World Of Table Tennis Completed

Årets alla avsnitt av ITTF's tv-magasin World Of Table Tennis ligger uppe på itTV. Förutom det sedvanliga tävlingssvepet så bjuds det på intervjuer med 2004 års olympiske mästare, sydkoreanen Ryu Seung Min, och  japanska världsnian Ai Fukuhara. 

Pingis i bokhyllan

En hel del löspapper och pdf-filer har man hunnit samla på sig genom åren.. Tränardokument från när och fjärran, artiklar, uppsatser och examensarbeten - men någon större samling pingislitteratur? Nja, inte riktigt - det går rätt snabbt att räkna bt-böckerna i bokhyllan hemmavid, men de volymer som ändå finns där är värda att nämna. Först har vi de klassiska titlarna från 70-talet. Det handlar om vältummade exemplar med högt affektionsvärde som fortfarande känns speciella att kika i. Samma ögon rullade över samma rader för 35 år sedan vilket ibland ger en välgörande nostalgisk och lite melankolisk läsupplevelse. Man förs lätt tillbaka till barndomsvärlden, till den vardag och tillvaro man hade under de allra första pingisåren - och gamla minnen av platser och rum kan framträda; pingishallen, skolan, oändliga cykelfärder genom villakvarteren, lek med kamrater, semesterresor med familjen, en mild sorg i hågkomsten av personer som kanske inte finns kvar. 

På 70-talet så spelade man gärna pingis i folkhemmet. När man hade gäster så var det inte ovanligt att man efter middagen tog en grogg tillsammans vid pingisbordet som antingen var uppställt i gillestugan eller i garaget. För det var under den här tiden som bilarna kördes ur garagen för att ge plats åt dovt gröna bordtennisbord, och det var under den här tiden som jag och många andra gossar bar samma frisyr som Stellan gjorde under världsmästerskapen i Nagoya 1971. 70-talet var ett bra årtionde för bordtenniskulturen - och för bordtennisboken. Jag minns att jag ofta satt och läste i en skön fåtölj på biblioteket, eller så lånade jag hem böckerna och läste liggandes på sängen i det gamla pojkrummet. Jag pratar förstås om: 

• "Stellan - Pingisspelaren" - Stellan Bengtsson, 1973. 
• "Från 0 till 21" - Hans Alsér & Kjell Johansson, 1970.
• "Heltänd på Pingis" - Jan-Åke Bredberg 1974.
• ”På turné med Eneby SK” - Nisse Sandberg, 1974.
• "Pingis och alla tiders statistik" - Bengt Grive, 1967.
• "Pingis - Bra, Bättre, Bäst" - Tommy Andersson & Christer Johansson, 1975.

Övriga pingisrelaterade böcker:

• Niklas Schiölers essä "Konstellation" från 2001 där författaren hittar beröringspunkter mellan J-O Waldner, poeten Tomas Tranströmer och Ludwig Van Beethoven.
• Jens Fellkes porträtt av Waldner i "När känslan får bestämma" från 1997.

• Den senaste i raden av pingisböcker är finlandssvenske Petter Lindbergs ”Kalkutta 75” från 2008, en romanbiografi där författaren tecknar ett fikitivt porträtt av den döende jugoslaviske toppspelaren Anton Stipancic (1949-1991) som ligger i en kroatisk sjuksäng och tittar tillbaka på sitt liv och sin bordtennis medan cancern rasar i hans kropp.
• Juvelen i kronan är kanske ändå den österrikiske bt-legenden Richard Bergmanns självbiografiska "Twenty- One Up" från 1950 som jag hittade på det förträffliga men numera nedlagda Perssons Antikvariat på Amiralsgatan i Malmö någon gång i slutet av 80-talet. I den skriver Bergmann om sin pingisgärning, om bordtennisen som fenomen, om teknik och taktik, utvärdering av motståndare och stilar m.m.

Således blygsamma 10 bordtennisböcker i min bokhylla. Jämför man med den amerikanske pingisprofilen och Sci-Fi författaren Larry Hodges så ligger man i lä. Han har hela 201 volymer i den bokhylla som man ser på bilden ovan. Samtliga titlar är på engelska och en förteckning över alla böcker finns här. Som kuriosa kan nämnas att Hodges även har givit ut en antologi med favoriter ur den egna produktionen av fantasy & Sci-Fi noveller. Samlingen bär den skruvade titeln ”Pings and Pongs” och en av de mer bisarra historierna handlar om en spelare som fastnar inuti en pingisboll. Han fördriver tiden (10.000 år..) med att läsa det mäktiga bokverket ”Magic Of The Djinn” och förkovra sig i visdom och magiska färdigheter. Så kan det se ut när pingis möter fantasy.

På pingisens bakgård 2

En gång i veckan har vi spelat. Hela hösten. Två lagmatcher varje gång. Davis Cup-modell. Vi parkerar någonstans i  mitten av tabellen, och efter nyår kommer vi att få en förstärkning i min gamle vapendragare A som gör att vi kommer att avancera, då han kommer att ta fler matcher än lagkamrat B som nu får vila och bereda sig på att hoppa in när vi blir skadade eller så. Ett och annat extra träningspass har det blivit, men inte många. Man får känna av kropp och sinne. Dosera klokt.

Simultana kineser och sydkoreansk familjeidyll

Svårt att inte fortsätta på temat ”youtubepingis” eftersom det hela tiden matas på med nya matcher och andra pingisrelaterade filmstumpar. Men ibland stöter man på helt otippade klipp som legat uppe ett tag: Först Ma Long och Wang Liqin i ett mycket samtidigt slag. Sedan defensivekvilibristen Joo Se Hyuk med familj i ett sydkoreanskt feelgood-klipp. Klicka här.

ITTF och Solidariteten

Det finns mycket att tycka till om och säkert en del att kritisera i det internationella bordtennisförbundets verksamhet. Rollen som rankingauktoritet, regelstiftare, bollförstorare, limförbjudare och potentiell näthöjdshöjare uppmanar liksom till sådant - men allt det där tar vi en annan gång.. 

En riktigt god sida av ITTF är det solidariska arbete som man utför. Man bedriver olika hjälpprojekt och flera av dessa vittnar om ett starkt engagemang och socialt patos i organisationen. Bordtennissamfundet drar alltså sitt strå till stacken i en ruffig och orolig värld - och man lyckas göra skillnad. Deviser som ”Development Through Table Tennis” och ”Breaking Down Barriers With Table Tennis Balls” omsätts i handling inom ramen för ITTF Development Program och man har genom åren samarbetat med en lång rad aktörer för att göra livet mer drägligt för människor i diverse krishärdar. Nyligen jobbade man tillsammans med den monegaskiska organisationen Peace & Sport för att ge stöd till utsatta barn i belastade områden i bl.a. Colombia och Öst Timor. Man har haft verksamhet för somaliska flyktingar i Jemen (video).. Man har dedikerade program för kvinnor, man utbildar tränare och ledare, informerar om hiv/aids, har stöttat med material och utrustning efter tsunamis och jordbävningskatastrofer, och så lär man förstås människor i alla åldrar, oavsett etnicitet och religion - att spela bordtennis. ITTF var också som allra första idrottsförbund på plats i det krigshärjade Afghanistan (video) för återuppbyggnad av söndertrasad social och idrottlig infrastruktur. Antalet utvecklingsprogram och projekt där man har engagerat sig är omfattande och i fjol mottog man priset ”Best project for peace from an international sports federation (video)” för sina insatser i Colombia, Jordanien, Yemen och Afghanistan.

Ett annat stödprojekt, som inte initierades av ITTF men som är värt att nämnas, är satsningen på pingisklubben Mbale Tigers (video) i Uganda. Inte minst för att det har svensk anknytning. Stefan Laupa, pingislirare från Stockholm, och kamraten Joel Lüning, studerade på Österlens Folkhögskola och som en del av utbildningen åkte man ner till Östafrika och drog igång en pingisklubb! En ideell svensk organisation för utecklingssamarbete, Twiga, kopplades på och man fick så småningom bl.a ITTF att stötta ekonomiskt via sin Goodwill Fund. Dagens Nyheter skrev i somras om Stefan Laupa och Mbale Tigers projektet. Och Laupa själv skrev belysande på Pingisfan.se i slutet av mars. 

Pingisen är en kraft som förmår läka, förändra och utveckla på individnivå såväl som på kollektiv och strukturell nivå. En gång i tiden påverkade den t.o.m internationell storpolitik: Den äldre generationens pingisentusiaster kommer förmodligen ihåg ”Ping Pong diplomatin” 1971 som gjorde att Usa och Kina tinade upp sina extremt frostiga relationer tack vare att de respektive ländernas BT-landslag närmade sig varandra. En som var med då, amerikanen George Braithwaite, berättar lite om saken i det här videoklippet från New York Times.

Spectacular pairs

Gamle deffen Chen Xin Hua log konstant under den populära uppvisningstävlingen ”Spectacular Pairs” som avgjordes i anslutning till Volkswagen Cup. Han bildade par med Guo Yuehua och de legendariska farbröderna från Kina bjöd på en uppvisning som tilltalade både publik och domare. De slutade på andra plats i tävlingen och fick se sig slagna bara avde belgiska bröderna Saive som därmed försvarade titeln från VW-Cup i Guangzhou i våras. Reglerna är enkla. Tre domare bedömer paren efter följande kriterier:

• Consistency (how many times they miss in 3 minutes) 

• Degree of difficulty (how complicated or difficult or risky is the rally) 

• Spectacular (how impressive and spectacular is the rally)

Beskrivning av Spectacular Pairs finns här. 

Övriga par som medverkade: Tyskarna Steffen Fetzner och Torben Wosik deltog, men hittas inte på Youtube.. Kristina Toth & Renata Stribkovasperformance bjöd på klassisk rekvisita för genren; Big Size rack och ölglas gömda under handdukar. Slutligen Waldner & Appelgren där J-O inte riktigt håller tungan rätt i mun. Han missar några lätta bollar och visst hör man väl Appelgren väsa fram ett ”skärp dig nu!” 2.02 in i rullen, eller?

Die Eroberung der Weltranglistenspitze..

Efter tre veckors uppehåll från bordtennisen kom en utvilad Timo Boll till den tyska staden Braunschweig för att spela Volkswagen Cup inför en entusiastisk hemmapublik. Han uppges ha kört därifrån i en splitterny folkasnurra med 50.000 dollar i handskfacket..

Timo besegrade Jun Mizutani med 4-0 i semifinalen och ser ut att trivas i duellerna mot den unge japanen. Höstens båda möten dem emellan visar just detta; se  här och kanske framförallt här. Från andra set och framåt är allt hanterbart och som skräddarsytt för honom - tempo, skruv, förflyttningar, allt flyter på och inga slag är omöjliga. Mizutani är självfallet en utomordentligt intressant och fin spelare, men om han ska utgöra ett verkligt hot mot de nio som är framför honom på världsrankingen så är det dags att börja ta för sig. Japanen behöver mer tyngd i spelet, kraftfullare attacker, företrädesvis från fh, och inte minst då fh-arbetet från mitt och bh-hörna. En mer bestämd approach, ett förbättrat taktiskt tänkande samt lite mer pondus hade inte heller skadat. Ge honom det och han är snart hemma. Detsamma gäller Kenta Matsudaira. Men jag måste säga att jag är svag för den nya japanska generationen. Den kinesfödde japanen och pennskaftaren Kali Yoshida, 3o år, rankad 28 i världen får ursäkta, men fokus ligger nu på det yngre gardet: Jun Mizutani, Kenta Matsudaira och 16-åringen Koki Niwa (94:a på värlsranken) som om allt vill sig väl kan nå hur långt som helst. Kenta är rankad kring 30-strecket i världen för tillfället, men kommer tids nog att börja röra sig uppåt. I skuggan av dessa tre finns också den något mindre spektakulära men alltid strävsamme Seiya Kishikawa, 23 år, rankad på plats 32 i världen. Den lille kompakte Kishikawa har slagit både Timo Bolloch Ma Long i modern tid.

Ma Lin, Ma Lin, upp som en sol och ned som en pannkaka.. Kinesen mötte Samsonov i  semi och spelade ut så det stod härliga till. Vinst med klara 4-0. I finalen väntade Timo som inte visade den olympiske mästaren någon pardon: 6-11, 11-7, 11-7, 11-8, 11-9 i tysk favör. Ma Lin verkade inte vara helt i fas med sig själv. Han hade mer än lovliga besvär med Timos servar, och bh-sidan var skakig, passiv. Timo prickade fickan på Ma Lin vilket föranledde att kinesen titt som tätt hamnade i trångomål och fick kompensationsspela i bh-hörnan. När han väl kunde steppa runt ordentligt så bjöd han som vanligt på översinnliga fh-attacker av bästa märke. Men när returerna inte är finjusterade och mellanspelet inte stämmer så blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att hantera Boll..

Det kan ha varit en synvilla, men såg inte Ma Lin lite ”gubbstruttig” ut i både semifinal och final? En smula trögare i rörelsemönstret här och var? Märkligt nog satt jag och tänkte på det mer i semin, trots hans övertygande spel. Eller var det den långe 34-årige Vladimir på andra sidan bordet som sände ut sådana signaler? Ma Lin blir 31 år i februari. Hade han inte lagt på sig ett par kilo också?  För mycket tårta månde?

Timo följer upp VW-Cup på sin blogg och nämner i en post att han - efter sitt tre veckor långa uppehåll - hade ett underdog perspektiv i sina matcher, men att han under resans gång blev uppriktigt överraskad över sitt spel och började känna att det kanske ändå skulle kunna bära långt. Han berättar vidare att triumfen inte bara gav honom en ny bil och en rejäl slant till julklappsinköp.. Troligen medför den också att han kommer att erövra första platsen på världsrankingen - ”die Eroberung der Weltranglistenspitze” - men det tror han på först när det är helt klart, och han får det svart på vitt på i januari, skriver han. Ungefärligt.

Damtävlingen i VW-Cup vanns inte överraskande av Li Xiaoxia som utmanövererade sydkoreanskan Kim Kyung Ah med 3-2 i set.