Kina har tagit hem åtta raka lag-VM-guld sedan Jörgen Persson slog in matchbollen mot Liu Guoliang i Sveriges vinst över kineserna i Kuala Lumpur år 2000. Kinas nuvarande lag är tidernas bästa och har idag vunnit en ny lag-VM titel genom att besegra Tyskland med klara 3-0. Samma siffror som i semifinalen mot Sverige igår.
Den länge framemotsedda finalen mellan Kina och Tyskland blev inte så spännande som den hade kunnat bli eftersom tyskarna fick spela utan Dimitrij Ovtcharov som var skadad, och Timo Boll var inte helt i ordning han heller. Att tyskarna alls nådde final var med tanke på skadeläget en smärre bedrift. Deras semifinal mot Sydkorea blev gastkramande och vanns med minsta möjliga marginal, 3-2. Förmodligen brände tyskarna både krut och kroppar där.
Kina - Tyskland: 3-0
Ma Long - Timo Boll: 3-0 (11-4, 11-8, 11-3).
Fan Zhendong - Ruben Filus: 3-0 (11-4, 11-5, 11-4).
Xu Xin - Patrick Franziska: 3-1 (9-11, 12-10, 11-7, 11-5).
Så här ser det ut när Fan själv formar Cornamedan han får axelmassage av munter Xu Xin. Världens genom tiderna bästa bordennislandslag bestående av Ma Long, Fan Zhendong och Xu Xin är framme i final mot Tyskland.
Japan fick en sensationell start i semifinalen då 17-åriga Mima Ito besegrade den fyrfaldiga World cup-vinnaren Liu Shiwen. Kinesiskan, a k a Queen of speed fick smaka på egen medicin när hon utsattes för Mima Itos furiösa attackspel. Efter inledningsmatchen var det dock ingen tvekan om vilket lag som hade de starkaste spelarna. Kinesiskorna släppte inte ett enda set, och Liu Shiwen kunde själv spela hem guldet till Kina i sin avslutande match mot Miu Hirano.
Bara vid två tillfällen sedan 1975 har kinesiskorna missat VM-titeln, 1991 då Korea vann, och 2010 då Singapore segrade. Det här var deras 21:a VM-guld. Och för tredje gången i rad var det japanskor som stod för motståndet.
Japan har inte vunnit VM sedan 1971, men har just nu unga och extremt lovande lag på både dam- och herrsidan, så om ett par år kan det vara dags, om det vill sig väl. Att Tomakazu Harimoto så småningom kommer att vara planetens bäste spelare på herrsidan får man nästan utgå ifrån, och på damsidan har vi Mima Ito och Miu Hirano som har börjat utmana kinesiskorna på allvar. Men det vore dumt att räkna bort den kinesiska bordtennisfabrikens potential. Återväxten är god, ser inte ut att mattas av eller tappa i kvalitet, och det är inte orimligt att även kommande decennium kommer att domineras av Mittens rike.
Kina – Japan 3-1
Liu Shiwen – Ito Mima: 2-3 (9-11, 11-8, 11-5, 8-11, 10-12).
Ding Ning – Miu Hirano: 3-0 (11-6, 12-10, 13-11).
Zhu Yuling – Kasumi Ishikawa: 3-0 (11-4, 11-7,11-8).
Liu Shiwen – Miu Hirano: 3-0 (11-6, 11-6, 12-10).
Så var det dags! VM-final mellan Kina och Japan. Kan Mima Ito, Kasumi Ishikawa och Miu Hirano göra det omöjliga? Kan de ens störa supertrojkan Ding Ning, Liu Shiwen och Zhu Yuling? De har gjort det individuellt, men i Lag-VM, att ta tre matchvinster mot Kina? Nej, det ska inte gå, jag gillar showdown-filmen - eller är det reklam för Apples Airpods?
Att Sveriges herrar spelar så bra på hemma-VM är roligt. Bara en enda förlust - mot finaltippade Tyskland - i gruppspelet (0-3). Vinster mot Rumänien (3-0), Hong Kong (3–2), Slovenien (3-1) och Egypten (3–0). Det blev sedan ett fullödigt drama mot Taiwan i åttondelsfinalen som vi vann med 3-2. Och i kvartsfinalen igår kväll var vi extremt skärpta i mötet mot formstarka England och segrade med 3-0.
Sveriges insats är strålande med tanke på att det här var ett England som sensationellt slog ut Japan med 3-1 i åttondelsfinal. Den ende japanen som tog match var Jun Mizutani som besegrade Paul Drinkhall. Att Liam Pichford krossade superfenomenet Tomokazu Harimoto är att betrakta som en sensation. Den unge japanen fick gå från bordet med 5-11, 5-11 och 3-11 i baken! Suverän insats av Pitchford som är en ytterst stark lag-spelare. Och det är han inte ensam om att vara det i det engelska laget. Samuel Walker lyckades besegra spelgeniet Koki Niwa med 3-0. Och en superladdad Pichtford gick sedan in och punkterade matchen 3-2 mot Mizutani. Nog hade man väntat sig mer av japanerna i VM.
I svenskarnas segermatch mot England fick vi se en småskadad Kristian Karlsson betvinga Paul Drinkhall med 3-0. Mattias Karlsson hade sedan värsta bataljen mot Liam Pitchford och vann med 11-9 i skilje. Avslutningsvis Jon Persson mot Samuel Walker och den skäggige svensken var ruggigt laddad och tog hem matchen i raka set - till en imponerande svensk slutseger med 3-0.
Svenskarna säkrade därmed den första medaljen sedan man tog brons i Doha, Qatar 2004. Och brons kommer det bli igen. För i semifinalen - som börjar om en dryg timme - väntar övermakten i form av Kina. Allt annat än förlust med 0-3 är att betrakta som mirakulöst. Kineserna vann sin kvartsfinal mot Österrike med 3-0.. Kapten Ma Long hade lite trubbel mot Robert Gardos, men krånlade sig till vinst med 3-2 och kan förväntas ha bättre koll i semin mot svenskarna.
Men vilket VM vi bjuds på i Halmstad! Om ni inte befinner er på plats live i Halmstad så se på SVT Play eller på ITTF’s hemsida. Det spelas och sänds så mycket matcher att det känns som om man har att göra i ett par månader framåt. Alldeles underbart!
Kinas rutinerade gamle coach Li Sun såg faktiskt småskärrad ut under semifinalen mot Hong Kong. Minnie Soo Wai Yam chocköppnade för Hong Kong genom att spela sitt livs pingis och besegra en darrig Ding Ning med 3-0 (11-6, 11-7, 11-6). Kinesiskan hade svårt med Minnie Soo’s serve. Hong Kong-spelaren fick övertag i bollarna och levererade en stabil och varierad offensiv som Ding Ning aldrig kunde svara på. Ordningen i lagmatchen återställdes förstås så småningom, men lite gnissel i det kinesiska maskineriet var det allt denna dag i Halmstad.
Efter Ding Ning’s förlust hamnade en pressad Zhu Yuling i blåsväder mot Doo Hoi Kem, och lyckades bara med nöd och näppe ta hem matchen som gick till skiljeset.Först efter den matchen blev det lite lugnare för Coach Li Sun och hans spelare. Liu Shiwen stegade in i hagen och vann ganska komfortabelt över Lee Ho Ching med 3-1 och Ding Ning kunde sedan knyta ihop säcken genom att besegra Doo Hoi Kem med samma siffror. Därmed är Kina planenligt i final där Japan väntar efter sin semifinalseger med 3-0 mot det förenade Korea.
Matilda Ekholm, Filippa Bergand,
Linda Bergström och Jennifer Jonsson
Ajdå.. De svenska damerna sumpade chansen att ta en direktplats till 2020 års lag-VM. I placeringsmatchen mot Polen blev det förlust med 2-3. Matilda Ekholm som har radat upp segrar under VM (hade 8-0 i kvot efter gruppspelet) förlorade oväntat båda sina singlar mot polskorna. Svenskan stod inte att känna igen, eller jo, den där Matildan har man nog sett förut, men inte tidigare i under Lag-VM. Hon kom inte upp i nivå alls och hade det bekymmersamt med humöret, verkade helt slut mentalt. Kanske sliten efter ansvaret som ankare under gruppspelet, urladdningen som varit? Man noterade också att Matilda inte satt på bänken och hejade på medsystrarna efter sina förluster. Besviken och förbannad klart, men synd ändå. Och vid ringside verkade det inte stämma helt mellan förbundskapten Peter Sartz och Ekholm heller, tyckte jag mig se redan under gruppspelet. Jaja. Det är nu historia.
Trots den rätt tunga förlusten så fanns det glädjeämnen. Filippa Bergand och Linda Bergström vann ju var sin match! Och framförallt Bergand överraskade genom att slå polska lagets etta, Natalia Partyka med 3-0 i set. Partyka är rankad på plats 60 i världen. Bergand 402:a. Allt sammantaget får man ändå säga att svenskornas insats under Lag-VM har varit rätt ok och bjudit på en hel del minnesvärda stunder.
Pingisen har en förenande förmåga som inte ska underskattas. Vi har sett det förut. Ping-pong-diplomatin mellan Kina och USA under 1970-talet är ett exempel på när bordtennis möter storpolitik och helar länders relationer till varandra.
I lag-VM i Halmstad är det nu Nord- och Sydkorea som fångar världens intresse. Inför kvartsfinalen, där de båda nationerna skulle mötas, tog deras respektive coacher och spelare kontakt med varandra. Tillsammans beslutade man sig för att avstyra kvartsfinalmatchen, och istället förenas som ett landslag inför semifinal mot Japan. ITTF gjorde ett sympatiskt undantag från sitt regelverk när de godkände idéen, och samtliga nationer tillfrågades och omfamnade förslaget. Så i semifinalen fick vi se den nordkoreanska coachen i samarbete med den sydkoreanska, och de bägge nationernas landslagsspelare sida vid sida på stolarna utanför hagen.
Just inom bordtennisen har den här viljan till förening mellan syd- och nordkoreaner varit stark. Man minns det förenade Korea under VM i Chiba 1991. Då körde man under samma flagg redan från början av tävlingen, och tränade tillsammans i Japan en månad innan mästerskapet. Laget var starkt, hade haft tid att formera sig, och gick hela vägen - besegrade Kina i finalen och blev världsmästare.
Guldlaget bestod av sydkoreanskorna Hong Cha-ok ochHyun Jung-hwa (pennskaftaren som 1993 tog hem singelguldet i VM i Göteborg, och sedemera blev firad coach och legend på Koreahalvön) samt nordkoreanskorna Li Bun-hui och Yu Sun-bok.
Det förenade laget i Halmstad hade inte samma slagkraft som laget från 1991 och det blev en väntad semiförlust mot ett starkt Japan som vann med 3-0. Korea ställde för övrigt upp med två spelare från Syd och en från Nord. Den här historiska sammanslagningen sker bara en vecka efter mötet mellan nordkoreanska Kim Jong Un och den sydkoreanska presidenten Moon Jae-In vid den militära avgränsningen på koreahalvön. Mötet handlade om fortsatt nukleär demilitarisering och att formellt avsluta Koreskriget som varit i vapenstillestånd sedan 1953.
Nära, nära, men svenskorna räckte inte riktigt till mot Ryssland. Så synd. Efter den starka inledningen av mästerskapet tyckte man liksom att de var värda en slutspelsplats. Men då krävs det att mer än en spelare bär laget. Mot Ryssland fick dessvärre inte Linda Bergström till det, och Jennifer Jonsson, nja.. kanske rent av hade varit bättre att sätta in en taggad Filippa Bergand.
Under den hyperviktiga och avgörande matchen mellan Bergström och Yana Noskova noterar jag att den svenska spelarbänken ser tom ut. Matilda Ekholm saknas där. Hon står i stället i mörkret i korridoren bakom. Hon är förstås dränerad på energi efter sina två singlar. Vet inte, hade hellre sett henne sittande med de andra för en mer riktad stöttning och hejarop till Bergström. Inte minst för att Ekholm själv hade knäckt Noskova tidigare, och bara synen av svenskans blonda kalufs borde ha irriterat ryskan. Jaja.
Ryssland – Sverige 3-2
Polina Mikhailova – Linda Bergström (11-8, 12-10, 9-11, 13-11)
Yana Noskova – Matilda Ekholm (9-11, 11-0, 15-13, 6-11, 8-11)
Maaria Tailakova- Jennifer Jonsson (11-5, 11-4, 8-11, 11-4)
Polina Mikhailova – Matilda Ekholm (11-6, 3-11, 9-11, 5-11)
Yana Noskova – Linda Bergström (10-12, 11-8, 11-4, 11-6)
Sedan var det dags att ta sig an Kina. Det blev faktiskt en rolig lagmatch att kolla på även om kinesiskorna var helt överlägsna. Peter Sartz lät Matilda Ekholm vila och Filippa Bergand fick göra debut i det svenska VM-laget. Den unga svenskan fick möta världens bästa damspelare och spelade faktiskt riktigt bra trots att hon fick stryk med stora siffror. Och så visade hon humör. Det första hon säger när hon kommer till ringside efter andra set två: "Jag har så jävla dålig forehand!". I tredje set svär hon som en borstbindare i hagen vid något tillfälle. Krut och dynamit. Kul att se, och höra.
Kina - Sverige 3-0
Liu Shiwen - Jennifer Jonsson 11-7, 11-5, 11-4
Ding Ning - Filippa Bergand 11-5, 11-3, 11-3.
Zhu Yuling - Linda Bergström 11-6, 11-2, 11-5.
Nu får svenskorna nöja sig med spel om placeringarna 13-24. En inte alls oviktig uppgift eftersom man blir kvar i högsta divisionen om man placerar sig på plats 13 eller 14.
