ITTF Team World Cup som spelades i The Copper Box Arena i London var en visuellt förförande historia. Hallen hade en genomtänkt färg- och ljussättning som gjorde att rummet kändes intimt och storslaget på samma gång. En stilren modern interiör med elektroniska blingbling-barriärer. Kliniskt och hi-tech, men trots det soft och varmt välkomnande. Vår idrott tedde sig precis så bländande och sofistikerad som den är. Och snacka om tv-sport! Den alltmer avancerade kameraföringen ger ett mervärde. Vässad ultrarapid och okonventionella perspektiv stärker tittarupplevelsen. Både speldrama och aktörer tydligörs. Spelarnas tekniska skicklighet, fysiska power och inte minst deras känsloresa under matcherna framhävs, dimensionen av psykologi som är så förtätad i pingis.
Man spelade på samma typ av bord som användes under OS i Rio 2016. Modellen kallas Infinity och är designad av japanen Shinichi Sumikawa, som en gång i tiden gav form åt Sony’s Walkman. Färgen på bordsytan kallar man "Les yeux bleus" (blå ögon), och den upplevs blå eller grön beroende på ljustillgång. I matchljus såg den mörkturkos ut. Mattan var blå istället för den gröna som användes i Rio. Borden är producerade av japanska SAN-EI Corporation och tyska TIBHAR i ett nytt samarbete företagen emellan.
Engelsmännens interiörmässiga tjusverk kan bli svårt att trumfa för hemmaarrangörerna av Lag-VM i Halmstad. Evenemanget i Halmstad är ju av en annan kaliber, ett betydligt större och mer krävande arrangemang, men det ska bli spännande att se vad de kan åstadkomma. Den stora bordtennisfesten börjar om två månader!
Nedan ögongodis inifrån Kopparlådan. Notera åldersspannet och kvinnodominansen i den kinesiska klacken som viftade frenetiskt med sina flaggor och skyltar.
Ding Ning & Co hade inga problem att ta hem guldmedaljerna i Team World Cup i London. Den kinesiska dominansen på damsidan verkar ha stärkts ytterligare efter den furiösa solo-attacken av japanska Miu Hirano för drygt tio månader sedan. I Lag-VM i Halmstad ska ett smärre mirakel till för att kinesiskorna inte ska bli världsmästarinnor, igen.
Tråkigt nog var inget svenskt lag med i damernas Team World Cup. Europa frontades av Europamästarinnorna från Rumänien som nådde kvartsfinal där man fick stryk mot Hong Kong (0-3). Kina besegrade USA i kvarten och Hong Kong i semi. På den andra halvan tog sig Japan till final via seger över Singapore (3-1) och Nordkorea (3-0).
Norkoreas damlag var inte så pjåkiga. Men bilden är lite oklar. De var i alla fall det lag som tog flest set (2..) och vann överlägset flest poäng mot Kina. Var kinesiskorna snälla mot sina röda småsystrar från Nordkorea? Nordkoreanska Kim Nam Hae stal t.o.m ett set mot Ding Ning: 8-11, 14-12, 2-11, 5-11. Hennes landslagskamrat Kim Song I vann hela 31 poäng i tre täta set mot kinesiska Zhu Yuling. Samma Kim hade betydligt sämre poängskörd mot t.ex. japanska Kasumi Ishikawa där hon bara fick med sig 18 poäng.
Som förväntat final mellan Kina och Japan. Och ett lika förväntat resultat: 3-0 till kinesiskorna. Man förlorade bara ett set och det i dubbel. Kina ställde upp sitt mest rutinerade och förmodligen bästa lag i dagsläget: Ding Ning, Zhu Yuling och Liu Shiwen. Det japanska laget bestod av Kasumi Ishikawa, Mima Ito och Hina Hayata. Således sparade man Miu Hirano.
Prestigefulla Team World Cup i London. Lite av ett genrep inför Lag-VM i Halmstad som startar den 29 April. Men ett stukat svenskt herrlag utan Mattias Karlssson som hade vrickat foten precis som jag själv. Sverige med Anton Källberg, Kristian Karlsson och Pär Gerell hamnade i samma grupp som Frankrike och Kina och det innebar respass ur tävlingen. Förlust (2-3) mot fransmännen, men Pär Gerell och Kristian Karlsson besegrade i alla fall båda två Quintin Robinot.
Kina kom med sitt starkaste lag. Ma Long, Fan Zhendong och Xu Xin och besegrade planenligt svenskarna med (3-0). Anton Källberg tog ett set och spelade jämnt i två mot Xu Xin.
Ingen tvekan om att det är Lag-VM i Halmstad som gäller för Tyskland som kom till London utan Timo Boll och lät Dimitrij Ovtcharov vila i kvartsfinal mot Kina. Skada på Ovtcharov eller psykologiskt kurragömmakrig mot stormakten? Kina behövde alltså inte anstränga sig nämnvärt för att nå final. De yngre tyskarna (Fransiska, Filus och Duda) räckte förstås alls inte till mot den kinesiska supertrion. Efter segern över Tyskland (3-0) slog man England med samma siffror i semifinal.
På andra halvan tragglade sig Japan fram. I kvartsfinal och semifinal bjöd Hong Kong respektive Sydkorea på tufft motstånd. Båda matcherna slutade 3-2 i japansk favör.
Således Kina och Japan i final. Varken Jun Misutani eller Kenta Matsudaira var med i det japanska laget. Xu Xin/Ma Long besegrade först Koki Niwa/Jim Ueda i dubbel (3-0). Unge supertalangen Tomakazu Harimoto mötte sedan superfantomen Fan Zhendong för allra första gången. Kinesen var laddad och väl förberedd inför uppgiften. Högsta växel från Zhendong som vann med 3-0 (11-7, 11-4, 11-8). Kapten Ma Long avslutade det hela genom att besegra Koki Niwa med 3-1.
England var extremt pigga på hemmabana och tog sig alltså ända till semifinal. Piggast i laget var Liam Pitchford som under tävlingen tog flera sensationella segrar, eller vad sägs om Harimoto (3-0) och Hugo Calderano (3-0). Engelsmannen pressade dessutom Fan Zhendong i en extremt välspelad och spektakulär match.
Ja, har ni hört på maken. Det var goda nyheter! Den superbegåvade dansken har ju under flera år dragits med skador, och i mars 2016 la han slutligen racket på hyllan - trodde man! Men nu meddelar han att kroppen äntligen känns prima och att han är redo för en nysatsning. Siktet är inställt på internationell toppnivå, och OS i Tokyo 2020 hägrar redan.
Danmarks Bordtennis Union jublade igår tillsammans med den danske landslagscoachen Linus Mernsten på sin hemsida:
- Det er en fantastisk vitaminindsprøjtning til dansk bordtennis, at Michael Maze er tilbage. Det er lige, hvad vi har brug for med henblik på Olympiske Lege i Tokyo i 2020. Det giver os ambitioner om at kvalificere os til OL for hold. Vi får samtidig opbygget et af de bedste træningsmiljøer i Europa i hovedcenteret i Brøndby i det kommende år, siger den danske landstræner Linus Mernsten.
- Jonathan Groth er flyttet tilbage til Danmark. Han har netop for den kommende sæson skrevet kontrakt med en af de bedste klubber i Europa, russiske UMMC fra Ekatarinenburg, hvor han skal spille sammen med Alexander Shibaev, som træner i Brøndby så ofte, det er muligt, og Groth skal fortrinsvis spille Champions League, så han sparer rejsedage i forhold til den tyske Bundesliga. Herudover flytter den engelske landsholdsspiller Liam Pitchford til København og skal træne i Brøndby. Med Maze, Groth, Shibaev og Pitchford får vi skabt et træningsmiljø, man vil misunde overalt i Europa, og som også vil være guld værd for vores talenter Anders Lind og Tobias Rasmussen som begge spiller i Tyskland, men kan få meget ud af træning med de allerbedste spillere i Europa, siger den danske landstræner Linus Mernsten.
Michael Maze vann ett VM-brons i Shanghai 2005, och blev Europamästare i Stuttgart 2009.
Att rumänskan Bernadette Szocs skulle ta hem Europa Top-16 hade man inte tippat på förhand. Trodde nog att antingen ungerskan Georgina Pota eller Matilda Ekholm skulle sätta stopp för henne, men så blev det inte. 4-0 till Bernadette mot båda - Pota i kvartsfinal och Matilda i semifinal. I finalen besegrade hon fjolårsvinnaren - hollandskinesiskan Li Jie med 4-1.
Man hade så gärna sett att Ekholm hade klarat av Szocs. Även om rumänskan (som egentligen är från Ungern) har tagit ett par kliv framåt under säsongen och Matilda ofta kommer till korta mot henne så tycker jag att svenskan är bättre i många delar av spelet. Deras match i Europa top-16 var nu inte någon spelmässsig höjdare. Mycket enkla misstag från båda, och dessvärre mest från Ekholm. Jag funderade innan matchen på om det inte just i år fanns en riktigt god möjlighet för Matilda att ta hem tävlingen. Ja, större chans för henne än för Bernadette. Samtidigt - med facit i hand - då får en nog lira bättre än vad Ekholm gjorde. Det verkar vara tempot som inte riktigt mäktas med. Matildas skruv och känsla borde betala sig, men gör det inte. Szocs slår ner hårt på det som kommer emot henne om det är för vagt. Matilda spelade med för lite variation, rätt förutsägbart och inte tillräckligt tätt. Då går det lätt åt pipan. Men nästa gång!
Den 22-åriga rumänskan skrev efter segern ett kärt tacktal på sitt Instagram-konto, där hon även med ett par ord hedrade sin bortgångne barndomscoach Gheorghe Bozga (1952-2010). Snyft på den..
It would take weeks to write what I feel right now.. a beautiful mix of feelings ! I’m extremely happy, because this personal achievement is one of the best in my 🏓 career; I’m grateful, because I am surrounded by amazing coaches, medical team, psychologist, supporters etc. who have been with me through ups and downs! I also have to admit that I am sad because I wished that I could share this goldmedal with one of the most important coaches in my life, Mr Gheorghe Bozga, who hopefully is watching me from above! I first wish to thank to the Romanian Olympic Committee and Romanian Table Tennis Federation for the continuous support that they provide day in day out to us, the players! Thanks to ITTF and ETTU for all their hard work in organising all these great tournaments ! I cannot forget to thank Werder Bremen club for helping me with my training preparations ! Huge thanks to my parents, my brother, my family , friends, my teammates, my sponsors TIBHAR and to everyone else who has joined me on this journey. All your good thoughts and messages have been my boost through difficult moments! This medal is yours like all the others! Love you all!
Och så här glad blev Szocs när hon vann:
I matchen om bronset föll sedan Matilda Ekholm mot den andra rumänskan Elisabeth Samara (2-4) som är mer meriterad än Bernadette Szocs - och som nog fortfarande får betraktas som den starkare av dem. Samara vann EM 2015 och rumänskorna är regerande Europamästare i lag. Det ska bli intressant att se hur de lyckas på Lag-VM i Halmstad som inleds den 29 april. Truppen med Bernadette Szocs, Elisabeta Samara och Daniela Dodean må vara vassast i Europa, men mot de asiatiska lagen lär de inte räcka till. Den spelmässiga nivån i Europa Top-16 underströk att europeiskorna forfarande är rejält på efterkälken gentemot Asien på damsidan.
Bernadette Szocs, Samara och Ekholm spelade i den pengastinna pingisliga-cirkusen T2 Asia-Pacificera Table Tennis League (T2APAC) i Malaysia under 2017. Bernadette ingick i Team Persson (Jörgen Persson var kapten för laget) tillsammans med Jun Mizutani (Japan), Joo Sae-hyuk (Sydkorea), Suthasini Sawettabut (Thailand), Ding Ning (Kina) och Mattias Karlsson. Ligans annorlunda upplägg och mediala satstning tilldrog sig en hel del uppmärksamhet under det dryga halvår den pågick. T2APAC’s nya poängsystem (med bl.a spel på tid och något man kallade ”Kill Zone” verkade omtyckt, men hur det egentligen fungerade förblev smått oklart för många som tittade. Undrar du något om saken så beskrivs det t.ex här: What is the T2APAC League. Mer klart var att det intensiva spelprogrammet med många matcher mellan lagen innebar att spelarna gnuggades ordentligt mot varandra.
För Bernadettes Szocs del tycks T2APAC haft en positiv effekt. Hon lyckades bl.a. vinna damsingel-delen av ligan efter seger mot Feng Tianwei, Singapore. Rumänskan bjöd på glädjescener då också.
37-årige Timo Boll var det inget att göra åt i årets upplaga av Europe Top-16 som spelades i Schweiz, Montreux. Tysken verkar ha permanenterat sin nya vår och har spelat fantastisk bordtennis sedan VM i Düsseldorf förra året. Det är nästan så att man tycker att han får steppa tillbaka en smula så att han har krutet kvar när det vankas Lag-VM i Halmstad i april. Hans väg till guldmedaljen i Europe Top-16 gick via Österrikaren Stefan Fegerl (4-0), landsmannen Bastian Steger (4-1), vitryssen Vladimir Samsonov (4-2) och i finalen inte otippat mer tyskt i form av Dimitrij Ovtcharov (4-0 segern dock något överraskande).
Två svenska Karlssons, Mattias och Kristian, hade kvalificerat sig för tävlingen. Båda två åkte ut mot den 41-årige Samsonov. Kristian med 3-4 i åttondelsfinal och Mattias med 1-4 i kvartsfinal. Men det skulle till slut, trots svenskarnas sorti, bli nordiskt på prispallen. Dansken Jonathan Groth vann nämligen ett brons!
Groth besegrade portugisen Tiago Apolonia (4-1) och ryssen Alexander Shibaev (4-1) innan han stoppades av Dmitrij Ovtcharov i semifinal. 1-4 i set där, men jämnt (10-12, 7-11, 9-11, 11-9, 10-12). Bronsmedaljen tog dansken hem efter seger mot svenskarnas baneman Samsonov (4-3). Den 25-årige Groth är alltså i allra högsta grad med och leker nu. Han har på allvar fått fäste i den yppersta världstoppen. Det nära samarbetet med coachen Linus Mernsten, som är det danska landslagets huvudtränare betyder säkert en hel del i sammanhanget.
Det intressanta med Groth är att när man iakttar honom så får man en känsla av att det finns mer att hämta. Stundom tycker jag är han lite känslig i mitt/ficka (who isn’t?), att fh-sidan känns tunn i vissa lägen, att hans backhand inte har tillräcklig press. Jag sitter och tänker att han gör en del enkla misstag, inte är distinkt nog i returspelet, att han är lite ojämn. Men så förändras det, plötsligt blir han tätare, rör sig mjukt i djupled, glider sömlöst in mot bordet, i position för aggressiv forehandattack. När han dessutom börjar sätta press med sin bh-sida så förstår man hans potential. Men ändå - känslan av att han glimtar till snarare än att vara konstant, att nivån är en smula fluktuerande. Trots det slår han ut riktigt bra spelare och pressar de allra bästa. Det tyder ju snarare på motsatsen till ojämnhet - och att hans lägsta nivå är rätt hög. Och jag gillar danskens uppsyn vid bordet, koncentrationen. Man riktigt ser tankeverksamheten. Men den är mindre bekymmersam än för ett år sedan, mindre sträng. Han har mer flow nu, mer av att - bara låta det hända, låta det komma. Det ska definitivt bli spännande att följa Jonathan. Nedan hans bronsmatch mot legendariske långskånken Samsonov.
