Enkel och ren backhandkontroll på flygelkropp får avsluta året

Alla pingisentusiaster har förstås sett den här förut, men jag tyckte att den passade bra som sista post ut i år. Tyske gladpianisten Joja Wendt och två pingispinglor bjuder på taktfasta toner chinoises med snälla backhands på flygelkropp. Så väcka vi det nya året. Så sova vi gott med milda bordtennisdrömmar i nyårsnatten. Jag ska ge mig av från stan, kommer att vara ute på landet med ett litet sällskap i barrskogstrakter vid saltvatten. Tillsammans ska vi skåla och räkna ned. Tillsammans ska vi räkna ved. Gott slut och gott nytt år!

2015 World Tour Grand Finals

Ma Long och Ding Ning på podiet efter prisceremonin. 

Ma Long avslutar året på bästa sätt. Blir vald till årets spelare på ITTF galan i Lissabon och följer upp med seger i 2015 World Tour Grand Finals i samma stad. Vilken världsetta vi har, kanske den störste någonsin. Och hans stormpingis är förbättrad - de kloka valen, den taktiska blicken, tempoväxlingarna, de nästan bryska skruvskiftningarna, de distinkta servarna och de varierade servemönsterna, hans hårda tunga träff på bollen - och hans mjuka behandling av densamma, känslan han besitter. Allt har blivit bättre, och utförs med större självförtroende. Nu kommer jag att tänka på på Xu Xin - som ju är något för sig när det kommer till ren bollgetühl och som borde slå mynt av sina skills i större omfattning än vad han gör. Han borde vara en irrationell lurifax som styr och ställer utan att bjuda in en tum. Nu är det inte så. Ok, han har väl i o f s en fullt tillräcklig vapenarsenal mot det mesta och mot de flesta av oss - men mot tre spelare behöver han utvecklas; Zhang, Fan och Ma. Här tycker man att hans förmåga och talang skulle kunna omsättas i fler vinster. Han blir ofta för passiv i lägen då han borde vara sträng och fullfölja momentum. Inte räcker det att ha DEN känslan, att klara av att fiska upp det mesta från de värsta djupen eller ha en hiskelig power i sina forehandprojektiler..

Xu Xin

.. Nej, gummimannen från Jiangsu måste stå upp tuffare mot den här trion internationellt. Bryta ner och spelförstöra mer effektivt, torna upp sig och föra bättre. I semifinalmötet mot Fan Zhendong gav han den unge kinesen alldeles för mycket tid. Zhendong blir inbjuden och tillåts hitta slagläge och kan brisera i det aggressiva duellerandet. Från att ha haft ganska svårt för Xu Xin tycks nu Fan ha lyckats vända på steken och vara på väg att koppla greppet om händelserna dem emellan. 

Semifinalmötet mellan Ma Long och Zhang Jike var tätt och fullt av prestige. Ma Long öppnar upp dominant, avspänt, klokt, vågar spela ut. Andra setets underläge 3-5 till setvinst 11-5 måste rosas. Men vid 2-0 i set - 11-5, 11-5 - till Ma Long börjar Zhang Jike picka hål på honom och förändra spelbilden, och plötsligt är det 2-2. Kamp och mycket nerver sedan. Det blir en 4-2 seger för Ma Long, men Zhang Jike visar musklerna hela vägen. Vid 10-4 ledning och sex matchbollar för Ma Long börjar Jike knapra och närma sig. Temperaturen stiger drastiskt och setet slutar 11-8. I sina sista servegame råkar båda spelarna slå sina racketar ljudligt i bordet när de trycker till i serven. Avspänningsnivån är hög. Fortfarande ogillar de här två extra starkt att förlora mot just varandra.  

När Zhang Jike och Fan Zhendong bjuder på det bästa de har i backhandväg - d v s det avancerade vapenskrammel som utgörs av aggressiva tryck och lavettter, reptilhugg på uppstuds och tjeckflippar av bästa märke - och samtidigt lyckas ha ett extraordinärt forehandsspel så utmanar de Ma Long - en aning. Men för att vinna så krävs det mer. Utöver att båda vingarna ska stämma perfekt så måste synapserna vara vältrimmade, perception och förflyttningar vara helt jävla enastående. Då kan de störa honom. Och då får vi ofta se makalösa och översinnliga dueller. 

Fan Zhendong  

Finalen mellan Ma Long och Fan Zhendong blev en rejäl batalj över sju set. När Fan tog ledningen med 3-2 efter att ha vunnit tre raka set var man nästan upplagd att börja prata tronskifte. Nivån han visar är ruggig. Men i slutet lämnar han en del möjligheter därhän och Ma Long kan i elfte timmen ta kommandot igen. Fantastisk pingismatch, men inte hela tiden. Det slarvas och är inte så tillknäppt som det borde vara alla gånger. Men det är ju trots det underbart att se. Och Ma Longs intervju med det lilla tacktalet till publiken - för allra första gången på engelska - var kärt och en härlig avslutning på pingisåret 2015. 

Chen Meng

På damsidan slår Chen Meng ut världsettan Liu Shiwen (som blev vald till årets spelare på ITTF-galan) i kvartsfinal. Och Ding Ning som haft det trögt sedan VM-triumfen i våras vaknar till i årets sista stortävling och får efterhand upp sin spelnivå vilket räcker till seger. I semifinalen besegrar hon Zhu Yuling och i finalen Chen Meng i en bra match. Fantastiskt skoj att se Ding spela med glöd igen. Hon börjar lite yrvaket och och det går i ärlighetens namn lite upp och ner, men hon är på hugget och vill. Tendenser till ett mer dynamiskt djupledsarbete med snabbare förflyttningsmönster, och väl framme - efter steget in, tillbaka i position vid bordet är hon säkrare, tuffare. Känns också som om spelet från halvdistans är mer bestämt, och som vanligt imponerar hennes förmåga att under press hänga kvar i bollarna. Men forfarande för många felval som gör att hon hamnar på tok för mycket på efterkälken. Men hon vann! Och glädjande nog använder hon sig mycket av tomahawkserven. Dessutom är den uppdaterad. En ny version som har ett enklare utförande och inte samma spektakulära och oemotståndliga "rörelsesnurr" före bollträff. Chen Meng har svårt att läsa den ibland.

Finalerna i dam och herrsingel: 

Ma Long - Fan Zhendong: 4-3 (12-10, 12-10, 11-13, 7-11, 7-11, 11-8, 11-9)
Ding Ning - Chen Meng: 4-2 (13-11, 10-12, 11-7, 11-2, 9-11, 11-7)

Jean-Michel Saive slutar

Jean-Michel Saive. En krigare. Expressiv och frustande i hagen. Attackspelare med en krängig och intensiv spelstil. Storm och anfall. Och ett sammanbitet varggrin vid varje serve. När man tänker på hur explosiv och krävande Saives spelstil är blir man förvånad över att hans kropp har kunnat hålla så länge. Vältränad förstås. En stabbig bit. Med uppkavlade shorts.. Det där var aldrig jättesnyggt. Han var en tuff motståndare för svenskarna under många år. Och tungt var det när han slog ut J-O i semi på VM i Göteborg 1993, usch ja.

J-M Saive var min sons idol under det tidiga 90-talet. Vi döpte förvisso vår katt till Gatien (efter franske världsmästaren Jean-Philippe), men idolerna var Jörgen Persson - mer än J-O  Waldner - och så var det Jean-Mi. I pojkrummet hade han en plansch på Saive med sin bandana runt pannan. Belgaren gjorde reklam för stommen och gummit V-max från Donic-Schildkröt. Sonen körde med det i svamptjocklek 1,5 mm under sin korta men framgångsrika bt-karriär i Pojkar 9.

Den fyrtiosexårige belgaren har meriter som få och är dessutom en mästare på uppvisningsspel, en showman i hagen, kanske den bäste i sin generation. Han kunde väl ha fortsatt spela över OS i Rio också, tänker man. Fast det är klart, det knackar på bakom honom. Yngre förmågor vill fram. Men inte kan man påstå att de har knackat på så hårt under åren som gått. Jean-Michel har varit rankad etta i Belgien i 30 år! Från han var femton år tills nu. Vad säger det om belgisk pingis? Lillebror Philippe Saive fanns förstås. Och nu tänker jag plötsligt på Andras Podpinka, den legendariske ungraren Tibor Klampars brorson. Hur hamnade han i Belgien? Och skrällde inte Podpinka mot Wang Tao i just VM 1993? Måste googla honom. Jodå, där är han, mot Wang Tao i Göteborg 1993 och här är han i modern tid, nu gråhårig, men med samma spelstil och samma kutrygg. Det var förstås väntat att Saive skulle sluta, men tråkigt ändå på nåt sätt. Det känns alltid lite när spelarna i ens egen ålder lägger av.. De som man följt så många år. Vi blir äldre. Allt hopp för min generation står nu till Hsi En Ting, nej där snubblade jag på kinanamnen.. Jag menar He Shiwen, den 53-årige spanienkinesen som fortfarande är bäst i Spanien och rankad som nittionde man i världen. Han får representera hoppet och hålla ställningarna. Den förstnämnde - Hsi En Ting var ju kinesen som hade superflax med sina två matchavgörande kantbollar mot Kjell "Hammaren" Johansson i VM finalen i Sarajevo 1973. Då var jag sju år och hade precis börjat spela i klubb.

ITTF hyllar Saive:

Artefakter

Finns vissa förhållningsregler runt sådant här. Man får absolut inte resa till Kina eller andra länder för att shoppa, det betraktas som fusk, och det är ju heller ingen sport om man använder sig av webben. Nej, när det kommer till genuina pingisartefakter bör de hittas live på svenska loppmarknader. Därför tar det oftast en mansålder att bygga upp en samling. Hittar man två trevliga saker under ett decennium - ja då är det en mycket god skörd. I all ära vackra gamla stommar och charmiga kinesiska gummikonvulut med felstavad engelska, men det är de sköna och originella tingen som är mest åtråvärda - som den här kinesiska brickan som jag hittade på loppis i Folkets park i Malmö för snart 20 år sedan. Min initiala reaktion när jag fick syn på den var att jag hallucinerade, att jag hade passerat gränsen för när ett extremt pingisintresse slår över i psykisk sjukdom. Jag menar.. rosenblomster i bukett med fladdrande sidenband och små pennskaftsracketar dansande på en bård av nätrutor! Ett osannolikt motiv, men bra sött, eller hur?

Diskhandukarna återfanns på en lantloppis i St Olof på Österlen hösten 2001 - och används nu bara när jag har finfrämmande. Affektionsvärdet är självfallet skyhögt, och hade de här tingen berövats mig av någon illvillig person så hade jag gjort allt som stod i min makt för att leta rätt på banditen. Under sömnlösa nätter hade jag förmodligen övervägt torpeder eller illegal vapenhandel.. Men att skjuta någon, verkligen skjuta någon? Man fick se hur det kändes när man fick korn på den ormen.

Världsranking

Världsettor i december 2015: Ma Long och Liu Shiwen

På årets sista världsranking är Ma Long obestridlig världsetta även om Fan Zhendong har börjat utmana på allvar och skuggar som tvåa. Xu Xin är trea. Europas hopp Dimitrij Ovtcharov ligger på fjärde plats just före Zhang Jike som kan komma att vakna och sluka tysken när som helst. Jun Mizutani är sexa och Timo Boll sjua och ingen av dessa båda lär nå högre än så på världsrankingen. På åttonde plats hittas Marcos Freitas som haft ett lyckosamt år. Ska bli spännande att se om portugisen mäktar med att hålla sig kvar i det absoluta toppskiktet. Taiwanesen Chuang Chih-Yuan är nia i världen och på tionde plats återfinns VM-finalisten Fang Bo.

För svensk del: Pär Gerell är rankad trettiotvåa, Kristian Karlsson bara några hack efter på plats trettiosju och Mattias Karlsson är fyrtiosjua. Unge Anton Källberg som bekant i full färd med att borra sig fram genom världseliten och står nu otåligt och hoppar i nyutfrästa hål femtiofyra. Altermeister Jens Lundkvist besegrade Zhang Jike i SOC och skuttrade glatt upp trettio placeringar från en dyster nittioåttonde plats till en en mer bekväm sextioåttonde. Skäggige Jon Persson på plats åttiotre är siste svensk ut på topp hundra.

Damernas världsranking toppas av Liu Shiwen före tvåan Zhu Yuling. Ding Ning som haft det rätt knaggligt efter VM-guldet ligger på tredje plats. Att Ai Fukuhara och Kasumi Ishikawa är rankade fyra respektive femma är irriterande och känns lite kymigt, men går inte att göra något åt. Li Xiaoxia är sexa, singapores Feng Tianwei sjua och Chen Meng - som haltat illa och skadat sig upprepade gånger under hösten - är åtta.  I oktober fick hon lämna in handduken i både finalen i ATTC och semifinalen i Polska öppna, båda gånger i match mot Zhu Yuling. På nionde och tionde plats återfinns världens två bästa kvinnliga defensivspelare i tyskkinesiska Han Ying och helkinesiska Wu Yang.

För svensk del är Li Fen i fritt fall efter skador och långt tävlingsuppehåll och den femtonde plats hon hade i december i fjol är nu förvandlad till en mer beskedlig fyrtiofjärde plats. Matilda Ekholm är sextioåtta. Fler damer bland de hundra har vi ännu inte.

SOC 2015

Mu Zi (t.v.) ler mer i Folkets befrielsearmé.
Här är SOC-vinnaren 2015 tillsammans
med vapensyster Liu Shiwen.

Massor av svenska spelare i högklassigt SOC i Stockholm. För damerna ville det sig inte alls. Li Fen var sjuk, Matilda Ekholm var inte på hugget och det yngre gardet kändes ängsligt och vägde ganska lätt. Intressanta åttondelsfinaler i damsingeln. En solklar förlust för Chen Meng mot tyskkinesiska deffen Han Ying. Chen hade inte alls fötter och träff på plats. Och Ding Ning förlorar mot Mu Zi - det är inte första gången, men aldrig förut med 0-4. Sedan är både Kasumi Ishikawa och Ai Fukuhara ytterst nära att bli utslagna av tyskakinesiska Shan Xiaona respektive 15-åriga Mima Ito. Snart dags för tronskifte bland de japanska damerna där flera tonåringar stormar fram bakom Ishikawa och Fukuhara. En spelmässigt intressant sådan är Hina Hayata som figurerar lite i skuggan av Mima Ito, men är samma årgång - och är lite av en hybrid mellan Ding Ning och Ishikawa, något yvig ännu, men kan bli bra. Världsettan Liu Shiwen tog utan större problem hand om Han Ying i kvartsfinal, men rådde sedan inte på fjolårsvinnaren Zhu Yuling som uppenbart har vaknat till efter chockförlusten mot hollandkinesiska veteranen Li Jiao i World Cup för några veckor sedan. Finalen mellan Zhu Yuling och Mu Zi var en välspelad långkörare över sju set - inklusive klassiskt blängande och svårmodiga ansiktsuttryck. Och på tal om att befinna sig i skuggan.. Det har Mu Zi gjort länge. Den 26-åriga kinesiskan med den fina tekniken blommar sent med kinesiska mått mätt, men Li Sun, hennes gamle coach - som tidigare haft ansvaret för fantastiska spelare som Wang Nan, Zhang Yining och Li Xiaoxia - har inte gett upp hoppet och man förstår varför när man ser Mu Zi spela. Det lär efter SOC-segern bli en nätt puff uppåt från den anonyma trettiotredjeplatsen på världsrankingen.

Elias Ranefur gick till semifinal i U21. Och det var bra sprutt i svenskarna i herrsingel. Anton Källberg slog ut Yan An och Jens Lundkvist besegrade Zhang Jike. Smått fantastiska bt-händelser. Men Zhang Jike såg rätt körd ut från början. Motivationen verkar vara som bortblåst. Ingen vidare tändning och spelglädje inte. Kinesen är på dekis. Får mig att tänka på OS nästa år. Konkurrenssituationen med regeln om bara två spelare från varje nation måste vara ett dystert faktum om man som Zhang Jike harvar runt i de segare mentala träskmarkerna och inte kommer loss. Saker hade förmodligen känts lite lättare om han hade haft ett kommande OS innanför västen. Jike verkar behöva spektakel som tändvätska - annars kanske han går ner sig? I en mer rättfärdig värld hade vi förstås fått se minst fyra kineser i OS-singeln. Allt annat är egentligen bara trist. Trevligare då med Anton Källbergs framfart. Förvisso utslagen i U21, men krutet lades på herrsingel. Hans stadiga etablering på världsscenen imponerar, liksom hans nivå och finess. Även i kvartsfinal mot Fan Zhendong hittar han ingångar efter hand - vilket innebär en 2-4 förlust med mersmak. Några missade möjligheter i slutet - ett fh-läge efter serve, någon oskärpa i det korta där han tidigare varit väl så bra som kinesen - gör att slutsetet glider honom ur händerna. Men Källberg har visat vad han kan och har nu att fortsätta justera och bygga vidare. Kristian Karlsson körde över Jens Lundkvist i kvartsfinal och blev sedan överkörd på samma sätt själv av Xu Xin. Fan Zhendong vinner finalen precis som i fjol. Härlig stämning i Eriksdalshallen, i alla fall när svenskarna var i farten, men i ärlighetens namn - kändes inte SOC-inramningen trött och oinspirerad i år? Och prisutdelningen var väldigt blek. Man försökte liksom inte ens. Och smågossar som domare, som sitter och pillar sig i näsan och gnuggar ögonen av trötthet.. Charmigt kanske, jag vet inte. Det brukar faktiskt vara bättre fason på slutspelet i Bästa fyran. Stockholm borde kunna bättre.

Damsingel:
1. Mu Zi, Kina
2. Zhu Yuling, Kina

Herrsingel:
Fan Zhendong, Kina
Xu Xin, Kina

Damdubbel:
1: Chen Meng/MuZi, Kina.
2. Lin Ye/Zhou Yin, Singapore

Herrdubbel: 
1. Fang Bo/Xu Xin, Kina
2. Fan Zhendong/Zhang Jike, Kina

U21, dam: 
1. Yui Yamamoto, Japan
2. Bernadette Szocs, Ungern

U21, herr:
Tristan Flore, Frankrike
Filip Zeljko, Kroatien

Attacker mot Asien

Liu Shiwen fyrfaldig World Cup-segrarinna

Spännande resultat i damernas World Cup föranleder krigsretorik. Asiatiska toppspelare trampade nämligen på ett par rejäla europeiska minor. Nå, Liu Shiwen tog hem segern i tävlingen för fjärde gången vilket gör att hon bildar exklusiv klubb med storheter som Zhang Yining och Wang Nan. Tvåa blev japanska Kasumi Ishikawa, men sedan smällde det till ordentligt. På tredje plats kom tyska sensationen Petrissa Solja (WR:26) - och fyra blev den sympatiska holländska veteranen och tidigare (2007) Europamästarinnan Li Jiao (WR: 27).

Petrissa Solja

Således utsattes äntligen Kina, Japan och Singapore för ett par sällsynta europeiska provokationer. Den 21-åriga tyskan Petrissa Solja spelade oerhört stabilt och klokt när hon i åttondelsfinalen slog ut singaporianska världssexan Feng Tianwei med 4-0 och sedan i kvartsfinal besegrade japanska världsfyran Ai Fukuhara med 4-3 efter underläge 0-3 (8-11, 6-11, 2-11, 14-12, 11-5, 11-8, 11-6). Ska bli spännande att följa Petrissa. Länge sedan man såg en sådan gedigen spelkvalitet från en heleuropeisk spelare. Klart genombrott för Solja som imponerade med tyngd och stor variation. Satt och tänkte lite på Matilda Ekholm när jag såg tyskans framfart. Finns spelmässiga likheter dem emellan, och kanske önskar man att Ekholm ska minska sin yvighet i hagen och arbeta mer från den position där tyskan uppehåller sig. Enkelt utslängt.

Li Jiao (till vänster)

Den allvarligaste attacken mot det kinesiska överstyret på damsidan (sedan Singapores chockerande triumf mot Kina i Lag-VM 2010) stod hollandkinesiskan Li Jiao för när hon besegrade världstrean Zhu Yuling med 4-2 (11-8, 9-11, 11-9, 11-8, 2-11, 12-10). Zhu Yuling var också illa ute mot ungerska Georgina Pota i åttondelen där hon låg under med 0-3 i set innan hon förmådde vända (10-12, 10-12, 8-11, 11-5, 11-8, 11-7, 11-6). Att något inte stämde för kinesiskan var tydligt, men inga signaler om varken skador eller provperiod med teknikomläggning under matcherna. Kanske var hon bara sliten efter mycket tävlande. Zhi Yuling har luftats ordentligt hela året. Kong Linghui såg inte nöjd ut på bänken. Men det är inte ofta den kinesiska damcoachen gör det. Det är något skumt med Kong, eller snarare lite stumt, han verkar inte riktigt ha t ex Liu Guoliangs kommunikativa förmåga, kanske är det värmen som saknas. Svårt att säga på håll.

On Ma Long

Den gode Ma Long är stilig i såväl svart som i klassiskt kinarött, men nog klär han bäst i just den svarta matchtröjan med sin centimetersmala guldbård - även om skärningen i halsen kanske känns lite tveksam. I World Cup i Halmstad verkade vår favoritkines harmonisk, samlad och fylld av självförtroende, och som vanligt var det en njutning att se honom spela. Han hade det lite trassligt mot den afrikanske mästaren, egyptiern Omar Assar, i åttondelsfinalen, men redde förstås ut det. Första gången de möttes tydligen. I kvartsfinalen mot Portugals Marcos Freitas var han under press i första set när han plötsligt hittade den växel som ingen annan har och som gör honom till världens bästa spelare. Det är i en duell mot en välspelande Freitas med setsegervittring som Ma Long till slut lyckas sträcka ut och trycka på ON-knappen - efter bl a en ruggig fh-räddning - med ett stenhårt backhandsvar från distans. Hans förflyttningskonst i momentet bevisar alla deterministiska rörelselagar som finns och följaktligen vänds underläge 9-10 till setvinst 12-10 och resten av matchen är hans. Ja, resten av turneringen är hans. Han släpper inte ett set. Inte mot Freitas (WR:8). Inte mot Ovtcharov (WR:5) i semi, och inte i finalen mot "Little brother Fan" (WR:3).

Ma Long gör bakåtkullerbytta och bjuder på ett segerhopp (av typen miniskutt) efter att ha besegrat Fan Zhendong och vunnit World Cup i Halmstad. Det är ett gott tecken. Allting tyder på att han fortfarande är inspirerad, hungrig. I segerintervjun i hallen säger han att han utvecklats både tekniskt och taktiskt efter VM-guldet i maj. Han berättar också att han ser Sverige som sitt  "lyckoland" sedan han vann SOC här 2011, och vi kommer nu ihåg att han vann tävlingen helt utan setförlust.

För kännedom: Ma Long fyller 27 år i morgon - tisdag den 20 oktober- och hans stjärntecken är alltså Vågen - precis som J-O Waldner. Bra killar. Kära pågar.. Vågar.

Ge SOC till Staffan!

Pingisgillande sportkommentator Staffan Lindeborg

Så härligt! Vilken tävling och vilka underbara matcher! Och vilka suveräna kommentatorer! Staffan Lindeborg har i snart trettio år kommenterat pingis. Han axlade Bengt Grives mantel och borde snart få något slags hedersutmärkelse av Svenska Bordtennisförbundet för sitt trevliga sätt att bevaka vår sport. Sociale Staffan är alltid som bäst när han har en bisittare eller expertkommentator - och under World Cup i Halmstad fanns där en drös sådana att tillgå. Jörgen Persson, Fredrik Håkansson, Ulf "Tickan Karlsson, Peter Karlsson, Glenn Östh, Marcus Sjöberg, Pär Gerell och Kristian Karlsson - alla satt de vid Staffans sida och kommenterade med den äran, kanske har jag missat någon, men i vilket fall som helst så var snacket under sändningarna både initierat och trevligt. Det var väl egentligen bara Stellan Bengtsson och J-O Waldner som saknades. Staffan själv har utvecklat sina pingiskunskaper genom åren, men när han frågar experterna om teknik, material och speldetaljer på sitt lättsamma och nyfikna sätt - så blir det nog så att även lekmannens intresse väcks. För den dedicerade pingisfantasten är där också mycket att hämta, anekdoter från när och fjärran - som när Lindeborg frågar Jörgen Persson om han nuförtiden brukar gå och fika med Liu Guoliang, och Persson svarar att det händer att de går ut och tar en öl, och sedan berättar att han brukar bli hembjuden till den kinesiska coachen på välsmakande Pekinganka när han är över i Kina. Man måste älska den typen av anekdoter. Och Staffan Lindeborg verkar trivas som fisken i vattnet med pingissvenskarna. Han har liksom blivit en i familjen. Att han har ett så gott minne från åren som varit är extra roligt. Det blev en massa gottig pingisnostalgi. Den svenska bragdgenerationens härjningar under slutet av 1980-talet och framåt kom t e x upp om och om igen under helgen. På tal om nostalgi.. En gång i tiden kommenterade Bengt Grive SOC - Sweden Open Championships - live varje år i svensk statstelevision. Den stafettpinnen borde Staffan Lindeborg få ta över. Ett SOC årligt återkommande med Staffan i SVT Play hade varit fantastiskt trevligt.

Duellglade Jun

En sliten Dimitrij Ovtcharov spelades ut efter noter av Ma Long, men piggnade till i bronsmatchen mot Jun Mizutani i World Cup i Halmstad i eftermiddags. Tysken vann med 4-2 i set ( 11–9, 9–11, 11–9, 7–11, 11–9, 11–9), men den här bollen förlorade han.

Att utmana Kina

Kineserna på en sida. Övriga på den andra. Men därimellan, på botten av vallgraven, står europamästaren Dimitrij Ovtcharov ensam och viftar med sitt rack. Alla förväntar sig att det är han som ska lyckas utmana kineserna på allvar. De är bara så förtvivlat svårt. Och inte blir det lättare av att han går in mot Ma Long med 0-11 i inbördes kvot. Och när matchen är igång så ser det ut som om kinesens höga nivå gör både Ovtcharov och coach Jörg Rosskopf på bänken skärrade. Ovtcharov kliar sig konfunderat i den bulliga hårkalufsen. Redan efter ett par bollar hänger han med huvudet, signalerar hopplöshet och gör sedan en slät figur matchen igenom. Efter 4-11, 2-11, 7-11, 4-11 så har de elva förlusterna tickat över i tolv. Det kan vara det intensiva spelprogrammet som börjar ta ut sin rätt. Resor, matcher. Urladdningen på EM. Och det kan ju ha berott en smula på Ma Long. Kinesen berättar i intervjun direkt efter matchen om sina goda förberedelser. Han är väl preparerad och ligger rätt mentalt när han kommer in i hagen. Det är inte självklart. Han har 11- 0 i kvot mot Ovtcharov vilket skulle kunna vara förpliktande och starkt förenat med press, men så är det inte. Ma Long är inspirerad. Känslorna av negativitet och tyngd är ojämnt fördelade i hagen denna söndag i hallen i Halmstad - det är Ovtcharov som tar hand om dem. Det är nog det mentala läget mer än spelförmågan i sig som stör och accentuerar Ovtcharovs brister vid bordet. Visst blixtrar han till i ett par bollar och visar vad han kan, men han är långt ifrån konsistent. Har ett tveksamt returspel, enkla missar i mellanspelet, ett lite vidlyftigt och ostrukturerat servande. Ulf "Tickan" Carlsson som kommenterar tillsammans med Staffan Lindeborg kommer att tänka på hur  J-O' Waldner resonerade trots en matchkvot på 0-7 mot Liu Guoliang inför VM-finalen i lag år 2000 i Kuala Lumpur. J-O kände att det var Liu som hade pressen på sig. Han själv kunde slå ur underläge. Han vann också matchen. Och Sverige vann VM-guldet. Den förlusten måste ha varit jobbig för både Kina och Liu Guoliang själv. Men de tog tag i saker efter det. Sedan dess har kineserna inte förlorat en enda lagfinal, men det är en annan historia. Eller det är det nog inte alls förresten, för det är ju Liu Guoliang som står vid rodret på den kinesiska pingisskutan sedan juni 2003. Werner Schlager hann stjäla ett singelguld från kineserna i maj samma år. Sedan efterträdde Liu, då bara 27 år gammal, Cai Zhenhua som headcoach för herrlaget och sedan dess har dominansen varit i princip total.

Källberg och Karlsson i World Cup

Anton Källberg i SVT's Gomorron

Den wildcardförsedda Anton Källberg visade nivå mot världssexan Jun Mizutani i åttondelsfinalen i World Cup. Anton tar första set med 11-6, förlorar set två och tre, men kommer igen i fjärde där han har 6-1 innan Mizutani börjar knapra i fatt och förbi till en 4-1 seger (6–11, 11–6, 11–8, 11–7, 11–8). Japanen hade inledningsvis problem med Antons serve, och vid ett par tillfällen är han faktiskt inte med i den unge svenskens tempo. Men får sedan en viss draghjälp av Anton som förivrar sig, har lite svårt att växla ner och strila in stråk av lugnt och fint i spelbilden - som också expertkommentator Jörgen Persson noterade under matchen. Samma otålighet och ivrighet finns i Kristian Karlssons spel. Men nog med klagolåt, båda svenskarna tog sig vidare från gruppspelet och nådde åttondelsfinal - det är ju hur trevligt som helst. Anton glimtade till mot Österrikaren Gardos i gruppspelet, och vinner mot Indiern Achanta. Kristian slår väl planenligt australiensaren William Hentsell och framförallt besegrar han nummer tjugo i världen, singaporianen Gao Ning efter imponerande spel - och sedan, i åttondelsfinal bereder han faktiskt världstian, Taiwanesen Chuang Chih-Yuan vissa problem. Klart godkända insatser av svenskarna och oerhört roligt att se.


Pingisbonus är att Anton redan i tisdags gästade SVT Gomorron tillsammans med projektledaren för Ping Pong Power, Johan F Lundberg, för en stunds pingisprat och evangelism.

Den mästerlige handduksvikaren

Dimitrij Ovtcharov är en hejare på att vika handdukar. Han utför sysslan med samma koncentration och noggrannhet som när han anlägger sina servar. Man anar en pedant bakom beteendet, en perfektionist, eller i alla fall en rätt god vän av ordning. Den reslige tysken med de skulpturala servefigurerna försvarade sin EM-titel genom att besegra portugisen Marcos Freitas med 4-1 (14-12, 9-11, 11-9, 11-4, 11-6).  Men nog såg Freitas lite trött efter att ha manglats ordentligt av en duellglad Pär Gerell i semifinalen? 27-årige Ovtcharov stärker nu sin position som europaetta och är på väg att inmuta ett eget litet enmansrike mellan de bästa kineserna och de han har efter sig på världsrankingen. Tveklöst är han den europé som bäst hakar på drakarna från Mittens rike, men han får nog katten se upp med Anton Källberg nästa gång de stöter på varandra..

Bronspengar i Ekaterinburg

Någon gång i slutet av 90-talet mötte jag en lovande Pär Gerell i en tävling i Lund, klass 2 kanske. Han kan inte ha varit mer än typ 13-14 år - och såg yngre ut för han var liten till växten - vilket inte hindrade honom från att vinna över mig med 21-7 i första set..  Han coachades av Stellan Bengtsson i setpausen vilket medförde att jag sedan tog mig samman en smula. Minns att jag hade svårt för Gerells servar, men fattade galoppen i andra som jag borde ha tagit, men förlorade med 20-22. Nu har Pär blivit stor (33 år) och idag spelade han minsann EM-semifinal i ryska Jekaterinburg. Och nog får man säga att han gjorde vad han kunde mot starke portugisen Marco Freitas. Dueller i världsklass och det är så nära, så nära att svensken får med sig det här, men Freitas är intet för intet världsnia och under slutbollarna uppvisar han kyla och koncentration som det anstår en sådan. Matchen till Freitas med 4-3 (6-11, 11-3, 8-11, 8-11, 11-4, 13-11, 11.-8). Det hade ju varit så skoj att se svensken i EM-final mot tyske Ovtcharov. Nu blev det inte så, men grattis ändå, Pär Gerell! Brons också till Tiago Apollonia som föll klart mot Ovtcharov i semifinal.

I herrdubbeln blev det också svenskt brons genom Kristian och Mattias Karlsson. 2012 tog våra båda dubbelspecialister silver under EM i danska Herning, men i semifinalen i Ekaterinburg mot Stefan Fegerl, Österrike, och Joao Monterro,  Portugal ville det sig inte. Laddade 91:or Karlsson i första set, men sedan tog det liksom slut och förlusten skrevs till klara 1–4 efter setsiffrorna 11–6, 8–11, 8–11, 6–11 och 9–11.

Herrdubbel:
Guld: Stefan Fegerl/Joao Monteiro, Österrike/Portugal
Silver: Robert Gardos/Daniel Habesohn, Österrike
Brons: Alexander Shibaev/Kirill Skachkov, Ryssland
Brons: Kristian Karlsson/Mattias Karlsson, Sverige

Elizabeta Samara ny Europamästarinna

För de svenska damerna gick det det väl sisådär i singelspelet i EM. Jennifer Jonsson och Linda Bergström kom på andraplats i sina kvalgrupper, men lyckades inte via play-off ta sig vidare till huvudturneringen. 15-åriga debutanten och talangen Stina Källberg slutade som grupptrea och gick inte vidare. Det gjorde däremot Matilda Ekholm som vann sin grupp och tog sig fram till andra omgången där hon slutligen föll tungt mot tyska defensivfenan Irene Ivancan. Och 39-åriga Li Fen, det största svenskhoppet på damsidan, åkte ut i kvartsfinal mot väninnan Yu Fu som spelar för Portugal. Ny Europamästarinna är rumänska Elizabeta Samara som i finalen besegrade hollandskinesiskan Jie Li med 4-3 (11-6, 9-11, 3-11, 11-7, 12-14, 11-4, 11-4). Bronsmedaljer till hemmanationens Polina Mikhaylova samt Li Fens banekvinna.

Damdubbel:
Guld: Hu Melek/Yanfei Shen, Turkiet/Spanien
Silver: Georgina Pota/Elizabeta Samara, Ungern/Rumänien.
Brons: Jie Li/Qian Li, Holland/Polen
Brons: Ying Han/Irene Ivancan, Tyskland

22nd ATTC

Lyckliga nordkoreanskor

De asiatiska mästerskapen 2015 till handlingarna - och den kinesiska bordtennisfamiljen fortsätter dominera I herrarnas lagtävling finalvinner man mot Japan med 3-0. Damerna gör detsamma. Den enda klassen som Kina inte tar hem är damdubbeln där det nordkoreanska paret Kim Hye Song/Ri Mi Gyong segrar efter att ha slagit ut Zhu Yuling/Chen Meng i semi och det japanska paret Miu Hirano/Mima Ito i final. Det ska sägas att Ding  som Ning och Liu Shiwen lämlar WO tidigt i turneringen efter skada på Ding. Herrdubbeln vinns av Fan Zhendong och Xu Xin mot koreanska statister i form av Jung Youngsik och Lee Sangs. [Zhang Jike och Ma Long lämnar WO]. I herrsingelfinalen möter kraftpaketet Fan Zhendong gummimannen Xu Xin - som han haft problem med på touren - och vinner i en extrem holmgång över sju set (12-10, 11-2, 12-10, 7-11, 9-11, 11-13, 11-9). [Ma Long stiger av tidigt i turneringen efter skadekänning]. Damsingeln tas hem av Zhu Yuling där finalmotståndare Chen Meng får lämna in handduken efter skada. Mixeddubbelklassen vinner Fan Shendong och Chen Meng mot singalesiska statister i form av Yang Zi /Yu Mengyu.

EM-trupperna

Lite synd är det allt att Li Fen väljer att bara lira singel i EM. Sveriges hade haft goda möjligheter till medalj med henne i laget. Samtidigt får man ju acceptera att hon vill lägga krafterna på att försvara sin EM-titel, vilket nog blir rätt svårt. Kan komma att svida dubbelt det här, inte minst för den förväntansfulle blågula LaolaTv-tittaren. Matilda Ekholm får dra det tunga lasset som ankare i laget med det yngre gardet runt sig: Jennifer Jonsson, Linda Bergström och 15-åriga Stina Källberg får nu chansen att skaffa sig erfarenheter. På herrsidan ser laget piggt och starkt ut med Stinas storebror, den 18-årige nybakade ungdomsvärldsmästaren Anton Källberg vid sidan om Pär Gerell, Mattias Karlsson, Kristian Karlsson, Jens Lundkvist, Jon Persson och ungtuppen Elias Ranefur. Ett spännande EM i ryska Ekaterinburg är att vänta. Sändningar från Laola-TV.

China Open

Munkarna kör sina pingispass i Chengdu, och kanske smög de iväg och gluttade på China Open för lite inspiration när världens bästa spelare var på plats i staden. Jag hade önskat att se Fan Zhendong i final mot Ma Long i årets upplaga av tävlingen, men Xu Xin stod i vägen. Fan Zhendong verkar ha det lurigt mot Xu Xin. och den senare är alltid laddad till tusen mot "lillebror Fan". Deras semifinal blev precis som i Japan Open i juni en fullängdare över sju set där Xu Xin står på tårna, visar stor mental styrka och har ett fokus som man önskar att han alltid hade påkopplat. Man ska veta att 18-årige Fan Zhendong är i god form, han har spelat som en gud i Chinese Super League under säsongen - postat 24 raka segrar vilket är rekord. Det tidigare hade Ma Long med sina 23 raka häromåret. I China Open besegrade Fan Zhendong Timo Boll med 4-1 i semi innan han 3-4-förlorade mot Xu Xin (11-6, 5-11, 11-13, 11-6, 6-11, 11-9, 6-11.) Zhang Jike, fortfarande på jakt efter nivå efter skador, gick på pumpen redan i åttondelen mot Taiwanesen Chih-Yuan Chuang vilket öppnade upp för tävlingens överraskning, japanen Yuya Oshima (WR:60) som tog chansen. Japanen hade slagit ut europaettan Dimitrij Ovtcharov, den högre rankade landsmannen Koki Niwa och lyckades även betvinga taiwanesen i kvartsfinal. Därmed befann sig plötsligt den 21-årige Oshima i semifinal mot Kung Ma Long i en av världens tyngsta pingistävlingar. Och han pressade världsettan till ett skiljeset efter riktigt bra pingis. Det var Ma Longs första möte med japanen och segersiffrorna skrevs till 11-2, 11-7, 9-11, 9-11, 11-8, 8-11, 11-7. Och det är faktiskt så att Yuya Oshima har 3-0 och 6-2 i avgörande set innan Ma Long lyckades mobilisera, jaga i fatt och förbi. Världsettans samling och lugn i slutsetet är imponerande. I sin kvartsfinal besegrade Ma Long sin finalmotståndare från VM - Fang Bo - med klara 4-0 i  (11-4, 11-6, 11-6, 11-2). Marcos Freitas gör en god insats mot Xu Xin i kvartsfinalen och känns som den europé som har störst chans mot kineserna för tillfället - annars får man känslan av att Europa håller på att tappa mark igen, trots bollbyten och kinesiska inbjudningar. Finalen mellan Ma Long och Xu Xin nedan.

Ekholm om HBTQ och Eurogames

Världsranking

Ding Ning och Ma Long

Ma Long passerade Xu Xin redan i mars och är kvar där han ju hör hemma - som etta i världen! Xu Xin skuggas av Fan Zhendong på tredje plats och Zhang Jike får lära sig att trivas bra på fjärde. Japans Jun Mizutani är femma följd av två tyskar i Ovtcharov och Boll på sjätte respektive sjunde plats. Vladimir Samsonov är åtta, Fang Bo nia och fjolårets portugisiske EM-hjälte Marcos Freitas är rankad tia i världen. Pär Gerell och Kristian Karlsson delar tvillingplats sextiosju med exakt samma poäng. Jon Persson är rankad sjuttioåtta. Jens Lundqvist nu åttiosexa. På damernas världsranking är det samma trio i topp sedan ett bra tag tillbaka. Ding Ning, Liu Shiwen och Li Xiaoxia. Zhu Yuling är ny fyra. Kasumi Ishikawa femma och Feng Tianwei sexa. Chen Meng är rankad sjua. Wu Yang åtta och efter henne kommer två japanskor: Ai Fukuhara på nionde, och den bara 14-åriga Mima Ito är rankad tia i världen. 

För svensk del återfinns Matilda Ekhom på plats femtiosju. Li Fen ej rankad efter sitt uppehåll från bordtennisen.

Dramatisk damfinal

Vilken match! Och vilket enastående depressivt slut! Men på vägen dit fantastiskt spel. Underbara dueller. Två väninnor i krig. Hon ser så vass ut i slutet av första och i nästan hela andra set, Liu Shiwen. Hon har 1-0 och 10-8 men släpper in Ding Ning som kniper setet med 15-13 och inleder en stark period som varar fram till ledning med 3-1 i set. Sedan tar Liu Shiwen över, växer till en jätte vid bordet och är så säker, snabb, slår så hårt och skoningslöst. Hennes setvinst till 3-3 är oerhört imponerande, hon har svar på allt. På backhandsidan bor kobrahugg och hennes forehandsspel har åskans tyngd med blixtnedslag. Och har hon någonsin spelat bättre, så precist och välplacerat? Jag tror inte det. Det står 3-3 i set och när hon har vunnit de två första bollarna i skiljeset tänker man att ja - må hon vinna, det är hon sannerligen förtjänt av. Det är bara det att Ding Ning har flugit än hit och än dit i förlustbollen till 0-2. Och har vikit sin fot illa. Hon blir sittande på golvet, grimaserar av smärta. Skadepausen blir lång, nästan 10 minuter. Landslagsläkare och Qi-regulator kommer till hennes undsättning. Omvårdnad. Is. Tryck. Bandage. Under tiden står Liu Shiwen ensam vid barriären i sin del av hagen, bortvänd, stilla. Efter kort ny inbollning kör matchen igång igen. Liu Shiwen möter nu en sammanbiten och stapplande sengångare med utmärkt bollknapringsförmåga, och är själv helt ur sitt momentum. Hon försöker allt vad hon kan, men det vill sig inte. Vid 6-8 kallas dessutom slagräkningsdomaren in. Allt har fått en ny rytm - och Shiwen har mist sin.

Kung Ma Long vinner VM

"Och där, mina damer och herrar.. 

Äntligen blir världens bäste pingislirare 

också världmästare i singel!" 

Det sa Bengt Grive när J-O Waldner vann VM i Dortmund 1989, och det passar minst lika bra att säga om Ma Long i maj 2015 när han vunnit VM i Suzhou. Det var helt enkelt dags nu. Allting föll på plats. Allt var rätt. Spelet, drivet, självförtroendet, t o m frissan och färgen på skosnörena (kinaröda) var helt rätt. Han var så bra, Ma Long, och så stilig minsann i sina vita skor, svarta shorts och den svarta tröjan med diskreta stänk av lila, partier av rödorange och gult.
  

4-2 (11-7, 7-11, 11-4, 11-8, 11-13, 11-4) mot Fang Bo. Och efter hoppade han upp på bordet och jublade. Man blir så glad. Fantastiskt. Underbart. Äntligen!

Bort med bebisen

Skojig passage i artikel om J-O Waldner i gårdagens GP:

"Spårvägen ligger under med 2-0 i matcher när J-O kliver in i hagen. Han ska möta Chang Hong Jiang, Wartas rutinerade kines. Det börjar dåligt. Jiang spelar med högt tempo och Waldner tappar snabbt första set. Humöret är inte på topp.
– Kan ni ta ut den där?
Han syftar på en bebis som jollrar någonstans i bakgrunden.

Nästa set går lika snabbt och Waldner suckar, himlar med ögonen och tittar ömsom på sin racket, ömsom på bordet för att hitta förklaringar till att spelet inte stämmer. Mitt i en boll stannar han upp och pekar mot läktaren.
– "Inga blixtar sa vi."

Han blänger länge, länge på den stackars åskådare som råkat ta en bild med blixten på. ”Jag ser ju fan ingenting”, muttrar han. Stämningen i hallen är närmast tryckt. Varför är han så sur?

En stund senare är det en liten flicka som inte kan sitta still och Waldner frågar sarkastiskt om de ska spela mixed. Nej, det ska ni inte, svarar mamman och stolpar ilsket därifrån med flickan i släptåg.Världens bäste pingisspelare genom tiderna förlorar matchen i tre raka set och påminner mer om en evigt gnällande gubbe än något grönskande träd." 

→

11-årig japansk monsterpojke härjar i Örebro

Tomokazu Harimoto är 11 år gammal. E-l-v-a! I kvartsfinalen på Safirs internationella bordtennistävling i Örebro besegrade han den afrikanske mästaren och Sverigebekantingen Omar Assar (WR:43) från Egypten. Och i semifinal var det dags för den rutinerade svenske landslagsmannen Jens Lundquist (WR:71) att åka på pumpen mot pojken. Matchen blev en pärs för Jens som till råga på allt slog knogen i bordskanten vid ett backhandsdrag över bordet - började blöda och fick ta skadepaus. Hårda bud för 35-åringen som förlorar med 3-1 (11-6, 10-12, 11-2, 11-9) mot Harimoto. Man måste säga att vår sport är speciell, vilket härligt ålderspann! Men sedan fick det vara stopp på Harimotos framfart i tävlingen. I finalen föll han mot Eslövs kines Xu Hui som vunnit tävlingen de senaste fem åren. "Jag kan inte förstå att jag skulle gå så här långt", sa den förvånade lille parveln i intervjuer efteråt. Han tränas av sin pappa Yu Harimoto. 1998 flyttade Yu och hans fru Zhang Lin från Kina till Japan, och 2003 föddes sonen Tomokazu.

Europa Top 16 i Baku

Adrien Mattenet, den med skidglasögonliknande brillor spelande fransmannen var som bäst rankad som nittonde man i världen i december 2011. Längre upp har han ännu inte kunnat ta sig utan verkar ha hittat sin naturliga hemvist kring 50-strecket. Om man nu ska hårdra det så är fransosen en dussinlirare i världstoppen. Han besegras ganska klart av spelare som är top-20, lite mindre klart av spelare som är bland de 20-40 bästa i världen samtidigt är han inte så pjåkig på att hålla stånd mot de som jagar precis bakom eller är jämbördigt rankade. Mattenet kanske kan ses lite som en skiljepelare mellan den stjärnbeströdda toppen och alla de andra. Han är en värdemätare och ett hinder som måste hanteras om man är på väg till den allra översta nivån. Kristian Karlsson borde kunna ta hand om honom, tänker jag efter dennes förlust mot fransmannen i gruppspelet i Europa Top-16. Det är inte så många år som skiljer dem åt, men 23-årige Karlsson känns som ett bättre tips för framtiden än vad den 27-årige fransosen gör. Men, men Mattenet har varit ett tag längre i hetluften än svensken. På Top-16 i Azserbadjan lyckades ingen av svenskarna ta sig vidare från grupp- till slutspel. Varken Kristian - som också åkte dit mot starke Marco Freitas - eller Pär Gerell. Den senare besegrade kroaten Gacina, men föll klart mot 20-årige fransmannen Simon Gauzy - och mot Dimitrij Ovtcharov förstås. Mattenet gjorde däremot en bra tävling. Han slog Karlsson med 3-2 i gruppspelet (12–10, 7–11, 11–6, 7–11, 11–7) och blev så småningom sjua i tävlingen efter att ha vunnit över den jämbördigt rankade portugisen João Monteiro med 4-1. Där är en hel del spelare i mitten av top-100 som man hade önskat spelstyrka nog att orka utmana de bästa asiaterna, men det verkar segt. Vi får bida vår tid.

Final
Dimitrij Ovtcharov, Tyskland-Marcos Freitas, Portugal 10–12, 11–7, 9–11, 8–11, 12–10, 11–7, 11–4

Platserna 3-4
Panagiotis Gionis, Grekland-Simon Gauzy, Frankrike 5–11, 11–7, 4–11, 10–12, 12–10, 11–8, 11–1

Semifinaler
Ovtcharov-Gionis 10–12, 11–6, 14–16, 11–4, 10–12, 11–4, 11–8
Freitas-Gauzy 13–11, 8–11, 7–11, 11–9, 9–11, 11–6, 11–7

Kvartsfinaler
Ovtcharov-Adrien Mattenet, Frankrike 11–9, 14–12, 11–6, 11–7
Gionis-Tiago Apolonia, Portugal 2–11, 11–8, 7–11, 11–6, 11–9, 11–9
Gauzy-Robert Gardos, Österrike 5–11, 11–13, 9–11, 11–9, 11–0, 11–6, 11–7
Freitas-Joao Monteiro, Portugal 9–11, 6–11, 12–10, 11–3, 11–7, 10–12, 11–8

Platserna 5-6
Apolonia-Gardos 11–4, 11–4, 11–5, 9–11, 11–6
Platserna 7-8
Mattenet-Monteiro 11–6, 13–11, 9–11, 11–3, 11–6
Platserna 5-8
Apolonia-Mattenet 11–3, 11–9, 10–12, 14–12, 5–11, 11–9
Gardos-Monteiro 12–10, 11–8, 11–5, 11–8  

Världsranking

Xu Xin är fortfarande rankad etta i världen, men Ma Long är honom hack i häl efter att ha jagat förbi Fan Zhendong. Zhang Jike gillar fjärde platsen. Dimitrij Ovcharov femma följd av trött Wang Hao. Jun Mizutani sjua och Chuang Chih-Yuan åtta. Timo Boll nia och Yan An hankar sig kvar på tionde plats. Bästa svenska herrarna: Kristian Karlsson trettionia, Pär Gerell fyrtiofemma och Jens Lundqvist sextiosexa.

På damernas världranking har Ding Ning passerat Liu Shiwen. Li Xiaoxia forfarande trea. Kasumi Ishikawas fjärde plats känns nästan lite väl uppskruvad så längre upp än så får hon faktiskt inte komma. Singapores ständiga hopp Feng Tainwei är femma följd av en allt starkare Zhu Yuling. Wu Yangs defensivgärning räcker till en sjunde plats. Åtta är sydkoreanska Seo Hyowon, nia Chen Meng och på tionde plats tyskkinesiska Han Ying.

För svensk del: Li Fen på sjuttonde plats och Matilda Ekholm sjuttionde.