-4, 8-11, 11-4, 11-9, 11-6) till världsmästaren som bakom siffrorna visar såväl mod som nerver,  och det är där coach Liu Guoliang kommer in. Jag tror att det är i setpausen efter det jämna fjärde setet - Liu Guoliang blir nästan faderligt öm mot sin adept - lägger lugnande sin hand på först hans axel sedan hans nacke, och vilar några sekunder där innan han mjukt börjar rulla världsmästarens högra öronsnibb mellan tumme och pekfinger. Allt är över på bara några sekunder, men det är kärt på något sätt - förtroendet de visar varandra, den fysiska närheten, och det självklara i den. Känns aningen omöjligt att vi får se den svenska förbundskaptenen kela så otvunget med Jörgen, PG eller Jens? Kanske hade de behövt det..

I morgon semifinalmöte mellan Zhang Jike och Dimitrij Ovtcharov.

Wang Hao mötte i sin kvartsfinal japanen Seiya Kishikawa (WR. 21). Och Stackars Kishikawa; det blir 0-4 i baken och han får inte över fem bollar i något set (11-4, 11-5, 11-3, 11-5). Hela matchen igenom såg den lille stabbige japanen ut att vara på jakt efter både sig själv och sitt spel. Men Wang Hao var järnhård, omutlig, gav honom inget utrymme. Semifinal i morgon mellan Wang och taiwanesen Chuang Chih-Yuan (WR. 8) som i sin kvartsfinal eliminerade Timo Bolls baneman, rumänen Adrian Crisan, med liknande utklassningsiffror (11-3, 11-4, 11-4, 11-5).

Kvartsfinal på damsidan mellan Feng Tianwei, Singapore (WR.8) och 35-åriga defensivdrottningen Kim Kyuang-Ha, Sydkorea (WR. 5).  Jag har inte koll på statistiken mellan dessa, men att singaporianskan har goda förutsättningar för att ta hand om deffare är solklart. Feng Tianwei är teknikmässigt en av världens mest kompetenta damspelare och förmår variera sin forehand bra, inte minst träffen på bollen, vilket är en egenskap som kan behövas mot defensivspelare. Det blir en ruggigt bra match. Sydkoreanskan storspelar och framstår ibland som rena väggen för att ta till en väl använd sportklyscha. Feng Tianwei rullar föredömligt, och kommer också till med hårda avslut som både skärs och fiskas tillbaka av Kim Kyuang-Ha. Duellerna är många och långa, som mest över 50 tillslag. Starkt av Feng att gå in och spela så avslappnat och fokuserat som hon gör. Hon visar fysisk och mental uthållighet, största tålamod och värsta spetsen i viktiga lägen. Hon vinner matchen med 4-2 i set (13-11, 11-7, 4-11, 11-6, 10-12, 12-10). 

Några timmar senare spelar hon semifinal mot Ding Ning. Det blir en sevärd match, även den med en hel del spektakulära bollar, inte minst från Ding Nings sida. Världsmästarinnan vinner med 4-2 och är därmed klar för final. Där väntar Li Xiaoxia som i sin semifinal slog ut japanska Kasumi Ishikawa med 4-1. Således en helkinesisk damfinal och det blev förstås åka av i ett ruskigt tempo. Samma finalpar som i VM i Rotterdam 2011. Ding Ning vann då, men Li Xiaoxia tar revansch nu och kniper OS-guldet. Segern skrivs till 4-1 (11-8, 14-12, 8-11, 11-6, 11-4). Ding Ning blir av med några poäng för felaktiga servar. Det är hennes patenterade tomhawkserve som inte har tilltalat domarna i London. Hon störs, mister koncentration och humör, känner sig blåst på konfekten samtidigt som pressen blir för stor. De två sista seten spelar hon med tårfyllda ögon. Li Xiaoxia håller sig kall. Hon är i krig. Har spelat bra och är en värdig vinnare. Snart gråter även hon, men det är förstås glädjetårar. Samtidigt ser man Ding Ning stega iväg med sin pingistrunk på ryggen, bort från allt, upprörd och snyftande. Allt det där gav smolk i alla fall min glädjebägare. Bronset bärgades av Feng Tianwei som besegrade Kasumi Ishikawa (WR.6) med 4-0 (11-9, 11-6, 11-6, 11-5).

Danskere i ilden

I København stiger OS-febern. Danska tv-kanaler pumpar ut bilder från gårdagens OS-framgångar i badminton, tennis, bågskytte och - bordtennis. Det är inte utan att man känner sig lite förtröden. En äntligen skadebefriad Michael Maze tog sig i går kväll till kvartsfinal efter en övertygande 4-0 seger mot världsfemman, japanen Jun Mizutani. Dessförinnan slog dansken ut den vilde grekiska backhandfantomen Kalinikos Kreanga (WR: 67) med 4-1. Maze, som vann OS-brons i dubbel 2004 (med Finn Tugwell) och vann EM 2009, var som högst rankad 8:a i världen innan sin knäskada, men har nu p g a sin långa frånvaro halkat ner till 23:dje plats. Idag spelar han kvartsfinal mot tysken Ovtcharov.  

Michael Maze och Mie Skov är den danska pingisens fixstjärnor. Allan Bentsen & Co får ursäkta. 25-åriga Mie blev häromåret dessutom tv-kändis i Danmark när hon vann det gränslöst populära programmet Stjernetræffen, en dansk variant på Mästarnas Mästare - men där deltagarna utgörs av idrottare som inte har passerat bäst före datum. Tv direktsände hennes matcher från London häromdagen. Det blev två sådana. I första omgången vann hon enkelt över egyptiskan Nadeen El-Dawlatly. I andra omgången föll hon i en hård batalj mot polskan Natalia Partyka. Mie Skov är rankad 76:a i världen och skickades utan tvekan till OS av den danska olympiska kommittén medan vår svenska pingisdrottning Matilda Ekholm som är rankad 41:a fick bli hemma. Tråkig historia det där. 

Det drar ihop sig i OS-pingisen. En oväntat tuff åttondelsfinal blev det mellan världsettan Zhang Jike och långskånken Vladimir Samsonov (WR: 14) där kinesen till slut segrade. Men största skrällen igår var att Timo "helyllet" Boll (WR: 7) blev utslagen av rumänen Adrian Crişan (WR:27).  Här är gårdagens resultat:  

Åttondelsfinaler 

Zhang Jike-Vladimir Samsonov, Vitryssland 4–11, 11–7, 11–5, 8–11, 8–11, 11–7, 11–7

Jiang Tianyi-Kim Hyok Bong, Nordkorea- 14–12, 6–11, 11–13, 9–11, 11–6, 11–7, 15–13
Ovtcharov-Chen Weixing, Österrike 11–8, 16–14, 11–8, 11–5
Maze-Jun Mizutani, Japan 11–7, 11–6, 11–4, 11–6
Crisan-Timo Boll, Tyskland 11–9, 8–11, 15–13, 12–10, 11–6
Chuang Chih-Yuan-Andrej Gacina, Kroatien 11–8, 11–5, 11–4, 7–11, 3–11, 11–5
Kishikawa-Oh Sangeun, Sydkorea 11–8, 11–6, 11–8, 7–11, 11–8
Wang Hao-Gao Ning, Singapore 11–9, 11–7, 11–9, 7–11, 11–3

Dyster svensk OS-insats i singelspelet

Pär Gerell (WR:80) utslagen i första omgången mot coola Egyptiern El-Sayed Lashin (WR:123). Gerell verkar obalanserad, nervös. Lashin utstrålar motsatsen och vinner följaktligen matchen med 4-3 (7–11, 11–4, 11–8, 12–10, 8–11, 8–11, 11–9). Jörgen Persson (WR: 90) vinner i första ganska enkelt mot fyrfaldige afrikanske mästaren, den 37-årige nigerianen Segun Toriola (WR: 139). Jag minns Toriolas oväntade framfart i Peking-OS. Han slog ut Jean Michel Saive och var därefter på vippen att besegra en skakig sydkoreansk världsspelare i form av Oh Sang Eun - som dock lyckades ta sig samman och vända matchen. Det är alltså med en viss bävan man riggar iPaden och kör igång matchen på SVT Play. Vilken form har Persson, undrar man.. Har han tappat mycket efter den där vadskadan och slemsäcksinflammationen i axeln? Nix, inte behöver man vara orolig för det inte. Persson är frisk, fokuserad, rör sig hyfsat och ger inte alls Toriola samma utrymme som Saive och Oh Sang gjorde för fyra år sedan. Han vinner komfortabelt med 4-1 (11–8, 11–7, 12–10, 9–11, 11–6). Men sedan är det roliga slut. I sin andra match ställs Jörgen mot den 20 år yngre kroaten Andrej Gacina (WR:58) och är inte att känna igen längre. Han uppträder nervöst, rör sig långsamt, spelar slarvigt, blekt. Han har faktiskt inte en chans, förlorar 0-4. Setsiffrorna kan vi vara utan. I SVT's OS-studio beskriver Persson sin match som "ett totalt haveri", och det får man ju lov att hålla med om. Någonting verkar fattas de svenska spelarna. Det var ju ändå OS, liksom. Jag tror inte det handlar om vadproblem och träningsuppehåll, snarare inställning och karaktär som i sin tur kan handla om hanterande av känslor och tankar. Innan match. Under match. Efter match. Här har förstås också coacher och landslagsledning ett ansvar. Av någon anledning har varken PG eller Persson tillgång till hela sitt kunnande under singelspelet i London. Men det är ju också rätt intressant hur något kan bli så fel när man står inför en så efterlängtad uppgift. 

Sprutor och flow i rostig men hoppfull 46-åring

The Mastiff And The Tiger

Zhang Jike och Wang Hao

CCTV-4 reportage om rivalerna inför singelspelet i OS - den tibetanska mastiffen Zhang Jike och den manchuriska tigern Wang Hao. Delvis textat på engelska. Ca 43 min. Länk

Vackraste pingisskon

Så snygg den var - Butterfly's stiliga pingsisko från 70-talet.  Extremt tunn och lätt, gick utan större problem att böja ihop mellan tumme och pekfinger, och hade intensivt grön sula. Med nyklippt Stellanfrilla och sådana på fötterna var lyckan gjord i pingishallen 1976. Skon på fotot är en modern uppdatering med viss förstärkning. Denna modell bär namnet 8001 Classic, har inte sett den i Sverige, men finns på Butterfly Nordamerika. 

Bordtennisen på skojakt i Paris

Friendship Sport i Paris, pingisbutik med själ och karaktär.

Den unge mannen på bilden heter Fred och jobbar i Paris enda bordtennisbutik - Friendship Sport - som ligger på 6 Rue du Moulinet i 13de arrondissementet, några kvarter från metrostationen Tolbiac. Det här är en underbar liten affär som rymmer ungefär fem passionerade pingisentusiaster - sedan är det knökfullt och man står utan armbågsrum bland varukartonger, textilier, gummiplattor, stommar och väl tilltagna limtunnor. Under min Parisvistelse besöker jag butiken i förhoppning om att hitta en sedan länge utgången skomodell från Tibhar som jag använde under några säsonger i början av förra decenniet. Svårt nuförtiden att hitta Tibharprodukter i Sverige, tyvärr. Det mesta går förstås att beställa hem, men utbudet är inte sådär jättestort i storlek 46-47, och att hitta en äldre skomodell i de storlekarna kan vara lurigt. Tibhar Rookie hette den, och det kom en snarlik uppföljare för några år sedan som hette Rookie II. På Tibhars hemsida har båda blivit utfasade och verkar ha fått sin fortsättning i modellen Basic som ser ut att bygga på samma enkla grund som Rookiesarna. Formgivningen och designen av moderna pingisskor har annars börjat dra något mer åt det bulligare joggingskohållet - ni vet med transparenta plastbubblor inbakade i fläskiga yttersulor och överlastade plösar och ovansidor med lika gräsliga som stillösa detaljer i silver eller guld. Nej, en pingissko ska vara enkel, lågmäld, stilren och ha en ganska tunn och greppig yttersula. Ur skadesynpunkt kan man alldeles säkert göra lämpligare val, men så länge fötterna och benen fungerar föredrar jag en elegantare och mer traditionell skomodell framför en nybullig och smågrotesk. Hursomhelst - det visade sig att det fanns ett par original Rookies kvar till mig i Frankrike. Sympatiske Fred letade länge och väl bland kartonghögarna i den kaotiska butiken och lyckades till sist gräva fram ett par riktigt rymliga 46:or. För 130 kr! Merci beaucoup, Fred! 

World Ranking 4-6

April. Kina annekterar de fem första platserna på herrarnas världsranking. Ma Long, Zhang Jike, Wang Hao, Xu Xin och ny femma blev Ma Lin som stångade sig förbi Joo See Hyuk och Timo Boll.  Sydkoreanen ner till åttonde, Boll sexa. Japanen Jun Mizutani klättrade upp ett snäpp till sjunde. Rankingen i maj innehöll bara en förändring och det var att den nykorade Spain Open vinnaren, taiwanesen Chih-Yuan Chuang, stötte ut Dimitrij Ovtcharov från topp tio. 31-årige Chuang var för övrigt rankad trea i världen 2003, nu alltså ny tia. På den senaste rankingen, för juni månad är världsmästare Zhang Jike för första gången rankad etta i världen, detta efter sin seger i Korea Open. Den gode Ma Long som varit i topp sedan oktober 2011 därmed nedknuffad till andra plats. Efter sin makalösa svit på 51 vunna matcher i rad fick Ma Long så en reaktion och fick se sig slagen av b l a japanen Koki Niwa i det asiatiska olympiska kvalet och sydkoreanen Lee Sang Su tidigt i Korea Open. Ny trea i världen - med tilläget On Fire - är Xu Xin. Den glödhete 22-årige pennskaftaren gick till final i Korean Open och tog hem prestigefyllda China Open genom att först besegra Zhang Jike i semi och därefter Ma Long i final - båda matcherna magnifika. Därmed tar Xu Xin sig förbi Wang Hao på världsrankingen. Wang Hao fyra. Ma Lin fortfarande femma, Boll sexa och Mizutani sjua. Chih-Yuan Chuang upp två placeringar till åttonde, Wang Liqin kvar som nia medan sydkoreanske Joo See Hyuk faller två pinnhål, ner till tionde plats. De svenska spelarna: Jens Lundkvist fyrtioåtta, Pär Gerell parkerar på plats åttio och Jörgen Persson hittar man numera på åtttioåttonde plats. 


På damernas världsranking är fortfarande Ding Ning i topp. Hon är världsetta sedan november förra året, men ständigt utmanad av övriga kinesiska toppdamer, framförallt väninnan Liu Shiwen. Annars inte mycket dramatik på aprilrankingen - mer än möjligen singaporianskan Feng Tianwei som drösade ner från plats fem till plats nio. På maj månads ranking skuttade Liu Shiwen förbi Guo Yan och är ny tvåa i världen. Därmed skruvar hon på allvar upp tempot i jakten på Ding Ning och den eftersträvansvärda  platsen som världens pingisdrottning. Rutinerade sydkoreanska deffen Kim Kyuang Ah gjorde efter triumfen i Chile Open ett rejält hopp från plats femton till tio. Liu Shiwens vinst i Korea Open och finalplats i China Open medförde att hon poängmässigt knappade in på Ding Ning på junirankingen. Men hur gick det med Ding Ning efter China Open egentligen? Hon blev yr och mådde tjyvens under semifinalen mot Liu Shiwen, det syntes tydligt på videoströmmen från itTv. Diverse källor uppgav att hon direkt efter matchen fördes till sjukhus för undersökning och nålar - och sedan har man har inte hört något. Nåväl - trea på damernas världranking är Li Xiaoxia som tog hem China Open. Fyra är Guo Yan och för första gången bland de fem högst rankade i världen hittar vi 19-åriga japanskan Kasumi Ishikawa. Guo Yue är sexa, Singapores klippa Wang Yuegu sjua och Japans Ai Fukuhara åtta. Taiwans Tie Yana är nia och Kim Kyung Ah är tia. Bästa svenskor: Matilda Ekholm på femtioförsta plats. Daniela Moskowits på trehundranittionionde och Linda Bergström fyrahundraartonde plats. 

Matilda Ekholm till OS?

Matilda Ekholm, Sveriges bästa pingisspelare.

Det har väl knappast undgått någon att Svenska Olympiska Kommittén har satt käppar i hjulet för Matilda Ekholms deltagande i London-OS. Matilda vann det internationella världskvalet i Qatar och man kan tycka att hon därför också borde få chansen att använda den OS-biljett hon spelade till sig. Men enligt SOK når hon inte upp till de nationella kraven som säger att "den aktive ska ha visat konkurrenskraft om en topp 8-placering på OS". De nationella uttagningskriterierna ifrågasätts nu och Svenska Bordtennisförbundet inleder t o m en juridisk process mot SOK vilket är unikt, men troligen inte kommer att ha effekt. Värt att påpeka är att Matilda är högre rankad (51) på damernas världsranking än vad flera av de redan OS-klara svenska herrarna är på sin dito. SBTF har också vädjat till SOK om att herrlandslaget ska få ta med sig Kristian Karlsson som reserv om någon i laget skulle bli skadad. I Peking 2008 hade landslaget Robert Svenson med som reserv. För att stötta Matilda och visa ditt missnöje med beslutet  - gå till Facebooksidan Matilda to Olympics!   


Därmed är bloggdvalan avbruten. Nota Bene.

More about Jorgen Persson

I högerspalten på ITTF's plottriga informationssida om WTTC finns knappen "Quote - Unquote". Klickar man på den och har bra syn så hittar man så småningom följande text från den 29 mars:


"The Chinese journalists could not believe what they hear. “What are you going to do?” Cannily smiling Jorgen Persson repeated: “ I want to play in the Super League after the Olympics and then I can retire.” The reporter with the microphone became nervous. The 46 year old table tennis legend shortly before ending his career will be once more in the Chinese League? To which club? “I do not know yet. I am still waiting for the offers,” he laughs. Even the German journalists could not similarly believe, that the Single’s World Champ of 1991 and four times Team World Master will stop. “You have mentioned once that you are going to retire. Is that now final?” Persson answers calmly: “Yes, after Shanghai, I treated myself a hiatus, now I will really end up.” Prior to this he will however strike one more time in London. He was already twice fourth missing tightly the most sought after Olympics medals. “Of course, every one who goes to the Olympics wants a medal. But to be among the best 16, I could manage that. It is simpler at the Olympics. There are only two Chinese in.” Grinning he added: “And only two Germans.” He also earned a high regard from the Chinese national trainer Liu Guoliang because of his far reached career. “He is now fighting against the sixth generation of our players.” And indeed he could Olympia winner Ma Lin on Tuesday take away a set. The Chinese jokes: “Maybe we could have deployed Xu Xin. As Persson in 1989 5:0 against China won, Xu Xin wasn’t born yet.” Persson also laughs after being referred about his age. “My colleagues are sometimes calling me humorously Grandpa. We have a player in our team, Kristian Karlsson, I am older than his mother and equally of the same age like his father.” He narrated, it is for him a great pleasure to train with the younger players and relay his experiences to them. To keep himself fit, he does running and strength training. “When I wake up every morning, I feel nothing. I am already 46 but still fit and I am very thankful for it.”

WTTC i Dortmund till handlingarna

• Publiken, stämningen - 11000 personer i kokande gryta i Westfalen Halle.

• De svenska herrarnas svaga inledningen av turneringen, sedan blåstället som åkte på, vändningen och tändningen mot Slovenien, Grekland och Portugal fram till kvartsfinalen mot Tyskland som var för bra. Formstark Jens Lundkvist gör en bra insats. Sverige 6:a och Ulf Tickan Carlsson tycks få spelarna att trivas.

• De svenska damerna lyckades vinna mot Taiwan. Unga Daniela Moskovits 443:a i världen slog taiwanesiska ettan, Huang Yi-Hua, (36:a) med 11–9 i skilje. Annars inget vidare roligt VM för svenskorna som hamnade på plats 20 vilket innebär nedflyttning till andra divisionen, precis som för fyra år sedan. Matilda Ekholm gör vad hon ska, men är lite för ensam och det räcker ju inte så långt då.

• Europeiska damerna närmar sig Asien något. Polska, tyska och rumänska damerna tydligt framåt. Holland 6:a och därmed bäst placerade lag från Europa.

• Thrillers på damsidan: kvartsfinalerna mellan Japan & Sydkorea, samt Tyskland & Singapore. Stor nerv och dramatik också i semifinalen mellan Singapore & Sydkorea med slagräkningen i slutet mellan Wang Yuegu och Kim Kyung Ah.

• 17-åriga Bernadette Szocs chocköppning mot segstartad Ding Ning i första matchen mellan Rumänien och Kina.

• Semifinalen mellan Tyskland och Japan där Dimitrij Ovtcharov storspelar och besegrar Jun Mizutani för allra för första gången i fantastisk match 1 . Och där kompakta krutpaketet Seiya Kishikawa imponerar i fantastisk match 2 mot Patrick Baum.

• Fjärde och femte setet mellan Zhang Jike och Timo Boll i finalen. Zhang Jike har 2-1 i set och 4-3 mot Boll då han stänker in en backhand över bordet till 5-3, men släpper i samma ögonblick något mentalt varvid Boll kryper in i det skapade utrymmet och vecklar ut det bästa han har. Timo vinner 6 raka bollar till 9-5, 10-6, men Zhang Jike bulldogbiter sig fast och når 10-10 innan han tvingas släppa greppet igen. Boll vinner 12-10 och utjämnar till 2-2. Trots tappad 2-0 ledning är Zhang Jike imponerande stark och tornar upp sig framför Boll i avgörande set. Han tar ledningen med 6-0, tillbakafladdrar till 6-3, stakar på till 7-3, är omutlig till 10-5 och vinner med 11-6 och Kina får viktiga 1-0.

• Ma Long, vad ska vi göra åt honom? Borde han inte haft en egen kungatron i Westfalen Halle? Hans utomordentligt konsistenta och hiskeligt höga spelnivå förtjänar att hyllas. Hade gärna sett honom bäras runt på en segersköld mellan hagarna. från och till bordet liksom, från match till läktare - mottaga folkets jubel. Gratis chokladbollar. Dito korv med bröd.

• Jörgens Perssons spelglädje och jobb vid bordet - vid 46-års ålder! Han blev dessutom den förste som knep ett set på Ma Lin i Dortmund.

• I Jörgens vinstmatch mot portugisen Andre Silva konstaterar Richard Prause i kommentatorsbåset: "One quality these old Swedes all have - this control to keep the ball inside - they dont miss easily".

• Intervjuerna från itTV. Ta också en titt på Chuck Hoey's stilla rundvandring i ITTF Museum Exhibition med material från ITTF's PingisMuseum i Lausanne.

• Final Positions.

• Vi visste, men ändå - Jörgen meddelade att han har spelat sin sista VM-turnering och det känns förbaskat sorgligt. En epok går..

Ordningen återställd

Guo Yue

Japp, då var det klart. Kinas artonde Lag-VM-guld sedan 1965. Och Corbillon Cup pokalen är i rätta händer igen efter genomklappningen i Moskva 2010. Men nog blev det en avslagen final mellan Kina och Singapore. Kan man tycka. Både Feng Tianwei och Wang Yuegu hade de senaste dagarnas hårda duster i kroppen - kvartsfinalen mot Tyskland och semifinalen mot Sydkorea. Orken såg ut att börja tryta för singaporianskorna efter ett set eller två. Lite tråkigt. För det fanns en del möjligheter idag. Kinesiskorna kändes inte så solida och väl förberedda som man hade förväntat sig. De bjuder inte på sin bästa pingis, kommer inte riktigt upp i nivå. Men de vinner. Rätt klart. Ändå. Liksom. Trevligt är att Guo Yue fick förtroendet att spela, att det är hon som får avgöra, slå in matchbollen och kasta racket i luften. Det är hon värd efter att ha haft det tufft ett par år. Fan, hon är bara 23 år och varit med så länge. Blev singelvärldsmästare redan som 18-åring. Uppenbarligen är hon på väg att hitta rätt väg igen. Häromveckan uttalade sig hennes coach, Kong Linghui, i positiva ordalag om hennes utveckling och mentala läge i en intervju för pingissidan Tabletennista: "Guo Yue was daring enough to analyze her own mindset over the past year. She admitted that it was indeed her problem. The technical aspect is not really important. Having to realize her own problem areas is more important as she needs to face those to increase her maturity."

Kina-Singapore 3–0

Ding Ning-Feng Tianwei 14–12, 8–11, 11–4, 11–3
Li Xiaoxia-Wang Yuegu 11–9, 11–13, 12–10, 11–5
Guo Yue-Li Jiawei 11–8, 11–6, 11–9

Update & correction. Det fanns spelmässiga ljuspunkter:

Drama i Dortmund

Klippa: Wang Yuegu

Ja, mer spännande (i nagelbitande mening) än så här blir det nog inte i Lag-VM i Dortmund. I alla fall inte om man är från Singapore. Den kvinnliga presidenten för Singapores Bordtennisförbund, Lee Bee Wah, skiver i en Facebookpost: Nail-biting, heart-stopping match" - - och visst är det så. De tyska damerna skakade om de regerande världsmästarna Singapore riktigt ordentligt i kvartsfinal. Tyska deffen och EM-tvåan Irene Ivancan (WR.49) chocköppnade med att vinna över världsfemman Feng Tianwei i tre raka set (11-8, 11-9, 11-8). Nykorade Europa Top-12 mästarinnan, tyskkinesiska Wu Jiaduo (WR 18) besegrar sedan världsåttan Wang Yuegu  med 3-0 (11-6, 11-9, 11-7). Hemmapubliken vädrade förstås sensation, och man skapade ett ruggigt tryck i hallen. Alla Singaporianskor förlamade av förtvivlan utom en, Li Jiawei (WR 15) som - utan att vara någon självklar deffdödare - gick ut betvingade defensiva Kristin Silbereisen (WR 61) i en thriller över fem set (11-6, 11-8, 9-11, 9-11, 14-12). Feng Tianwei tar sig sedan samman mot Europas bästa spelare Wu Jiaduo - vinner med något mödosamma 3-1 (9-11, 11-9, 11-4, 12-10)  och utjämnar lagmatchen till 2-2. Den avgörande matchen står mellan Irene Ivancan och Wang Yuegu. Tyskan vinner första set (11-9). Wang Yuegu vinner andra set klart (11-5). I tredje set har singaporianskan två setbollar, men Ivancan vänder och tar hem setet. (13-11). Här börjar den masshövdade tyska publiken tappa all sans. Man går i segerspinn och skriker ut sitt stöd för Irene Ivancan och Tyskland - men det är för tidigt, man glömmer motståndet, glömmer det rutinerade 32-åriga kraftpaketet Wang Yuegu som lyckas stålsätta sig och visa exceptionell koncentrationsförmåga under svåraste press. Med tung börda - Singapores ära och anseende - på sina axlar tar hon på sig blåstället och vänder matchen. Hon vinner de sista två seten med 11-8 och 11-4. Och Singapore är i semifinal. Där väntar i morgon Sydkorea som något överraskande besegrade Japan i en minst lika tät holmgång. Olidlig förlust för Japan och framförallt för unga Kasumi Ishikawa som hade två matchbollar i den avgörande matchen mot koreanska defensivdrottningen Kim Kyung Ah. 

World Ranking 2 & 3

Ding Ning och Ma Long

Ma Long,  Zhang Jike, Wang Hao - etta två trea i världen. Xu Xin kryper närmare och är nu fyra, hans högsta rank någonsin. Detsamma gäller världens bästa defensivspelare, sydkoreanen Joo Se Hyuk, som förra månaden tog klivet upp från åttonde till sjätte plats och denna månad tar ytterligare ett steg. Därmed når Joo den gyllne platå där de fem allra förnämsta bordtennisspelarna i världen gömmer sina skatter. Vidare - Timo Boll vilar sig i form, tappar två placeringar och är nere på en sjätte plats. Så lågt har han inte varit rankad sedan oktober 2008. Läget är däremot oförändrat för Ma Lin som ligger kvar på sjunde sedan februarirankingen. Japanen Jun Mizutani är ny åtta och krånglar sig förbi legenden Wang Liqin som parkerar på nionde plats före tyske Dimitrij Ovtcharov som fortfarande ligger på tionde plats. 
Ding Ning, Liu Shiwen och Guo Yan är trion i topp på damernas världsranking.  Li Xiaoxia är fyra och Singapores Feng Tianwei är stationerad på femte plats. Unga japanska Kasumi Ishikawa tar sig upp ett pinnhål till sjätte plats och har aldrig förr varit så högt rankad. Guo Yue tappar en placering och är med det rankad sjua i världen. Wang Yuegu, Singapores näst bästa spelare är kvar på åttonde plats sedan förra månaden. Hon jagas av coola kinesiska defensiven Wu Yang som flyttar upp ett hack från tionde till nionde plats. Avslutningsvis - med ett passande namn för en som är rankad som nummer tio i världen ser vi återigen - Tie Yana - Singapores tredje dam.

SM-helg

Livesändningar från Pingis-SM i Borås hittas på Pingis-TV. Men ta först en titt på Jörgen Persson, Jan-Ove Waldner och Mikael Appelgren i SVT´s morgonsoffa häromdagen - goodtime television för den pingisivrige.

Showtime

Klipp med J-O Waldner och Jörgen Persson från Energis Masters i St Wendel i tyska Saarland den 26 januari. Eländigt spel fram till 1.20 då showen bryter ut..

Europa Top 12

Wu Jiaduo - 1:a i Europa och 16:de dam i världen

2012 års upplaga av Europa Top 12 var en ganska trist historia på herrsidan. Precis som förra året var några av de bästa spelarna inte med; Timo Boll, Patrick Baum, Michael Maze och fjolårsvinnaren Kalinikos Kreanga saknades. En tungsint Vladimir Samsonov lyckades på något märkligt sätt trassla till det för sig och förlora mot sympatiske ryssen Kirill Skachkov i semifinal. Denne förlorade sedan i sin tur finalen klart (0-4) mot taggade tyske världstian Dimitrij Ovtcharov. Därmed blev det tyska segrar både på herr och damsidan eftersom 34-åriga tyskkinesiskan Wu Jiaduo vann damernas tävling genom att finalslå hollandkinesiska deffen Li Jie med 4-3 i set. Inga svenska deltagare. Annat var det år 1975 i Top 12 då Sverige vann dubbelt genom Ann-Christin Hellman och Kjell Hammaren Johansson. 

På pingisens bakgård 4

Ack, ja - det är säsong, även på bordtennisens bakgård är allting igång. Vårt lag i motionsserien består numera av fyra personer. Jag och min gamla pingiskollega A har under säsongen haft god hjälp av två reserver födda några decennier senare än oss. De har fått spela hela hösten, och har gjort det bra. Dock är de, trots sin ungdom, inte riktigt lika vassa som vi är - varför tabelläget varit något sämre än förra året. Men vi hade inget annat val än att ta in fler spelare i truppen eftersom både min vapenbroder och jag har en benägenhet att skada oss i långt högre grad än den genomsnittlige bordtennisspelaren. Och är det inte skador som spökar så tvingas vi vara borta av andra orsaker såsom jobbresor eller i ren förfäran över tillvaron i stort. Nåväl. En spelare i det lag som ledde serien vid årsskiftet kommenterade vår höga frånvaro för några veckor sedan. Han påpekade med syrlig skämtsamhet att vi måste vara av "klent virke".. Jag höll med honom utan att blinka. För han har alldeles rätt. Vi är skruttiga som få, haltar betänkligt, ja vi vacklar fram. Det är vi de första att skriva under på. Det är en smula beklämmande att konstatera, men livet och tillvaron ger oss inte en starkare pingisgrund att stå på just nu. När serien var färdigspelad och vunnen i april förra året tog vi slut. Vi lade ner all bordtennis och körde inte något pass förrän i oktober. Det var inte tänkt att bli så, men så blev det. Nog kom vi båda två hyfsat snabbt igång och kunde hitta en anständig nivå efter uppehållet - men kropparna våra strejkar och tenderar att gå sönder mest hela tiden, t.o.m. i en sketen motionsserie på pingisens bakgård. I min första lagmatch i höstas fick jag problem med ett knä och tvingades vila fram till jul. Sedan var det dags för ryggen och ny konvalescens. Så det blir ingen kontinuitet. Man spelar ett pass, en match, sedan får man vila några veckor. Formen är självfallet under all kritik. Förra året vann jag 53 matcher, förlorade 3. I år har jag bara lirat 9 singlar och har redan ett par förluster. Jag har hur mycket som helst att skylla på. Knäet håller för tillfället, men ryggslutet gör sig påmint efter varje tillstymmelse till ordentligt fotarbete. Jag har ingen ork, kör med fel plattor på fel stomme och tycker det är förbaskat trögt att lira. Men det finns ljuspunkter! Att vi dricker kaffe, röker och tuggar tuggtobak mellan matcherna gör oss inte starkare, men får oss i alla fall att känna ett visst lugn. För det är ju så - vi tar oss samman ibland. Och även om den där spelaren i ledarlaget satte fingret på ett problem, dvs att vi är byggda av ovanligt klent virke, så föranledde hans kommentar möjligen att vi tog oss samman något i matchen mot just dem häromveckan - inte mer än vad våra otränade kroppar tillät, men ändå, det vi presterade räckte.. Vi vann med 5-0, och serieledarna var besegrade utan större besvär. Sedan dess har det varit hackat och malet igen, men vi kämpar på. Är den ene på dekis så brukar den andre höja sig en smula. Det ska rätt mycket till för att vi ska förlora en lagmatch. Och vi är av tradition och ohejdad vana rätt starka i dubbel. 

  

Livesändning från Europa Top 12

Hela helgen här

Raised to be a champion

BabyPro - Pojkar 1 (år) 

Propaganda från fjolåret

Slovenian Open

Liu Shiwen och Ding Ning

Vad jag gillar dusterna mellan Ding Ning och Liu Shiwen, världens just nu bästa bordtennisdamer. Final i Slovenian Open och de två väninnorna förvandlas till de mest sammanbitna kombattanter man kan tänka sig. Men självfallet med ett värdigt uppförande gentemot varandra. De är så samlade, så infernaliskt disciplinerade och professionella. Vi bjuds på ett förnämligt pingisdrama, en raffinerad kamp på flera plan. De båda kinesiskornas mentala resa går att följa via subtila åtbörder - ansiktsuttryck, gester, rörelser och blickar under matchens gång. De har att hantera sina egna nerver och tankevindlingar, och de ska förhålla sig klokt till motståndarens beteende vid bordet. Den taktiska dispositionen ska hållas levande. Vi ser växelspelet mellan att ta initiativet och förlora detsamma - förmågan att vinna också de bollar där man gör felval och tappar styrfart, att vrida dessa rätt, att vara uthållig. Vid 2-2 i set och 7-4 till Liu Shiwen tar Ding Ning timeout och pratar sig själv tillrätta. Det fungerar. 4-7 blir till 5-7 och 6-7 vilket medför att Liu Shiwen väljer att ta sin time out. Den hjälper föga - hon förlorar sin ledning och vinner inte fler bollar under setet. Hon tycks inte klara av att svara mentalt, tar faktiskt inte poäng igen förrän vid ställningen 0-6 i nästkommande set. Ding Ning vinner tretton bollar i rad - och hon är stadig här, hittar rätt mix av fart och placering, vågar växla ner i tempo och håller inne vissa av sina attacker, döljer destination, en millisekund extra innan de skjuts ut, vilket medför att Liu Shiwen tappar i rytm och timing. Slutsetet går fort. Vi ser en uppgiven och slagen hjältinna i Liu Shiwen. Matchen till Ding Ning med 13-11, 6-11, 9-11, 11-7, 11-7, 11-3. En minst lika fenomenal final blev det på herrsidan där Zhang Jike slog Ma Long. Därmed ändades en av de längsta segersviter som världen skådat på den här nivån. 51 matcher vann han i rad, Ma Long, innan den regerande världsmästaren sa stopp. Slovenian Open blev - trots att de bästa européerna inte var med på herrsidan - en makalös tävling med makalösa finaler. Roligt också att Matilda Ekholm vinner (11–7, 8–11, 12–10, 11–9, 11–5) över rutinerade Krisztina Toth från Ungern (WR.48) innan hon faller med hyfsat hedrande siffror (10-12, 19–17, 6–11, 7–11, 5–11) mot Kasumi Ishikawa, Japan (WR. 8) i omgång 3. Om några dagar börjar Europa Top-12 i Frankrike. Jag noterar att Fru Toth har en reservbiljett dit. Kan inte någon ge den till Matilda istället? I nuvarande form och skick skulle hon förmodligen kunna göra bra ifrån sig där. I väntan på Top 12 - se om Slovenian Open och Hungarian Open på itTV. 

Förklaringen..

Här har vi alltså förklaringen till Ding Nings förlust mot Wu Yang i Ungerska Öppna. Bara dagarna innan match uppträdde hon på CCTV Sports Personality Awards Show. En apart och migränframkallande uppvisning i glättighet och hejdlöst nonsens. Pingisdoktorn ordinerar därför Ding Ning:  

• Lådträning och råkost.
• Fördjupande skönlitterära läsupplevelser varvade med sträng bordtennisteori. 

Hungarian Open

Världsmästare Zhang Jike hade ingen bra dag mot formstarke Joo Se Hyuk i kvartsfinalen av Hungarian Open i Budapest, årets första tävling på Pro Touren. Nog såg han fysiskt stark ut, Zhang Jike, men också stabbig och trög. Finjusteringen var satt ur spel och han hade tydliga svårigheter att hitta rätt dosering av skruv och fart i sina fh-loopar - men å andra sidan så verkade han inte bry sig nämnvärt.. Motiv okänt. Sömnproblem? Skadekänning? Kärleksproblem? Av någon anledning var han inte i fas med sig själv. En desto bättre dag hade då Joo See Hyuk som vann komfortabelt med 4-0: 11-5, 11-7, 11-7, 11-4. Sydkoreanen slår sedan rumänen Adrian Crisan (WR. 34) med 4-1 i semi innan han får ge sig mot världsettan Ma Long i finalen. Det är ju lite speciellt med Ma Long: Han kan inte förlora. Det har sett ut så under mer än ett halvår nu.. Han har inte lagt en match. Vad ska man säga? Han är överjävlig. Ett fenomen. Man får nästan hoppas att han tappar några snart så han inte sparar den där förlusten till OS i London.. Om han blir uttagen. Den 23-årige suveränen hade dock vissa problem på sin väg fram till slutsegern i Budapest. Han var illa ute i såväl kvartsfinalen - där Chen Qi bjöd på en holmgång över sju set - som i den stenhårda semifinalen mot Xu Xin. Han vinner båda matcherna med två bollars marginal i skilje. Finaldramat mot Joo Se Hyuk tar han också hem i avgörande set: 7-11, 11-4, 4-11, 11-4, 7-11, 11-7, 11-8. Se på itTV

Noterat i övrigt: Robert Svensson (WR. 77) flyger med klara 4-0 i första omgången mot tyske Bastian Steger (WR. 22). Matilda Ekholm (WR. 69) besegrar sydkoreanskan Lee Eun Hee (WR. 29) med 4-2 och når åttondelsfinal där hon pressar singaporianska stjärnan Li Jia Wei (WR. 14) till ett skiljeset. Li Jia Wei´s setsiffror först: 9–11, 11–7, 11–5, 9–11, 11–3, 5–11, 11–6. Bra av Matilda, men i en bara något bättre och klokare värld hade hon vunnit den här matchen. Jag sitter just nu och ser den på itTV och det är tydligt att hon inte bara utmanas av motståndaren - utan också av sig själv. Det är för mycket känslor i hagen, känns oroligt. Fokus och taktisk stringens blir lidande. Jag tror att hon bränner alldeles för mycket energi på frustrerade små utbrott. Noterar ilskna sparkar i mattan, rack i bordet osv. Det är inte snyggt och kan vara skillnaden mellan förlust och segersötma. Hoppas att hon kan hitta ett mer gediget förhållningssätt framöver. Det hade varit trevligt att se Matilda bland de 50 bästa i världen så småningom. Vidare: Vi ser en världsfyra på uppgång i Liu Shiwen som anger tonen för det nya året med riktigt bra spel. Hon besegrar världstvåan Li Xiaoxia med 4-1 i semifinal och slår världtrean Guo Yan med 4-2 i finaleriet. Liu Shiwen ser hiskeligt stark ut, och kommer snart att utmana Ding Ning om första platsen på världsrankingen. Ding Ning faller precis som världsmästarkollegan Zhang Jike mot en defensivspelare i sin kvartsfinal. Wu Yang vinner med 4-1 i set. Ding Ning spelar inte dåligt, men gör en del felval, saknar i viss mån momentum och fastnar i rullande. Ma Lin har inget att hämta mot Xu Xin i kvarten, men vinner dubbeltävlingen i par med Chen Qi och är glad som en speleman under prisutdelningen - som jag ser på nu, och som du hittar här ett tag till. Väl på pallen får pristagarna stora dammvippor i sina händer, eller är det blommor.. ja det är blommor.. Ma Lin börjar glatt vinka med sin till publiken. Zhang Jike verkar tycka att det är en god idé och tipsar Chen Qi om att göra detsamma.. Chen Qi luktar på sin blomma. Det slår mig att detta skulle kunna vara iakttagelser gjorda av en sinnessjuk men bordtennisälskande man.. Det kan inte hjälpas.