On Ma Long

Den gode Ma Long är stilig i såväl svart som i klassiskt kinarött, men nog klär han bäst i just den svarta matchtröjan med sin centimetersmala guldbård - även om skärningen i halsen kanske känns lite tveksam. I World Cup i Halmstad verkade vår favoritkines harmonisk, samlad och fylld av självförtroende, och som vanligt var det en njutning att se honom spela. Han hade det lite trassligt mot den afrikanske mästaren, egyptiern Omar Assar, i åttondelsfinalen, men redde förstås ut det. Första gången de möttes tydligen. I kvartsfinalen mot Portugals Marcos Freitas var han under press i första set när han plötsligt hittade den växel som ingen annan har och som gör honom till världens bästa spelare. Det är i en duell mot en välspelande Freitas med setsegervittring som Ma Long till slut lyckas sträcka ut och trycka på ON-knappen - efter bl a en ruggig fh-räddning - med ett stenhårt backhandsvar från distans. Hans förflyttningskonst i momentet bevisar alla deterministiska rörelselagar som finns och följaktligen vänds underläge 9-10 till setvinst 12-10 och resten av matchen är hans. Ja, resten av turneringen är hans. Han släpper inte ett set. Inte mot Freitas (WR:8). Inte mot Ovtcharov (WR:5) i semi, och inte i finalen mot "Little brother Fan" (WR:3).

Ma Long gör bakåtkullerbytta och bjuder på ett segerhopp (av typen miniskutt) efter att ha besegrat Fan Zhendong och vunnit World Cup i Halmstad. Det är ett gott tecken. Allting tyder på att han fortfarande är inspirerad, hungrig. I segerintervjun i hallen säger han att han utvecklats både tekniskt och taktiskt efter VM-guldet i maj. Han berättar också att han ser Sverige som sitt  "lyckoland" sedan han vann SOC här 2011, och vi kommer nu ihåg att han vann tävlingen helt utan setförlust.

För kännedom: Ma Long fyller 27 år i morgon - tisdag den 20 oktober- och hans stjärntecken är alltså Vågen - precis som J-O Waldner. Bra killar. Kära pågar.. Vågar.

Ge SOC till Staffan!

Pingisgillande sportkommentator Staffan Lindeborg

Så härligt! Vilken tävling och vilka underbara matcher! Och vilka suveräna kommentatorer! Staffan Lindeborg har i snart trettio år kommenterat pingis. Han axlade Bengt Grives mantel och borde snart få något slags hedersutmärkelse av Svenska Bordtennisförbundet för sitt trevliga sätt att bevaka vår sport. Sociale Staffan är alltid som bäst när han har en bisittare eller expertkommentator - och under World Cup i Halmstad fanns där en drös sådana att tillgå. Jörgen Persson, Fredrik Håkansson, Ulf "Tickan Karlsson, Peter Karlsson, Glenn Östh, Marcus Sjöberg, Pär Gerell och Kristian Karlsson - alla satt de vid Staffans sida och kommenterade med den äran, kanske har jag missat någon, men i vilket fall som helst så var snacket under sändningarna både initierat och trevligt. Det var väl egentligen bara Stellan Bengtsson och J-O Waldner som saknades. Staffan själv har utvecklat sina pingiskunskaper genom åren, men när han frågar experterna om teknik, material och speldetaljer på sitt lättsamma och nyfikna sätt - så blir det nog så att även lekmannens intresse väcks. För den dedicerade pingisfantasten är där också mycket att hämta, anekdoter från när och fjärran - som när Lindeborg frågar Jörgen Persson om han nuförtiden brukar gå och fika med Liu Guoliang, och Persson svarar att det händer att de går ut och tar en öl, och sedan berättar att han brukar bli hembjuden till den kinesiska coachen på välsmakande Pekinganka när han är över i Kina. Man måste älska den typen av anekdoter. Och Staffan Lindeborg verkar trivas som fisken i vattnet med pingissvenskarna. Han har liksom blivit en i familjen. Att han har ett så gott minne från åren som varit är extra roligt. Det blev en massa gottig pingisnostalgi. Den svenska bragdgenerationens härjningar under slutet av 1980-talet och framåt kom t e x upp om och om igen under helgen. På tal om nostalgi.. En gång i tiden kommenterade Bengt Grive SOC - Sweden Open Championships - live varje år i svensk statstelevision. Den stafettpinnen borde Staffan Lindeborg få ta över. Ett SOC årligt återkommande med Staffan i SVT Play hade varit fantastiskt trevligt.

Duellglade Jun

En sliten Dimitrij Ovtcharov spelades ut efter noter av Ma Long, men piggnade till i bronsmatchen mot Jun Mizutani i World Cup i Halmstad i eftermiddags. Tysken vann med 4-2 i set ( 11–9, 9–11, 11–9, 7–11, 11–9, 11–9), men den här bollen förlorade han.

Att utmana Kina

Kineserna på en sida. Övriga på den andra. Men därimellan, på botten av vallgraven, står europamästaren Dimitrij Ovtcharov ensam och viftar med sitt rack. Alla förväntar sig att det är han som ska lyckas utmana kineserna på allvar. De är bara så förtvivlat svårt. Och inte blir det lättare av att han går in mot Ma Long med 0-11 i inbördes kvot. Och när matchen är igång så ser det ut som om kinesens höga nivå gör både Ovtcharov och coach Jörg Rosskopf på bänken skärrade. Ovtcharov kliar sig konfunderat i den bulliga hårkalufsen. Redan efter ett par bollar hänger han med huvudet, signalerar hopplöshet och gör sedan en slät figur matchen igenom. Efter 4-11, 2-11, 7-11, 4-11 så har de elva förlusterna tickat över i tolv. Det kan vara det intensiva spelprogrammet som börjar ta ut sin rätt. Resor, matcher. Urladdningen på EM. Och det kan ju ha berott en smula på Ma Long. Kinesen berättar i intervjun direkt efter matchen om sina goda förberedelser. Han är väl preparerad och ligger rätt mentalt när han kommer in i hagen. Det är inte självklart. Han har 11- 0 i kvot mot Ovtcharov vilket skulle kunna vara förpliktande och starkt förenat med press, men så är det inte. Ma Long är inspirerad. Känslorna av negativitet och tyngd är ojämnt fördelade i hagen denna söndag i hallen i Halmstad - det är Ovtcharov som tar hand om dem. Det är nog det mentala läget mer än spelförmågan i sig som stör och accentuerar Ovtcharovs brister vid bordet. Visst blixtrar han till i ett par bollar och visar vad han kan, men han är långt ifrån konsistent. Har ett tveksamt returspel, enkla missar i mellanspelet, ett lite vidlyftigt och ostrukturerat servande. Ulf "Tickan" Carlsson som kommenterar tillsammans med Staffan Lindeborg kommer att tänka på hur  J-O' Waldner resonerade trots en matchkvot på 0-7 mot Liu Guoliang inför VM-finalen i lag år 2000 i Kuala Lumpur. J-O kände att det var Liu som hade pressen på sig. Han själv kunde slå ur underläge. Han vann också matchen. Och Sverige vann VM-guldet. Den förlusten måste ha varit jobbig för både Kina och Liu Guoliang själv. Men de tog tag i saker efter det. Sedan dess har kineserna inte förlorat en enda lagfinal, men det är en annan historia. Eller det är det nog inte alls förresten, för det är ju Liu Guoliang som står vid rodret på den kinesiska pingisskutan sedan juni 2003. Werner Schlager hann stjäla ett singelguld från kineserna i maj samma år. Sedan efterträdde Liu, då bara 27 år gammal, Cai Zhenhua som headcoach för herrlaget och sedan dess har dominansen varit i princip total.

Källberg och Karlsson i World Cup

Anton Källberg i SVT's Gomorron

Den wildcardförsedda Anton Källberg visade nivå mot världssexan Jun Mizutani i åttondelsfinalen i World Cup. Anton tar första set med 11-6, förlorar set två och tre, men kommer igen i fjärde där han har 6-1 innan Mizutani börjar knapra i fatt och förbi till en 4-1 seger (6–11, 11–6, 11–8, 11–7, 11–8). Japanen hade inledningsvis problem med Antons serve, och vid ett par tillfällen är han faktiskt inte med i den unge svenskens tempo. Men får sedan en viss draghjälp av Anton som förivrar sig, har lite svårt att växla ner och strila in stråk av lugnt och fint i spelbilden - som också expertkommentator Jörgen Persson noterade under matchen. Samma otålighet och ivrighet finns i Kristian Karlssons spel. Men nog med klagolåt, båda svenskarna tog sig vidare från gruppspelet och nådde åttondelsfinal - det är ju hur trevligt som helst. Anton glimtade till mot Österrikaren Gardos i gruppspelet, och vinner mot Indiern Achanta. Kristian slår väl planenligt australiensaren William Hentsell och framförallt besegrar han nummer tjugo i världen, singaporianen Gao Ning efter imponerande spel - och sedan, i åttondelsfinal bereder han faktiskt världstian, Taiwanesen Chuang Chih-Yuan vissa problem. Klart godkända insatser av svenskarna och oerhört roligt att se.


Pingisbonus är att Anton redan i tisdags gästade SVT Gomorron tillsammans med projektledaren för Ping Pong Power, Johan F Lundberg, för en stunds pingisprat och evangelism.

Den mästerlige handduksvikaren

Dimitrij Ovtcharov är en hejare på att vika handdukar. Han utför sysslan med samma koncentration och noggrannhet som när han anlägger sina servar. Man anar en pedant bakom beteendet, en perfektionist, eller i alla fall en rätt god vän av ordning. Den reslige tysken med de skulpturala servefigurerna försvarade sin EM-titel genom att besegra portugisen Marcos Freitas med 4-1 (14-12, 9-11, 11-9, 11-4, 11-6).  Men nog såg Freitas lite trött efter att ha manglats ordentligt av en duellglad Pär Gerell i semifinalen? 27-årige Ovtcharov stärker nu sin position som europaetta och är på väg att inmuta ett eget litet enmansrike mellan de bästa kineserna och de han har efter sig på världsrankingen. Tveklöst är han den europé som bäst hakar på drakarna från Mittens rike, men han får nog katten se upp med Anton Källberg nästa gång de stöter på varandra..

Bronspengar i Ekaterinburg

Någon gång i slutet av 90-talet mötte jag en lovande Pär Gerell i en tävling i Lund, klass 2 kanske. Han kan inte ha varit mer än typ 13-14 år - och såg yngre ut för han var liten till växten - vilket inte hindrade honom från att vinna över mig med 21-7 i första set..  Han coachades av Stellan Bengtsson i setpausen vilket medförde att jag sedan tog mig samman en smula. Minns att jag hade svårt för Gerells servar, men fattade galoppen i andra som jag borde ha tagit, men förlorade med 20-22. Nu har Pär blivit stor (33 år) och idag spelade han minsann EM-semifinal i ryska Jekaterinburg. Och nog får man säga att han gjorde vad han kunde mot starke portugisen Marco Freitas. Dueller i världsklass och det är så nära, så nära att svensken får med sig det här, men Freitas är intet för intet världsnia och under slutbollarna uppvisar han kyla och koncentration som det anstår en sådan. Matchen till Freitas med 4-3 (6-11, 11-3, 8-11, 8-11, 11-4, 13-11, 11.-8). Det hade ju varit så skoj att se svensken i EM-final mot tyske Ovtcharov. Nu blev det inte så, men grattis ändå, Pär Gerell! Brons också till Tiago Apollonia som föll klart mot Ovtcharov i semifinal.

I herrdubbeln blev det också svenskt brons genom Kristian och Mattias Karlsson. 2012 tog våra båda dubbelspecialister silver under EM i danska Herning, men i semifinalen i Ekaterinburg mot Stefan Fegerl, Österrike, och Joao Monterro,  Portugal ville det sig inte. Laddade 91:or Karlsson i första set, men sedan tog det liksom slut och förlusten skrevs till klara 1–4 efter setsiffrorna 11–6, 8–11, 8–11, 6–11 och 9–11.

Herrdubbel:
Guld: Stefan Fegerl/Joao Monteiro, Österrike/Portugal
Silver: Robert Gardos/Daniel Habesohn, Österrike
Brons: Alexander Shibaev/Kirill Skachkov, Ryssland
Brons: Kristian Karlsson/Mattias Karlsson, Sverige

Elizabeta Samara ny Europamästarinna

För de svenska damerna gick det det väl sisådär i singelspelet i EM. Jennifer Jonsson och Linda Bergström kom på andraplats i sina kvalgrupper, men lyckades inte via play-off ta sig vidare till huvudturneringen. 15-åriga debutanten och talangen Stina Källberg slutade som grupptrea och gick inte vidare. Det gjorde däremot Matilda Ekholm som vann sin grupp och tog sig fram till andra omgången där hon slutligen föll tungt mot tyska defensivfenan Irene Ivancan. Och 39-åriga Li Fen, det största svenskhoppet på damsidan, åkte ut i kvartsfinal mot väninnan Yu Fu som spelar för Portugal. Ny Europamästarinna är rumänska Elizabeta Samara som i finalen besegrade hollandskinesiskan Jie Li med 4-3 (11-6, 9-11, 3-11, 11-7, 12-14, 11-4, 11-4). Bronsmedaljer till hemmanationens Polina Mikhaylova samt Li Fens banekvinna.

Damdubbel:
Guld: Hu Melek/Yanfei Shen, Turkiet/Spanien
Silver: Georgina Pota/Elizabeta Samara, Ungern/Rumänien.
Brons: Jie Li/Qian Li, Holland/Polen
Brons: Ying Han/Irene Ivancan, Tyskland

22nd ATTC

Lyckliga nordkoreanskor

De asiatiska mästerskapen 2015 till handlingarna - och den kinesiska bordtennisfamiljen fortsätter dominera I herrarnas lagtävling finalvinner man mot Japan med 3-0. Damerna gör detsamma. Den enda klassen som Kina inte tar hem är damdubbeln där det nordkoreanska paret Kim Hye Song/Ri Mi Gyong segrar efter att ha slagit ut Zhu Yuling/Chen Meng i semi och det japanska paret Miu Hirano/Mima Ito i final. Det ska sägas att Ding  som Ning och Liu Shiwen lämlar WO tidigt i turneringen efter skada på Ding. Herrdubbeln vinns av Fan Zhendong och Xu Xin mot koreanska statister i form av Jung Youngsik och Lee Sangs. [Zhang Jike och Ma Long lämnar WO]. I herrsingelfinalen möter kraftpaketet Fan Zhendong gummimannen Xu Xin - som han haft problem med på touren - och vinner i en extrem holmgång över sju set (12-10, 11-2, 12-10, 7-11, 9-11, 11-13, 11-9). [Ma Long stiger av tidigt i turneringen efter skadekänning]. Damsingeln tas hem av Zhu Yuling där finalmotståndare Chen Meng får lämna in handduken efter skada. Mixeddubbelklassen vinner Fan Shendong och Chen Meng mot singalesiska statister i form av Yang Zi /Yu Mengyu.