Showtime

Klipp med J-O Waldner och Jörgen Persson från Energis Masters i St Wendel i tyska Saarland den 26 januari. Eländigt spel fram till 1.20 då showen bryter ut..

Europa Top 12

Wu Jiaduo - 1:a i Europa och 16:de dam i världen

2012 års upplaga av Europa Top 12 var en ganska trist historia på herrsidan. Precis som förra året var några av de bästa spelarna inte med; Timo Boll, Patrick Baum, Michael Maze och fjolårsvinnaren Kalinikos Kreanga saknades. En tungsint Vladimir Samsonov lyckades på något märkligt sätt trassla till det för sig och förlora mot sympatiske ryssen Kirill Skachkov i semifinal. Denne förlorade sedan i sin tur finalen klart (0-4) mot taggade tyske världstian Dimitrij Ovtcharov. Därmed blev det tyska segrar både på herr och damsidan eftersom 34-åriga tyskkinesiskan Wu Jiaduo vann damernas tävling genom att finalslå hollandkinesiska deffen Li Jie med 4-3 i set. Inga svenska deltagare. Annat var det år 1975 i Top 12 då Sverige vann dubbelt genom Ann-Christin Hellman och Kjell Hammaren Johansson. 

På pingisens bakgård 4

Ack, ja - det är säsong, även på bordtennisens bakgård är allting igång. Vårt lag i motionsserien består numera av fyra personer. Jag och min gamla pingiskollega A har under säsongen haft god hjälp av två reserver födda några decennier senare än oss. De har fått spela hela hösten, och har gjort det bra. Dock är de, trots sin ungdom, inte riktigt lika vassa som vi är - varför tabelläget varit något sämre än förra året. Men vi hade inget annat val än att ta in fler spelare i truppen eftersom både min vapenbroder och jag har en benägenhet att skada oss i långt högre grad än den genomsnittlige bordtennisspelaren. Och är det inte skador som spökar så tvingas vi vara borta av andra orsaker såsom jobbresor eller i ren förfäran över tillvaron i stort. Nåväl. En spelare i det lag som ledde serien vid årsskiftet kommenterade vår höga frånvaro för några veckor sedan. Han påpekade med syrlig skämtsamhet att vi måste vara av "klent virke".. Jag höll med honom utan att blinka. För han har alldeles rätt. Vi är skruttiga som få, haltar betänkligt, ja vi vacklar fram. Det är vi de första att skriva under på. Det är en smula beklämmande att konstatera, men livet och tillvaron ger oss inte en starkare pingisgrund att stå på just nu. När serien var färdigspelad och vunnen i april förra året tog vi slut. Vi lade ner all bordtennis och körde inte något pass förrän i oktober. Det var inte tänkt att bli så, men så blev det. Nog kom vi båda två hyfsat snabbt igång och kunde hitta en anständig nivå efter uppehållet - men kropparna våra strejkar och tenderar att gå sönder mest hela tiden, t.o.m. i en sketen motionsserie på pingisens bakgård. I min första lagmatch i höstas fick jag problem med ett knä och tvingades vila fram till jul. Sedan var det dags för ryggen och ny konvalescens. Så det blir ingen kontinuitet. Man spelar ett pass, en match, sedan får man vila några veckor. Formen är självfallet under all kritik. Förra året vann jag 53 matcher, förlorade 3. I år har jag bara lirat 9 singlar och har redan ett par förluster. Jag har hur mycket som helst att skylla på. Knäet håller för tillfället, men ryggslutet gör sig påmint efter varje tillstymmelse till ordentligt fotarbete. Jag har ingen ork, kör med fel plattor på fel stomme och tycker det är förbaskat trögt att lira. Men det finns ljuspunkter! Att vi dricker kaffe, röker och tuggar tuggtobak mellan matcherna gör oss inte starkare, men får oss i alla fall att känna ett visst lugn. För det är ju så - vi tar oss samman ibland. Och även om den där spelaren i ledarlaget satte fingret på ett problem, dvs att vi är byggda av ovanligt klent virke, så föranledde hans kommentar möjligen att vi tog oss samman något i matchen mot just dem häromveckan - inte mer än vad våra otränade kroppar tillät, men ändå, det vi presterade räckte.. Vi vann med 5-0, och serieledarna var besegrade utan större besvär. Sedan dess har det varit hackat och malet igen, men vi kämpar på. Är den ene på dekis så brukar den andre höja sig en smula. Det ska rätt mycket till för att vi ska förlora en lagmatch. Och vi är av tradition och ohejdad vana rätt starka i dubbel. 

  

Livesändning från Europa Top 12

Hela helgen här

Raised to be a champion

BabyPro - Pojkar 1 (år) 

Propaganda från fjolåret

Slovenian Open

Liu Shiwen och Ding Ning

Vad jag gillar dusterna mellan Ding Ning och Liu Shiwen, världens just nu bästa bordtennisdamer. Final i Slovenian Open och de två väninnorna förvandlas till de mest sammanbitna kombattanter man kan tänka sig. Men självfallet med ett värdigt uppförande gentemot varandra. De är så samlade, så infernaliskt disciplinerade och professionella. Vi bjuds på ett förnämligt pingisdrama, en raffinerad kamp på flera plan. De båda kinesiskornas mentala resa går att följa via subtila åtbörder - ansiktsuttryck, gester, rörelser och blickar under matchens gång. De har att hantera sina egna nerver och tankevindlingar, och de ska förhålla sig klokt till motståndarens beteende vid bordet. Den taktiska dispositionen ska hållas levande. Vi ser växelspelet mellan att ta initiativet och förlora detsamma - förmågan att vinna också de bollar där man gör felval och tappar styrfart, att vrida dessa rätt, att vara uthållig. Vid 2-2 i set och 7-4 till Liu Shiwen tar Ding Ning timeout och pratar sig själv tillrätta. Det fungerar. 4-7 blir till 5-7 och 6-7 vilket medför att Liu Shiwen väljer att ta sin time out. Den hjälper föga - hon förlorar sin ledning och vinner inte fler bollar under setet. Hon tycks inte klara av att svara mentalt, tar faktiskt inte poäng igen förrän vid ställningen 0-6 i nästkommande set. Ding Ning vinner tretton bollar i rad - och hon är stadig här, hittar rätt mix av fart och placering, vågar växla ner i tempo och håller inne vissa av sina attacker, döljer destination, en millisekund extra innan de skjuts ut, vilket medför att Liu Shiwen tappar i rytm och timing. Slutsetet går fort. Vi ser en uppgiven och slagen hjältinna i Liu Shiwen. Matchen till Ding Ning med 13-11, 6-11, 9-11, 11-7, 11-7, 11-3. En minst lika fenomenal final blev det på herrsidan där Zhang Jike slog Ma Long. Därmed ändades en av de längsta segersviter som världen skådat på den här nivån. 51 matcher vann han i rad, Ma Long, innan den regerande världsmästaren sa stopp. Slovenian Open blev - trots att de bästa européerna inte var med på herrsidan - en makalös tävling med makalösa finaler. Roligt också att Matilda Ekholm vinner (11–7, 8–11, 12–10, 11–9, 11–5) över rutinerade Krisztina Toth från Ungern (WR.48) innan hon faller med hyfsat hedrande siffror (10-12, 19–17, 6–11, 7–11, 5–11) mot Kasumi Ishikawa, Japan (WR. 8) i omgång 3. Om några dagar börjar Europa Top-12 i Frankrike. Jag noterar att Fru Toth har en reservbiljett dit. Kan inte någon ge den till Matilda istället? I nuvarande form och skick skulle hon förmodligen kunna göra bra ifrån sig där. I väntan på Top 12 - se om Slovenian Open och Hungarian Open på itTV.