Enkel och ren backhandkontroll på flygelkropp får avsluta året

Alla pingisentusiaster har förstås sett den här förut, men jag tyckte att den passade bra som sista post ut i år. Tyske gladpianisten Joja Wendt och två pingispinglor bjuder på taktfasta toner chinoises med snälla backhands på flygelkropp. Så väcka vi det nya året. Så sova vi gott med milda bordtennisdrömmar i nyårsnatten. Jag ska ge mig av från stan, kommer att vara ute på landet med ett litet sällskap i barrskogstrakter vid saltvatten. Tillsammans ska vi skåla och räkna ned. Tillsammans ska vi räkna ved. Gott slut och gott nytt år!

2015 World Tour Grand Finals

Ma Long och Ding Ning på podiet efter prisceremonin. 

Ma Long avslutar året på bästa sätt. Blir vald till årets spelare på ITTF galan i Lissabon och följer upp med seger i 2015 World Tour Grand Finals i samma stad. Vilken världsetta vi har, kanske den störste någonsin. Och hans stormpingis är förbättrad - de kloka valen, den taktiska blicken, tempoväxlingarna, de nästan bryska skruvskiftningarna, de distinkta servarna och de varierade servemönsterna, hans hårda tunga träff på bollen - och hans mjuka behandling av densamma, känslan han besitter. Allt har blivit bättre, och utförs med större självförtroende. Nu kommer jag att tänka på på Xu Xin - som ju är något för sig när det kommer till ren bollgetühl och som borde slå mynt av sina skills i större omfattning än vad han gör. Han borde vara en irrationell lurifax som styr och ställer utan att bjuda in en tum. Nu är det inte så. Ok, han har väl i o f s en fullt tillräcklig vapenarsenal mot det mesta och mot de flesta av oss - men mot tre spelare behöver han utvecklas; Zhang, Fan och Ma. Här tycker man att hans förmåga och talang skulle kunna omsättas i fler vinster. Han blir ofta för passiv i lägen då han borde vara sträng och fullfölja momentum. Inte räcker det att ha DEN känslan, att klara av att fiska upp det mesta från de värsta djupen eller ha en hiskelig power i sina forehandprojektiler..

Xu Xin

.. Nej, gummimannen från Jiangsu måste stå upp tuffare mot den här trion internationellt. Bryta ner och spelförstöra mer effektivt, torna upp sig och föra bättre. I semifinalmötet mot Fan Zhendong gav han den unge kinesen alldeles för mycket tid. Zhendong blir inbjuden och tillåts hitta slagläge och kan brisera i det aggressiva duellerandet. Från att ha haft ganska svårt för Xu Xin tycks nu Fan ha lyckats vända på steken och vara på väg att koppla greppet om händelserna dem emellan. 

Semifinalmötet mellan Ma Long och Zhang Jike var tätt och fullt av prestige. Ma Long öppnar upp dominant, avspänt, klokt, vågar spela ut. Andra setets underläge 3-5 till setvinst 11-5 måste rosas. Men vid 2-0 i set - 11-5, 11-5 - till Ma Long börjar Zhang Jike picka hål på honom och förändra spelbilden, och plötsligt är det 2-2. Kamp och mycket nerver sedan. Det blir en 4-2 seger för Ma Long, men Zhang Jike visar musklerna hela vägen. Vid 10-4 ledning och sex matchbollar för Ma Long börjar Jike knapra och närma sig. Temperaturen stiger drastiskt och setet slutar 11-8. I sina sista servegame råkar båda spelarna slå sina racketar ljudligt i bordet när de trycker till i serven. Avspänningsnivån är hög. Fortfarande ogillar de här två extra starkt att förlora mot just varandra.  

När Zhang Jike och Fan Zhendong bjuder på det bästa de har i backhandväg - d v s det avancerade vapenskrammel som utgörs av aggressiva tryck och lavettter, reptilhugg på uppstuds och tjeckflippar av bästa märke - och samtidigt lyckas ha ett extraordinärt forehandsspel så utmanar de Ma Long - en aning. Men för att vinna så krävs det mer. Utöver att båda vingarna ska stämma perfekt så måste synapserna vara vältrimmade, perception och förflyttningar vara helt jävla enastående. Då kan de störa honom. Och då får vi ofta se makalösa och översinnliga dueller. 

Fan Zhendong  

Finalen mellan Ma Long och Fan Zhendong blev en rejäl batalj över sju set. När Fan tog ledningen med 3-2 efter att ha vunnit tre raka set var man nästan upplagd att börja prata tronskifte. Nivån han visar är ruggig. Men i slutet lämnar han en del möjligheter därhän och Ma Long kan i elfte timmen ta kommandot igen. Fantastisk pingismatch, men inte hela tiden. Det slarvas och är inte så tillknäppt som det borde vara alla gånger. Men det är ju trots det underbart att se. Och Ma Longs intervju med det lilla tacktalet till publiken - för allra första gången på engelska - var kärt och en härlig avslutning på pingisåret 2015. 

Chen Meng

På damsidan slår Chen Meng ut världsettan Liu Shiwen (som blev vald till årets spelare på ITTF-galan) i kvartsfinal. Och Ding Ning som haft det trögt sedan VM-triumfen i våras vaknar till i årets sista stortävling och får efterhand upp sin spelnivå vilket räcker till seger. I semifinalen besegrar hon Zhu Yuling och i finalen Chen Meng i en bra match. Fantastiskt skoj att se Ding spela med glöd igen. Hon börjar lite yrvaket och och det går i ärlighetens namn lite upp och ner, men hon är på hugget och vill. Tendenser till ett mer dynamiskt djupledsarbete med snabbare förflyttningsmönster, och väl framme - efter steget in, tillbaka i position vid bordet är hon säkrare, tuffare. Känns också som om spelet från halvdistans är mer bestämt, och som vanligt imponerar hennes förmåga att under press hänga kvar i bollarna. Men forfarande för många felval som gör att hon hamnar på tok för mycket på efterkälken. Men hon vann! Och glädjande nog använder hon sig mycket av tomahawkserven. Dessutom är den uppdaterad. En ny version som har ett enklare utförande och inte samma spektakulära och oemotståndliga "rörelsesnurr" före bollträff. Chen Meng har svårt att läsa den ibland.

Finalerna i dam och herrsingel: 

Ma Long - Fan Zhendong: 4-3 (12-10, 12-10, 11-13, 7-11, 7-11, 11-8, 11-9)
Ding Ning - Chen Meng: 4-2 (13-11, 10-12, 11-7, 11-2, 9-11, 11-7)

Jean-Michel Saive slutar

Jean-Michel Saive. En krigare. Expressiv och frustande i hagen. Attackspelare med en krängig och intensiv spelstil. Storm och anfall. Och ett sammanbitet varggrin vid varje serve. När man tänker på hur explosiv och krävande Saives spelstil är blir man förvånad över att hans kropp har kunnat hålla så länge. Vältränad förstås. En stabbig bit. Med uppkavlade shorts.. Det där var aldrig jättesnyggt. Han var en tuff motståndare för svenskarna under många år. Och tungt var det när han slog ut J-O i semi på VM i Göteborg 1993, usch ja.

J-M Saive var min sons idol under det tidiga 90-talet. Vi döpte förvisso vår katt till Gatien (efter franske världsmästaren Jean-Philippe), men idolerna var Jörgen Persson - mer än J-O  Waldner - och så var det Jean-Mi. I pojkrummet hade han en plansch på Saive med sin bandana runt pannan. Belgaren gjorde reklam för stommen och gummit V-max från Donic-Schildkröt. Sonen körde med det i svamptjocklek 1,5 mm under sin korta men framgångsrika bt-karriär i Pojkar 9.

Den fyrtiosexårige belgaren har meriter som få och är dessutom en mästare på uppvisningsspel, en showman i hagen, kanske den bäste i sin generation. Han kunde väl ha fortsatt spela över OS i Rio också, tänker man. Fast det är klart, det knackar på bakom honom. Yngre förmågor vill fram. Men inte kan man påstå att de har knackat på så hårt under åren som gått. Jean-Michel har varit rankad etta i Belgien i 30 år! Från han var femton år tills nu. Vad säger det om belgisk pingis? Lillebror Philippe Saive fanns förstås. Och nu tänker jag plötsligt på Andras Podpinka, den legendariske ungraren Tibor Klampars brorson. Hur hamnade han i Belgien? Och skrällde inte Podpinka mot Wang Tao i just VM 1993? Måste googla honom. Jodå, där är han, mot Wang Tao i Göteborg 1993 och här är han i modern tid, nu gråhårig, men med samma spelstil och samma kutrygg. Det var förstås väntat att Saive skulle sluta, men tråkigt ändå på nåt sätt. Det känns alltid lite när spelarna i ens egen ålder lägger av.. De som man följt så många år. Vi blir äldre. Allt hopp för min generation står nu till Hsi En Ting, nej där snubblade jag på kinanamnen.. Jag menar He Shiwen, den 53-årige spanienkinesen som fortfarande är bäst i Spanien och rankad som nittionde man i världen. Han får representera hoppet och hålla ställningarna. Den förstnämnde - Hsi En Ting var ju kinesen som hade superflax med sina två matchavgörande kantbollar mot Kjell "Hammaren" Johansson i VM finalen i Sarajevo 1973. Då var jag sju år och hade precis börjat spela i klubb.

ITTF hyllar Saive:

Artefakter

Finns vissa förhållningsregler runt sådant här. Man får absolut inte resa till Kina eller andra länder för att shoppa, det betraktas som fusk, och det är ju heller ingen sport om man använder sig av webben. Nej, när det kommer till genuina pingisartefakter bör de hittas live på svenska loppmarknader. Därför tar det oftast en mansålder att bygga upp en samling. Hittar man två trevliga saker under ett decennium - ja då är det en mycket god skörd. I all ära vackra gamla stommar och charmiga kinesiska gummikonvulut med felstavad engelska, men det är de sköna och originella tingen som är mest åtråvärda - som den här kinesiska brickan som jag hittade på loppis i Folkets park i Malmö för snart 20 år sedan. Min initiala reaktion när jag fick syn på den var att jag hallucinerade, att jag hade passerat gränsen för när ett extremt pingisintresse slår över i psykisk sjukdom. Jag menar.. rosenblomster i bukett med fladdrande sidenband och små pennskaftsracketar dansande på en bård av nätrutor! Ett osannolikt motiv, men bra sött, eller hur?

Diskhandukarna återfanns på en lantloppis i St Olof på Österlen hösten 2001 - och används nu bara när jag har finfrämmande. Affektionsvärdet är självfallet skyhögt, och hade de här tingen berövats mig av någon illvillig person så hade jag gjort allt som stod i min makt för att leta rätt på banditen. Under sömnlösa nätter hade jag förmodligen övervägt torpeder eller illegal vapenhandel.. Men att skjuta någon, verkligen skjuta någon? Man fick se hur det kändes när man fick korn på den ormen.

Världsranking

Världsettor i december 2015: Ma Long och Liu Shiwen

På årets sista världsranking är Ma Long obestridlig världsetta även om Fan Zhendong har börjat utmana på allvar och skuggar som tvåa. Xu Xin är trea. Europas hopp Dimitrij Ovtcharov ligger på fjärde plats just före Zhang Jike som kan komma att vakna och sluka tysken när som helst. Jun Mizutani är sexa och Timo Boll sjua och ingen av dessa båda lär nå högre än så på världsrankingen. På åttonde plats hittas Marcos Freitas som haft ett lyckosamt år. Ska bli spännande att se om portugisen mäktar med att hålla sig kvar i det absoluta toppskiktet. Taiwanesen Chuang Chih-Yuan är nia i världen och på tionde plats återfinns VM-finalisten Fang Bo.

För svensk del: Pär Gerell är rankad trettiotvåa, Kristian Karlsson bara några hack efter på plats trettiosju och Mattias Karlsson är fyrtiosjua. Unge Anton Källberg som bekant i full färd med att borra sig fram genom världseliten och står nu otåligt och hoppar i nyutfrästa hål femtiofyra. Altermeister Jens Lundkvist besegrade Zhang Jike i SOC och skuttrade glatt upp trettio placeringar från en dyster nittioåttonde plats till en en mer bekväm sextioåttonde. Skäggige Jon Persson på plats åttiotre är siste svensk ut på topp hundra.

Damernas världsranking toppas av Liu Shiwen före tvåan Zhu Yuling. Ding Ning som haft det rätt knaggligt efter VM-guldet ligger på tredje plats. Att Ai Fukuhara och Kasumi Ishikawa är rankade fyra respektive femma är irriterande och känns lite kymigt, men går inte att göra något åt. Li Xiaoxia är sexa, singapores Feng Tianwei sjua och Chen Meng - som haltat illa och skadat sig upprepade gånger under hösten - är åtta.  I oktober fick hon lämna in handduken i både finalen i ATTC och semifinalen i Polska öppna, båda gånger i match mot Zhu Yuling. På nionde och tionde plats återfinns världens två bästa kvinnliga defensivspelare i tyskkinesiska Han Ying och helkinesiska Wu Yang.

För svensk del är Li Fen i fritt fall efter skador och långt tävlingsuppehåll och den femtonde plats hon hade i december i fjol är nu förvandlad till en mer beskedlig fyrtiofjärde plats. Matilda Ekholm är sextioåtta. Fler damer bland de hundra har vi ännu inte.