Allt börjar röra på sig nu, ta form. Det kan ha med våren att göra. Och det kan bero på att VM i Frankrike närmar sig. Den europeiska bordtenniskommuniteten har börjat vakna till liv för att kunna stå upp mot de kinesiska soldaterna i Paris i maj. En del gamla spelare kryper fram ur sina skal och verkar gå en ny vår till mötes, och en del yngre spelare står under en annan sorts utveckling - är i fortsatt normal progress samtidigt som den ökade träningsdosen inför VM börjar ge resultat. Stigande formkurvor. Snar boost. Det är som om det pågår en intensiv och subversiv verksamhet med mål att - om inte störta så i alla fall trotsa och skaka om den kinesiska övermakten. Kineserna är medvetna om vad som händer. De har tagit del av skeendet så många gånger förut. Folkrepublikens tigerradar scannar noggrant av aktiviteten i cirklarna utanför det absoluta toppskiktet. Där framträder en hel del europeiska spelare, men i år också några enstaka spelare från exempelvis Egypten och Brasilien - och givetvis en hel drös från utomkinesiska Asien. Det stora sydkoreanska rövarbandet med unga spelare som Kim Min Seok och Lee Sangsu - kan eventuellt börja utmana igen. Det såg så bra ut när de kom fram där 2011 nångång, sedan har det stannat av en smula.
I gruppen av seriösa utmanare återfinns också "dos Chihuahua's" från Taiwan, d v s Chuang Chih-Yuan och Chen Chien-An. Den sistnämnde vann över Zhang Jike i lagfinalen av ITTF World Team Classic i Guangzhou . Tur då att Jike hade lagkamrater som var mer svårslagna. Ja segermaskiner är de, och vinner - i all evighet - amen. Xu Xin har blivit utmanad från diverse håll, men har lyckats behålla vinnarspår. Wang Hao är hyfsat stabil fortfarande. Ma Long - är Ma Long. Regerande världsmästare Jike går på pumpen från och till. I Euro Asia All Star Challenge blev det däng mot vitryske långskånken Samsonov. Samtidigt ser man ju hur mycket han - Zhang Jike - har att släppa loss. Förmodligen planerar han att låta den ackumulerade energin brisera i match efter match i Paris.
Japanerna försöker förtvivlat få häng på kineserna. Koki Niwa såg nästan obstinat ut under sin match mot Zhang Jike i World Team Classic - eller så var han bara frustrerad och rådvill.. det blev nämligen brakförlust med 0-3. Men det är kul att se honom, han gör en del spektakulära saker vid bordet. Kenta Matsudaira har spelat riktigt bra, utmanat uppåt och sålt sig betydligt dyrare än vanligt på sistone. På tal om bra pingis.. Jun Mizutani och Marcos Freitas hade en oerhört tjusig batalj i Euro Asia All Star Challenge. Extremt öppen och ren spelbild. Sevärd match, nästan vällustig.. Men det peakar direkt så var med i första bollen...
För det mesta har Kina kalkylerat rätt och haft tigerkoll på både sig själva och sina motståndare under VM, men inte alltid. För tio år sedan vann Werner Schlager och i finalen mötte han sydkoreanske deffen Joo See Hyuk. Sedan dess har kineserna varit extremt grundliga och vi har bara haft kinesiska världsmästare. Men det blir sannerligen ingen lätt uppgift för dem att klara av att gå hela vägen i VM. Det är det aldrig. De spelar med extremt höga förväntningar på sina axlar, och starka världsspelare flåsar dem i nacken i snart varje hage. I det ljuset framstår Ma Longs många matchvinster, hans långa segerrader internationellt och i kinesiska ligan, som nästan övermänskliga bedrifter. Skulle han ta hem VM vet jag faktiskt inte riktigt vad jag gör. Det hade gjort mig så oerhört glad. Han är värd det, men om han klarar av det är en helt annan sak.
Den hyperintressanta pingisvåren är redan här. Korea Open är i full gång i Incheon City.
itTv sänder därifrån, missa inte det. I dag
vid 13-tiden spelar Ma Long mot ryssen Alexey Liventsov. Det var han som skapade rubriker då han slog ut Ma Lin i andra omgången av Harmony Open 2011. Igår besegrade han den lille stabbige men spelskicklige japanen Seiya Kishikawa med 4-1. Alla de bästa kineserna är med i Korea. Inga svenskar, inga tyskar herrar heller. Timo Boll håller sig borta. Han verkar satsa allt på att dyka upp som
gubben i lådan och skrämma slag på alla sina motståndare i VM. Och fyller Dimitrij Ovtcharov på med några mått självförtroende till inför Paris så kan han nog skrämmas lite han med. Sedan unnar jag verkligen Samsonov att få ställa till det - skrälla till det - det är sista chansen liksom.. Tänk om han skulle gå och vinna.. Så lycklig han hade sett ut, så äppelkindad och belåten han hade blivit.. Men nej, det ska väl inte kunna gå..? Hur som helst så var det kul att se honom mot Zhang Jike häromveckan. Bara i bäst av fem set, men ändå - "Vladi" gav prov på mental uthållighet, och gott självförtroende både i slagexekvering och i taktiskt hänseende.. Länge sedan man såg honom så stark. VM i Paris hägrar, motiverar.
