Some of the best points 2018

Skriva mindre, spela mer?

Min egen bordtennis - den finns, men inte mycket mer än så. Det senaste någorlunda regelbundna insatsen var motionsserien i IFK Lund två säsonger 2010- 2012, med min gamle vapendragare Niklas. Där spelade vi med den äran tills vi skadade oss sönder och samman. Jag har för mig att vi vann ligan, som spelades i Davis cup form. Det borde vi har gjort.. 

Min kvot var bra, eller ja, bäst faktiskt. Ber om ursäkt för våra persiska efternamn..

Några år har varit helt bordtennislösa. Det har inte riktigt funnits ork, och när den funnits så har annat i livet gått före, eller så har skador och småskavanker ställt till det.

Först 2015-2016 ”ökade” jag träningsdosen till en absolut minimal nivå. Så, ytterst få sporadiska pass. Jag tror att jag har snittat med typ fem speltillfällen/år sedan 2016. Spelplatserna har varierat. Jag har lirat i Malmö IF, FIFH Malmö, Staffanstorps BTK, IFK Lund. Jag har sparrat lite på para-pingissidan och lirat med gamla pingisvänner. Framförallt med en Lisa, en Fredrik och en Petar, men också en Tom, en Ola, en Lotta, och en Emma! Tacksam för varje pass!

Nu är det snart 2019, och det är dags att steppa upp en smula. Jag vill helt enkelt spela mer bordtennis. Se vad som går att hitta med nuvarande shape och skick. Träningsmässigt skulle jag vilja fixa två pass i veckan. På sikt. Om det är realistiskt återstår att se.

Jag är klubblös sedan länge, så jag har att välja mig en förening att träna med, och kanske framöver representera. Jag har fått förfrågningar om att bli tränare och coach, och jag har fått inviter till seriespel, men tackat nej. Känner att jag vill träna på i egen takt först. Vi får se vad som kommer ut av det.

Jag får väl börja med att fundera över vad jag ska ha för plattor. Och kanske ska jag köpa mig en ny stomme för att markera nystarten! Definitivt ett par nya pingisskor, då mina gamla är slut. Alltid svårt att hitta i 47:or. Sist fick jag ju åka till Paris för att hitta ett par Tibhardojjor!

Top 10 Points – Grand Finals

Ny triumf för Chen Meng i Grand Finals

Chen Meng avslutade året på bästa sätt genom att följa upp vinsten i Austrian Open med en guldmedalj  i ITTF World Tour Grand Finals. Hon försvarade därmed titeln från i fjol.

Hon hade en tuff väg med inlededande match mot vassa Chen Xingtong som hon lyckades besegra med 4-3. Sedan slog hon för tredje tävlingen i rad Wang Manyue (4-1), och fortsatte med seger över världsettan Zhu Yuling i semifinal (4-2).

På den andra halvan trodde man att Ding Ning skulle gå fram någorlunda ohotad. Men istället blev det He Zhuoija som tog sig fram till final i tävlingen. Hon knäppte Ding Ning på fingrarna med 4-2 i semi, och visade precis som i Austrian Open att hon är att räkna med om hon får chans till spel. I Österrike nådde hon ju semifinal efter vinster mot världstrean Kasumi Ishikawa och taiwanesiska världssjuan Cheng I Ching.

Nu spelade He Zhuoija hem ett silver i World Tour Grand Finals och det verkar som hennes backhand ställer till det för motståndarna. Hon har nabb där, förmodligen ett mellannabb. Styr från bh-sidan och kommer till med hyfsad forehand. Men nog tycker man att Ding Ning borde kunna hantera henne bättre. Även Cheng Meng såg ut att ha hade en del svårigheter med henne, trots en slutlig 4-1 seger i finalen.

He Zhuoija tog efter framgången i Austria Open förra månaden ett rejält kliv på decemberrankingen. Från plats 91 till 50. Och efter andra platsen nu, kommer hon att klättra ytterligare. Hennes raketklättring är i linje med Liang Jingkun’s på herrsidan. Även han spelade ju skjortan av bättre rankade spelare i Österrike och förbättrade sin världsranking avsevärt.

Således guld till Chen Meng. Silver till He Zhuoija och bronsmedaljer till Zhu Yuling och Ding Ning i World Tour Grand Finals 2018.

I övrigt: Damdubbeltävlingen vanns av japanska paret Mima Ito/Hina Hayata som besegrade kinesiskorna Sun Jingsha/Chen Xingtong med 3-0. I mixeddubbeltävlingen segrade Hong Kongs Wong Chun Ting/Doo Hoi Kem över Förenade Koreas duo Jang Woojin/Cha Hyo Sim med 3-0.

 

Harimoto mot nya höjder i Grand Finals

Puh.. Tomakazu Harimoto.. 15-åringen.. som nu är rankad femma på världsrankingen, men kanske redan är bäst i världen. Det finns knappt fler superlativer att ta till när det kommer till den här pojken. I helgen vann han prestigefyllda ITTF World Tour Grand Finals som avgjordes i Incheon i Sydkorea. Och skrev historia på nytt: Den yngsta någonsin att vinna Grand Finals.

Högoktanigt startfält förstås. Top of the pops. Och flera makalösa matcher. Som när världsettan Fan Zhendong i kvartsfinal sensationellt blev utslagen av nya världsexan Hugo Calderano. På andra halvan vann världsfyran Lin Gaoyuan sin kvartsfinal mot världstvåan Xu Xin. 4-2-segrar båda. Calderano och Lin Gaoyuan alltså i absolut toppslag, men dessa hypervassa herrar tog sedan Tomokazu Harimoto hand om grundligt. I semifinal slog han ut Hugo Calderano med 4-0. I finalen Lin Gaoyuan med 4-1.

Vägen till segern: Harimoto-Patrick Franziska, Tyskland: 4-1 (11-7, 10-12, 11-8, 11-7, 11-7). Harimoto-Jang Woojin, Sydkorea: 4-1 (12-10, 11-8, 11-7, 9-11, 11-9). Harimoto-Hugo Calderano, Brasilien: 4-0 (11-7, 11-8, 11-8, 11-5) Harimoto-Lin Gaoyuan, Kina: 4-1 (11-4, 13-15, 11-9, 11-9, 11-9).

 I övrigt: Kinesen Liang Jingkun, som vann Austria Open förra månaden, vann enkelt över Timo Boll med 4-0 i set, men fick därefter stryk mot rutinerade Jun Mizutani. Liang Jinkun har gjort ett jättehopp på världsrankingen efter sin seger i Österrike, från plats 80 till 36. Högre än så är att vänta. Detsamma gäller förstås Tomokazu Harimoto som nu har siktet inställt på Top 3.

Fan, Koki

Det är alltid kul att se Koki Niwa, med sin känsla och irrationalitet. Världsettan Fan Zhendong bjöd förstås upp till dans i kvartsfinalen av Austrian Open. Spektakulär jävelboll vid 1.30 – och bra poäng även vid 6:10, 6:17, 8:20, 10:35, 12:04, 12:19 och 13:10.

Top 10 Points - Austrian Open

Chen Meng och Wang Manyu

Chen Meng besegrade Wang Manyu i finalen av Austrian Open. I semifinalen mötte hon världsettan Zhu Yuling och vann med 4-3. Deras match får betraktas som den moraliska finalen, för i den riktiga fick inte 19-åriga Wang Manyu till det, samtidigt som Chen Meng spelade stabilt - och med en gnutta flax här och var. Slutresultat 4-0 och titeln till den mer rutinerade kinesiskan.Chen Meng började året som världsetta, men är nu rankad fyra. Hon har ett gediget spel och bemästrar det mesta, men har störts en del av skador de senaste åren. Får hon vara hel så kan hon mycket väl utmana Zhu Yuling om första platsen på världsrankingen igen. Om inte Ding Ning hinner före.

Wang Manyu har haft ett bra år och är den enda som har vunnit tre titlar på ITTF World Tour. Hon tog hem Hungarian Open i januari, Hong Kong Open i maj och China Open i juni. Och gick till final i Qatar- och i Japan Open.Hon är för närvarande rankad sexa i världen, har en fin teknik, ser ut att ha koll på både skruv och fart, och har bra balans mellan speldelarna. Rör sig naturligt i djupled - nära bordet och steget bak, där hon verkar trivas bäst. Möjligtvis saknar hon lite momentum och aggression i sitt attackspel, och hon kan bli tätare, säkrare, men det hon redan har räcker bevisligen långt.

I Austrian Open vann den unga kinesiskan mot världstvåan Ding Ning med 4-3 i en knökhård kvartsfinal, och hade hade sedan en relativt lätt semifinal mot överraskande kvalspelaren He Zhuoija (det finns alltid en ny kinesisk överraskning) som hon besegrade med 4-1. He Zhuoija slog ut japanska världstrean Kasumi Ishikawa med 4-0 redan i första omgången. (Att Ishikawa är rankad så högt är väl det som känns mest felaktigt på Top 10, om man ser till verklig spelstyrka. Hon vann förvisso Czech Open i slutet av augusti, men då i frånvaro av topprankade kinesiskor).

Liang Jingkun(g) utan krusiduller

Det är knivskarp konkurrens om vem som är bäst i världen just nu. Någon solklar, dominant och obestridlig pingiskung eller drottning har vi inte. Där är helt enkelt många spelare om budet. Flest är det på damsidan, ja där är det rena ormboet. Men även på herrsidan finns det ett koppel av lirare som har börjat presentera sig, och har riktigt bra potential.

 I Austrian Open i Linz fick vi bevittna ett hejdundrande genombrott av den 22-årige Liang Jingkun, rankad som nummer 80 i världen. Han representerade Kina redan i VM 2015, där han åkte ut mot Zhang Jike i 16-delsfinal, men sedan dess har han inte låtit höra om sig mycket internationellt. Inget jättemärkvärdigt i alla fall. Jo, han gick till final i Korea Open i juli i år, där han loosade mot Jang Woojin. Men inga titlar på touren i bagaget. Förrän nu. Och då smällde det till ordentligt.

Först var han tvungen att ta kvalifikationsvägen in i huvudturneringen. Väl där bara fortsatte han vinna, oavsett vem som stod på andra sidan bordet. I första omgången besegrade han världsåttan Wong Chun Ting från Hong Kong. I andra omgången 17-årige taiwanesen Lin Yun-Yu (som i omgången före slog ut världsfemman Ovtcharov!). I kvartsfinal ställdes han mot brasilianske världsnian Hugo Calderano. Den bombade han hem med 4-0.

Sedan var det dags att ta sig an sina mer namnkunniga landsmän. I semifinalen besegrade han världsettan Fan Zhendong med 4-2 i set (10-12, 11-9, 6-11, 11-7, 8 och 9) i en tung och högoktanig drabbning. Finalen blev lika sevärd. The Cloudwalker - världstvåan Xu Xin - gjorde vad han kunde, men föll med 4-3 (11-5, 4-11, 11-6, 9-11, 13-11, 11-13, 11-2). I avgörande set hade han inget att sätta emot den hårtslående ångvälten. Ja, han är ingen Mozart direkt, Liang Jingkun, ingen elegant, men effektiv. Enkel och rak. Inget pynt. En jävla backhand och en jävla forehand, som han sprider bra. Och snabb på bollen som fan - om vi ska simplifiera och svära vidare lite. Jag gillade hur väl han använde sig av branta linjer i det diagonala spelet, och hur han ibland varierade tempot, växlade mellan att skyffla med kontringar och sätta maxfart i bollen.

Han är en stadig bit, fysiskt stark, med ett något stabbigt rörelsemönster. T.o.m hans kinesiska "cho-ande" vid vunnnen poäng var enkelt och okomplicerat. Ja, det var inget cho-ande ens. Mer raka ljudutstötar av det trumpeta slaget. Hade man inte sett att han vunnit poäng så hade man trott att han hade allvarligt ont någonstans. Han började plötsligt låta så i sista setet av finalen (hör nedan). Innan dess visade han mest en klassisk knuten näve, men återhållsam, lite hemlig, som om han inte ville ta för mycket plats. Sedan kom de här högljudda okonstlade utropen, som ändå stämde överens med hans persona, på nåt sätt. Inga krusiduller. Bara shoot - and shout!

Top 10 Points - Sweden Open

Mima Ito Massacre in Swedish Open

“I was very focused, played one point at a time; suddenly I won the match, it’s incredible! In Halmstad at the World Championships I won against China. Today I did it again; that’s the best for me that I could do it again.” Mima Ito

Japp, mest uppseendeväckande i årets upplaga av Swedish Open var japanska Mima Ito’s vilda framfart i damtävlingen. Alla de bästa kinesiskorna i världen var på plats i Eriksdalshallen i Stockholm - Zhu Yuling, Ding Ning, Chen Meng, Wang Manyu, Liu Shiwen osv - och ändå blev det japanskt överst på pallen.

Mima Ito har ju tidigare visat vad hon är i stånd till mot den kinesiska övermakten, men att hon skulle få till det så här igen, det hade en inte trott. Det är egentligen bara för mycket, helt vilt och vettlöst. Hon slår ut fyra kinesiskor, fem om vi räknar in singaporianskan Feng Tianwei, som ju är bördig från Kina.

I första omgången av slutspelet betvingar hon den unika och spännande pennskafterskan Zhang Qiyuan med 4-2. I åttondelen möter hon rutinerade Feng Tianwei och vinner med 4-3. I kvartsfinalen börjar man ana att något stort är på gång när hon lyckas besegra Liu Shiwen med 4-3, efter underläge 1-3 i set. Och när man sedan har sett färdigt semifinalen står det klart att Mima Ito åter har förvandlats till den furiösa japanska pingisdemon som kinesiskorna fruktar mest av allt.. Hon besegrar där en chockskadad Ding Ning med 4-2 efter en sanslöst solid och bestämd uppvisning.

I finalen väntar så Zhu Yuling, och man tänker att nu får det väl vara nog, ja nu får det väl sättas stopp för denna rasande racerpingis. Men Mima Ito är obeveklig. Hon krossar världsettan med 4-0 (11-3, 11-3, 11-5, 11-8). Den 18-åriga japanskan spelar inte bara snabbt, har inte bara en fantastisk forehandträff och ett ruggigt backhandnyp, nej, nej - hon spelar med finess och fantasi, förvirrar kinesiskorna med varierade servar, delikata chiquitas och strawberries, och hon spelar helt utan tvekan, helt utan pardon.

Så all ära åt Mima Ito. Men samtidigt - hallå, Kina, hallå, kinesiskor!? Ta hand om det här! Visst fasiken är japanskan tokbra när hon är i sitt demon mode, men jag kan inte låta bli att tycka att det också är aningens tandlöst att inte kunna skruva sig ur hennes grepp. Och man undrar ju lite om de taktiska och mentala förberedelserna när man ser den svarslöshet och snudd på depression som kinesiskorna utstrålar när de hamnar på sniskan mot den respektlösa japanskan.



I övrigt: På herrsidan vann Fan Zhendong genom att besegra Xu Xin med 4-1 i finalen. Ma Long lämnade WO mot Jens Lundquist p.g.a. av knäskada. Det är alltid spännande att se svenskarnas holmgångar mot världseliten, och mot varandra i SOC - som Kristian Karlsson och Mattias Falcks kvartsfinalsbatalj. Den vann Mattias med 4-2. Kristian hade dessförinnan kämpat ner touch & feel-masterblockaren Koki Niva, rankad tia i världen. Och Mattias överraskade  stort i sin åttondel genom att besegra världsfemman Lin Gaoyuan.. Mattias är nu rankad 12:a i världen, högsta ranken hittills, och nu får vi se om han mäktar med att klättra upp mot Top-10. Mattias var förresten på vippen att slås ut av Anton Källberg i första omgången. Källberg pressade honom till ett skiljeset (11–9, 7–11, 11–5, 9–11, 11–8, 7–11, 11–9).
Herrdubbelklassen var underhållande. I första omgången skrällde ungtupparna Källberg/Möregård rejält genom att slå ut kinesiska toppduon Fan Zhendong/Liang Jingkun med 3-2 i set. I kvartsfinal fick vi uppleva ett rent svenskmöte mellan Karlsson/Falck och Källberg/Möregård. Det äldre paret vann, och tog sig sedan ända till final där det dessvärre blev förlust mot det taiwanesiska paret Liao Cheng-Ting och Lin Yun-Ju med 3-2.

Brutal Fan Zhendong i Paris

Tre dagar i Paris och vi har en vinnare i Men’s World Cup: den 21-årige världsettan Fan Zhendong - en inte helt oväntad guldmedaljör. Silver till Timo Boll som besegrades med 4-1 i finalen (11-9, 11-5, 11-6, 9-11, 11-8). Bronsmedaljen lade Lin Gaoyuan beslag på via 4-1 över Dimitrij Ovtcharov.

Timo Boll.. Han är 37 år och rankad 3:a i världen. Det känns adekvat, i alla fall inte helt missvisande. I början av året, i mars, efter att det nya rankingsystemet införts, så skuttade han upp till första platsen - det var nog missvisande, men det sa han ju också själv - ”Fan Zhendong och Ma Long är bättre”. Men han radade liksom inte upp fler namn än så. Inte ens Xu Xin. Det har han fått äta upp.

På vägen till silvret slår Timo ut fransmannen Emmanuel Lebesson med 4-1. Han följer upp med en imponerande class act i kvartsfinalen mot wonder-kid Harimoto Tomakazu, också den slutar 4-1 i tysk favör. I semifinalen slår han landslagskollegan Dimitrij Ovtcharov med 4-2. Utsökta matcher alla. Efter dem i bagaget så trodde man kanske att Timo hade bränt det mesta av sitt krut. Men, nej, det såg inte så ut. Den 16 år äldre Boll verkade någorlunda fräsch, och hängde med hyfsat. Det är ju bara det att Fan Zhendong är så brutalt bra, så tung och tät, så blixtrande snabb.

Ding Ning i Full Power Mode

Ding Ning förlorade bara ett set i Women’s World Cup i Chengdu, Kina. Det var ett något oskärpt set mot sydkoreanska defensiven Seo Hyo-won, i en annars pigg och välspelad kvartsfinal. Sydkoreanskan gör sina matcher ibland, men mot Ding Ning blir det för tufft.

Seo Hyo-won är 12:a i världen och Sydkoreas högst rankade spelare, och det slår mig att hon varit med ett bra tag. Hon är 31 år gammal. Tre år äldre än Ding Ning, och sevärd som "deffar" ofta är. Jag gillar framförallt hennes "cleana" smörknivsmjuka skär med forehand.



Efter att det nya rankingsystemet infördes i januari i år har Ding Ning tappat på världsrankingen p.g.a. en hel del inaktivitet, efter skador vad jag förstår, men man har också fått känslan av att motivationen kan ha minskat, att hon fått någon form av reaktion på några rejält intensiva år. Men i Chengdu var det ingen tvekan om att inspirationen fortfarande finns kvar, och att hon har siktet inställt på att ta sig högst upp på världsrankingen igen.

Det var längesedan jag såg henne så taggad och stark som i finalen mot världsettan Zhu Yuling. Högsta nivå på spelet. Ding Ning vinner i fyra raka, men täta set (9, 8, 10, 8). Hennes koll och coolness på avgörande bollar är avgörande. Och hon gör som hon brukar när hon är i gynnsamt mentalt läge - hittar det där intuitiva och avspända spelet som gör henne så extremt svårforcerad för sina motståndare. När hon från och till mister momentum i duellerna lyckas hon ändå rädda sig kvar i bollarna. Hon är unik där. Hinner på sitt krängiga småkrångliga sätt vända spelet och forma giftiga svarsattacker - fastän hon ser mer eller mindre avhängd ut.
Således guld till Ding Ning och silver till Zhu Yuling i WWC. Bronsmedaljen gick till till Taiwans Cheng I-Ching efter seger med 4-1 mot Kasumi Ishikawa, Japan.

EM i Spanien

Sammantaget inget dåligt EM av svenskarna, men det kunde klart gått något bättre. Kristian Karlsson når semifinal där rumänen Ovidiou Ionescu spelar sitt livs pingis och blir för svår. Ett brons till Kristian, men ändå lite grrr på den, för en final mellan Kristian och Timo Boll hade ju varit något. Nu vann istället tysken sitt sjunde individuella EM-guld genom att finalbesegra överraskningen Ionescu relativt lätt med 4-1.

Det var sexton år sedan Timo vann sin första titel, och hela sex år sedan han tog den sista - 2012 i EM i Herning, Danmark. Tänk vad åren springer iväg. Men sju titlar! Ingen är i närheten. Men svenskt på andra plats med Mikael Appelgren som har tre singeltitlar (1982, 1988 och 1990). Vitryske Vladimir Samsonov har också tre. Kristian tog förutom brons i singeln också ett silver i dubbel tillsammans med Mattias Falck - ja, han heter ju så numera, Karlsson har blivit Falck. Det kommer ta en stund att vänja sig vid. Svenskarna såg starka ut, tog hem matcherna med 4-0 och 4-1 ända fram till finalen mot österrikarna Daniel Habesohn och Robert Gardos där det blev förlust med 1-4.

Kort i övrigt: Jon Persson gick till åttondelsfinal där han förlorade med 3-4 mot tyske Benedikt Duda. Mattias Falck, Sveriges på pappret bäste, föll tungt redan i första omgången mot 19-årige dansken Anders Lind. Unga svenska löftet Truls Möregård föll med 4-2 mot veteranen Samsonov i andra omgången. Matilda Ekholm tog brons i dubbel i par med ungerskan Georgina Pota, och gick till åttondelsfinal i singel där tyskkinesiska deffen Han Ying inte gick att rubba (0-4). Linda Bergström och Li Fen (vår Europamästarinna 2013) flög båda i första omgången. Linda mot österrike-kinesiskan Liu Jia (1-4) och 42-åriga Li Fen mot 23-åriga rumänskan Bernadette Szőcs (0-4).

EM-guldet i damsingel 2018 gick till den 32-åriga polsk-kinesiskan Li Qian, som efter en två-årig mammaledighet var tillbaka vid bordet. Hon besegrade ukrainska Margareta Pesotska med 4-2 efter underläge 0-2 och blev då så här glader.

Bulgaria Open - damer

Wang Yidi

I damtävlingen i Bulgaria Open fick vi utöver Ding Ning se ett koppel kinesiskor som man inte brukar se så ofta: Wang Yidi, 19 år, Liu Gaoyang, 22, Zhang Rui, 22, Liu Xi, 23 samt Wen Jia, 29. Fast den sistnämnda har ju luftats en hel del genom åren.

För att göra en lång historia kort: Ingen av kinesiskorna slogs ut annat än av en landsmaninna. I kvartsfinalerna hade vi fyra kinesiskor, tre japanskor och en europeiska - ungerskan Georgina Pota. I semifinalerna var tre av kinesiskorna kvar, samt den minst namnkunniga japanskan - defensivspelaren Hitomi Sato.

19-åriga kinesiskan Wang Yidi vann först 21-årsklassen i Bulgaria Open, men lyckades även ta sig ända till final i seniortävlingen. Där blev det dock stopp mot 28-åriga Ding Ning. Dock inte tvärstopp. Wang Yidi bjöd på gott motstånd och tvingade Ding Ning till ett skiljeset.

Bäva månde japanskorna inför OS i Tokyo 2020. Ok, det är ett bra tag dit, men den kinesiska övermakten är inte lätt att tas med på damsidan. Alla japanskor åkte på pumpen mot kinesiskor i Bulgarien. Liu Gaoyang besegrade i första omgången Miyu Kato med 4-3, och därefter Miu Hirano i kvartsfinal med hela 4-1. Wang Yidi vann redan i första omgången över japanska Mima Ito med 4-2.  I semifinal slog hon ut Hitomi Sato med 4-2. Ding Ning slog ut Kasumi Ishikawa med 4-2 i sin semi.

Bulgaria Open - herrar

Ma Long har haft flera skadeperioder i år, men ställde upp i Bulgaria Open där han i första matchen ställdes mot Liam Pitchford som gått från klarhet till klarhet under 2018. Ma Long kan ha varit lätt ringrostig, men såg i alla fall inte ut att vara hindrad från att spela ut p.g.a. skador. Kanske hade han inte full taktiskt koll mot Pitchford, men samtidigt blev engelsmannen starkare ju längre matchen pågick och visade prov på en obändig vilja. Ma Long tog hem de två första seten med 11-9, 11-7 och allt tycktes gå enligt planerna. I tredje hade han 10-9, 11-10 och 12-11 utan att kunna stänga setet. Pitchford behövde bara en setboll och vann setet med 14-12. I fjärde hade Ma Long 10-6 som tappades till 10-10, efter tveklös oskärpa och enkla misstag. Han skaffade sig ytterligare en setboll som han inte kunde förvalta. Vid 11-11 får Ma Long en backhandserve bortdömd, och det är svårt att se varför. Kanske som en försenad reaktion på hans serve vid bollen före där uppkastet ser mer tveksamt ut. Vid 11-12 får Pitchford en nätrullare modell otagbar och vinner setet med 13-11. Kan ju tycka att Pitchfords servar har sett mer regelvidriga ut vid flera tillfällen, men dömt är dömt. Ma Long ser uppgiven ut efter serveincident och setförlust, men får paradoxalt nog snabbt ordning på sitt spel i femte set som han tar hem med 11-7, och man tror att han ska knyta ihop säcken. Som vanligt. Så sker inte. Sjätte setet blir jämnt, men man noterar att vår favoritkines är den som visar mest hängande huvud och uppgivenhet vid förlustbollar. Engelsmannen, definitivt mer taggad, vinner setet med 13-11. Avgörande set blir en mara för Ma Long. Han hamnar i underläge: 0-5, 1-7, når upp till 5-7, men kommer inte mycket längre än så. Förlorar setet med 11-6 och matchen med 4-3, och är överraskande utslagen ur tävlingen redan i första omgången av slutspelet.

Liam Pitchford fick i nästa omgång möta en annan Ma, nämligen den defensivspelande kinesen Ma Te. Och där tog det slut för engelsmannen som uppenbart får lägga ner lite mer resurser på att hantera deffare. Ma Te tar hem matchen med 4-1, egentligen utan att imponera det minsta.

Zheng Peifeng

Övriga kineser i tävlingen var orankade Zheng Peifeng, och Xu Xin. Den sistnämnda tog sig till final utan större problem. Men i 8-delsfinalen fock han bekänna färg mot starke japanen Yuya Oshima som han till slut lyckades besegra med 4-3.

Zheng Peifeng, 22 år, är pennskaftare och har ännu inte riktigt lyckats att slå genom internationellt. Tycker om att stå nära bordet och ta bollen tidigt, stark i kontringsspelet och en mer än stabil backhandsida. Och en vass FH-slägga, om än något ojämn. Kinesen vann över Ovtcharov med 4-2 i åttondelsfinal, men åkte dig mot japanen Kenta Matsidaira i kvartsfinal. 27-årige Kenta, som är min favoritjapan sedan länge, slår ut sin unga landsman, fenomenet Harimoto, med 4-3 efter prima spel. I finalen ställs han mot Xu Xin, som bara är för bra. 4-1 till The Cloudwalker, som därmed lägger ännu en ITTF World Tour-titel till sin stora samling sådana.

Australian Open 2018

I hamnstaden Geelong i södra Australien spelades årets upplaga av penningstinna Australian Open. Bordtennisen har länge fört en undanskymd tillvaro i landet, men är nu i en god loop av stadigt växande popularitet. Den högklassiga tävlingen hade i fjol runt 80 miljoner tv-tittare worldwide, och även inhemsk media fick på allvar upp ögonen för sporten vår.

Kina luftade två f.d juniorvärldsmästare i tävlingen: Yu Ziyang, juniorchamp 2014, och Liu Dingshou 2015. 2014 var ett särdeles lyckosamt år för den då 16-årige Yu Ziyang. Utöver triumfen i junior-VM vann han också Japan Open, slog hemmafavoriten Jun Mizutani i finalen. Men efter det har vi inte sett mycket av kinesen på touren. Han har dock spelat i Chinese Super League, men inte blivit upptagen på A-nivå i landslagssammanhang. Skälen till det är mindre kända, men man får utgå ifrån att hans utveckling inte har varit helt till belåtenhet. Eller kan det vara osportslighet som är orsaken? Nja, men jag minns att han i finalen i Japan Open 2014 hade en kontrovers om en poäng med Mizutani. Kinesen hävdade kantboll, men den var mer än tveksam. Japanen protesterade, men pratade inför döva öron, och blev tydligt påverkad av dispyten i sitt fortsatta spel. Det pratades en hel del om Yu Ziyang som en tjuv och bedragare efter incidenten. Att fuska och knipa bollar på det sättet ses inte med blida ögon i pingisvärlden. Den skyldige riskerar att doppas i tjära och fjädrar, och för evigt stämplas som pingisbrottsling.

Liu Dingshou har till skillnad från Yu Ziyang fått förtroendet att spela på världsstouren vid ett par tillfällen. Och I Australien Open fick alltså båda chansen. 20-åringarna möttes i kvartsfinal och Liu Dingshou segrade med 4-3. Ziyang gjorde lite fler enkla misstag än sin landsman, framförallt på backhandsidan, men i stort visade de unga kineserna en ruggigt hög nivå. Det ska bli spännande att följa deras utveckling. Dingshou kombinerar på ett imponerande sätt säkerhet och ungdomlig fräckhet i sitt spel. Han besegrade även japanen Yuya Oshima sedan och nådde final mot Xu Xin. Där hade han nog allt sina chanser, men kunde inte förvalta och åkte på pumpen med 1-4. Finalen var sevärd och bjöd på finfina dueller där framförallt Xu Xin excellerade med sina tunga forehandslag. Sevärd var också Xu Xin’s semifinal mot en superladdad - och efter varje vunnen poäng rekordskrikande - Tomokazu Harimoto (4-2).

På damsidan fick vi se en klassisk finalbatalj mellan Liu Shiwen och Ding Ning - ärkerivalerna som alltid bjuder på taktiskt raffinerade matcher med spektakulära poäng. Så även denna gång.

Ta en titt nedan på Xu Xins fantastiska förmåga att vända försvar till attack, och sedan ett svindlande snabbt rally mellan Ding Ning och Liu Shiwen. Enjoy!

Sydkoreanska minns VM 1991 och 1993

I samband med Korea Open tar jag en titt i The Korea Herald och får korn på en intervju med den 48-åriga sydkoreanska coachen och f.d. världsmästarinnan Hyun Jung-hwa. Det var den pennskaftspelande Hyun som var kapten i första utgåvan av det Förenade Korea som överraskande vann guld genom att besegra Kina i lag-VM i Chiba, Japan, 1991. Sydkoreanskan spelade då dubbel med nordkoreanskan Ri Pun-hui. De två blev goda vänner under de gemensamma förberedelserna inför mästerskapen och det har t.o.m gjorts sydkoreansk långfilm om den sensationella VM-segern, och om de unga kvinnornas vänskap. Filmen som heter As One (2012) får jag lov att återkomma till i ett annat inlägg framöver.

Hyun Jung-Hwa satt på läktaren i Dajeon när landsmannen Jang Woojin och nordkoreanskan Cha Syo Him vann mixeddubbelfinalen i Korea Open häromdagen. Hon kommenterar i tidningsintervjun:

“It reminded me of 1991, and I’ve always wanted people to know that the teamwork wasn’t scripted or orchestrated by politics. Here in Daejeon, I felt that sense of genuine teamwork once again. There’s definitely a difference being teamed up with a North Korean compared to players from other parts of the world -- you can actually feel like you share the same blood running through your veins.

Efter VM i Chiba -91 följde VM i Göteborg -93. Hyun Jung-hwa blev världsmästarinna i singel (efter finalseger mot mjukspelande Taiwan-kinesiskan Chen Jing). I lag-tävlingen återställdes ordningen: Kina återtog titeln och Nord- och Sydkorea hade åter separata lag. Hyun Jung-hwa sägs bara ha lyckats träffa nordkoreanska Ri Pun-Hui en kort stund under tävlingen, men sedan dess, sedan drygt 25 år tillbaka har inte de båda koreanskorna setts. De frostiga relationerna mellan deras respektive hemländer har satt käppar i hjulen vid flera tillfällen. I det smågripande klippet nedan berättar Hyun om mästerskapet 1991, om triumfen för det förenade Korea och om relationen till sin nordkoreanska väninna.



Uppdatering: Kuriosa.. Läser att Ri Bun Hui (ibland stavas namnet Li Bun-hui) 1992 gifte sig med nordkoreanske Kim Song-Hui som spelade för Kalmar BTK tillsammans med Waldner när de vann SM-guld säsongen 2001-2002. Jag hittar också en artikel i Aftonbladet om påstådda läggmatcher i Elitserien 2003. Antingen är det sprunget ur klassisk svensk pingisparanoja, eller så är det sant och komprometterande. Fan vet. En smula komiskt att läsa om ett gäng nordkoreaners rätt torftiga och oglamorösa liv som proffs i en svensk småstad. Läs här!

Historiskt i Korea Open

Den 22-årige sydkoreanen Jang Woojin (rankad som nummer 30 i världen) gjorde en drömturnering på hemmaplan i miljonstaden Daejon. Han tog hem herrsingeltävlingen efter klockrena segrar mot bl.a. världsfemman Xu Xin och rutinerade toppjapanen Mizutani. I finalen ställdes Woojin mot den 21-årige upcoming-kinesen Liang Jingkun som besegrades med klara 4-0 inför sextusen vrålande sydkoreaner på läktarna i Hanbat Stadium. Men den stora snackisen i årets upplaga av Korea Open var att sydkoreanen dessförinnan hade lyckats lägga beslag på titlarna i både herrdubbel och mixeddubbel. Därmed blev han den förste någonsin att vinna alla klasser i en och samma tävling på ett World Tour Event.

Av Jang Woojin’s tre titlar var det faktiskt mixeddubbeln som smällde högst, både för honom själv och för världen. Pingishistoria skrevs nämligen när han vann klassen tillsammans med nordkoreanska Cha Syo Him. Aldrig förut har ett kombinerat syd- och nordkoreanskt par lyckats med den bedriften på världstouren. Det blev en väldig mediauppståndelse förstås, och t.o.m den sydkoreanska presidenten Moon Jae uppmärksammade händelsen på sin Facebooksida:

 ”I applaud the joint performance of the two Koreas at the 2018 Korea Open international table tennis tournament. Jang Woojin and Cha Hyo Sim won the brilliant gold medal of the mixed doubles and provided an exciting victory. I would also like to thank the South and North Korean team players who have done their best to the end. With the athletes performances from the two Koreas, Daejeon Chungmu Gymnasium was filled with cheers of We are one! A small table tennis ball brought the North and South together!.”

Japan Open 2018 - highlights and interviews

Wonderkid Tomokazu Harimoto

Tomokazu Harimoto! Den 14-årige mirakelpojken fortsätter sin erövring av pingisplaneten jorden. Han spelar overkligt bra, utomjordiskt och översinnligt bra. I söndags vann han Japan Open inför jublande hemmapublik i Kitakyūshū. Den här magiska pojkvaskern håller på att riva den kinesiska muren helt själv, demontera den, sten för sten. Harimoto plockar ner dem en efter en:

- Zhou Yu, som då inte är någon toppkinesisk dussinlirare, besegrades i åttondelsfinal. Zhou var faktiskt inte fel på det mot Harimoto i första set. Fanns något bra i spelbilden där som kändes rätt från kinesen, en viss ryckighet och variation som verkade ha effekt - och ändå trillade han dit med 0-4 i baken.

- Ma Long väntade i kvartsfinal i lördags. Vi pratar världens bästa spelare. Stormen och virvelvinden Ma Long. Kaptenen och diktatorn, den regerande världsmästaren och olympiske guldmedaljören Ma Long - mannen som aldrig förlorar. Unge Harimoto slog ut honom ur Japan Open med 4-2 i set!? Och följde sedan upp med samma siffror i semifinalen mot den sydkoreanske pingiskungen Lee Sangsu. Men alltså - att han nu också har besegrat självaste Ma Long! Här är Harimotos egna ord om segern över sin idol:

This is a dream come true, Ma Long is my idol, so beating him here in my home country is amazing. After leading 3-0 and then Ma Long coming back, I had to relax myself and just play one point at a time as I got very nervous. I am so relieved that I could finish out the match. This is a new stepping stone for me to achieve my goal of becoming Olympic champion at Tokyo 2020.”

- Zhang Jike. I en vanvettigt laddad finalmatch på absolut högsta nivå betvingade Harimoto en starkt comebackande Zhang Jike, som tog sig från kvalspel ända till final. Kinesen håller långsamt, men metodiskt på att ta sig tillbaka till världstoppen efter en lång period av diverse skador och nedturer. För en dryg vecka sedan, i China Open, blev Zhang Jike utskåpad med 4-0 av Harimoto. Nu bjöd han monsterpojken på helt annat motstånd, var betydligt bättre preparerad än vid det förra mötet, trots lättare ryggproblem. Kinesen visade klass, hade t.o.m en matchboll mot Harimoto i skilje, men lyckades inte i knyta ihop. Således 4-3 och tung tour-titel till själaglad Harimoto!

- Fan Zhendong. Redan i Asian Cup i april besegrade Harimoto sin andra idol - Fan Zhendong.

Så vilka toppkineser har Tomokasu Harimoto mött och förlorat mot i år och i fjol. Jag kommer bara på tre: Xu Xin, Lin Gaoyuan och Liang Jingkun. Dessa herrar har han kvar att checka av på sin lista. Och det är bara en tidsfråga innan han tar itu med saken. Fang Bo har han aldrig mött, tror jag, och sedan finns det en bunke yngre kinesesiska toppspelare som han ännu inte stött på, i alla fall inte på seniorsidan. Han har gott om tid att vänta in dem. Bäva månde de allihop.

Tidigare skrivet om fenomenet Tomakasu Harimoto:
11-årig monsterpojke härjar i Örebro
Tomokazu Harimoto

Mima Ito Mania

Hatten av för Mima Ito. Den 17-åriga japanska pingisstjärnan visade storform i Japan Open som avslutades igår. Man trodde ett bra tag att det var väninnan Miu Hirano som skulle bli den som utmanade kinesiskorna mest, speciellt efter hennes urladdning mot dem i Asian Championship för ett drygt år sedan. Då rådde Miu Hirano mania och Kina var skakat. Nu var det dags igen, men med Mima Ito som huvudfigur. I semifinalen slog japanskan ut Chen Xingtong efter en spektakulär och heroisk vändning. Ito var i underläge 0-3 i set och 4-9 i fjärde då hon började plocka kinesiskan på poäng. Hon lyckades arbeta sig in i matchen, vända på steken och segersiffrorna skrevs till 4-3 (8-11, 9-11, 6-11, 11-9, 11-9, 11-7, 11-7) och lilla Mima Ito - som bara mäter 150 cm i strumplästen - var plötsligt störst och nästan bäst i hela världen. I finalen besegrade hon sedan av bara farten världstrean Wang Manyu (4-2) som hon aldrig förut slagit.

Man har haft det här på känn. Japanskan har gått från klarhet till klarhet de senaste månaderna. Hon förlorade inte en enda match i lag-VM i Halmstad, och i finalen mot Kina gav hon sensationellt Japan ledningen genom att besegra Liu Shiwen med 3-2. I Hong Kong Open nådde hon ända fram till final där det blev förlust med 3-4 mot Wang Manyu. I China Open för en vecka sedan kollrade hon bort defensiva Wu Yang samt sina lagkamrater Hina Hayata och Kasumi Ishikawa, innan hon i semifinalen återigen fick ge sig mot just Wang Manyu. 

Det japanska tonårsundret fortsätter att fascinera. Mima Ito har lagt till ytterligare någon dimension i sin offensiv. Hon känns modigare i mellanspelet, vågar variera mer, göra det oväntade, och har blivit säkrare i sitt reptilsnabba attackspel. Samtidigt - kinesiskorna, det är något som inte stämmer. De har tappat i stadighet, börjar bli lite ojämna. De har att ta till sig av japanskornas snabba tillslag och höga tempo. Catcha upp ordentligt. Bli orubbliga igen. Jag saknar det där. Men för sporten är det roligt med den pigga uppstickaren. Och för bordtennisen i Japan är det fantastiskt. Pingisintresset är nära nog hysteriskt där.

Mima Ito är den andra japanskan någonsin att vinna Japan Open. Den första var Ai Fukuhara 2013. Turneringen har spelats sedan 1989 och flest titlar på damsidan har kinesiska Wang Nan som vann tävlingen hela fyra gånger under sin karriär. På herrsidan stoltserar Jan Ove Waldner och Timo Boll med tre titlar vardera.

China Open 2018

ITTF World Tour har dragit igång igen efter lag-VM i Halmstad. I prestigefyllda China Open dominerade Asien på både herr- och damsidan. När det var dags för kvartsfinaler fanns inga europeiska herrspelare kvar i tävlingen, men åtta asiater: fyra kineser, två japaner och två sydkoreaner. Till semifinalspelet var japanerna och en av sydkoreanerna elimenerade. Och inte oväntat fick vi se en helkinesisk final där Ma Long vann över Fan Zhendong med 4-1 i set.

På damsidan lyckades tyskkinesiska defensivspelaren Han Ying ta sig till kvartsfinal efter att ha besegrat kinesiskan Chen Xingtong med 4-0 i set. Att Han Yings defensiv skulle knäcka Chen Xingtong, hade jag inte tippat, även om Ying är en erfaren deff. Man kan nu utgå från att Xingtong kommer att specialdrillas mot defensivspelare på hemmaplan. Hon behöver uppenbart kalibreras om mot speltypen. En sådan här fadäs kommer inte tillåtas igen. Och när och om spelarna så småningom möts på touren igen, så misstänker jag att Han Ying får det hett om öronen. 

I kvarten tog det roliga slut för den 35-åriga tyskkinesiskan som mötte en mer påläst och bättre förberedd ung kinesiska i 19-åriga Wang Manyu som vann med 4-1 i set - och sedan också tog hem tävlingen. Hon besegrade Ding Ning med 4-3 i en högklassig final.

Wang Manyu tog också hem titeln i Hong Kong Open för en vecka sedan. Slog just landslagskamraten Chen Xingtong i finalen, med 4-2. Och hade en tuff uppgörelse i semifinal mot japanska Mimo Ita som avgjordes med två bollars marginal i skiljeset. Tonåringar och ungdomar tar för sig ordentligt på både den kinesiska och japanska sidan just nu. Liu Shiwen, Ding Ning och Kasumi Ishikawa är hårt angripna av det yngre gardet. 

Points & moments in WTTC 2018

Kinas herrar världsmästare i Halmstad

Kina har tagit hem åtta raka lag-VM-guld sedan Jörgen Persson slog in matchbollen mot Liu Guoliang i Sveriges vinst över kineserna i Kuala Lumpur år 2000. Kinas nuvarande lag är tidernas bästa och har idag vunnit en ny lag-VM titel genom att besegra Tyskland med klara 3-0. Samma siffror som i semifinalen mot Sverige igår.

Den länge framemotsedda finalen mellan Kina och Tyskland blev inte så spännande som den hade kunnat bli eftersom tyskarna fick spela utan Dimitrij Ovtcharov som var skadad, och Timo Boll var inte helt i ordning han heller. Att tyskarna alls nådde final var med tanke på skadeläget en smärre bedrift. Deras semifinal mot Sydkorea blev gastkramande och vanns med minsta möjliga marginal, 3-2. Förmodligen brände tyskarna både krut och kroppar där.

Kina - Tyskland: 3-0
Ma Long - Timo Boll: 3-0 (11-4, 11-8, 11-3).
Fan Zhendong - Ruben Filus: 3-0 (11-4, 11-5, 11-4).
Xu Xin - Patrick Franziska: 3-1 (9-11, 12-10, 11-7, 11-5).

Showdown for Mens Team Gold

Så här ser det ut när Fan själv formar Corna medan han får axelmassage av munter Xu Xin. Världens genom tiderna bästa bordennislandslag bestående av Ma Long, Fan Zhendong och Xu Xin är framme i final mot Tyskland.

Kinas damer världsmästare i Halmstad

Japan fick en sensationell start i semifinalen då 17-åriga Mima Ito besegrade den fyrfaldiga World cup-vinnaren Liu Shiwen. Kinesiskan, a k a Queen of speed fick smaka på egen medicin när hon utsattes för Mima Itos furiösa attackspel. Efter inledningsmatchen var det dock ingen tvekan om vilket lag som hade de starkaste spelarna. Kinesiskorna släppte inte ett enda set, och Liu Shiwen kunde själv spela hem guldet till Kina i sin avslutande match mot Miu Hirano.

Bara vid två tillfällen sedan 1975 har kinesiskorna missat VM-titeln, 1991 då Korea vann, och 2010 då Singapore segrade. Det här var deras 21:a VM-guld. Och för tredje gången i rad var det japanskor som stod för motståndet.

Japan har inte vunnit VM sedan 1971, men har just nu unga och extremt lovande lag på både dam- och herrsidan, så om ett par år kan det vara dags, om det vill sig väl. Att Tomakazu Harimoto så småningom kommer att vara planetens bäste spelare på herrsidan får man nästan utgå ifrån, och på damsidan har vi Mima Ito och Miu Hirano som har börjat utmana kinesiskorna på allvar. Men det vore dumt att räkna bort den kinesiska bordtennisfabrikens potential. Återväxten är god, ser inte ut att mattas av eller tappa i kvalitet, och det är inte orimligt att även kommande decennium kommer att domineras av Mittens rike.

Kina – Japan 3-1 
Liu Shiwen – Ito Mima: 2-3 (9-11, 11-8, 11-5, 8-11, 10-12).
Ding Ning – Miu Hirano: 3-0 (11-6, 12-10, 13-11).
Zhu Yuling – Kasumi Ishikawa: 3-0 (11-4, 11-7,11-8).
Liu Shiwen – Miu Hirano: 3-0 (11-6, 11-6, 12-10).

Svenska herrarna stoppade av Kina

Lag-VM, herrar, semifinal

Kina - Sverige: 3-0
Ma Long - Mattias Karlsson: 3-0 (11-6, 11-5, 13-11).
Fan Zhendong - Kristian Karlsson: 3-1 (13-11, 11-8, 11-3, 11-2).
Xu Xin - Jon Persson: 3-0 (11-6, 13-11, 11-5).

Showdown for Women’s Team Gold

Så var det dags! VM-final mellan Kina och Japan. Kan Mima Ito, Kasumi Ishikawa och Miu Hirano göra det omöjliga? Kan de ens störa supertrojkan Ding Ning, Liu Shiwen och Zhu Yuling? De har gjort det individuellt, men i Lag-VM, att ta tre matchvinster mot Kina? Nej, det ska inte gå, jag gillar showdown-filmen - eller är det reklam för Apples Airpods?

De svenska herrarna säkrade bronset i lag-VM

Att Sveriges herrar spelar så bra på hemma-VM är  roligt. Bara en enda förlust - mot finaltippade Tyskland - i gruppspelet (0-3). Vinster mot Rumänien (3-0), Hong Kong (3–2), Slovenien (3-1) och Egypten (3–0). Det blev sedan ett fullödigt drama mot Taiwan i åttondelsfinalen som vi vann med 3-2. Och i kvartsfinalen igår kväll var vi extremt skärpta i mötet mot formstarka England och segrade med 3-0.

Sveriges insats är strålande med tanke på att det här var ett England som sensationellt slog ut Japan med 3-1 i åttondelsfinal. Den ende japanen som tog match var Jun Mizutani som besegrade Paul Drinkhall. Att Liam Pichford krossade superfenomenet Tomokazu Harimoto är att betrakta som en sensation. Den unge japanen fick gå från bordet med 5-11, 5-11 och 3-11 i baken! Suverän insats av Pitchford som är en ytterst stark lag-spelare. Och det är han inte ensam om att vara det i det engelska laget. Samuel Walker lyckades besegra spelgeniet Koki Niwa med 3-0. Och en superladdad Pichtford gick sedan in och punkterade matchen 3-2 mot Mizutani. Nog hade man väntat sig mer av japanerna i VM.

I svenskarnas segermatch mot England fick vi se en småskadad Kristian Karlsson betvinga Paul Drinkhall med 3-0. Mattias Karlsson hade sedan värsta bataljen mot Liam Pitchford och vann med 11-9 i skilje. Avslutningsvis Jon Persson mot Samuel Walker och den skäggige svensken var ruggigt laddad och tog hem matchen i raka set - till en imponerande svensk slutseger med 3-0.

Svenskarna säkrade därmed den första medaljen sedan man tog brons i Doha, Qatar 2004. Och brons kommer det bli igen. För i semifinalen - som börjar om en dryg timme - väntar övermakten i form av Kina. Allt annat än förlust med 0-3 är att betrakta som mirakulöst. Kineserna vann sin kvartsfinal mot Österrike med 3-0.. Kapten Ma Long hade lite trubbel mot Robert Gardos, men krånlade sig till vinst med 3-2 och kan förväntas ha bättre koll i semin mot svenskarna.

Men vilket VM vi bjuds på i Halmstad! Om ni inte befinner er på plats live i Halmstad så se på SVT Play eller på ITTF’s hemsida. Det spelas och sänds så mycket matcher att det känns som om man har att göra i ett par månader framåt. Alldeles underbart!

Välförtjänt brons till Hong Kongs damer

Kinas rutinerade gamle coach Li Sun såg faktiskt småskärrad ut under semifinalen mot Hong Kong. Minnie Soo Wai Yam chocköppnade för Hong Kong genom att spela sitt livs pingis och besegra en darrig Ding Ning med 3-0 (11-6, 11-7, 11-6). Kinesiskan hade svårt med Minnie Soo’s serve. Hong Kong-spelaren fick övertag i bollarna och levererade en stabil och varierad offensiv som Ding Ning aldrig kunde svara på. Ordningen i lagmatchen återställdes förstås så småningom, men lite gnissel i det kinesiska maskineriet var det allt denna dag i Halmstad.

Efter Ding Ning’s förlust hamnade en pressad Zhu Yuling i blåsväder mot Doo Hoi Kem, och lyckades bara med nöd och näppe ta hem matchen som gick till skiljeset. Först efter den matchen blev det lite lugnare för Coach Li Sun och hans spelare. Liu Shiwen stegade in i hagen och vann ganska komfortabelt över Lee Ho Ching med 3-1 och Ding Ning kunde sedan knyta ihop säcken genom att besegra Doo Hoi Kem med samma siffror. Därmed är Kina planenligt i final där Japan väntar efter sin semifinalseger med 3-0 mot det förenade Korea.

Knepig avslutning för de svenska damerna

Matilda Ekholm, Filippa Bergand,
Linda Bergström och Jennifer Jonsson

Ajdå.. De svenska damerna sumpade chansen att ta en direktplats till 2020 års lag-VM. I placeringsmatchen mot Polen blev det förlust med 2-3. Matilda Ekholm som har radat upp segrar under VM (hade 8-0 i kvot efter gruppspelet) förlorade oväntat båda sina singlar mot polskorna. Svenskan stod inte att känna igen, eller jo, den där Matildan har man nog sett förut, men inte tidigare i under Lag-VM. Hon kom inte upp i nivå alls och hade det bekymmersamt med humöret, verkade helt slut mentalt. Kanske sliten efter ansvaret som ankare under gruppspelet, urladdningen som varit? Man noterade också att Matilda inte satt på bänken och hejade på medsystrarna efter sina förluster. Besviken och förbannad klart, men synd ändå. Och vid ringside verkade det inte stämma helt mellan förbundskapten Peter Sartz och Ekholm heller, tyckte jag mig se redan under gruppspelet. Jaja. Det är nu historia.

Trots den rätt tunga förlusten så fanns det glädjeämnen. Filippa Bergand och Linda Bergström vann ju var sin match! Och framförallt Bergand överraskade genom att slå polska lagets etta, Natalia Partyka med 3-0 i set. Partyka är rankad på plats 60 i världen. Bergand 402:a. Allt sammantaget får man ändå säga att svenskornas insats under Lag-VM har varit rätt ok och bjudit på en hel del minnesvärda stunder.

Ett förenat Korea

United Korea in Halmstad

Pingisen har en förenande förmåga som inte ska underskattas. Vi har sett det förut. Ping-pong-diplomatin mellan Kina och USA under 1970-talet är ett exempel på när bordtennis möter storpolitik och helar länders relationer till varandra.

I lag-VM i Halmstad är det nu Nord- och Sydkorea som fångar världens intresse. Inför kvartsfinalen, där de båda nationerna skulle mötas, tog deras respektive coacher och spelare kontakt med varandra. Tillsammans beslutade man sig för att avstyra kvartsfinalmatchen, och istället förenas som ett landslag inför semifinal mot Japan. ITTF gjorde ett sympatiskt undantag från sitt regelverk när de godkände idéen, och samtliga nationer tillfrågades och omfamnade förslaget. Så i semifinalen fick vi se den nordkoreanska coachen i samarbete med den sydkoreanska, och de bägge nationernas landslagsspelare sida vid sida på stolarna utanför hagen.

Just inom bordtennisen har den här viljan till förening mellan syd- och nordkoreaner varit stark. Man minns det förenade Korea under VM i Chiba 1991. Då körde man under samma flagg redan från början av tävlingen, och tränade tillsammans i Japan en månad innan mästerskapet. Laget var starkt, hade haft tid att formera sig, och gick hela vägen - besegrade Kina i finalen och blev världsmästare.
Guldlaget bestod av sydkoreanskorna Hong Cha-ok och Hyun Jung-hwa (pennskaftaren som 1993 tog hem singelguldet i VM i Göteborg, och sedemera blev firad coach och legend på Koreahalvön) samt nordkoreanskorna Li Bun-hui och Yu Sun-bok. 

Det förenade laget i Halmstad hade inte samma slagkraft som laget från 1991 och det blev en väntad semiförlust mot ett starkt Japan som vann med 3-0. Korea ställde för övrigt upp med två spelare från Syd och en från Nord. Den här historiska sammanslagningen sker bara en vecka efter mötet mellan nordkoreanska Kim Jong Un och den sydkoreanska presidenten Moon Jae-In vid den militära avgränsningen på koreahalvön. Mötet handlade om fortsatt nukleär demilitarisering och att formellt avsluta Koreskriget som varit i vapenstillestånd sedan 1953.

På vippen, men inget slutspel för damerna

Nära, nära, men svenskorna räckte inte riktigt till mot Ryssland. Så synd. Efter den starka inledningen av mästerskapet tyckte man liksom att de var värda en slutspelsplats. Men då krävs det att mer än en spelare bär laget. Mot Ryssland fick dessvärre inte Linda Bergström till det, och Jennifer Jonsson, nja.. kanske rent av hade varit bättre att sätta in en taggad Filippa Bergand.

Under den hyperviktiga och avgörande matchen mellan Bergström och Yana Noskova noterar jag att den svenska spelarbänken ser tom ut. Matilda Ekholm saknas där. Hon står i stället i mörkret i korridoren bakom. Hon är förstås dränerad på energi efter sina två singlar. Vet inte, hade hellre sett henne sittande med de andra för en mer riktad stöttning och hejarop till Bergström. Inte minst för att Ekholm själv hade knäckt Noskova tidigare, och bara synen av svenskans blonda kalufs borde ha irriterat ryskan. Jaja.

Ryssland – Sverige 3-2 
Polina Mikhailova – Linda Bergström (11-8, 12-10, 9-11, 13-11)
Yana Noskova – Matilda Ekholm (9-11, 11-0, 15-13, 6-11, 8-11)
Maaria Tailakova- Jennifer Jonsson (11-5, 11-4, 8-11, 11-4)
Polina Mikhailova – Matilda Ekholm (11-6, 3-11, 9-11, 5-11)
Yana Noskova – Linda Bergström (10-12, 11-8, 11-4, 11-6)

Sedan var det dags att ta sig an Kina. Det blev faktiskt en rolig lagmatch att kolla på även om kinesiskorna var helt överlägsna. Peter Sartz lät Matilda Ekholm vila och Filippa Bergand fick göra debut i det svenska VM-laget. Den unga svenskan fick möta världens bästa damspelare och spelade faktiskt riktigt bra trots att hon fick stryk med stora siffror. Och så visade hon humör. Det första hon säger när hon kommer till ringside efter andra set två: "Jag har så jävla dålig forehand!". I tredje set svär hon som en borstbindare i hagen vid något tillfälle. Krut och dynamit. Kul att se, och höra.

Kina - Sverige 3-0 
Liu Shiwen - Jennifer Jonsson 11-7, 11-5, 11-4
Ding Ning - Filippa Bergand 11-5, 11-3, 11-3.
Zhu Yuling - Linda Bergström 11-6, 11-2, 11-5.

Nu får svenskorna nöja sig med spel om placeringarna 13-24. En inte alls oviktig uppgift eftersom man blir kvar i högsta divisionen om man placerar sig på plats 13 eller 14.

De svenska damerna inleder starkt i Lag- VM

Lag-VM är igång och de svenska damerna har nu spelat tre matcher i gruppspelet. Man inledde mot starka Singapore där mer än en svensk individuell matchseger kändes rätt osannolikt. Vårt ankare, 35-åriga Matilda Ekholm (WR:37) förväntades slå Yu Mengyu (WR:50) och gjorde det, även om det satt hårt åt. Svenskan vann med 3-2 (7-11, 12-10, 11-4, 6-11, 12-10). Linda Bergström (WR:138) och Jennifer Jonsson (WR:160) gjorde så gott de kunde i sina matcher, men var för tunna mot singaporianskorna.

Matilda ställdes i sin andra match mot världsfyran Feng Tianwei. Svenskan såg inledningsvis långsam och frustrerad ut. Men det vände, och som det vände! Ekholm ligger under med 0-2 i set och 2-5 i tredje då hon plötsligt får fäste och tänder till. Får snabbare fötter, ser samlad och bestämd ut, och börjar använda hela bordet - rycker i Feng Tianwei, blåser på med tunga attacker, växlar ner i tempo, upp i skruv.. men det är en fortsatt ojämn resa.. Svenskan mixar storartade och spektakulära poäng med en del enkla missar, men de blir allt färre och hon blir tätare, och rör sig bättre och bättre. Hemmapubliken tänder också till, blir en vind i ryggen och Matilda tar hem matchen med 3-2. Inte illa pinkat att besegra världsfyran på hemmaplan i Lag-VM! Och plötsligt har vi 2-2 mot Singapore och dessutom vinner Linda Bergström första set i den avgörande matchen mot Yu Mengyu. Publiken vädrar en sensation, men det blir inget av den. Singaporianskan hittar nivå och vinner de tre avslutande seten och lagmatchen till Singapore.

Tianwei Feng – Linda Bergström: 3-1 (10-12, 11-8, 11-8, 11-1)
Mengyu Yu – Matilda Ekholm: 2-3 (11-7, 10-12, 4-11, 11-6, 10-12)
Lin Ye – Jennifer Jonsson: 3-1 (11-4, 11-2, 6-11, 11-4)
Tianwei Feng – Matilda Ekholm: 2-3 (11-3, 11-7, 8-11, 7-11, 7-11)
Mengyu Yu – Linda Bergström: 3-1 (5-11, 11-9, 11-7, 11-5)

I den andra gruppspelsmatchen ett par timmar senare mötte man Indien och segrade med 3-1. Linda Bergström och Ekholm slog Indiens etta Manika Batra. Och idag besegrades Vitryssland med 3-1. Matilda och Linda vann båda mot Viktoria Pavlovich, den defensivspelande f.d. Europamästarinnan (2010, 2012). En meriterande seger för 23-åriga Bergström, och de svenska damerna - anförda av Matilda som inte lagt en match ännu - har startat VM riktigt bra!

Med Kina, Singapore, Indien, Vitryssland och Ryssland i gruppen har Sveriges damer en tuff uppgift i Lag- EM i Halmstad. Det svenska laget får ju av regelmässiga skäl inte ställa upp med svenskkinesiska Li Fen, och det är supertrist - för hon hade gjort oss mer slagkraftiga. Men efter de tre inledande gruppspelmatcherna får man säga att svenskornas insats redan är med beröm godkänd. Skulle Ryssland slås i morgon öppnas möjligheten för oss att gå vidare till åttondelsfinal som trea i gruppen - och det hade allt varit en liten bragd.

Kaptenens återkomst

På kvällen den 31 december var Ma Long rankad etta i världen. När han vaknade upp på nyårsdagen var han sjua. Så han gick och lade sig igen. Steg upp först nu. Lagom till German Open. Det nya rankingsystemet som ITTF har infört kräver att spelaren är aktiv och lirar många tävlingar för att inte att snabbt tappa placeringar och dala till plats sjuttiosju.

Det här var alltså Ma Longs första framträdande på World Touren 2018, efter ett par månaders uppehåll. Man har saknat honom. Det känns liksom alltid lite bättre, lite trevligare när han är med. Så hur gick det för honom då? Jo, han segrade. Förstås. För Ma Long är av storm och eld och förmår fortfarande blåsa bort alla med sin både finkalibrerade och furiösa virvelvindspingis. Först besegrades japanerna Maharu Yoshimura (4-1) och Jun Mizutani (4-0). Därefter Timo Boll (4-1) I semifinal vinst i tuff match mot Hong Kongs välspelande Wong Chun Ting (4-2) och slutligen finalseger över dubbelpartnern Xu Xin (4-1). Ma Long/Xu Xin tog också hem dubbeltiteln.

Ma Long - The Flying Dragon. The Captain. The Dictator. Vad ska man säga? Han är bäst i världen. Det har han varit sedan typ 2010-2011. Till hösten fyller han 30 år, men är still in his prime. Och i German Open vågade han tacka publiken i Bremen på engelska. Ma Long kan prata engelska! Det är fantastiskt!

För svensk del var det också en intressant tävling. Både Kristian Karlssons och Mattias Karlssons form verkar vara på uppåtgående. Båda gick till kvartsfinal, och framförallt Mattias spelade kanonpingis och tog två riktigt tunga skalper på vägen. Svensken lyckades besegra den nykläckta brassestjärnan Hugo Calderano (4-2) - som sensationellt blev tvåa i Qatar Open för några veckor sedan - och det irrationella japanska spelgeniet Koki Niwa (4-1). Kristian betvingade tyske defensivspelare Ruwen Filus med 4-1. Filus hade dessförinnan slagit ut wonderkid Tomakazu Harimoto.  Svenskarnas insats inger gott hopp inför lag-VM i Halmstad nästa månad.

Nedan Top 10-points från årets upplaga av German Open. Missa inte Mattias Karlssons spektakulära choproller med kortnabbet i segermatchen mot Calderano (nr 9).

Fan, Hugo!

Han är vegetarian och fixar Rubiks kub på 11 sekunder, och spelade skjortan av alla utom en i Qatar Open häromdagen. Det här var 21-årige brasilianaren Hugo Calderano’s definitiva genombrott i den absoluta världstoppen. Han har förvisso gått långt i ett par andra tävlingar, är Pan-amerikansk mästare och presenterade sig redan under OS i Rio 2016, men hans insats i högkvalitativa Qatar Open smäller högre. Calderano radade upp segermatcher mot spelare av yppersta världsklass. Först avfärdade han Sydkoreas Lim Jonghoon med 4-1 i set, sedan Timo Boll med samma siffror. Calderano har besegrat tysken i Bundesliga förut, men det här var deras första möte på touren, och där brukar ju Boll vara svårslagen. I kvartsfinal ställdes Calderano mot Japans unge superfantom Tomokazu Harimoto, som han aldrig tidigare har rått på. Nu vann brassen i fyra raka (5, 6, 6, 7). Harimoto såg förvånad ut, verkade småchockad och tagen på sängen av brassens spelskicklighet. Inför varje nytt set satt man och väntade på att Calderano’s höga nivå skulle klinga av, men icke. I semifinalen stod kinesen Lin Gaoyuan på andra sidan bordet, och man tänkte detsamma, men Calderano var omutlig och vann även denna match med 4-0 (9, 8, 3, 6). Ytterst sällsynt att någon av toppkineserna får stryk med så klara siffror mot utomkinesiskt motstånd. Räkna med att kineserna kommer att hårdbevaka Hugo Calderano framöver.

Det var en njutning att se brasilianarens solida framfart. Hans backhandspel imponerade, servevariationen, det täta mellanspelet och hans mjuka rörelsemönster, inte minst de blixtsnabba fh-övergångarna. Först i finalen tog det slut för Calderano. Det blev en 0-4-förlust mot Fan Zhendong. Men brassen bjöd gott motstånd. Setsiffrorna skrevs till 13-11, 12-10, 11-7, 11-7 i kinesisk favör, men fan vet vad som hade hänt om Calderano hade fått med sig något av de två första seten. I första hade han faktiskt 9-4, i andra 10-9, men Fan Zhendong - jordklotets just nu vassaste spelare (efter kung Ma Long) - visade klass när det som bäst behövdes.

Segern i Qatar Open innebär att kinesen blir ny världsetta nästa månad. Den nya reformerade rankingsystemet har ju gjort att världsrankingen sett rätt underlig ut ett tag, ja komisk rentav. Förhoppningsvis kommer den snart att återspegla verkligheten - i meningen faktisk spelstyrka.

Hugo Calderano- Fan Zhendong

Hugo - Lin Gaoyuan
Hugo - Tomakazu Harimoto

Inside The Copper Box

ITTF Team World Cup som spelades i The Copper Box Arena i London var en visuellt förförande historia. Hallen hade en genomtänkt färg- och ljussättning som gjorde att rummet kändes intimt och storslaget på samma gång. En stilren modern interiör med elektroniska blingbling-barriärer. Kliniskt och hi-tech, men trots det soft och varmt välkomnande. Vår idrott tedde sig precis så bländande och sofistikerad som den är. Och snacka om tv-sport! Den alltmer avancerade kameraföringen ger ett mervärde. Vässad ultrarapid och okonventionella perspektiv stärker tittarupplevelsen. Både speldrama och aktörer tydligörs. Spelarnas tekniska skicklighet, fysiska power och inte minst deras känsloresa under matcherna framhävs, dimensionen av psykologi som är så förtätad i pingis.

Man spelade på samma typ av bord som användes under OS i Rio 2016. Modellen kallas Infinity och är designad av japanen Shinichi Sumikawa, som en gång i tiden gav form åt Sony’s Walkman. Färgen på bordsytan kallar man "Les yeux bleus" (blå ögon), och den upplevs blå eller grön beroende på ljustillgång. I matchljus såg den mörkturkos ut. Mattan var blå istället för den gröna som användes i Rio. Borden är producerade av japanska SAN-EI Corporation och tyska TIBHAR i ett nytt samarbete företagen emellan.

Engelsmännens interiörmässiga tjusverk kan bli svårt att trumfa för hemmaarrangörerna av Lag-VM i Halmstad. Evenemanget i Halmstad är ju av en annan kaliber, ett betydligt större och mer krävande arrangemang, men det ska bli spännande att se vad de kan åstadkomma. Den stora bordtennisfesten börjar om två månader!

Nedan ögongodis inifrån Kopparlådan. Notera åldersspannet och kvinnodominansen i den kinesiska klacken som viftade frenetiskt med sina flaggor och skyltar.