Pingisposter

Bordtennisen har bytt kostym och lever vidare som Pingisposter på pingisposter.wordpress.com

Some of the best points 2018

Skriva mindre, spela mer?

Min egen bordtennis - den finns, men inte mycket mer än så. Det senaste någorlunda regelbundna insatsen var motionsserien i IFK Lund två säsonger 2010- 2012, med min gamle vapendragare Niklas. Där spelade vi med den äran tills vi skadade oss sönder och samman. Jag har för mig att vi vann ligan, som spelades i Davis cup form. Det borde vi har gjort.. 

Min kvot var bra, eller ja, bäst faktiskt. Ber om ursäkt för våra persiska efternamn..

Några år har varit helt bordtennislösa. Det har inte riktigt funnits ork, och när den funnits så har annat i livet gått före, eller så har skador och småskavanker ställt till det.

Först 2015-2016 ”ökade” jag träningsdosen till en absolut minimal nivå. Så, ytterst få sporadiska pass. Jag tror att jag har snittat med typ fem speltillfällen/år sedan 2016. Spelplatserna har varierat. Jag har lirat i Malmö IF, FIFH Malmö, Staffanstorps BTK, IFK Lund. Jag har sparrat lite på para-pingissidan och lirat med gamla pingisvänner. Framförallt med en Lisa, en Fredrik och en Petar, men också en Tom, en Ola, en Lotta, och en Emma! Tacksam för varje pass!

Nu är det snart 2019, och det är dags att steppa upp en smula. Jag vill helt enkelt spela mer bordtennis. Se vad som går att hitta med nuvarande shape och skick. Träningsmässigt skulle jag vilja fixa två pass i veckan. På sikt. Om det är realistiskt återstår att se.

Jag är klubblös sedan länge, så jag har att välja mig en förening att träna med, och kanske framöver representera. Jag har fått förfrågningar om att bli tränare och coach, och jag har fått inviter till seriespel, men tackat nej. Känner att jag vill träna på i egen takt först. Vi får se vad som kommer ut av det.

Jag får väl börja med att fundera över vad jag ska ha för plattor. Och kanske ska jag köpa mig en ny stomme för att markera nystarten! Definitivt ett par nya pingisskor, då mina gamla är slut. Alltid svårt att hitta i 47:or. Sist fick jag ju åka till Paris för att hitta ett par Tibhardojjor!

Top 10 Points – Grand Finals

Ny triumf för Chen Meng i Grand Finals

Chen Meng avslutade året på bästa sätt genom att följa upp vinsten i Austrian Open med en guldmedalj  i ITTF World Tour Grand Finals. Hon försvarade därmed titeln från i fjol.

Hon hade en tuff väg med inlededande match mot vassa Chen Xingtong som hon lyckades besegra med 4-3. Sedan slog hon för tredje tävlingen i rad Wang Manyue (4-1), och fortsatte med seger över världsettan Zhu Yuling i semifinal (4-2).

På den andra halvan trodde man att Ding Ning skulle gå fram någorlunda ohotad. Men istället blev det He Zhuoija som tog sig fram till final i tävlingen. Hon knäppte Ding Ning på fingrarna med 4-2 i semi, och visade precis som i Austrian Open att hon är att räkna med om hon får chans till spel. I Österrike nådde hon ju semifinal efter vinster mot världstrean Kasumi Ishikawa och taiwanesiska världssjuan Cheng I Ching.

Nu spelade He Zhuoija hem ett silver i World Tour Grand Finals och det verkar som hennes backhand ställer till det för motståndarna. Hon har nabb där, förmodligen ett mellannabb. Styr från bh-sidan och kommer till med hyfsad forehand. Men nog tycker man att Ding Ning borde kunna hantera henne bättre. Även Cheng Meng såg ut att ha hade en del svårigheter med henne, trots en slutlig 4-1 seger i finalen.

He Zhuoija tog efter framgången i Austria Open förra månaden ett rejält kliv på decemberrankingen. Från plats 91 till 50. Och efter andra platsen nu, kommer hon att klättra ytterligare. Hennes raketklättring är i linje med Liang Jingkun’s på herrsidan. Även han spelade ju skjortan av bättre rankade spelare i Österrike och förbättrade sin världsranking avsevärt.

Således guld till Chen Meng. Silver till He Zhuoija och bronsmedaljer till Zhu Yuling och Ding Ning i World Tour Grand Finals 2018.

I övrigt: Damdubbeltävlingen vanns av japanska paret Mima Ito/Hina Hayata som besegrade kinesiskorna Sun Jingsha/Chen Xingtong med 3-0. I mixeddubbeltävlingen segrade Hong Kongs Wong Chun Ting/Doo Hoi Kem över Förenade Koreas duo Jang Woojin/Cha Hyo Sim med 3-0.

 

Harimoto mot nya höjder i Grand Finals

Puh.. Tomakazu Harimoto.. 15-åringen.. som nu är rankad femma på världsrankingen, men kanske redan är bäst i världen. Det finns knappt fler superlativer att ta till när det kommer till den här pojken. I helgen vann han prestigefyllda ITTF World Tour Grand Finals som avgjordes i Incheon i Sydkorea. Och skrev historia på nytt: Den yngsta någonsin att vinna Grand Finals.

Högoktanigt startfält förstås. Top of the pops. Och flera makalösa matcher. Som när världsettan Fan Zhendong i kvartsfinal sensationellt blev utslagen av nya världsexan Hugo Calderano. På andra halvan vann världsfyran Lin Gaoyuan sin kvartsfinal mot världstvåan Xu Xin. 4-2-segrar båda. Calderano och Lin Gaoyuan alltså i absolut toppslag, men dessa hypervassa herrar tog sedan Tomokazu Harimoto hand om grundligt. I semifinal slog han ut Hugo Calderano med 4-0. I finalen Lin Gaoyuan med 4-1.

Vägen till segern: Harimoto-Patrick Franziska, Tyskland: 4-1 (11-7, 10-12, 11-8, 11-7, 11-7). Harimoto-Jang Woojin, Sydkorea: 4-1 (12-10, 11-8, 11-7, 9-11, 11-9). Harimoto-Hugo Calderano, Brasilien: 4-0 (11-7, 11-8, 11-8, 11-5) Harimoto-Lin Gaoyuan, Kina: 4-1 (11-4, 13-15, 11-9, 11-9, 11-9).

 I övrigt: Kinesen Liang Jingkun, som vann Austria Open förra månaden, vann enkelt över Timo Boll med 4-0 i set, men fick därefter stryk mot rutinerade Jun Mizutani. Liang Jinkun har gjort ett jättehopp på världsrankingen efter sin seger i Österrike, från plats 80 till 36. Högre än så är att vänta. Detsamma gäller förstås Tomokazu Harimoto som nu har siktet inställt på Top 3.

Fan, Koki

Det är alltid kul att se Koki Niwa, med sin känsla och irrationalitet. Världsettan Fan Zhendong bjöd förstås upp till dans i kvartsfinalen av Austrian Open. Spektakulär jävelboll vid 1.30 – och bra poäng även vid 6:10, 6:17, 8:20, 10:35, 12:04, 12:19 och 13:10.

Top 10 Points - Austrian Open

Chen Meng och Wang Manyu

Chen Meng besegrade Wang Manyu i finalen av Austrian Open. I semifinalen mötte hon världsettan Zhu Yuling och vann med 4-3. Deras match får betraktas som den moraliska finalen, för i den riktiga fick inte 19-åriga Wang Manyu till det, samtidigt som Chen Meng spelade stabilt - och med en gnutta flax här och var. Slutresultat 4-0 och titeln till den mer rutinerade kinesiskan.Chen Meng började året som världsetta, men är nu rankad fyra. Hon har ett gediget spel och bemästrar det mesta, men har störts en del av skador de senaste åren. Får hon vara hel så kan hon mycket väl utmana Zhu Yuling om första platsen på världsrankingen igen. Om inte Ding Ning hinner före.

Wang Manyu har haft ett bra år och är den enda som har vunnit tre titlar på ITTF World Tour. Hon tog hem Hungarian Open i januari, Hong Kong Open i maj och China Open i juni. Och gick till final i Qatar- och i Japan Open.Hon är för närvarande rankad sexa i världen, har en fin teknik, ser ut att ha koll på både skruv och fart, och har bra balans mellan speldelarna. Rör sig naturligt i djupled - nära bordet och steget bak, där hon verkar trivas bäst. Möjligtvis saknar hon lite momentum och aggression i sitt attackspel, och hon kan bli tätare, säkrare, men det hon redan har räcker bevisligen långt.

I Austrian Open vann den unga kinesiskan mot världstvåan Ding Ning med 4-3 i en knökhård kvartsfinal, och hade hade sedan en relativt lätt semifinal mot överraskande kvalspelaren He Zhuoija (det finns alltid en ny kinesisk överraskning) som hon besegrade med 4-1. He Zhuoija slog ut japanska världstrean Kasumi Ishikawa med 4-0 redan i första omgången. (Att Ishikawa är rankad så högt är väl det som känns mest felaktigt på Top 10, om man ser till verklig spelstyrka. Hon vann förvisso Czech Open i slutet av augusti, men då i frånvaro av topprankade kinesiskor).

Liang Jingkun(g) utan krusiduller

Det är knivskarp konkurrens om vem som är bäst i världen just nu. Någon solklar, dominant och obestridlig pingiskung eller drottning har vi inte. Där är helt enkelt många spelare om budet. Flest är det på damsidan, ja där är det rena ormboet. Men även på herrsidan finns det ett koppel av lirare som har börjat presentera sig, och har riktigt bra potential.

 I Austrian Open i Linz fick vi bevittna ett hejdundrande genombrott av den 22-årige Liang Jingkun, rankad som nummer 80 i världen. Han representerade Kina redan i VM 2015, där han åkte ut mot Zhang Jike i 16-delsfinal, men sedan dess har han inte låtit höra om sig mycket internationellt. Inget jättemärkvärdigt i alla fall. Jo, han gick till final i Korea Open i juli i år, där han loosade mot Jang Woojin. Men inga titlar på touren i bagaget. Förrän nu. Och då smällde det till ordentligt.

Först var han tvungen att ta kvalifikationsvägen in i huvudturneringen. Väl där bara fortsatte han vinna, oavsett vem som stod på andra sidan bordet. I första omgången besegrade han världsåttan Wong Chun Ting från Hong Kong. I andra omgången 17-årige taiwanesen Lin Yun-Yu (som i omgången före slog ut världsfemman Ovtcharov!). I kvartsfinal ställdes han mot brasilianske världsnian Hugo Calderano. Den bombade han hem med 4-0.

Sedan var det dags att ta sig an sina mer namnkunniga landsmän. I semifinalen besegrade han världsettan Fan Zhendong med 4-2 i set (10-12, 11-9, 6-11, 11-7, 8 och 9) i en tung och högoktanig drabbning. Finalen blev lika sevärd. The Cloudwalker - världstvåan Xu Xin - gjorde vad han kunde, men föll med 4-3 (11-5, 4-11, 11-6, 9-11, 13-11, 11-13, 11-2). I avgörande set hade han inget att sätta emot den hårtslående ångvälten. Ja, han är ingen Mozart direkt, Liang Jingkun, ingen elegant, men effektiv. Enkel och rak. Inget pynt. En jävla backhand och en jävla forehand, som han sprider bra. Och snabb på bollen som fan - om vi ska simplifiera och svära vidare lite. Jag gillade hur väl han använde sig av branta linjer i det diagonala spelet, och hur han ibland varierade tempot, växlade mellan att skyffla med kontringar och sätta maxfart i bollen.

Han är en stadig bit, fysiskt stark, med ett något stabbigt rörelsemönster. T.o.m hans kinesiska "cho-ande" vid vunnnen poäng var enkelt och okomplicerat. Ja, det var inget cho-ande ens. Mer raka ljudutstötar av det trumpeta slaget. Hade man inte sett att han vunnit poäng så hade man trott att han hade allvarligt ont någonstans. Han började plötsligt låta så i sista setet av finalen (hör nedan). Innan dess visade han mest en klassisk knuten näve, men återhållsam, lite hemlig, som om han inte ville ta för mycket plats. Sedan kom de här högljudda okonstlade utropen, som ändå stämde överens med hans persona, på nåt sätt. Inga krusiduller. Bara shoot - and shout!

Top 10 Points - Sweden Open

Mima Ito Massacre in Swedish Open

“I was very focused, played one point at a time; suddenly I won the match, it’s incredible! In Halmstad at the World Championships I won against China. Today I did it again; that’s the best for me that I could do it again.” Mima Ito

Japp, mest uppseendeväckande i årets upplaga av Swedish Open var japanska Mima Ito’s vilda framfart i damtävlingen. Alla de bästa kinesiskorna i världen var på plats i Eriksdalshallen i Stockholm - Zhu Yuling, Ding Ning, Chen Meng, Wang Manyu, Liu Shiwen osv - och ändå blev det japanskt överst på pallen.

Mima Ito har ju tidigare visat vad hon är i stånd till mot den kinesiska övermakten, men att hon skulle få till det så här igen, det hade en inte trott. Det är egentligen bara för mycket, helt vilt och vettlöst. Hon slår ut fyra kinesiskor, fem om vi räknar in singaporianskan Feng Tianwei, som ju är bördig från Kina.

I första omgången av slutspelet betvingar hon den unika och spännande pennskafterskan Zhang Qiyuan med 4-2. I åttondelen möter hon rutinerade Feng Tianwei och vinner med 4-3. I kvartsfinalen börjar man ana att något stort är på gång när hon lyckas besegra Liu Shiwen med 4-3, efter underläge 1-3 i set. Och när man sedan har sett färdigt semifinalen står det klart att Mima Ito åter har förvandlats till den furiösa japanska pingisdemon som kinesiskorna fruktar mest av allt.. Hon besegrar där en chockskadad Ding Ning med 4-2 efter en sanslöst solid och bestämd uppvisning.

I finalen väntar så Zhu Yuling, och man tänker att nu får det väl vara nog, ja nu får det väl sättas stopp för denna rasande racerpingis. Men Mima Ito är obeveklig. Hon krossar världsettan med 4-0 (11-3, 11-3, 11-5, 11-8). Den 18-åriga japanskan spelar inte bara snabbt, har inte bara en fantastisk forehandträff och ett ruggigt backhandnyp, nej, nej - hon spelar med finess och fantasi, förvirrar kinesiskorna med varierade servar, delikata chiquitas och strawberries, och hon spelar helt utan tvekan, helt utan pardon.

Så all ära åt Mima Ito. Men samtidigt - hallå, Kina, hallå, kinesiskor!? Ta hand om det här! Visst fasiken är japanskan tokbra när hon är i sitt demon mode, men jag kan inte låta bli att tycka att det också är aningens tandlöst att inte kunna skruva sig ur hennes grepp. Och man undrar ju lite om de taktiska och mentala förberedelserna när man ser den svarslöshet och snudd på depression som kinesiskorna utstrålar när de hamnar på sniskan mot den respektlösa japanskan.



I övrigt: På herrsidan vann Fan Zhendong genom att besegra Xu Xin med 4-1 i finalen. Ma Long lämnade WO mot Jens Lundquist p.g.a. av knäskada. Det är alltid spännande att se svenskarnas holmgångar mot världseliten, och mot varandra i SOC - som Kristian Karlsson och Mattias Falcks kvartsfinalsbatalj. Den vann Mattias med 4-2. Kristian hade dessförinnan kämpat ner touch & feel-masterblockaren Koki Niva, rankad tia i världen. Och Mattias överraskade  stort i sin åttondel genom att besegra världsfemman Lin Gaoyuan.. Mattias är nu rankad 12:a i världen, högsta ranken hittills, och nu får vi se om han mäktar med att klättra upp mot Top-10. Mattias var förresten på vippen att slås ut av Anton Källberg i första omgången. Källberg pressade honom till ett skiljeset (11–9, 7–11, 11–5, 9–11, 11–8, 7–11, 11–9).
Herrdubbelklassen var underhållande. I första omgången skrällde ungtupparna Källberg/Möregård rejält genom att slå ut kinesiska toppduon Fan Zhendong/Liang Jingkun med 3-2 i set. I kvartsfinal fick vi uppleva ett rent svenskmöte mellan Karlsson/Falck och Källberg/Möregård. Det äldre paret vann, och tog sig sedan ända till final där det dessvärre blev förlust mot det taiwanesiska paret Liao Cheng-Ting och Lin Yun-Ju med 3-2.

Brutal Fan Zhendong i Paris

Tre dagar i Paris och vi har en vinnare i Men’s World Cup: den 21-årige världsettan Fan Zhendong - en inte helt oväntad guldmedaljör. Silver till Timo Boll som besegrades med 4-1 i finalen (11-9, 11-5, 11-6, 9-11, 11-8). Bronsmedaljen lade Lin Gaoyuan beslag på via 4-1 över Dimitrij Ovtcharov.

Timo Boll.. Han är 37 år och rankad 3:a i världen. Det känns adekvat, i alla fall inte helt missvisande. I början av året, i mars, efter att det nya rankingsystemet införts, så skuttade han upp till första platsen - det var nog missvisande, men det sa han ju också själv - ”Fan Zhendong och Ma Long är bättre”. Men han radade liksom inte upp fler namn än så. Inte ens Xu Xin. Det har han fått äta upp.

På vägen till silvret slår Timo ut fransmannen Emmanuel Lebesson med 4-1. Han följer upp med en imponerande class act i kvartsfinalen mot wonder-kid Harimoto Tomakazu, också den slutar 4-1 i tysk favör. I semifinalen slår han landslagskollegan Dimitrij Ovtcharov med 4-2. Utsökta matcher alla. Efter dem i bagaget så trodde man kanske att Timo hade bränt det mesta av sitt krut. Men, nej, det såg inte så ut. Den 16 år äldre Boll verkade någorlunda fräsch, och hängde med hyfsat. Det är ju bara det att Fan Zhendong är så brutalt bra, så tung och tät, så blixtrande snabb.

Ding Ning i Full Power Mode

Ding Ning förlorade bara ett set i Women’s World Cup i Chengdu, Kina. Det var ett något oskärpt set mot sydkoreanska defensiven Seo Hyo-won, i en annars pigg och välspelad kvartsfinal. Sydkoreanskan gör sina matcher ibland, men mot Ding Ning blir det för tufft.

Seo Hyo-won är 12:a i världen och Sydkoreas högst rankade spelare, och det slår mig att hon varit med ett bra tag. Hon är 31 år gammal. Tre år äldre än Ding Ning, och sevärd som "deffar" ofta är. Jag gillar framförallt hennes "cleana" smörknivsmjuka skär med forehand.



Efter att det nya rankingsystemet infördes i januari i år har Ding Ning tappat på världsrankingen p.g.a. en hel del inaktivitet, efter skador vad jag förstår, men man har också fått känslan av att motivationen kan ha minskat, att hon fått någon form av reaktion på några rejält intensiva år. Men i Chengdu var det ingen tvekan om att inspirationen fortfarande finns kvar, och att hon har siktet inställt på att ta sig högst upp på världsrankingen igen.

Det var längesedan jag såg henne så taggad och stark som i finalen mot världsettan Zhu Yuling. Högsta nivå på spelet. Ding Ning vinner i fyra raka, men täta set (9, 8, 10, 8). Hennes koll och coolness på avgörande bollar är avgörande. Och hon gör som hon brukar när hon är i gynnsamt mentalt läge - hittar det där intuitiva och avspända spelet som gör henne så extremt svårforcerad för sina motståndare. När hon från och till mister momentum i duellerna lyckas hon ändå rädda sig kvar i bollarna. Hon är unik där. Hinner på sitt krängiga småkrångliga sätt vända spelet och forma giftiga svarsattacker - fastän hon ser mer eller mindre avhängd ut.
Således guld till Ding Ning och silver till Zhu Yuling i WWC. Bronsmedaljen gick till till Taiwans Cheng I-Ching efter seger med 4-1 mot Kasumi Ishikawa, Japan.

EM i Spanien

Sammantaget inget dåligt EM av svenskarna, men det kunde klart gått något bättre. Kristian Karlsson når semifinal där rumänen Ovidiou Ionescu spelar sitt livs pingis och blir för svår. Ett brons till Kristian, men ändå lite grrr på den, för en final mellan Kristian och Timo Boll hade ju varit något. Nu vann istället tysken sitt sjunde individuella EM-guld genom att finalbesegra överraskningen Ionescu relativt lätt med 4-1.

Det var sexton år sedan Timo vann sin första titel, och hela sex år sedan han tog den sista - 2012 i EM i Herning, Danmark. Tänk vad åren springer iväg. Men sju titlar! Ingen är i närheten. Men svenskt på andra plats med Mikael Appelgren som har tre singeltitlar (1982, 1988 och 1990). Vitryske Vladimir Samsonov har också tre. Kristian tog förutom brons i singeln också ett silver i dubbel tillsammans med Mattias Falck - ja, han heter ju så numera, Karlsson har blivit Falck. Det kommer ta en stund att vänja sig vid. Svenskarna såg starka ut, tog hem matcherna med 4-0 och 4-1 ända fram till finalen mot österrikarna Daniel Habesohn och Robert Gardos där det blev förlust med 1-4.

Kort i övrigt: Jon Persson gick till åttondelsfinal där han förlorade med 3-4 mot tyske Benedikt Duda. Mattias Falck, Sveriges på pappret bäste, föll tungt redan i första omgången mot 19-årige dansken Anders Lind. Unga svenska löftet Truls Möregård föll med 4-2 mot veteranen Samsonov i andra omgången. Matilda Ekholm tog brons i dubbel i par med ungerskan Georgina Pota, och gick till åttondelsfinal i singel där tyskkinesiska deffen Han Ying inte gick att rubba (0-4). Linda Bergström och Li Fen (vår Europamästarinna 2013) flög båda i första omgången. Linda mot österrike-kinesiskan Liu Jia (1-4) och 42-åriga Li Fen mot 23-åriga rumänskan Bernadette Szőcs (0-4).

EM-guldet i damsingel 2018 gick till den 32-åriga polsk-kinesiskan Li Qian, som efter en två-årig mammaledighet var tillbaka vid bordet. Hon besegrade ukrainska Margareta Pesotska med 4-2 efter underläge 0-2 och blev då så här glader.

Bulgaria Open - damer

Wang Yidi

I damtävlingen i Bulgaria Open fick vi utöver Ding Ning se ett koppel kinesiskor som man inte brukar se så ofta: Wang Yidi, 19 år, Liu Gaoyang, 22, Zhang Rui, 22, Liu Xi, 23 samt Wen Jia, 29. Fast den sistnämnda har ju luftats en hel del genom åren.

För att göra en lång historia kort: Ingen av kinesiskorna slogs ut annat än av en landsmaninna. I kvartsfinalerna hade vi fyra kinesiskor, tre japanskor och en europeiska - ungerskan Georgina Pota. I semifinalerna var tre av kinesiskorna kvar, samt den minst namnkunniga japanskan - defensivspelaren Hitomi Sato.

19-åriga kinesiskan Wang Yidi vann först 21-årsklassen i Bulgaria Open, men lyckades även ta sig ända till final i seniortävlingen. Där blev det dock stopp mot 28-åriga Ding Ning. Dock inte tvärstopp. Wang Yidi bjöd på gott motstånd och tvingade Ding Ning till ett skiljeset.

Bäva månde japanskorna inför OS i Tokyo 2020. Ok, det är ett bra tag dit, men den kinesiska övermakten är inte lätt att tas med på damsidan. Alla japanskor åkte på pumpen mot kinesiskor i Bulgarien. Liu Gaoyang besegrade i första omgången Miyu Kato med 4-3, och därefter Miu Hirano i kvartsfinal med hela 4-1. Wang Yidi vann redan i första omgången över japanska Mima Ito med 4-2.  I semifinal slog hon ut Hitomi Sato med 4-2. Ding Ning slog ut Kasumi Ishikawa med 4-2 i sin semi.

Bulgaria Open - herrar

Ma Long har haft flera skadeperioder i år, men ställde upp i Bulgaria Open där han i första matchen ställdes mot Liam Pitchford som gått från klarhet till klarhet under 2018. Ma Long kan ha varit lätt ringrostig, men såg i alla fall inte ut att vara hindrad från att spela ut p.g.a. skador. Kanske hade han inte full taktiskt koll mot Pitchford, men samtidigt blev engelsmannen starkare ju längre matchen pågick och visade prov på en obändig vilja. Ma Long tog hem de två första seten med 11-9, 11-7 och allt tycktes gå enligt planerna. I tredje hade han 10-9, 11-10 och 12-11 utan att kunna stänga setet. Pitchford behövde bara en setboll och vann setet med 14-12. I fjärde hade Ma Long 10-6 som tappades till 10-10, efter tveklös oskärpa och enkla misstag. Han skaffade sig ytterligare en setboll som han inte kunde förvalta. Vid 11-11 får Ma Long en backhandserve bortdömd, och det är svårt att se varför. Kanske som en försenad reaktion på hans serve vid bollen före där uppkastet ser mer tveksamt ut. Vid 11-12 får Pitchford en nätrullare modell otagbar och vinner setet med 13-11. Kan ju tycka att Pitchfords servar har sett mer regelvidriga ut vid flera tillfällen, men dömt är dömt. Ma Long ser uppgiven ut efter serveincident och setförlust, men får paradoxalt nog snabbt ordning på sitt spel i femte set som han tar hem med 11-7, och man tror att han ska knyta ihop säcken. Som vanligt. Så sker inte. Sjätte setet blir jämnt, men man noterar att vår favoritkines är den som visar mest hängande huvud och uppgivenhet vid förlustbollar. Engelsmannen, definitivt mer taggad, vinner setet med 13-11. Avgörande set blir en mara för Ma Long. Han hamnar i underläge: 0-5, 1-7, når upp till 5-7, men kommer inte mycket längre än så. Förlorar setet med 11-6 och matchen med 4-3, och är överraskande utslagen ur tävlingen redan i första omgången av slutspelet.

Liam Pitchford fick i nästa omgång möta en annan Ma, nämligen den defensivspelande kinesen Ma Te. Och där tog det slut för engelsmannen som uppenbart får lägga ner lite mer resurser på att hantera deffare. Ma Te tar hem matchen med 4-1, egentligen utan att imponera det minsta.

Zheng Peifeng

Övriga kineser i tävlingen var orankade Zheng Peifeng, och Xu Xin. Den sistnämnda tog sig till final utan större problem. Men i 8-delsfinalen fock han bekänna färg mot starke japanen Yuya Oshima som han till slut lyckades besegra med 4-3.

Zheng Peifeng, 22 år, är pennskaftare och har ännu inte riktigt lyckats att slå genom internationellt. Tycker om att stå nära bordet och ta bollen tidigt, stark i kontringsspelet och en mer än stabil backhandsida. Och en vass FH-slägga, om än något ojämn. Kinesen vann över Ovtcharov med 4-2 i åttondelsfinal, men åkte dig mot japanen Kenta Matsidaira i kvartsfinal. 27-årige Kenta, som är min favoritjapan sedan länge, slår ut sin unga landsman, fenomenet Harimoto, med 4-3 efter prima spel. I finalen ställs han mot Xu Xin, som bara är för bra. 4-1 till The Cloudwalker, som därmed lägger ännu en ITTF World Tour-titel till sin stora samling sådana.

Australian Open 2018

I hamnstaden Geelong i södra Australien spelades årets upplaga av penningstinna Australian Open. Bordtennisen har länge fört en undanskymd tillvaro i landet, men är nu i en god loop av stadigt växande popularitet. Den högklassiga tävlingen hade i fjol runt 80 miljoner tv-tittare worldwide, och även inhemsk media fick på allvar upp ögonen för sporten vår.

Kina luftade två f.d juniorvärldsmästare i tävlingen: Yu Ziyang, juniorchamp 2014, och Liu Dingshou 2015. 2014 var ett särdeles lyckosamt år för den då 16-årige Yu Ziyang. Utöver triumfen i junior-VM vann han också Japan Open, slog hemmafavoriten Jun Mizutani i finalen. Men efter det har vi inte sett mycket av kinesen på touren. Han har dock spelat i Chinese Super League, men inte blivit upptagen på A-nivå i landslagssammanhang. Skälen till det är mindre kända, men man får utgå ifrån att hans utveckling inte har varit helt till belåtenhet. Eller kan det vara osportslighet som är orsaken? Nja, men jag minns att han i finalen i Japan Open 2014 hade en kontrovers om en poäng med Mizutani. Kinesen hävdade kantboll, men den var mer än tveksam. Japanen protesterade, men pratade inför döva öron, och blev tydligt påverkad av dispyten i sitt fortsatta spel. Det pratades en hel del om Yu Ziyang som en tjuv och bedragare efter incidenten. Att fuska och knipa bollar på det sättet ses inte med blida ögon i pingisvärlden. Den skyldige riskerar att doppas i tjära och fjädrar, och för evigt stämplas som pingisbrottsling.

Liu Dingshou har till skillnad från Yu Ziyang fått förtroendet att spela på världsstouren vid ett par tillfällen. Och I Australien Open fick alltså båda chansen. 20-åringarna möttes i kvartsfinal och Liu Dingshou segrade med 4-3. Ziyang gjorde lite fler enkla misstag än sin landsman, framförallt på backhandsidan, men i stort visade de unga kineserna en ruggigt hög nivå. Det ska bli spännande att följa deras utveckling. Dingshou kombinerar på ett imponerande sätt säkerhet och ungdomlig fräckhet i sitt spel. Han besegrade även japanen Yuya Oshima sedan och nådde final mot Xu Xin. Där hade han nog allt sina chanser, men kunde inte förvalta och åkte på pumpen med 1-4. Finalen var sevärd och bjöd på finfina dueller där framförallt Xu Xin excellerade med sina tunga forehandslag. Sevärd var också Xu Xin’s semifinal mot en superladdad - och efter varje vunnen poäng rekordskrikande - Tomokazu Harimoto (4-2).

På damsidan fick vi se en klassisk finalbatalj mellan Liu Shiwen och Ding Ning - ärkerivalerna som alltid bjuder på taktiskt raffinerade matcher med spektakulära poäng. Så även denna gång.

Ta en titt nedan på Xu Xins fantastiska förmåga att vända försvar till attack, och sedan ett svindlande snabbt rally mellan Ding Ning och Liu Shiwen. Enjoy!

Sydkoreanska minns VM 1991 och 1993

I samband med Korea Open tar jag en titt i The Korea Herald och får korn på en intervju med den 48-åriga sydkoreanska coachen och f.d. världsmästarinnan Hyun Jung-hwa. Det var den pennskaftspelande Hyun som var kapten i första utgåvan av det Förenade Korea som överraskande vann guld genom att besegra Kina i lag-VM i Chiba, Japan, 1991. Sydkoreanskan spelade då dubbel med nordkoreanskan Ri Pun-hui. De två blev goda vänner under de gemensamma förberedelserna inför mästerskapen och det har t.o.m gjorts sydkoreansk långfilm om den sensationella VM-segern, och om de unga kvinnornas vänskap. Filmen som heter As One (2012) får jag lov att återkomma till i ett annat inlägg framöver.

Hyun Jung-Hwa satt på läktaren i Dajeon när landsmannen Jang Woojin och nordkoreanskan Cha Syo Him vann mixeddubbelfinalen i Korea Open häromdagen. Hon kommenterar i tidningsintervjun:

“It reminded me of 1991, and I’ve always wanted people to know that the teamwork wasn’t scripted or orchestrated by politics. Here in Daejeon, I felt that sense of genuine teamwork once again. There’s definitely a difference being teamed up with a North Korean compared to players from other parts of the world -- you can actually feel like you share the same blood running through your veins.

Efter VM i Chiba -91 följde VM i Göteborg -93. Hyun Jung-hwa blev världsmästarinna i singel (efter finalseger mot mjukspelande Taiwan-kinesiskan Chen Jing). I lag-tävlingen återställdes ordningen: Kina återtog titeln och Nord- och Sydkorea hade åter separata lag. Hyun Jung-hwa sägs bara ha lyckats träffa nordkoreanska Ri Pun-Hui en kort stund under tävlingen, men sedan dess, sedan drygt 25 år tillbaka har inte de båda koreanskorna setts. De frostiga relationerna mellan deras respektive hemländer har satt käppar i hjulen vid flera tillfällen. I det smågripande klippet nedan berättar Hyun om mästerskapet 1991, om triumfen för det förenade Korea och om relationen till sin nordkoreanska väninna.



Uppdatering: Kuriosa.. Läser att Ri Bun Hui (ibland stavas namnet Li Bun-hui) 1992 gifte sig med nordkoreanske Kim Song-Hui som spelade för Kalmar BTK tillsammans med Waldner när de vann SM-guld säsongen 2001-2002. Jag hittar också en artikel i Aftonbladet om påstådda läggmatcher i Elitserien 2003. Antingen är det sprunget ur klassisk svensk pingisparanoja, eller så är det sant och komprometterande. Fan vet. En smula komiskt att läsa om ett gäng nordkoreaners rätt torftiga och oglamorösa liv som proffs i en svensk småstad. Läs här!

Historiskt i Korea Open

Den 22-årige sydkoreanen Jang Woojin (rankad som nummer 30 i världen) gjorde en drömturnering på hemmaplan i miljonstaden Daejon. Han tog hem herrsingeltävlingen efter klockrena segrar mot bl.a. världsfemman Xu Xin och rutinerade toppjapanen Mizutani. I finalen ställdes Woojin mot den 21-årige upcoming-kinesen Liang Jingkun som besegrades med klara 4-0 inför sextusen vrålande sydkoreaner på läktarna i Hanbat Stadium. Men den stora snackisen i årets upplaga av Korea Open var att sydkoreanen dessförinnan hade lyckats lägga beslag på titlarna i både herrdubbel och mixeddubbel. Därmed blev han den förste någonsin att vinna alla klasser i en och samma tävling på ett World Tour Event.

Av Jang Woojin’s tre titlar var det faktiskt mixeddubbeln som smällde högst, både för honom själv och för världen. Pingishistoria skrevs nämligen när han vann klassen tillsammans med nordkoreanska Cha Syo Him. Aldrig förut har ett kombinerat syd- och nordkoreanskt par lyckats med den bedriften på världstouren. Det blev en väldig mediauppståndelse förstås, och t.o.m den sydkoreanska presidenten Moon Jae uppmärksammade händelsen på sin Facebooksida:

 ”I applaud the joint performance of the two Koreas at the 2018 Korea Open international table tennis tournament. Jang Woojin and Cha Hyo Sim won the brilliant gold medal of the mixed doubles and provided an exciting victory. I would also like to thank the South and North Korean team players who have done their best to the end. With the athletes performances from the two Koreas, Daejeon Chungmu Gymnasium was filled with cheers of We are one! A small table tennis ball brought the North and South together!.”